Det här var ju tragiskt! Anne Skåner finns inte mer. En kämpe. Hon stred för barnen. Text: Anne Skånér Vanvården av barn – ett evigt kretslopp...

Hon har skrivit om vad som blev efter den stora fina utredningen av barnen som samhället svek.. och hon har ju så rätt. Det är ju så man kan gråta! Det blir aldrig bättre :-( Jag kopierar av det hon skrev år 2015. Hon avled år 2017.. Vila i frid Anne💓

Text: Anne Skånér
Vanvården av barn – ett evigt kretslopp...

2008 bad Kevin Rudd om ursäkt av tvångsförflyttningar av barn som skedde fram till 1969. Jag såg talet, det var varmt, ärligt och jag ville gärna tro på en ändring. 14 okt 2011 bad den svenska talmannen Per Westerberg dem som vanvårdats i Sverige från 1920 och framåt om ursäkt. Det var vackra ord om än inte lika som Kevin Rudds, men den gemensamma nämnaren var att samhället gjort fel mot barnen och att det aldrig mer får ske.

Nu skriver vi 2015. Sverige har nu en ny regering, statsministern är fosterbarn. Men ett fosterbarn långt från den vanvård som tusentals barn utsattes för. Jag läser att i Australien har allt återgått till som det var före 1969. Det har aldrig varit så många omhändertagna barn som nu bland aboriginer, urbefolkningen talar om apartheid. I Sverige upplever vi samma sak, allt fler barn omhändertas, ibland av legitima skäl men allt oftare på dåliga utredningar och bristande förarbete.

Den ersättning som tvingades fram i ett hafsigt lagförslag från oppositionen och regeringen 2012, har fler hål än en schweizerost. Frågan är om oppositionen över huvudtaget läste förslaget innan de klubbades i riksdagen. Ersättningslagen byggde på kunskap från Vanvårdsutredningen, i bägge utredningarna fanns långt gående förslag om hur de f.d. barnhems- och fosterbarnen skulle kunna få hjälp utöver symbolisk ersättning. Regeringen valde ett dåligt underbyggt förslag om ersättning, som idag gör att 50 procent av de sökande får avslag. I början av året var avslagen mer än hälften.

Den gamla regeringen liksom den nya är eniga om att efter 1980 förekom ingen vanvård av barn, för ersättningsrätten tar slut för alla efter 1980. Flera politiker lovade var och en för sig att väcka frågan, men hit tills sover såväl den som kravet på korrigering av ersättningslagen som sådan.

När Kerstin Wigsell, gjorde det ambitiösa förslaget till ersättning för vanvård, kopplade hon det med framtida krav. Dock inte att staten skulle betala, utan de kommuner som hanterar barn fel.

Det ska kosta att vanvård barn, konstaterade hon. Att göra upp med det förflutna utan att rätta till misstagen framåt, gör att hela den sk upprättelsen blir ett stort hån. Att kommunerna skulle kunna tvingas betala skadestånd till barn som hanteras fel inom socialtjänsten, försvann helt från dåvarande social- och barnministers bord. Det handlar ju om att delvis inskränka den kommunala självbestämmanderätten. Och det rättsliga läget för barn gör det svårt att driva mål mot kommunerna. Kraven efter vanvården är att göra Barnkonventionen till lag, jag tror inte att det löser problemen. Även barnkonventionen utsätts för tolkningar gärna utifrån varje kommuns kansli.

Jag tror inte att fler lagar ändrar situationen för barn i Sverige, däremot tror jag att utbildning, mångfald bland åtgärdsprogram etc kan bidra. En viktig kursriktning skulle det bli om Regeringen idag väckte frågan om gruppen efter 1980 och såg över hur så stor del som 50 % fått avslag på ersättning från Staten. Det skulle skicka ut signaler om att barn har rättigheter, skall betraktas som en medborgare. Idag kan samhället ”vårda” barn tills de är 18 år, om vården varit fel och den unga vuxna misslyckas är det inte längre samhällets ansvar.

Besvikelsen är stor bland de f.d. fosterbarnen. Inte bara för utebliven ersättning utan för att samhället inte lärt sig av historien. Samma besvikelse upplever våra systrar och bröder i Australien. :-( 

Text av Anne Skåner: Vanvården av barn - ett evigt kretslopp..

Upprättelseceremoni för vanvårdade

Så här är det! Precis som i filmen. Flickan tas från sin familj och placeras i fosterhem, den här filmen lämnar ingen oberörd

Gå in och kolla på videon.. Fostermamman tvingar in henne i duschen .. inte mamman. 😪

Låt barnen vara kvar hos sina föräldrar i det längsta. Splittra inte syskon...det kan vara den största katastrofen av dem alla... för barnen.

Det blev tydligen inget bättre efter utredningen om Barnen som samhället svek..ändå så lovade dom. ...Statens-offentliga-utredningar med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

http://www.regeringen.se/49b6a3/contentassets/70b1c99340204a099a0eda278b3e3406/barnen-som-samhallet-svek-sou-20119

- Övergrepp mot fosterbarn - Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för, inte för dess konsekvenser.

Om man inte varit fosterbarn själv är det svårt att sätta sig in i hur det är för barnen som blir tagna från sina föräldrar, från sitt hem, och ibland även från sina syskon. Även om de inte har det bra hemma känns det ofta ännu värre för barnet att ryckas bort och bli placerad hos en främling.

I den här kortfilmen har man försökt visa hur det är ur barnets perspektiv.
Alla borde se denna film, det är omöjligt att inte bli berörd.

År 2013 placerades det 32 600 barn utanför hemmet av socialtjänsten i Sverige.
Dessa barn måste vara extremt starka, därför är det extra viktigt att de får kärlek, ömhet och har någon vuxen i närheten som bryr sig.

Dela gärna denna film så att vi tillsammans kan öka medvetenheten om hur det är för barn som blir placerade i fosterhem eller andra boenden utanför hemmet.

http://www.newsner.com/flickan-tas-fran-sin-familj-och-placeras-i-fosterhem-den-har-filmen-lamnar-ingen-oberord/om/berattelser

Besvikna fosterbarn vänder sig till Europadomstolen - Övergrepp mot fosterbarn - Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för, inte för dess konsekvenser. Det borde ha varit minst tio miljoner var! Minst!

Det gör mig glad att människor orkar kämpa vidare på det som egentligen var så självklart.  Jag har funderat mycket på det här efter att allt var klart. Många fick inte ett skit en del fick 250000:- . Vad ska man säga...  Självklart borde beloppet ha varit betydligt större, det säger sunda förnuftet och logiken. Men det var ju så att man fick berätta sin barndom men inte vad konsekvenserna blev av den förstörda barndomen. Det ville inte politikerna vara med och betala...konsekvenserna av en förstörd barn och ungdom. De visste att det hade blivit betydligt kostsammare. Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för inte för dess konsekvenser.

SKÄMS PÅ ER SAMTLIGA POLITIKER SOM STÄLLDE ER BAKOM DET HÄR FÖRSLAGET! NI ÄR EN SKAM FÖR SVERIGE!
Idag berättade de om det här på SVT. Att 52% INTE får ersättning. Dessutom är 250 000 kronor en piss i Mississippi! Det borde ha varit minst tio miljoner var! Minst! Men som alltid är Sverige sämst i världen på att betala ut ersättning för dess invånare som misshandlats av staten. Sämst! Narkolepsiersättningen är samma ynkedom! SKANDAL!
Ja det var otroligt uselt med 250000:- Piss miss i universum. Vad ersätter de ett förstört liv och förstörda möjligheter. Det är ju inte ens en årsinkomst. En politiker tjänar säkert mer varje månad än vad människor med förstörda liv fick i ersättning. 　

Över hälften av de vanvårdade barnen utan ersättning.
Färre än hälften av de före detta fosterbarn som ansökt om kompensation från staten för vanvård har beviljats ersättningen på 250.000 kronor. Eftersom besluten inte går att överklaga har en grupp som fått nej nu vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

De allra flesta har nog bilder på sig själva från de var små. Men så finns det barn som är oönskade och där det inte finns ett enda fotografi från barndomen.
Kjell Gatedal i Nora som idag är 68 år gammal vet inte hur han såg ut som liten. Han flyttades runt mellan olika fosterhem under hela sin uppväxt.
– Jag har hela tiden känt mig utanför och aldrig ingått i någon familj. Jag har aldrig upplevt kärlek, aldrig födelsedagar, aldrig julaftnar, berättar Kjell Gatedal.

Staten bad om ursäkt

2011 hölls en upprättelseceremoni i Stockholms stadshus där svenska staten bad om ursäkt till alla barn som utsatts för övergrepp både fysiskt och psykiskt på barnhem och hos fosterföräldrar.

Som plåster på såren skulle även de som vanvårdade mellan åren 1920 och 1980 kunna få en ersättning från staten på 250.000 kronor.
Men Ersättningsnämnden har i över hälften av de 4.000 fall som hittills avgjorts sagt nej och beslutet går inte att överklaga.
Kjell Gatedal i Nora är en av alla dem som efter en muntlig förhandling i Ersättningsnämnden fått avslag på sin begäran. 
– Det är inte det att jag inte fått pengar, utan att man känner att de tycker att jag ljuger. Och inte tror att jag lidit något. Det är det bedrövliga, säger Kjell Gatedal.
Göran Ewerlöf ordförande i Ersättningsnämnden förklarar:
– Vi hjälper till så gott vi kan med att få fram uppgifter, men det finns naturligtvis människor som har svårt att berätta och det är ett problem med det här förfarandet.

Tycker du att det är rättvist?
– Rättvist är det definitivt inte. Det kan man inte säga, säger Göran Ewerlöf. 

Besvikna fosterbarn vänder sig till Europadomstolen

Nu har en grupp före detta barnhemsbarn som fått nej, och där Kjell Gatedal ingår, vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter för överklaga besluten.
– Jag tycker att när över 50 procent inte fått ersättning, så är vi många som lider som jag gör, säger Kjell Gatedal.

