Folkhälsomyndigheten
Barn och unga mår allt sämre i Sverige.
Andelen 13- och 15-åringar som uppgett att de har haft minst två psykosomatiska
besvär i veckan de senaste sex månaderna har ökat, både för flickor och pojkar.
Bland 15-åriga flickor är andelen den största sedan studien började i mitten på
1980-talet, 57 procent.
Ett HVB-hem ska inte kunna gå i konkurs. Unga människor ska inte kunna slängas ut på gatan. Regeringen skulle bidra med pengar. Precis som de gör när de bidrar med pengar till flyktingförläggningar och till hem för ensamkommande flyktingbarn. Men så är det ju inte. En ung person i nöd i Sverige har inte samma värde som en asylsökande person från ett annat land. De är alltså inte lika mycket värda eftersom regeringen inte bryr sig om de nödställda unga som redan finns i Sverige.
Det här visade de klart och tydligt i utredningen de gjorde av barnen som samhället svek. Och bara den här utredningen visar att barn och unga i Sverige aldrig haft något värde. De har aldrig varit lika mycket värda som andra. Efter att utredningen var klar, efter en jäkla massa år, så ska inte de drabbade få någon ersättning. De och deras trasiga liv är inte värt ett skit. Efter många om och men så ska de få 250.000:- för en förstörd barn och ungdom. Det rör sig om ca 18 år i många fall. Efter de 18 åren vill politikerna inte rota vidare. De vill inte se konsekvenserna av vad som blev efter en förstörd barndom. Många har fått hela sina liv förstörda. En del blir till slut beviljade 250.000:- för ett helt förstört liv. Många får inte en enda krona. De är inte värda ett skit enligt sittande regering med dess ministrar. Och då ska vi komma ihåg att efter 1980 får inte ens drabbade personer finnas med i statistiken. De är ändå mindre värda. De får inte söka de här 250.000:-
Då undrar jag varför människor som kommer till Sverige som flyktingar är mer värda än vad de här människorna är som blivit så dåligt behandlade. Här finns inga frågetecken eller långa utredningar på 9 år innan de lyfter sina bidrag. De kliver rakt in i landet, många utan papper. De behöver inte visa eller bevisa något för att lyfta ett bidrag på nästan 2 miljoner på ett år. Hur man kan värdera en persons lidande som mer än någons annans, när man inte ens känner till bakgrunden för denna person, det är för mig en gåta.
Illa skadade människor i Sverige får lov att söka 250.00:- i ersättning "skadestånd" för ett helt förstört liv.
Människor som kommer från andra länder kostar per styck det första året ca 2 miljoner. Här ser man tydligt vilken person som är mest värd. Vilken persons lidande som har värderats mest. Det här räknar jag inte som alla människors lika värde.
Det är väl underligt. Förr när jag var ung så drevs hem för unga som for illa av typ ideella
föreningar som Stads Missionen. Staten öste inga pengar över dessa människor. Ju fortare de kunde slänga ut dem på gatan desto bättre. De fick inte kosta något och inte vara till besvär. De skulle helt enkelt inte synas eller finnas. De sket fullständigt i om det var barn som kom långt bort från sina föräldrar och syskon. Familjer och släkter splittrades. Människor for väldigt illa. Många återsågs aldrig mera. Och kan ni tänka er. Detta hände ändock bara inom Sveriges gränser och som längst till Finland. Det var väl bara att åka är det säkert många som tänker. Men det var inte så. Det fanns inga pengar. Långa tider var man utan pengar, man hade inte ens till mat. Det fanns ingen som betalade någon tågbiljett till en för att man skulle kunna åka hem. När väl den tiden kom så man kunde resa så var det för sent. Man var inte så rik då heller, så kunde man resa en gång på några år så var det bra. Så har det varit, alla har inte varit lika mycket värda som andra. Jag är övertygad om att många fortfarande i Sverige sitter i samma taskiga situation utan att få den minsta lilla hjälp av statliga medel. När det gäller flyktingar så anser regeringen att det är viktigt att få hit deras släkt. Kosta vad det kosta vill. Då är det tydligen värdefulla människor det gäller. Visst är det konstigt. Jag väntar fortfarande på tågbiljetten hem. Den jag väntade på när jag var barn och ung.