Övergrepp mot fosterbarn

* Mellan 1920 och 1995 placerades minst 250.000 barn i fosterhem och barnhem.
* Inställningen var länge att fosterhemsvården enbart var av godo.
* En tv-dokumentär 2005 lyfte dock på locket och avslöjade övergrepp och vanvård.
* En efterföljande utredning av Socialstyrelsen visade att det förekommit kränkningar, övergrepp och vanvård på svenska institutioner men i okänd omfattning.
* I Vanvårdsutredningen 2010 vittnade drygt 400 personer om de övergrepp de utsatts för som fosterbarn.
* Upprättelseutredningen lades fram i februari 2011 och föreslog att de som under perioden 1920-1980 vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle ersättas med 250.000 kronor vardera.

Ersättningsnämnden

* Ersättningsnämnden är en statlig myndighet som bildades 1 januari 2013. Den prövar ersättning till personer som mellan 1920 och 1980 utsatts för allvarliga övergrepp eller försummelser i samband med att de som barn varit omhändertagna i samhällsvård.
Möjligheten att ansöka om ersättning fanns till och med 31 december 2014.
Ersättningsnämndens beslut kan inte överklagas.
* Ersättningsnämnden kommer att läggas ner vid årsskiftet 2015-2016 när alla ansökningar hunnit avgöras.
* Nämnden med tillhörande kansli har kompetens i social- och barnrätt, medicin och psykologi.
* Ersättningsnämnden har hittills avgjort drygt 4.000 ansökningar. 53 procent har fått avslag.

Känner ni er nöjda nu politiker med vad ni gjort med Sverige...

Finns inga ord kvar snart för vad jag känner över det som händer i Sverige. Varför vill man ett folk och ett land så illa. Vad är det för slags människor som ställt till med det här. Är det medvetet eller är det av ren dumhet.  Jag säger det igen. Sverige var ett smultronställe i en sjuk värld, men nu är det förlorat.. och det är ni politiker som skapat det.

En del av min intervju i utredningen.

Stockholm 2011

Jag har varit med och skrivit historia - Svensk historia. Ett stycke mycket mörk historia. "Barnen som samhället svek " - Vanvård av barn och unga, ett stort svek från samhällets sida.

Vanvårdsutredningen har granskat övergrepp mot fosterbarn under 1900-talet. Den bygger på berättelser från omkring 900 personer som varit i fosterhem.

Vinsten ligger hos de vanvårdade fosterbarnen som lät sig intervjuas. Allt är dokumenterat och offentliggjort. Det är nog den största vinsten av alla, trotts allt.

Jag har letat efter intervjureferatet som en galning. Nu har jag hittat det. Låg på ett säkert ställe.

Jag hade tänkt skriva ner hela min berättelse men kommer inte att göra det på grund av olika skäl. Det kommer att bli ett axplock. Egentligen hade jag velat skriva en riktig bok. Typ som en roman från det man var liten och framåt. Men...jag orkar inte. Är väl kanske inte så kunnig eller så är det tålamodet som saknas eller båda. Fast jag tror det skulle kunna bli en bra bok. Ett tag hade jag en idé om att göra en film av det. Var hittar jag någon som har lust att intressera sig för mig och mitt? Det skulle bli en massa gammal kultur. Fast det finns väl inga gamla miljöer med träkåkar och innergårdar kvar nu längre. Utedass ska det också vara. Jag kan berätta nu på en gång att det åter igen varit fruktansvärt att gå igenom det här en gång till. Det blir kaos och jag blir så oerhört trött, så trött.

Just nu känner jag att jag vill att den här bloggboken ska vara klar. Väldigt vilken tid det tagit att redigera. Nu vill jag måla. Ska köpa på mig lite dukar som jag kan gå loss på med lite skön rock n roll. Det är vad jag längtar mest efter just nu. Att bara helt galet få slänga på en massa färg på en duk efter någon skön låt. Inga regler eller ramar. Bara att köra på så man tydligt kan se att det sprudlar färg ur musiken, lite mysko, lite spöklikt ska det krypa fram, på en och runt om en. Därför ska jag göra det här lite snabbt, det som är kvar att göra i bloggboken. Sen ska jag jaga någon villig och billig författare till resten.

Uppgifter tagna från intervjureferatet och från min berättelse. 

Intervjun gjordes den 30 oktober 2008 - Muntlig förhandling hos ersättningsnämnden Tisdag 25 juni 2013.

Jag gör så här att jag skriver vad som rubricerades som vanvård. Jag skriver inte själva händelserna. 

Vanvård

Barnet nekades av personalen att träffa sina syskon på barnhemmet.

Barnet blev inlåst som straff, av personalen.

Syskonen blev slagna med svångrem, av personalen.

Barnet tvingades som nioåring att tillbringa flera månader i en vuxenpsykiatrisk klink. Ansvarig: sociala barnavården.

Barnet blev inlåst ensam, av personalen.

Mobbad i skolan av andra barn.

Hånad, av farmors mor, i samband med att farfar dog.

Slagen med sopkvast på bålen och benen, märken finns kvar, av farmodern.

Luggad av farmodern.

Slagen med disktrasa mot huvudet av farmodern.

Slagen med brödfat mot huvudet av farmodern.

Missbruk av alkohol förekom i fosterhemmet.

Ofta kränkande omdömen om modern, kallades för hora och luder av farmodern.

Försök till våldtäkt av fadern (fosterföräldrarnas son).

Farbroder kladdat och smekt.

Fick inte läkarvård trotts huvudskador och skador på benen.

Bristande tillsyn i fosterhemmet av sociala barnavården.

Våld mellan ungdomar på grund av bristande tillsyn från personalens sida.

Några av min reflexioner om hur det kunnat varit annorlunda.

"Det har jag funderat på. Det är svårt. Hur illa än mina föräldrar är så är de ändå mina. De (samhället) skulle ha stöttat min mor, men det är svårt för hon var mycket envis. De skulle aldrig ha splittrat oss syskon. Det gjordes medvetet. De borde inte ha fått ske."

"Det borde finnas regler som följs. Jag borde ha haft ett schema som visade när jag fick träffa mina syskon och mamma. Det fanns ingen kontakt om jag inte själv rymde till mamma."

"Oanmälda besök borde vara en regel från myndigheterna. Det behövs!

Avslutning av Intervjun

"Det var jobbigt i början att berätta. Det känns lite fjuttigt. Det känns som ingenting. Det är ju ändå ett helt liv, 47 år sedan jag åkte hemifrån. Det har varit fruktansvärt de flesta gånger"

Det kan kännas så här för att jag gått igenom och ältat det hela livet. Jag har velat få rötter som jag inte haft. Det fick jag genom att jag gick genom materialet från Sundsvall"

Det här är väldigt viktigt för mig.
År 1966 råkade jag ut för en bilolycka som förändrade allt! Jag var 14 år.
Jag hade tidigare varit bra på att teckna. Jag hade även varit bra på språk och matematik.
Med olyckan försvann allt detta. Borta som genom ett trollslag. Betygen föll och med dem mina möjligheter. Det absolut tråkigast var att även mitt betyg sjönk i teckning. Allt föll även jag. Nu förändrades livet snabbt och åren går. År 1994 tar jag då upp ett försök att börja teckna igen. Det var i samband med en stor livskris. Min livlina blev mina barn och konsten. Utan dem har det sagts att jag inte levt idag!

Det var svårt och är fortfarande svårt att teckna. Jag förlorade förmågan att se i en inre syn saken jag ska måla. Jag brukar säga att det ungefär går att liknas med att jorden är rund men för mig är den platt. Jag har tränat och övat. De jag tecknar får jag träna in. Gång på gång får jag göra om. Är jag borta för länge från pennan så får jag börja om igen, då är det borta.

Jag kom på rätt så snabbt i mitt måleri att använda mig av musik. Här behöver man inte se utan bara känna. Och så var det språket! Innan olyckan så var det busenkelt, efter så blev det annat. Jag kan vända på hela meningar. Tappar bort ord .m.m. Det här är också en sak jag har fått lov att öva på. Jag kan få läsa om och rätta många gånger innan det känns rätt.

Det skulle kanske vara roligt för en del att se det första alster jag gjorde när jag började måla och teckna igen. Se och jämföra med det jag gör nu. Det är 20 år emellan. En del kanske tycker att jag borde ha hunnit blivit bättre! Och det tycker även jag till viss del. Jag hade i alla fall önskat det men jag inser min begränsning och måste börja vara överens med mig själv att det duger. Jag har slitit hårt för att komma så här långt som jag gjort. Framförallt så måste jag vara glad åt det jag gör. Att få vara glad när jag målar. 

Många fosterbarn får fortsatt nej

Lustigt att det här kom upp just nu i tidningarna. Jag såg det på Aftonbladet i går. I dag har de tagit bort artikeln och länken. Det får bli det allra sista inlägget i min tänkta bloggbok. Det passar ju bra.

Jag hade önskat att det inte hade gått så långt som det gjorde. Självklart så urholkas sanningshalten ju längre tiden går. 

Det hade räckt om de drygt 900 personerna som lät sig intervjuats hade blivit beviljade ersättningen efter intervjun . De flesta där hade redan tagit fram de bevis och underlag som behövdes. Det var dessa människor som hade stridit i åratal för denna upprättelse. Tyvärr tror jag många av dessa 900 inte fick sin upprättelse tack vara detta taffliga förfarande att dra ut på tiden.  En del hann väl avlida och en del orkade antagligen inte gå igenom samma sak en gång till som vid intervjun. 

Från första början var det cirka 400 personer som anmält sig till intervjun. Så tillkom det cirka 500 till, och hela saken drog ut på tiden ytterligare 1 år. 

Jag är inte på något sätt förvånad över att många får avslag nu. De borde säkert inte ha sökt ens.

Drygt 5 200 tidigare fosterbarn hann ansöka om ersättning för vanvård innan tiden gick ut i januari.

Drygt hälften har hittills fått nej.

Många fosterbarn utsattes under 1900-talet för kränkningar, övergrepp och vanvård i samhällets vård. 2011 beslutades att en del av de som vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle kompenseras ekonomiskt och de senaste två åren har vanvårdade kunnat ansöka om ersättningen på 250 000 kronor hos Ersättningsnämnden. Till en början beviljades cirka åtta av tio ersättning, men därefter har andelen sjunkit stadigt. Hittills har nämnden avgjort 3 003 ärenden, av totalt 5 286. Över hälften, 50,7 procent, har fått nej.

Krävs mycket

-Lagen är formulerad som så att det krävs rätt mycket för att man ska få ersättning. Det ska vara de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser. Med den utgångspunkten är jag inte överraskad att det blev på det här viset, säger Göran Ewerlöf, ordförande i Ersättningsnämnden.

En utredning som nog går till historien som världens längsta utredning är nog utredningen om "Barnen som samhället svek" - Vanvård i social barnavård

Vi gick över Åparken i dag när vi skulle till centrum. Vid strandkanten tronar en jättestor solros alldeles ensam. Jag kom på att för ett par år sedan så växte det upp en solros ur askan där majbrasan brunnit på våren. Fast den solrosen var lite mindre. Men ändock en fin solros. Även den här alldeles ensam. När jag kollade i galleriet på fotona jag tagit så ser jag att det fotot på den stora solrosen lagt sig bredvid ett foto på mig taget förra sommaren upp i Stockholm. Kortet togs medans jag väntade på att få komma in till ersättningsnämnden. Jag var ju där i sammanhanget "Barnen som samhället svek". Det är ju ett tag sedan utredningen var klar. Men många efter mig väntar fortfarande på sin tur. En tid som är obeskrivbart lång när det gäller människor som plågas och har det svårt och som väntar. Det är omänskligt och barbariskt. Det har gått två år nu efter slutrapporten. Jag vet ingen utredning som tagit så lång tid att slutföra. Sammanlagt har det pågått i nästan 10 år och det är ännu inte slut.

Vanvård i social barnavård - slutrapport, SOU 2011:61 (pdf 2,6 MB)

Jag vid ersättningsnämnden sommaren 2013

Hagaskolan år 1961-62

Det som slog mig med fotona bredvid varandra var en episod i min barndom. Jag gick i tredje klass vid Haga skolan i Sundsvall. Vi hade fått som uppgift att rita och måla en solros. De papper vi ritade på var lika stora som oss själva. Jag vet inte varför det gjordes så men min teckning glasades och ramades in. Tavlan hängde i korridoren där alla kunde se den och bli påminda om hur bra jag var och hur dåliga de var. Inget jag tänkt på då. Jag var ju barn, glad och stolt. Var tavlan finns nu har jag ingen aning om. Antagligen på soptippen för mycket länge sedan. Varför just min tavla hängdes på den platsen kan jag i dag inte förstå. Jag vet inte ens varför det bestämdes så. Väldigt opsykologiskt och olyckligt i vilket fall som helst. Mina klasskamrater fick säkert ett ont öga till mig. Och jag förstod troligen inte varför. Läraren gjorde säkert det här för att vara snäll med mig. Om det inte var därför så var det ovanligt dumt gjort. Alla eller ingen borde ha gällt här. 

Det var i vilket fall som helst här som allt kraschade för vår familj. Det var här vi splittrades. Jag kommer ihåg nästkommande påsk när jag inte var med min familj längre. Solrosläraren dök upp där jag var och tog mig med på utflykt ut i skogen tillsammans med hennes egen familj. "Hennes barn och man" En lycklig och glad familj som hade sin gemenskap. Jag borde ju ha varit glad för att hon var så snäll att hon lät mig följa med i deras gemenskap. Det var fullständigt vidrigt. Först kände jag mig som en riktig loser. Vad gjorde jag där bland främmande människor. "usch" vad de fjantade och larvade sig. Vad ont det gjorde inombords, jag ville bara gråta. Jag ville bara därifrån. Så hade ju min familj också sett ut. Min mamma, min pappa och mina syskon. Var var dom, vad gjorde jag här. Det var fruktansvärt och jag känner än i dag hur utanförskapet till dessa människor kändes. Hur ensam jag var mitt bland dem. Det kändes så tydligt att jag inte hörde dit.

Jag har många gånger funderat över människor som jobbar med barn och unga om de tog in något från den här utredningen som pågick i så många år. Utredningen om barn som farit illa i den sociala barnavården. Jag tror att de flesta inte brydde sig. Tyvärr så tror jag inte man känner någon speciell empati för svenska barn som far illa. Gör man inte det så känner man inte för några barn alls. Då är det ett spel för gallerian. Man är en oberörd person. Här finns inget öppet varmt hjärta. Här finns endast ett kallt och stängt hjärta.

Video - Whitesnake - Too Many Tears

Stulen Barndom var en intresseförening som bildades 28 januari 2006 i Aneby och tillkom för att skapa upprättelse för dem som var drabbade av institutionsvård, fosterhem och barnhemsplacerade under 1940-1970-talen. Bildandet skedde efter att TV-reportaget Stulen barndom av Thomas Kanger visades 2005. Föreningen hade 2006 cirka 600 medlemmar.

Föreningen lämnade i april 2006 in en grupptalan mot Stockholms stad, men den avslogs i tingsrätten. Uppmärksamheten efter TV-programmet såväl som denna och en rad liknande föreningars lobbying ledde emellertid till att Vanvårdsutredningen påbörjades 2006 och slutfördes 2011.

2006-03-08
Fosterbarnen som utsattes för fysisk- och psykisk misshandel vill ha upprättelse

21november 2011 kl 14:50 BRÄNNPUNKT | VANVÅRDADE BARN

Reinfeldt har satt i system att inte visa sig i sammanhang som kan uppfattas som negativa. Att tillämpa detta synsätt när det kommer till att svenska staten efter decennier tar sitt ansvar är inte bara ett tecken på svagt ledarskap, det är också otroligt oetiskt.

Det är inte svårt att förstå att Reinfeldt inte vill synas i sammanhanget, då den moderatledda regeringen först velat undanhålla ekonomisk ersättning till de drabbade och sedan ändrat sig efter en stor folkstorm. Risken för att upprörda människor skulle attackera statsministern skulle inte bli bra bilder i pressen.

Men att då bojkotta ceremonin med en vag undanflykt om att man har andra viktiga möten inplanerade, bara för att man inte vill träffa de människor som man för några veckor sedan hade planerat att svika, går under rimlig värdighet.

Det är kanske ett begripligt beslut som pr-strateg. Men ett obegripligt beslut som statsminister, och människa.

Reinfeldt bör nu omgående göra det enda rätta, och sända ut ett brev till de drabbade. I brevet bör han inte bara be om ursäkt å statens vägnar för de övergrepp som skett, utan även förklara varför han valde att undvika alla dem som idag samlats i stadshuset för att få upprättelse.

Reinfeldts bojkott är helt obegriplig.

Reinfeldt har satt i system att inte visa sig i sammanhang som kan uppfattas som negativa. Att tillämpa detta synsätt när det kommer till ursäkten för människor som drabbats av vanvård är djupt oetiskt. Det skriver Robin Zachari och Viktor Tullgren, Alliansfritt Sverige.

I Stockholms stadshus arrangerar idag regeringen en cermoni för att framföra en ursäkt till de människor som drabbats av vanvård i statliga barnhem under 1900-talet. Ceremonin är välkommen, och en del av ett försoningsarbete som ska sätta punkt för ett mörkt kapitel i svensk historia.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt har personligen valt att avstå från att framföra ursäkten. Istället har uppgiften gått till riksdagens talman, Per Westerberg. Reinfeldt närvarar inte över huvud taget.

Detta är unikt i en internationell jämförelse. Många länder har under slutet av 1900-talet uppmärksammat hemska förhållanden för omhändertagna barn. Man har i de flesta fall förmedlat en ekonomisk ersättning, och arrangerat en ceremoni. Men i den ceremonin har landets främste beslutsfattare som regel inte bara medverkat i ceremonin, utan även personligen framför ursäkten.

I Australien uttryckte år 2008 den dåvarande premiärministern Kevin Rudd landets ursäkt för behandlingen av aboriginska barn, genom att läsa upp ett djupt rörande brev i det australiensiska parlamentet.

På Irland ansvarade premiärministern Bertie Ahern redan 1999 för statens ursäkt till barn som farit illa i katolska barnhem, och framförde den personligen på ett sätt som i efterhand är ihågkommet som rörande och personligt. Även Påven, som överhuvud för den katolska kyrkan, framförde en ursäkt.

I Skottland framfördes ursäkten av försteminister Jack McConnel 2004, Skottlands motsvarighet till statsminister.

På detta sätt är det i land efter land. I England ansvarade premiärministern Gordon Brown för den officiella ursäkten. I Kanada var det premiärministern Stephen Harper. Det har varit en självklarhet att att ursäkter framförs av den främste ansvarige i landet.

ROBIN ZACHARI
talesperson Alliansfritt Sverige
VIKTOR TULLGREN
skribent Alliansfritt Sverige

2014-08-22
Bristen på resurser inom socialtjänsten är så stor att barn i dag far illa

Allas lika värde. Alla är lika mycket värda. Är det verkligen så? Ett HVB-hem läggs ner, istället öppnar en flyktingförläggning och ett hem för ensamkommande flyktingbarn.

Just den här meningen har suttit som klistrad i huvudet på mig ett tag. Mycket tyder i dag på att det här inte stämmer. Man lever inte efter detta. Om alla var lika mycket värda så skulle alla behandlas lika, inga orättvisor skulle finnas.

Folkhälsomyndigheten
Barn och unga mår allt sämre i Sverige.
Andelen 13- och 15-åringar som uppgett att de har haft minst två psykosomatiska
besvär i veckan de senaste sex månaderna har ökat, både för flickor och pojkar.
Bland 15-åriga flickor är andelen den största sedan studien började i mitten på
1980-talet, 57 procent.

Ett HVB-hem ska inte kunna gå i konkurs. Unga människor ska inte kunna slängas ut på gatan. Regeringen skulle bidra med pengar. Precis som de gör när de bidrar med pengar till flyktingförläggningar och till hem för ensamkommande flyktingbarn. Men så är det ju inte. En ung person i nöd i Sverige har inte samma värde som en asylsökande person från ett annat land. De är alltså inte lika mycket värda eftersom regeringen inte bryr sig om de nödställda unga som redan finns i Sverige.