I grunden är ju allt socialdemokraternas fel. Det var väl de som satt vid makten mesta tiden när jag var barn och ung. Nu är det ju moderaterna med svans som skippar rättvisa. Det är de som värderar oss.
"Stockholms Stadsmission har i alla år arbetat med barn och unga.
Tidigt uppmärksammade stadsmissionärerna när de rörde sig runt i Stockholm att många barn verkade driva omkring utan tillsyn och kontakt med vuxna. Man ville göra en tydlig insats. Stadsmissionen hyrde till en början lägenheter på stan, pojkar för sig och flickor för sig.
1861 beslöt styrelsen att köpa en tomt på Norrtullsgatan i utkanten av Stockholm och uppförde där en stor barnhemsbyggnad. (Byggnaden finns fortfarande kvar) Till en början endast för pojkar men så småningom fick också flickor bo där. Det var tydligen inte helt lyckat att låta pojkar och flickor bo så i närheten av varandra. I samarbete med Adolf Fredriks skola bedrevs skolverksamhet. Förutom att lära sig läsa och skriva mm fick man lära sig träslöjd. De bilder som finns från barnhemmet visar bilder på pojkar.
I början av 1900-talet började luften bli smutsig, det hade dragits en gata nära hemmet. Pojkarna behövde frisk luft på sommaren. Därför beslöt styrelsen att köpa Stenfasta gård i Sörmland som sedan under många år blev pojkarna sommarvistelse där de kunde leva sommarliv nära Mälaren. Så småningom stängde barnhemsverksamheten i stan ner och istället förlades den verksamheten till Boxtorps herrgård vid sjön Båven i Sörmland.
Jag tänker på intet sätt glömma Löfvens och socialdemokraternas löfte om han vinner valet. Det handlade om fattiga barn i utanförskap. Han skiter i dem precis som socialdemokraterna alltid gjort.
- Stefan Löfven, Damberg & Co inom socialdemokratin har sagt att de inte har för avsikt att föra en ”återställarpolitik” om de återkommer till makten.
- Jag kunde inte föreställa mig att barn kunde utsättas för det som vi har hört berättas. Att barn levde under tortyrliknande förhållanden tillsammans med vuxna människor som de inte kunde skydda sig mot, säger Göran Johansson.
I november 2011 hölls en officiell ceremoni där riksdagens talman, Per Westerberg, framförde svenska samhällets samlade ursäkt till de vanvårdade. Och i januari i år trädde en ny lag i kraft som ger dem rätt till en ersättning på 250 000 kronor var.
Men regeringen har satt en gräns. De barn som samhället svek före 1 januari 1920, eller efter 31 december 1980, omfattas inte av lagen.
Då undrar jag varför människor som kommer till Sverige som flyktingar är mer värda än vad de här människorna är som blivit så dåligt behandlade. Här finns inga frågetecken eller långa utredningar på 9 år innan de lyfter sina bidrag. De kliver rakt in i landet, många utan papper. De behöver inte visa eller bevisa något för att lyfta ett bidrag på nästan 2 miljoner på ett år. Hur man kan värdera en persons lidande som mer än någons annans, när man inte ens känner till bakgrunden för denna person, det är för mig en gåta.
Illa skadade människor i Sverige får lov att söka 250.00:- i ersättning "skadestånd" för ett helt förstört liv.
Människor som kommer från andra länder kostar per styck det första året ca 2 miljoner. Här ser man tydligt vilken person som är mest värd. Vilken persons lidande som har värderats mest. Det här räknar jag inte som alla människors lika värde.