Det här visade de klart och tydligt i utredningen de gjorde av barnen som samhället svek. Och bara den här utredningen visar att barn och unga i Sverige aldrig haft något värde. De har aldrig varit lika mycket värda som andra. Efter att utredningen var klar, efter en jäkla massa år, så ska inte de drabbade få någon ersättning. De och deras trasiga liv är inte värt ett skit. Efter många om och men så ska de få 250.000:- för en förstörd barn och ungdom. Det rör sig om ca 18 år i många fall. Efter de 18 åren vill politikerna inte rota vidare. De vill inte se konsekvenserna av vad som blev efter en förstörd barndom. Många har fått hela sina liv förstörda. En del blir till slut beviljade 250.000:- för ett helt förstört liv. Många får inte en enda krona. De är inte värda ett skit enligt sittande regering med dess ministrar. Och då ska vi komma ihåg att efter 1980 får inte ens drabbade personer finnas med i statistiken. De är ändå mindre värda. De får inte söka de här 250.000:-

Då undrar jag varför människor som kommer till Sverige som flyktingar är mer värda än vad de här människorna är som blivit så dåligt behandlade. Här finns inga frågetecken eller långa utredningar på 9 år innan de lyfter sina bidrag. De kliver rakt in i landet, många utan papper. De behöver inte visa eller bevisa något för att lyfta ett bidrag på nästan 2 miljoner på ett år. Hur man kan värdera en persons lidande som mer än någons annans, när man inte ens känner till bakgrunden för denna person, det är för mig en gåta.

Illa skadade människor i Sverige får lov att söka 250.00:- i ersättning "skadestånd" för ett helt förstört liv.
Människor som kommer från andra länder kostar per styck det första året ca 2 miljoner. Här ser man tydligt vilken person som är mest värd. Vilken persons lidande som har värderats mest. Det här räknar jag inte som alla människors lika värde.  

Det är väl underligt. Förr när jag var ung så drevs hem för unga som for illa av typ ideella
föreningar som Stads Missionen. Staten öste inga pengar över dessa människor. Ju fortare de kunde slänga ut dem på gatan desto bättre. De fick inte kosta något och inte vara till besvär. De skulle helt enkelt inte synas eller finnas. De sket fullständigt i om det var barn som kom långt bort från sina föräldrar och syskon. Familjer och släkter splittrades. Människor for väldigt illa. Många återsågs aldrig mera. Och kan ni tänka er. Detta hände ändock bara inom Sveriges gränser och som längst till Finland. Det var väl bara att åka är det säkert många som tänker. Men det var inte så. Det fanns inga pengar. Långa tider var man utan pengar, man hade inte ens till mat. Det fanns ingen som betalade någon tågbiljett till en för att man skulle kunna åka hem. När väl den tiden kom så man kunde resa så var det för sent. Man var inte så rik då heller, så kunde man resa en gång på några år så var det bra. Så har det varit, alla har inte varit lika mycket värda som andra. Jag är övertygad om att många fortfarande i Sverige sitter i samma taskiga situation utan att få den minsta lilla hjälp av statliga medel. När det gäller flyktingar så anser regeringen att det är viktigt att få hit deras släkt. Kosta vad det kosta vill. Då är det tydligen värdefulla människor det gäller. Visst är det konstigt. Jag väntar fortfarande på tågbiljetten hem. Den jag väntade på när jag var barn och ung.

I grunden är ju allt socialdemokraternas fel. Det var väl de som satt vid makten mesta tiden när jag var barn och ung. Nu är det ju moderaterna med svans som skippar rättvisa. Det är de som värderar oss.

"Stockholms Stadsmission har i alla år arbetat med barn och unga.

Tidigt uppmärksammade stadsmissionärerna när de rörde sig runt i Stockholm att många barn verkade driva omkring utan tillsyn och kontakt med vuxna. Man ville göra en tydlig insats. Stadsmissionen hyrde till en början lägenheter på stan, pojkar för sig och flickor för sig.
1861 beslöt styrelsen att köpa en tomt på Norrtullsgatan i utkanten av Stockholm och uppförde där en stor barnhemsbyggnad. (Byggnaden finns fortfarande kvar) Till en början endast för pojkar men så småningom fick också flickor bo där. Det var tydligen inte helt lyckat att låta pojkar och flickor bo så i närheten av varandra. I samarbete med Adolf Fredriks skola bedrevs skolverksamhet. Förutom att lära sig läsa och skriva mm fick man lära sig träslöjd. De bilder som finns från barnhemmet visar bilder på pojkar.
I början av 1900-talet började luften bli smutsig, det hade dragits en gata nära hemmet. Pojkarna behövde frisk luft på sommaren. Därför beslöt styrelsen att köpa Stenfasta gård i Sörmland som sedan under många år blev pojkarna sommarvistelse där de kunde leva sommarliv nära Mälaren. Så småningom stängde barnhemsverksamheten i stan ner och istället förlades den verksamheten till Boxtorps herrgård vid sjön Båven i Sörmland.

Edesta Lanthem och Husmodersskola

När det gäller flickorna öppnade ett boende för flickor på Edesta gård. Från början ett slags skyddshem för flickor men hemmet gavs ett neutralt och mer förtroendeingivande namn ”Stadsmissionens Lanthem och Husmodersskola för flickor”. Flickor från fattiga hem i Stockholm kom till Edesta för vård och uppfostran, företrädesvis äldre flickor som skulle kunna tillgodogöra sig utbildning i husliga sysslor men också i trädgårdsskötsel, hönsskötsel mm.

I alla år har Stockholms Stadsmission arbetat med barn och unga både socialt och pedagogiskt. Idag finns många verksamheter med fokus på barn och unga t e x öppen förskola för unga familjer, öppen verksamhet för tonårstjejer och kolloverksamhet för barn, unga och familjer och gymnasieskola."

Jag tänker på intet sätt glömma Löfvens och socialdemokraternas löfte om han vinner valet. Det handlade om fattiga barn i utanförskap. Han skiter i dem precis som socialdemokraterna alltid gjort.
- Stefan Löfven, Damberg & Co inom socialdemokratin har sagt att de inte har för avsikt att föra en ”återställarpolitik” om de återkommer till makten.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) medger att lagen inte är rättvis.

- Jag kunde inte föreställa mig att barn kunde utsättas för det som vi har hört berättas. Att barn levde under tortyrliknande förhållanden tillsammans med vuxna människor som de inte kunde skydda sig mot, säger Göran Johansson.

I november 2011 hölls en officiell ceremoni där riksdagens talman, Per Westerberg, framförde svenska samhällets samlade ursäkt till de vanvårdade. Och i januari i år trädde en ny lag i kraft som ger dem rätt till en ersättning på 250 000 kronor var.

Men regeringen har satt en gräns. De barn som samhället svek före 1 januari 1920, eller efter 31 december 1980, omfattas inte av lagen.

lördag 17 maj 2014

De som vanvårdats, tystnaden och ointresset från ansvariga politiker

Vad blir spåren hos ett barn som blivit bort skickad från sina föräldrar. En fruktansvärd tragedi. Ska Sverige verkligen medverka i den här barnmisshandeln.

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att skriva vad jag tycker om saken. Det är ju flera val snart och jag har redan bestämt vad jag ska rösta på till EU och till Riksdagsvalet. Har ännu inte bestämt mig för vad jag ska rösta på till Landstig och Kommun val. Det här får kanske avgöra saken. Innan så vill jag nämna att jag ännu inte fått röstkortet till EU.  Jag ska kolla upp det närmare i morgon.

Tänkvärd bild på Yara. Hon tittar på oss och pekar upp mot himlen, lite frågande syns det som.

"Polisen grät öppet när de lämnade in flickan"

Det jag funderade på nu var den här lilla mördade tösen Yara som var långt hemifrån från sitt hem från sin mor och sin far och sina syskon. Hon var ju endast 8 år och jag vet inte hur gammal hon var när hon kom till Sverige. Jag vet inte ens varför hon ensam utan sina anhöriga kom hit? Det låter så otroligt absurt att ett litet barn skiljs på detta sätt från sina föräldrar. Hon måste mått fruktansvärt dåligt den lilla. Hon måste ha känt sig oerhört ensam, ledsen oälskad och sviken. Varför fick hennes syskon vara med mamma och pappa men inte hon.  Det måste ha känts hemskt i det lilla barnahjärtat, oönskad, oälskad och bort skickad. Väldigt grymt. Stackars lilla flicka vilken stor sorg hon burit på inom sig.

Och självklart undrar ju jag hur svenska politiker och myndigheter tänker som medverkar i något sådant här. De kan faktiskt inte veta mycket om barn. De verkar helt känslolösa. Jag gör som jag brukar och dumförklarar dem. Så här gör man inte med barn och unga. Barn ska vara där de hör hemma. Hos sina föräldrar. Det ska vara mycket till om man ska skilja barn och föräldrar och syskon åt. Det får inte vara på vilka grunder som helst. Det här är verkligen att svika ett barn till 200%. Alla har svikit. Alla bär skulden.

Jag kan ju bara konstatera att vår regering med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i täten har misslyckats grovt med att ta in informationen i utredningen som har pågått i många år "Barnen som samhället svek"
Barn och äldre minister Maria Larsson (KD) behöver jag ju egentligen inte ens nämna för jag tror inte hon läst igenom den utredning som gjordes . Hon vet inget, hon fattar inget, hon skiter i barnen och de gamla, huvudsaken hon kan få lyfta en fet lön så skiter hon i att barn lider och mår dåligt.

Stora brister i svenskt barnskydd

Det här som hänt lilla Yara  får i första hand vår regering och barn och äldreminister ta på sig. De lovade bättring. De påstod att de lärt av misstaget. Men nu visar det sig att det har de inte gjort. I andra hand lägger jag skulden på Yara  föräldrar. De skulle aldrig ha skickat sin lilla dotter ensam till ett land långt bort. I tredje hand så ligger väl skulden hos de otäcka barnmisshandlarna. Sen kommer vi då till resten och det är väl sociala, folk i flickans närhet. Skolan borde ha gjort något. Men...ingen gjorde något. Vad kan det bero på då.  Det behöver jag väl inte ens nämna för det är ju upp till var och en varför man inte ingriper.

Jag kan nog tycka att politikerna får lov att tänka sig för innan de vräker in ensamkommande flyktingbarn. De är så puckade att de till och med tillverkat en tvångslag till kommunerna att ta emot dessa barn oavsett om de kan eller inte. Jag tror ofta det är ungar som kommer att må mycket dåligt på grund av att de blivit bryskt och kärlekslöst utknuffad ur boet och gemenskapen och sen på det påtvingade andra människor. De är inget värda. Våra politiker borde inte medverka i denna tragedi. De borde inte ha dörrarna öppna för att det ska få förekomma någon slags soptipp i Sverige av ej önskade barn. Det är fruktansvärt att man medverkar i något sådant.

Det här bli min utgångspunkt när jag ska välja vilket parti jag röstar på till Landsting och Kommun. 

Det finns tre saker som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och det är i tur och ordning "Barn, Djur, Natur"

Vanvård i social barnavård under 1900-talet

Vanvård i social barnavård - slutrapport

Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården (SOU 2011:9) (S2011/1550/FST)

Skammen som får fortsätta! Före detta partiledaren för centern Maud Olofsson skriver i dag i en krönika om okontrollerad sexualitet och gruppvåldtäkter. Hon ifrågasätter varför vi svenskar inte reagerar på det!

Nu är jag så upprörd och förbannad så jag kan knappt skriva. Jag läste en krönika som förre partiledaren för centerpartiet skrivit för Västerbottens kuriren. Här i den artikeln undrar Maud  varför en del saker kan få pågå dag ut och dag in utan att någon reagerar. Jag såg att någon gett henne ett långt svar på detta men förstod nog per omgående att det aldrig skulle få finnas kvar bland kommentarerna. Mycket riktigt någon timme senare kollade jag om kommentaren låg kvar. Det gjorde den inte. Och det är ju här svaret finns. Det människor tycker kommer aldrig fram till den stora massan för att det raderas av någon eller några. Jag kan ju inte veta om Maud själv raderat kommentaren för att den inte passade henne eller om någon annan på redaktionen för tidningen gjort det. Så var det med det och med svensk yttrandefrihet. Och hennes låtsas intresse. Visst blir vi förbannade men det får inte visa fram. Ruskigt är vad det är!

Jag börjar bli van hur saker och ting hanteras så jag tog faktiskt några skärmdumpar på Maud Olofsson krönika "Skammen som får fortsätta" Och hon har ju väldigt rätt den här gången på många sätt. Det är skamligt att skriva en sådan krönika och ifrågasätta varför folk inte ifrågasätter, för att i nästa stund när folk visar sitt missnöje och ifrågasätter radera bort det?

Till saken hör ju också att jag han med att ta en skärmdump på kommentaren som togs bort.

Här kommentaren som togs bort:

Men Maud! Kom du på det här nu? Skojar du med oss? Vad gjorde du dina år som politiker? Maud du är chockad? Då skulle du bara veta vad svenska folket är! Riktigt arga, vreda och förbannade. Konstigt att du Maud inte läser tidningarna och ser hur den ena efter den andra våldtäktsmannen går fri.Hur har du Maud kunnat missat det? Maud lilla det här har pågått länge i Sverige. Även när du var partiledare. Du undrar var vreden finns inför detta? Den vreden har du och dina kompisar förtryckt genom att kalla oss svenskar för nazister, rasister och främlingsfientliga så fort vi öppnat munnen om att något skulle vara galet med invandringen. Jag håller med dig Maud. Visst är det fruktansvärt och visst blir man heligt förbannad!

Våldtäkter och våld är alltid fruktansvärt oavsett vem som är förövaren och vilken som är offret. Jag håller med dig om att det är grymt när barn, bebisar som inte kan freda sig blir våldtagna. Lika fruktansvärt är det när en grupp kåtgalna män ger sig på en ensam kvinna. Hon är precis lika försvarslös som en bebis när fler skändar hennes kropp. Vad tycker du att den ensamma kvinna ska sätta emot mot dessa män med sin okontrollerade sexualitet ?

Du kanske missade händelsen i Indien där ett antal män gav sig på en ensam ung kvinna. Deras okontrollerade sexualitet var hänsynslös, ondskefull och pervers. Om jag inte kommer ihåg fel så avslutade den yngste av männen "17 år" våldtäkten med att stoppa upp handen i kvinnans underliv och slita ut en del av hennes innandöme. Kan du tänka dig Maud att kvinnan kämpade för sitt liv senare på sjukhuset men hon klarade inte det utan hon avled. En ung kvinna, en ung student som höll på att utbilda sig till läkare. Undra Maud hur hon hade blivit om hon överlevt?

Vi vet ju sedan tidigare Maud att våldtäkter och pedofileri inte är något bra. Det sätter livslånga spår i själen på de drabbade om de överlever. Det framkom i den utredning som staten gjorde. "Barnen som samhället" svek. Det var sammantaget ett stycke mycket mörk historia, svensk historia! Övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården. – Mellan 1920-1980" Missade du den här utredningen? Ni hade lärt er något sa ni i regeringen!? Men du visar tydligt just nu att du aldrig tog det här till dig. Du förstod aldrig vad de människor som berättade hade fått vara med om. Jag tror inte du förstår nu heller. Du är bara ute och jagar röster till ett parti som har svikit och som nu är på väg ut ur riksdagen. Ditt gamla parti Maud "Centerpartiet."

Och jag måste nog få säga att jag är bestört om du inte känt till det här under dina år inom politiken. Då har du aldrig lyssnat på folket, läst en tidning eller följt en våldtäktsrättegång! Det här har förekommit sedan i början på 1980-talet. Fast ni politiker kanske inte behöver bry er om sådant här? Väljarna får klara sig bäst de vill. Nu vill du se vreden? Du skrämmer mig verkligen med din totala okunskap och oförståelse!

Ofta blir rättegångar nedlagda och förövarna går fria. Då lever tjejen jävligt farligt. Så jag antar att det inte är så kul att vara tjej och bli våldtagen och sen sakna skydd och rättvisa. Måste vara oerhört tufft att leva med det här. Hur många tjejer tror du orkar det? Leva med rädslan att de ska dyka upp igen? Hur många av de här tjejerna tar självmord tror du. Tror du vi skulle få veta det från våra myndigheter? Det mörkas alldeles säkert. Hur många tjejer blir med barn vid en våldtäkt. Hur många tjejer får smittsamma sjukdomar vid en våldtäkt. Hur många blir smittade med HIV. Hur många blir skadade både fysiskt och psykiskt för resten av sitt liv? Det sägs det inget om i det här skitlandet Sverige! Det som hänt den våldtagna kvinnan är något fruktansvärt och jag tror inte många kan sätta sig in i det.

Maud Olofssons (c) krönika

Kampen fortsätter för upprättelse av de vanvårdade i samhällets vård. P4 granskar

Jag satt och vägde för och emot att skriva något om det här. Men så vann för! Det är ju ett tag nu sedan jag själv var till ersättningsnämnden. Jag lyckades ju ta mig dit bland de första 400 hundra. Just nu är jag väldigt glad för det. Fast det var ju inte så svårt eftersom jag hade alla papper klara efter den intervju jag var på när utredningen pågick runt de här vanvårdade barnen. Vi var väl ca 1000 personer som från början drivit det här i många år och någonstans tycker jag dom skulle som en självklarhet gått först i kön. Men så blev ju inte fallet. Jag tycker även att dom som lät sig intervjuas efter så många års kamp även borde varit självklara av att få ersättningen utan några större varianter. Man kämpar inte i 8-9 år för ingenting.

Det finns ett videoklipp med som jag lyssnade på och självklart så berör det ju. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva? En av mina allra bästa dagar i mitt liv var när jag var in till ersättningsnämnden. Jag är ju en stor hatare av myndighetspersoner så jag är riktigt förvånad själv att det kändes så bra som det gjorde. Jag var lycklig när jag lämnade deras lokaler. Snälla människor! Jag lämnade nog en del av min barndom kvar där bland deras papper. Inte allt även om jag kanske velat det. Rätt som det är så dyker det upp något som påminner. För det mesta är det i negativa situationer och då kan det göra fruktansvärt ont.

Det var inte för så länge sedan som det hände. Drömmar och önskningar som aldrig någonsin kommer att bli en verklighet oavsett vad jag gör. För det första har jag inte kunnandet, för det andra inte förmågan och för det tredje inte tiden. Det finns något jag alltid har velat göra men mitt kunnande finns inte och det är att kunna teckna som Elsa Beskow eller någon annan sådan där fin barnboksillustratör. Men det är tji det! Den förmågan förlorade jag i en bilolycka när jag var 14 år. Smällen i huvudet tog precis på det området i huvudet som jag hade behövt ha kvar.

Jag kan nog tycka det är roligt i alla fall att kladda på en duk. Jag har lärt mig en viss teknik jag använder mig av eftersom inte huvudet ser. Jag låter själen se istället och plockar fram mina bilder genom musik. Fast säg den lycka som ska vara beständig. Det finns ju alltid någon som ska klanka och ifrågasätta den stora konstnären? :-))  Självklart måste någon få trycka ner en i skorna. Verkligen visa vad dålig man är. Ta ifrån en glädjen av att få måla. Nu sitter jag här idag och har helt tappat lusten och glädjen i att måla. Jag har lyft penseln flera gånger ett tag nu men den hamnar inte på duken utan jag lägger ner den igen. På den vägen är det och jag ser ju att det jag målar är skit och inte kan jämföras med Elsa Beskow eller överhuvudtaget någon annan konstnär.

Tänk hur det är egentligen! Det som har tagit mig mycket lång tid att bygga upp lägger en annan person på några få minuter i sank. Elakt och taskigt. Ja jag vet! Inget att bry sig om. Lätt att säga till en redan innan trasig själ.

Då kan jag ju lika bra ta nästa bit och det är biten efter barndomen och det blir ju ungdomen och vuxendomen. Vuxendomen är ju inget som utredningen om vanvårdade barn infattade. Så vad man fick för liv efter barndomen är ointressant och det är ju lite märkligt. För det är ju i barndomen och ungdomen man formas till vuxen. Yrke, jobb m.m. Det är nog där de stora ekonomiska förlusterna ligger för många. Många har levt sitt liv i en stor misär.

Hittills har nära 3 600 människor sökt ersättning för att de vanvårdades på barnhem och i fosterhem i Sverige mellan 1920 och 1980. Men bara fyra av tio får pengar. Och lagstiftningen tar ingen som helst hänsyn till vad som hänt sen dess. Att livet förstörts för många.

Jag såg att andra länder har andra kriterier för vanvårdade barn:

I Irland har genom historien sk Industrial schools spelat en stor roll. Dessa skolor var oftast munk- och nunnedrivna internat där barn och ungdomar bodde och arbetade. Sen 2002 har runt 18 000 olika fall av vanvård på dessa skolor utretts och drygt 90 procent av alla har fått ekonomisk ersättning. Ersättningarna varierar från 11 500 euro upptill 100 000 euro, alltså runt 900 000 kronor.

Den 26 juni i somras beslutade den irländska regeringen att alla som kunde styrka att dom varit i de goda nunnornas våld skulle kompenseras av staten.

Staten har lovat att dessa offer ska tas om hand resten av livet. Rapporten visar nämligen att många av de utsatta kvinnorna fick hela sina liv förstörda och dom lever idag ofta i misär.

Hitills har drygt 600 kvinnor lämnat in ansökningar till den speciella fond som inrättats för tvätterinunnornas offer, enligt det irländska justitiedepartementet.

Senare kan du höra hur den svenska ersättningsnämnden inte ens FÅR försöka ta reda på hur svenska barn haft det EFTER vanvården. Alla dom i Sverige som fått men för livet kan inte tillgodoräkna sig nånting för det.

I Norge har hitills 93 procent av dom vanvårdade som ansökt om ersättning också fått det.

Där får vanvårdade ersättning enligt en tre-gradig skala: Mindre allvarlig art får 250 000 kronor.

Allvarlig vanvård får mellan 500 000 och 700 000 kronor och synnerligen allvarlig vanvård kan ge en miljon kronor.

I Norge är det både stat och kommun som betalar ersättning: Staten  går in med mellan 20 000 och 300 000 kronor medan ansvarig kommun får betala upptill 750 000 kronor

Vi har fått en diktatur. En ny lag har klubbats igenom. Migrationsverket har fått fria tyglar att tvinga på kommuner ensamkommande flyktingbarn.

Bestört...är det minsta jag kan säga att jag är.  Jag trodde inte det var möjligt, jag trodde inga människor kunde göra något så dumt och grymt mot andra människor. Men jag borde ju veta bättre, jag vet hur korkade och ondsinta människor kan vara.

De gick ut med löften i utredningen om vanvårdade barn att det här aldrig skulle hända igen. Det skrevs nya lagar. Det jag pratar är om omhändertagna barn, barn som politikerna och systemet bestämt ska placeras ut på främmande ort och hos främmande människor.

Om det nu är någon som kommer ihåg eller överhuvudtaget bryr sig i barnen som samhället svek. Är det någon som bryr sig om att de fick kämpa i 9 år innan de fick någon upprättelse, innan de fick ett erkännande för sin taskiga uppväxt. 9 år. En del håller på fortfarande och strider om sin upprättelse hos ersättningsnämnden. En del får aldrig sin upprättelse.

Jag är väldigt upprörd idag. För några månader sedan ville Stefan Löfven socialdemokraternas partiledare att man skulle införa böter på kommuner som nobbade att ta emot fler flyktingar. Det är alltså merparten av Sveriges kommuner som säger att dom inte kan ta emot mera, det är 80%.

Stefan Löfven (S) och Göran Hägglund (KD) vill alltså tvinga andra människor att göra det de inte vill eller kan, inte har råd med, eller att det saknas bostäder.

Hur tänkte Löfven och Hägglund? För det första hur kommer de ovälkomna flyktingarna att få det på orten där man inte har råd eller plats med dem? Hur kommer politikerna att känna sig på orten? Hur kommer befolkningen på stället att känna sig? Troligen jävligt överkörda och troligen en hel del förbannade också. Dom har fått något de inte vill ha. De kommer att avsky den påtvingade belastningen. Hur tänkte Löfven och Hägglund? Kommuner hotas med böter, kommuner som inte har råd att ta emot fler flyktingar? När man tänker så har man inte fått en tom knopp till hjärna då? Fy fan för sådana person. Det här var i februari och jag trodde nog inte att något så otroligt dumt skulle kunna genomföras som att tvinga på folk något dom inte vill och absolut inte så snabbt. Det borde väl göras utredningar först. Utredningar tar lång tid, jag vet!

Från Löfvens dumma förslag så händer något ändå mer dumt. Något riktigt idiotiskt och mycket skamligt. Det som händer är ett svek mot hela svenska folket ett svek mot de invandrade människorna som kommer hit på ärliga grunder.  Ett svek mot alla barn i hela världen.

Glöm aldrig det här fula nyllet!

Publicerad 30 maj 2013 00.45
Kommuner ska tvingas till ansvar anser Tobias Billström (M) som är Sveriges migrationsminister och riksdagsledamot för Malmö kommun.

Regeringen med statsminister Reinfeldt i spetsen, med undersåten Billström hack i häl på samma bana. Dom klubbar snabbt igenom en lag på att kommuner kommer att bli tvingade att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Från den ena dagen till den andra.

Kan ni förstå vad som händer? Jag trodde först inte det var sant. Men det är sant och jag har kollat vilka partier och antal medlemmar som röstar ja för denna groteska lag. Alla partier utom SD röstade för. Varenda medlem röstade för. Inte en enda röstade emot. Man hamnar i ett mardröms scenario  när man läser något sånt här, man vill inte tro att det är sant. 

Tankarna far runt. Man läser informationen gång på gång, man tror det är ett skämt att man förstått fel. Att det inte handlar om barn och tvång. De sa ju att dom lärt av misstaget. Det hade dom tydligen inte. Fast det borde jag ju ha förstått. Men jag ville ju inte. Statsministern nobbade ju hela tiden till att vanvårdade skulle få en upprättelse och ersättning. Han dök inte heller upp i blå hallen när de vanvårdade fick sin offentliga ursäkt. Jag dök inte heller upp för jag visste att dom inte menade ett enda ord av det dom sa. Bara ett spel för gallerian. Är det någon mer än jag som misstror de politiker som sagt ja till det här beslutet att tvinga kommuner att ta emot flyktingbarn. Migrationsverket har fått fria händer av den folkvalda riksdagen att tvinga kommuner att ta emot andras ungar vilket dom vill eller inte. Spelar ingen roll om de har ekonomi, bostäder eller skolgång för dem. Flyktingbarnen ska tvingas in i alla fall.

Hur kommer de oönskade flyktingbarnen att få det. Hur kommer kommuner med dess innevånare att få det? Fy fan igen vad sjukt! De ska tvinga in ensamkommande flyktingbarn på andra människor. Vad är det för slags barn? Finns någon som vet? De är kanske tungt kriminella, de är kanske inte ens barn.

Man kan inte tvinga in någons barn på någon annan. Det barnet får ingen bra uppväxt. Barnet får det inte bra. Ett oönskat barn blir en belastning.

Hur tänkte riksdagen. Ja...det var ju inte hela riksdagen som inte tänkte. Alla i Sverigedemokraterna tänkte. Alla röstade emot detta vansinne.

Vi har fortfarande vuxna barn i Sverige som inte fått sin upprättelse. De har inte fått sitt skadestånd. Det är de som är födda 1980 och efter det. Dom räknas inte på något sätt.

Nu till den tvångslag som klubbades igenom i torsdags. Jag behöver väl inte påpeka att vi har från ett demokratiskt land har hamnat i en diktatur. Jag skämtar inte. Utan det är ju ett faktum. Kommunpolitiker har tagits ifrån sin bestämmanderätt. Det är riksdagen som styr över hela Sverige nu. Vilka fula jäkla skitar.

Betänkande 2012/13:SfU11 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Fler kommuner ska ta emot ensamkommande barn (SfU11)

Migrationsverket får ökade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till en kommun som ska ordna boende till barnet. Migrationsverket ska kunna göra detta även om det inte finns någon överenskommelse mellan verket och kommunen om mottagande av ensamkommande barn.

Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Riksdagens beslut:

Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Utskottets förslag till beslut:

Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Röstningen

Ledamöterna

Det här avslog riksdagen, de ville inte lyssna ens! Precis som vanligt. Dom lyssnade inte när jag var barn. Dom lyssnade inte på mig. Dom kör sitt race. Dumhuvuden och maktgalna nollor. Ja! Jag är arg. Hur kan sådana här människor få lov att styra i andra människors liv?

Här motionen som avslog, den är ju hur vettig som helst: Motion med anledning av prop. 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Förslag till riksdagsbeslut.

Riksdagen avslår proposition 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Motivering
I dag kan Migrationsverket träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Migrationsverket kan därefter anvisa en avtalsinnehavande kommun att ordna boendet för barnet och barnet ska anses vistas i den kommunen enligt vad som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:452), förkortad SoL.

Det finns i dag en möjlighet till undantag från detta ramverk. Om det finns ”särskilda skäl”, kan Migrationsverket anvisa barnet till en annan kommun och det är just kravet på ”särskilda skäl” som regeringen vill stryka ur bestämmelserna. Följaktligen kommer det att bli lättare för Migrationsverket att placera ensamkommande barn till andra kommuner utan avtal.

Sverigedemokraterna yrkar avslag på denna proposition då vi anser att den undergräver hela idén med att låta varje kommun själv bestämma över sitt flyktingmottagande. Regeringen har gjort en bedömning som vi inte delar.

Stockholm den 18 juni 2013
David Lång SD

Motion som antogs med anledning av prop. 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

"Socialdemokraternas utgångspunkt är att barnets bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn. Vi menar också att alla kommuner ska ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet i allmänhet och för ensamkommande barn i synnerhet."

Det är länge sedan jag blev så arg, så arg. När jag läste det här så knöt det sig i både mage och bröst. Något så jävla dumt. Jag är mållös. Ni får läsa själva. Jag blir så arg och illa berörd så jag kan knappt läsa det. Skäms socialdemokraterna, skäms, skäms! Ni klarar inte av att ta hand om ert eget vad tusingen har ni då på andras att göra. Vad vet ni om dessa flykting barn? Inte ett skit. Ni tror, men det får ni göra i kyrkan. Vad vet ni och vad visste ni om era egna ungar i Sverige som for och far illa. Inte ett skit.  Ni är verkligen patetiska och jag hoppas att ni försvinner från makten boningar för all framtid. Ni förstörde för mig, nu fortsätter ni förstöra för andra. Men ni lärde inte ett skit av misstaget. Inget barn reser själv till ett främmande land. Dummerjönsar.

Migrationsverket får tvinga kommuner att ta emot ensamkommande barn.
Fler personalskandaler vid Migrationsverket.
Migrationsverket utpekas som lögnare.
Akut kris för Migrationsverket.
Migrationsverket förväxlade personer.

Fyra medelålders män anställda på Migrationsverket har ägnat sig åt omfattande porrsurfning på arbetstid.

Härvan kring Migrationsverket sväller.

Den pågående korruptionsutredningen mot tre anställda på Migrationsverket i Malmö sväller och omfattar nu fler personer och brottsmisstankar.

– Vi började med mutbrott, men har upptäckt att det finns annat i det också, säger statsåklagare Nils-Eric Schultz.

Migrationsverket är den myndighet som bestämmer vilka som får vara i landet. Tidigare hette den invandrarverket.  

Undra var barn och äldre minister Maria Larsson befinner sin under den tid som omhändertagna barn blir misshandlade inom sjukvården?

Det känns verkligen underligt att läsa något sådant här på nyheterna när man nyligen ingått i en utredning om vanvård av barn och unga i den sociala samhällsvården. Det gavs löften om att det skulle bli bättre för omhändertagna barn och unga. Vad händer? Folk är ta mej fan inte riktigt kloka. Sådana här ska jobba med barn och inom sjukvården? Med tortyrliknande metoder tar de hand om och vårdar barn och unga? Hur tror dom att de här barnen och unga kommer att bli i framtiden? Jag undrar verkligen om dessa barn som blivit fastspända och ner droga överhuvudtaget kommer att ha någon mänsklig framtid? Min önskan är att dom som gjort detta straffas och det riktigt ordentligt som ett avskräckande exempel. De ska straffas och även betala höga skadestånd.

Spänna fast ett barn för att sedan under tvång pumpa i dem tung medicin?! Hur jävla skruvat är inte det? Var finns vår barn och äldreminister Maria Larsson som så stort lovad bättring, det skulle aldrig hända igen det som hänt tidigare. De hade tagit lärdom. Vad var hennes löften och hennes lagar värda? Tydligen inte ett skit!

Hand i hand med den sista biten av vanvården av barn mellan 1920-1980 så fortsätter vanvården av samhällets omhändertagna barn mellan  1980-2013

Larm om vårdskador.

Så små barn som tioåringar bältesläggs och behandlas med starkt beroendeframkallande läkemedel, uppger en sjuksköterska i anmälan, enligt aftonbladet.se. En tolvårig flicka har spänts fast 18 gånger på 1,5 månad och tvångsinjicerats med tung medicin. Problemen har eskalerat de senaste åren, skriver sköterskan:

Nu kommer det här att anmälas till  Inspektionen för vård och omsorg. Och som vanligt så händer väl inget mera efter det. Jag tycker nog att sköterskan borde ha anmält till polisen. Det här är ju faktiskt barnmisshandel "tortyr"

Bältesläggning är integritetskränkande och därför förenad med negativa föreställningar hos allmänheten och psykiatriska patienter. Åtgärden har historiskt använts för att bestraffa patienter som ansetts omedgörliga; de sjuka fick ligga hårt fastspända i sina sängar tills de bedömdes som följsamma. Vid bältesläggning är den intagne helt beroende av omgivningen för alla personliga behov,

Ett är säkert, det här är barnen som samhället sviker igen och igen och igen.

Vanvårdsutredningen lyckades få regeringen att lyssna. En rad åtgärder har införts för att förhindra fortsatt vanvård bland annat genom skärpt lagstiftning. Men det hjälper inte så värst mycket. Även regelverket kan svikas av bristande ansvar.

Vanvårdsutredningens ordförande Göran Johansson krävde i en delrapport att det borde införas sanktioner för politiker och tjänstemän som gjorde det kännbart för dem att äventyra säkerheten för samhällsvårdade barn. Det förslaget har möts med tystnad.

Samtidigt kommer nya rapporter i medierna om vanvård i statens tjänst. Det handlar inte bara om den rent mänskliga tragedin. Den viktigaste frågan handlar om mänskliga rättigheter och rättstrygghet. Hur långt kan en stat gå när det gäller behandling av enskilda människor utan att behöva ställas till svars för sitt agerande?

Barn som far illa.

Alla barn har rätt till en trygg och säker uppväxt. En del barn utsätts ibland för olika former av våld eller övergrepp. Det är viktigt att vi vågar se och uppmärksamma dessa barn så att de kan få skydd och ges möjlighet till en förändrad situation.

Alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt sjukvårdspersonal och polis har enligt 14 kapitlet i socialtjänstlagen skyldighet att rapportera misstanke om att barn far illa till socialtjänsten. Skyldigheten gäller oavsett om man arbetar i privat eller offentlig regi.

Man har även skyldighet att bistå socialtjänsten med uppgifter som har betydelse för utredningen.

Vad kan du göra?

Om du misstänker att ett barn far illa bör du anmäla det till socialtjänsten. Känner du familjen är det alltid bäst att du berättar för dem att du är orolig för barnet eller att du tycker att familjen behöver hjälp. Det underlättar om familjen vet vem som har gjort anmälan.

Som privatperson har du rätt att vara anonym.

Om du anser att ett barn är i akut fara bör du anmäla det till socialtjänsten under kontorstid och till polisen efter kontorstid. Polisen har alltid skyldighet att rapportera vidare till socialtjänsten.

Statens offentliga utredning om vanvård av barn och unga i den sociala barnavården - Barnen som samhället svek! Striden fortsätter, den tystnar aldrig!

Vilken konstig dröm jag haft i natt. Det jag fastnade för var den lilla flickan som ensam klev på tåget, ett blått tåg. Hon var inte gammal. En liten parvel på ca 3 år. Hon hade ljust hår, var klädd i en blekt ljusblå tunnare sommar sparkdräkt med kortare ben, typ 50 talet. Jag tror till och med att hon fortfarande hade blöjor.  Jag såg ryggen på henne när hon klev på tåget, så liten hon var mot det stora tåget. Dörrarna öppnade sig och hon klev på utan att tveka, sedan stängdes dörrarna väldigt snabbt om henne och hon syntes inte längre. Tåget satte sig i rörelse!

Jag hade en tanke först att försöka hinna få ut henne ur tåget men ångrade mig, sedan funderade jag på hur det skulle gå när tåget stannade vid nästa station. Skulle hon gå vilse, ramla och slå sig någonstans. Hade väl fler funderingar. Så vaknade jag hastigt och lustigt. Jag har funderat på det här hela förmiddagen.

Jag skrev en dikt för en del år sedan, tror det var 2005 någonstans. Den handlade om den lilla flickan.

Sen har jag ju haft det blå Jesus tåget med några gånger. Vid ett tillfälle så fanns en liten figur med som ingen såg. Undra om det är samma lilla figur som klev på tåget. Då vet jag vem det var, det var en liten flicka på ca 3 år. Tydligen är det dax för henne att resa någonstans men var talade inte min dröm om.

Jag har en annan dikt också också som jag skrev i mitten av 1990 talet. Det var faktiskt under en lektion när jag gick barn och fritidslinjen. Den här lektionen handlade nog om barn med särskilda behov. Säker är jag inte men det skulle kunna vara så. Och då kommer det upp i mitt huvud "betyg" Undra var jag har alla mina betyg. Dikten jag skrev heter "Bakom kröken"

Men nu skiter jag i betygen. Nu ska jag plocka ihop mina dikter och sen ska jag se var det blå Jesus tåget är just nu. Och med tåget dyker annat upp, sorgen och tårarna. Jag vet inte varför det är så här idag? Kanske för att det är så nära nu och sedan är det över. En livslång sorg får på något vis en punkt. Om sorgen är över är väl tveksamt. Den får man nog dra med sig så länge man lever.

Om det här vore önskebrunnen så skulle jag slänga en slant i den nu och önska att alla mina nära och kära på något sätt fick en upprättelse till slut. Det är stort och svårt att förklara hur jag känner och tänker. Jag har dragits med det hela livet, vridit och vänt men inte fått någon ro och säkert inte dom heller. Fast det är kanske det som är så svårt, att behöva släppa taget. Klippa av navelsträngen.  Det är kanske väldigt sent för det men som en av mina söner har sagt "Inte bakåt - framåt". Men jag vet att man måste göra bokslut med det gamla för att kunna gå vidare och framåt. Det fick jag lära mig i barnskötarutbildningen.

Idag är det tufft och känsligt, jag håller på att sammanfatta nu. Nyss åkte stereon på. Som sig bör Elvis Presley på tallriken. Han har följt mig sedan jag var barn, han tröstade när jag var ledsen!:-)) Så han får väl göra det i dag med.

video - shes not you elvis presley

Jag tror att många med mig önskar att vi hade kunnat ändra världen med våran medverkan i utredningen om barnen som samhället svek "vanvårdsutredningen". Jag har inte så stor tro till att myndigheter och politiker fattat vad det handlar om. Men en sak vet jag säkert! Det här har stötts och blötts i så många år nu så ingen vuxen människa har kunnat missa det. På det ena eller andra sättet har det kommit till deras vetskap om hur illa ungar haft det och fortfarande har. Det absolut viktigaste är ändå att det flutit upp till ytan så att barn och unga fått vetskap om det, så att dom slipper tro att det är dom det är fel på, dom är inte ensamma om det här. Det är dom inte! Dom är i gott sällskap! Dom har fått veta att det inte är deras fel utan en hel drös med inkompetenta vuxna, många politiker, myndigheter, ondskefulla fosterhem .m.m. Bakom allt det här så finns en massa taskiga vuxna människor som inte borde få komma i närheten av en unge. Så jag kan inte se att de här åren är bortkastade. Och som jag förstår det så fortsätter 1980 talisterna sin kamp för rättvisa och upprättelse. Så striden fortsätter, den tystnar aldrig! När jag kliver av vid min slutstation så kliver någon annan på, det är bra!

Dikt om Den lilla flickan.

Ur mörkret i den kalla vinternatten kommer en liten flicka fram, kanske 3-4år. Hon är klädd i kappa och en liten mössa. Hon stannar under min balkong, tittar upp på mig. Jag tycker det verkar konstigt att en sådan liten tös är ute så sent i kylan..tittar runt för att se var hennes föräldrar eller andra vuxna kan tänkas vara som är i hennes sällskap. Men jag ser inga!? Det är helt folktomt. Jag kastar på mig en jacka och stoppar fötterna i ett par skor och snabbt är jag ute. När jag kommer ut är inte den lilla flickan kvar, hon syns ingenstans! Borta som genom ett trollslag, som om hon aldrig funnits!

Copyright © placeofpower 2008 Alla rättigheter reserverade.

Video - Mera Elvis Presley - last flame

Tänk! Jag vet ingen som kan se så skadeglad ut som statsminister Fredrik Reinfeldt? Är det bara för att de fattiga och sargade fick mindre och han själv mer? - Ny tavla: Änglarna vaktar vid önskebrunnen

Jag är bara tvungen att ventilera lite. Läste på msn nu på morgonen att nästan tre av tio som utsatts för övergrepp i fosterhem eller barnhem får ingen ersättning från staten. Det rör sig om en tredje del av de sökande.

Än så länge har jag bara kunnat läst mig till på nyheterna om två som fått ersättning. En cancersjuk kvinna och en dam på 92 år. Sant eller inte det vet man aldrig. Fler känner jag inte till än dessa två? Jag är den sista på den här jorden som litar på politiker och myndigheter.

Jag måste ju säga att jag är väldigt skeptisk till att åka på det här mötet med ersättningsnämnden. Jag kan förstå att ett avslag kan bli mycket svårt. Det handlar ju inte bara om pengar, det handlar för många om den sista biten av upprättelsen för en förstörd barndom som många gånger förstört en persons vuxenliv.

1995 började jag måla på en tavla, den var klar 2010. I vilket fall som helst så heter den "Bakom masken "ensam vild eld" och med tiden fick den ett tillägg med namnet salomos insegel. Idag känns det här mycket viktigt för mig, jag vet inte varför? 1994 hade jag skrivit ihop en ordspråksbok med tecknade bilder till många av ordspråken. Jag skickade väl in till ett par bokförlag .b.l.a till Bonniers. Den här teckning under fanns med och heter "ordspråksvägen" en del andra ordspråk finns med på bilden. Men det här föll tydligen inte i god jord. Efter ett halvår tog jag kontakt med Bonniers och frågade efter mitt manus. Då fick jag ett besked om att de varit tveksamma, men så fick jag till slut ett nekande till publicering på mitt manus. Inte så långt efter det så kommer dom ut med något eget som liknar min idè av det manus jag skickat dem. Idag är bilden troligen högintressant!? Då tänkte jag inte på det utan pennan gjorde sitt och i mitt tycke en kul grej!

När jag ändå bestämt mig för att skriva blogg idag så kan jag lika bra spotta galla på våra politiker. Det är oerhört skamligt att som statsminister höja sin egen lön med 5000:- i månaden och som minister med 4000:- i månaden. Det sitter tre personer och bestämmer löner och andra förmåner till vår sittande regering. Dessa personer har vår sittande regering utsett alldeles själva? Är väl några inom vänkretsen som fick de här jobben på statsrådsarvodesnämnden. Ledsen är vad man blir. Det är så oerhört ondskefullt och egoistiskt. Dom skor sig helt öppet utan att skämmas? Så respektlöst och iskallt. Nu kanske ni förstår varför jag är skeptisk till åka till ersättningsnämnden. Men nyfiken som jag är så åker jag. Vill gärna veta hur högt dom satt ribban. När jag fått mitt beslut så vet jag vad det handlar om. Innan kan jag ju inte veta. Jag sa tidigare att jag skulle åka själv men har ändrat mig. Tar väl med mig mina livvakter :-)) "jag skämtar bara om livvakterna"

Tänk! Jag vet ingen som kan se så skadeglad ut som statsminister Fredrik Reinfeldt?

Jag har funderat över natten på det här med politik och politikers girighet. Vi lever väl i en sådan tidsålder. Fast det kommer ju inte att hålla. Politiker kan inte jobba som politiker bara för att få en hög lön och leva lyxliv. Politiker kommer att måsta jobba för folket. Göra det jobb som dom är dit satta för. Jag är säker på att det kommer. Fram tills dess ligger jag lågt med politiken. Rätt som det är dyker det upp ett parti som kallar sig för "framtidspartiet"  med en partiledare som är normal med en normal lön. En partiledare som brinner för sitt folk, för sitt land och för sitt jobb.

Jag plockar med det här, för det stör mig så oerhört mycket. Det är så absurt på något sätt. En svensk som mördat flera hundratusentals människor i Rwanda?

Livstid för folkmord.

För första gången fälls en svensk för folkmord. Stockholms tingsrätt dömer en 54-åring med bakgrund i Rwanda till livstids fängelse. Undra hur övriga världen ser på Sverige när svenskarna åker till Rwanda och mördar folk? Läskigt hur media framställer Sverige och Svenska folket. Hur tänker dom? Jag känner mig oerhört kränkt av att bli förknippad med en massmördare, med en person som begått folkmord!

Så här skriver expressen:

Folkmördarna i Rwanda kunde agera ostört medan de slaktade upp till en miljon människor.

Genom åren har rättvisan kommit i fatt några av dem – och nu nått ända till Sverige.

Folkmordet i Rwanda 1994 är en av vår tids värsta katastrofer – och skandaler. Mördarligor från majoritetsfolket hutu massakrerade landsmän från minoriteten tutsi inför världens ögon.

Med åren har världen blivit medveten om grymheternas omfattning. Storfilmen ”Hotel Rwanda” öppnade ögonen på många och en rad rättegångar mot mördarna har avslöjat deras sällsynt vidriga förehavanden . Mellan 800 000 och en miljon män, kvinnor och barn mördades, stympades och våldtogs i det afrikanska landet.

Runt 50 000 av de misstänkta förövarna tros vara på flykt runtom i världen. Sverige har länge varit en trygg fristad för dem liksom för krigsförbrytare från andra delar av världen. Gamla nazister, personer från det forna Jugoslavien, från Irak – alla med blod på händerna – kunde slå sig ned här utan att behöva frukta åtal eller utlämning.

Livstidsdomen mot Stanislas Mbanenande visar att det kan vara slut på den goda tiden för mördarna.

Sverige fick tidigare internationell kritik, bland annat från Amnesty, för sin släpphänta attityd. Men sedan några år finns krigsbrottskommissionen som utreder misstänkta folkmord och folkrättsbrott.

Därmed har det blivit tuffare för ”mördarna mitt ibland oss” – för att citera titeln på nazistjägaren Simon Wiesenthals klassiska bok. Hundratals svenskar med ett förflutet i Afrika, Mellanöstern eller på Balkan har kunna leva tryggt trots sitt mörka förflutna. Grannar och arbetskamrater har inte haft en aning om att de i sina tidigare liv deltagit i blodbad i sina gamla hemländer.

Nu har den svenska lagens arm till slut blivit längre och kan nå dem. Den sträcker sig ända till Gävle där civilingenjör Stanislas Mbanenande, 54, bodde i en rad år innan han till slut greps och dömdes till livstid för folkmord. De efterlevande till hans offer hade inte glömt honom utan låg på och pressade sin regering att efterlysa honom internationellt – och nära 20 år efter brottet skipades nu historisk rättvisa.

Krigsbrottskommissionen utreder just nu omkring 25 ärenden som rör folkmord och folkrättsbrott. Så vi kan väntas oss flera fall där de senaste decenniernas internationella tragedier ventileras i svenska rättssalar.

"Änglarna vaktar vid önskebrunnen" under temat Gudarna målar och berättar

Jag har skissat upp för en ny tavla. Ramen är redan målad i vitt. På bilden finns gamla trästugor i gult, grått och rött.  Bakom stugorna finns skog och berg. På framsidan öppna fält och en gärdesgård. Det här finns redan på tavlan. Jag har börjat rita dit en del andra detaljer. På varje sida om stugorna ska två stora änglar vakta. På framsidan av stugorna har jag ritat dit en önskebrunn. I luften finns en fågel på väg bort mot vänster. Det var ett tag sedan jag ritade dit fågeln och ännu har han inte fått sin blåa färg som jag tänkt mig, han ser ännu rätt så färglös ut med svarta kanter, syns otydligt uppe vid norrskenet. Jag hade tänkt mig lekande barn i snön på framsidan, men har slopat det och vet inte vad som blir. Det får tiden utvisa när jag satt igång och målat. Nu måste jag poängtera att det fanns en målad bild på tavlan redan, en mycket gammal bild med en gammal ram. Jag var tveksam på om jag skulle måla över hela bilden. Men beslutade mig för att försöka göra bilden renare och förnya den lite, den var rätt så smutsig. Fast det är inget jag rekommenderar att måla över andra verk. Jag vet inte men tror det finns något symbolvärde i det här. Mycket av det jag målar är just symbolik från sådant jag tar in utifrån atmosfären. Men det var ju inget nytt. Så har jag ju alltid målat under temat "Gudarna målar och berättar."

Video - The London Symphony Orchestra - Two Tribes, Relax