Det är väl underligt. Förr när jag var ung så drevs hem för unga som for illa av typ ideella
föreningar som Stads Missionen. Staten öste inga pengar över dessa människor. Ju fortare de kunde slänga ut dem på gatan desto bättre. De fick inte kosta något och inte vara till besvär. De skulle helt enkelt inte synas eller finnas. De sket fullständigt i om det var barn som kom långt bort från sina föräldrar och syskon. Familjer och släkter splittrades. Människor for väldigt illa. Många återsågs aldrig mera. Och kan ni tänka er. Detta hände ändock bara inom Sveriges gränser och som längst till Finland. Det var väl bara att åka är det säkert många som tänker. Men det var inte så. Det fanns inga pengar. Långa tider var man utan pengar, man hade inte ens till mat. Det fanns ingen som betalade någon tågbiljett till en för att man skulle kunna åka hem. När väl den tiden kom så man kunde resa så var det för sent. Man var inte så rik då heller, så kunde man resa en gång på några år så var det bra. Så har det varit, alla har inte varit lika mycket värda som andra. Jag är övertygad om att många fortfarande i Sverige sitter i samma taskiga situation utan att få den minsta lilla hjälp av statliga medel. När det gäller flyktingar så anser regeringen att det är viktigt att få hit deras släkt. Kosta vad det kosta vill. Då är det tydligen värdefulla människor det gäller. Visst är det konstigt. Jag väntar fortfarande på tågbiljetten hem. Den jag väntade på när jag var barn och ung.
I grunden är ju allt socialdemokraternas fel. Det var väl de som satt vid makten mesta tiden när jag var barn och ung. Nu är det ju moderaterna med svans som skippar rättvisa. Det är de som värderar oss.
"Stockholms Stadsmission har i alla år arbetat med barn och unga.
Tidigt uppmärksammade stadsmissionärerna när de rörde sig runt i Stockholm att många barn verkade driva omkring utan tillsyn och kontakt med vuxna. Man ville göra en tydlig insats. Stadsmissionen hyrde till en början lägenheter på stan, pojkar för sig och flickor för sig.
1861 beslöt styrelsen att köpa en tomt på Norrtullsgatan i utkanten av Stockholm och uppförde där en stor barnhemsbyggnad. (Byggnaden finns fortfarande kvar) Till en början endast för pojkar men så småningom fick också flickor bo där. Det var tydligen inte helt lyckat att låta pojkar och flickor bo så i närheten av varandra. I samarbete med Adolf Fredriks skola bedrevs skolverksamhet. Förutom att lära sig läsa och skriva mm fick man lära sig träslöjd. De bilder som finns från barnhemmet visar bilder på pojkar.
I början av 1900-talet började luften bli smutsig, det hade dragits en gata nära hemmet. Pojkarna behövde frisk luft på sommaren. Därför beslöt styrelsen att köpa Stenfasta gård i Sörmland som sedan under många år blev pojkarna sommarvistelse där de kunde leva sommarliv nära Mälaren. Så småningom stängde barnhemsverksamheten i stan ner och istället förlades den verksamheten till Boxtorps herrgård vid sjön Båven i Sörmland.
Edesta Lanthem och Husmodersskola
När det gäller flickorna öppnade ett boende för flickor på Edesta gård. Från början ett slags skyddshem för flickor men hemmet gavs ett neutralt och mer förtroendeingivande namn ”Stadsmissionens Lanthem och Husmodersskola för flickor”. Flickor från fattiga hem i Stockholm kom till Edesta för vård och uppfostran, företrädesvis äldre flickor som skulle kunna tillgodogöra sig utbildning i husliga sysslor men också i trädgårdsskötsel, hönsskötsel mm.
I alla år har Stockholms Stadsmission arbetat med barn och unga både socialt och pedagogiskt. Idag finns många verksamheter med fokus på barn och unga t e x öppen förskola för unga familjer, öppen verksamhet för tonårstjejer och kolloverksamhet för barn, unga och familjer och gymnasieskola."
- Stefan Löfven, Damberg & Co inom socialdemokratin har sagt att de inte har för avsikt att föra en ”återställarpolitik” om de återkommer till makten.
Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) medger att lagen inte är rättvis.
I november 2011 hölls en officiell ceremoni där riksdagens talman, Per Westerberg, framförde svenska samhällets samlade ursäkt till de vanvårdade. Och i januari i år trädde en ny lag i kraft som ger dem rätt till en ersättning på 250 000 kronor var.
Men regeringen har satt en gräns. De barn som samhället svek före 1 januari 1920, eller efter 31 december 1980, omfattas inte av lagen.
lördag 17 maj 2014
De som vanvårdats, tystnaden och ointresset från ansvariga politiker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar