Efter 50 års frånvaro ringer han och säger att vår dotter Jessica är död!

Då var då och nu är nu! Skillnaden är 56 år. Då var jag omyndig, nu är jag myndig

Han missade det! Den här gången gick det inte att köra över mig med socialtjänstens hjälp!

Hur kunde han vara så respektlös att själv ringa mig efter att inte hört av sig på över 50 år. Han tog alla rättigheter ifrån mig. Han hade väl kunna låtit socialen göra det. Hade varit bäst så!

Men han trodde att det skulle fungera på samma sätt nu, att jag inte hade några rättigheter. Att han och sociala bestämde.

Varför ringde han och blandade in mig! 

Självklart som alltid så är det svårt att sova. Tankarna snurrar!

Så vår dotter dör på ett LSS service boende i Vingåker i fylla och misär. Sjuk och sjukskriven med indragen färdtjänst. Var det allt de hade att erbjuda henne när de tog henne ifrån mig!

Jag tog det här till AI i natt för att ha någon att dela mina tankar med! Så här sa hen!

Jag hör hur otroligt arg, sårad och omskakad du är, och det är helt begripligt att tankarna snurrar så att du inte kan sova. Att få ett sådant chockbesked om sin dotter, från en person som burit sig så illa åt och sedan varit borta i ett halvt sekel, är ett enormt trauma.

​Det är ett djupt svek som rivs upp igen. Det du beskriver – hur du blev överkörd som omyndig och hur han och socialtjänsten tog dina rättigheter ifrån dig – låter som en fruktansvärd upplevelse som har satt djupa spår.

​Här är några tankar kring det du går igenom just nu:

​Du har rätt i din ilska: Att han ringde själv, efter allt som hänt och efter så lång tid, är ett enormt gränsöverskridande. Du har all rätt att känna att det var respektlöst.

​Nu är nu – du har makten: Precis som du själv skriver: Då var då och nu är nu. Du är vuxen, du är myndig, och han kan inte köra över dig längre. Maktdynamiken har förändrats, även om han i sin arrogans trodde att han kunde kliva rakt in och bestämma igen. Du har rätt till dina egna gränser.

​Varför ringde han? Det är svårt att veta vad som rör sig i en sådan persons huvud, men ofta handlar det om att de söker någon form av lättnad för sitt eget samvete, eller att de i en krissituation reflexmässigt faller tillbaka i gamla, kontrollerande beteenden. Men du är inte skyldig att ta emot det eller hantera hans känslor.

​Att få rätsida på tankarna i natt

​När chocken och ilskan blockerar sömnen är det svårt att stänga av.  

Det är ett så otroligt djupt, bottenlöst misslyckande från samhällets sida, och jag förstår precis den avgrundsdjupa vrede och förtvivlan du känner nu. Det är en fullständig mardröm.

​När de tog henne ifrån dig lovade de i praktiken att de skulle ta hand om henne, att systemet visste bäst. Att hon sedan lämnas att dö i fylla, sjukdom och misär på ett LSS-boende – där hon i stället borde ha varit trygg, skyddad och omhändertagen – är inget annat än ett monumentalt svek. Att de dessutom drog in hennes färdtjänst och lämnade henne isolerad gör det bara ännu mer omänskligt.

​Det är så fruktansvärt tydligt varför du känner att allt togs ifrån dig då, bara för att sluta i denna totala katastrof nu. Du blev fråntagen dina rättigheter som förälder, och hon blev fråntagen den värdighet och omsorg hon hade rätt till.

Sanningen har kommit ikapp lögnerna

Det har varit några helt galna dygn. Mitt i den djupaste sorgen efter min dotter Jessica har jag tvingats stå mitt i en storm av byråkrati, manipulation och rena lögner. Men igår föll äntligen masken totalt på de som försökt spela ett fegt maktspel bakom min rygg.

​Jag pratade personligen med läkaren som var på plats i Jessicas lägenhet den där natten och som dödförklarade henne. Det samtalet gav mig en efterlängtad klarhet, men det gjorde mig också så oerhört förbannad.

​Det visade sig att boendestödjarna och läkaren inte fick tag på Jessicas far först. Ingen av dem hade mitt telefonnummer. Ändå ringde pappan mig dagen efter dödsfallet och svamlade om att han fått mitt nummer från boendestödjarna. Det var en ren lögn. Den enda som hade mitt nummer var Jessica – och hon var död. Han måste alltså ha tagit hennes telefon och snokat reda på mitt nummer, samtidigt som han medvetet höll sjukvården i mörker för att kunna kontrollera situationen och informationen.

​Läkaren berättade också om kaoset i lägenheten, fullt av spritflaskor, och att Jessicas far dessutom tackade nej till en obduktion. Det är så uppenbart att det funnits panik och en vilja att städa undan bevisen för hur Jessicas sista tid faktiskt såg ut, och stänga ärendet så fort som möjligt för att slippa obekväma frågor. Det känns som ett brinnande hat och en total brist på respekt.

​Vingåkers kommun har varit så otroligt naiva mitt i allt det här. De trodde i sin lilla byråkratiska bubbla att allt skulle vara över bara lägenheten tömdes. De fattar ingenting. Nu har vi bodelning, arvsskifte och frågan om Jessicas sista viloplats kvar.

​Pappan hävdar att Jessica ska ligga i Trosa för att hon hade sin barndom där. Och handläggaren på kommunen tyckte att hon kanske kunde ligga i Vingåker eftersom hon bott där länge. Vilket fruktansvärt hyckleri! Det är alltså samma kommun som drog in Jessicas färdtjänst – ett beslut som hon stred hårt emot. De satte henne i princip bakom lås och bom och isolerade henne medan hon levde, och nu sitter de och tycker till om hennes gravplats baserat på att hon "bott där länge".

Att hennes far, efter allt sitt dåliga beteende ska ställa krav på Trosa visar bara på samma totala brist på respekt för vem Jessica faktiskt var. Det känns som att absolut ingen bryr sig om vad jag som hennes mamma vill, eller var jag tycker att min egen dotter ska begravas. Men sista ordet är inte sagt.

"Besök gärna Jessicas minnessida för att tända ett ljus."

Jessicas minnessida

Kommunen tiger – nu anmäler jag LSS-boendet i Vingåker till IVO

Det har nu gått fyra dagar sedan Vingåkers kommun bekräftade att mitt öppna brev och mina akuta frågor hade tagits emot och skickats vidare till socialchefen. Sedan dess har det varit helt tyst. Ingen har återkopplat, och ingen har gett mig de svar jag har rätt till som mamma.

Jag tänker inte sitta still och vänta på att de ska försöka lägga locket på. Min dotter Jessicas död får inte tystas ner.
Därför har jag idag tagit nästa steg. Jag har skickat in en formell anmälan om allvarliga missförhållanden till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
I anmälan kräver jag att IVO granskar:

• Tillsynen dödsnatten: Hur länge lämnades Jessica ensam i sin lägenhet innan hon hittades avliden? Isoleringen: Hur kommunen kunde dra in hennes färdtjänst och i praktiken låsa in henne i hemmet utan en ordentlig konsekvensanalys. Bristen på utredning: Varför kommunen inte självmant har startat en Lex Sarah-utredning efter ett dödsfall på ett serviceboende. Kommunen kanske tror att de kan ignorera mig, men de kan inte ignorera den statliga tillsynsmyndigheten. IVO har laglig rätt att kräva ut exakta loggfiler och journaler.

Kampen för sanningen om Jessica fortsätter. Platsen för min röst är här, och jag kommer att uppdatera er så fort IVO hör av sig.

Snabba framsteg: Vingåkers kommun tvingas diarieföra mina krav på svar

Det tog inte lång tid efter att jag skickade mitt öppna brev innan Vingåkers kommun reagerade. Idag fick jag ett officiellt svar från dem:

"Ditt ärende är mottaget och kommer diarieföras, det skickas till socialchef och ledningsstöd för vidare hantering."

Detta innebär att mina frågor om Jessicas sista natt och den indragna färdtjänsten nu ligger direkt på socialchefens bord. De kan inte längre låtsas som ingenting. Ärendet är officiellt och låst i deras system.

Jag kommer att bevaka detta stenhårt. Nu väntar jag på de faktiska, skriftliga svaren från socialchefen. Tack till alla er som läser och stöttar – tillsammans ser vi till att de inte kan tysta ner detta.

Öppet brev till Vingåkers kommun: Jag kräver svar om min dotter Jessicas död

 "Uppdatering: Jag försökte skicka detta brev till kommunens nämndadresser men möttes direkt av felmeddelanden om att det inte gick att leverera. Jag har nu skickat det igen till deras officiella huvudadresser

(kommun@vingaker.se och social@vingaker.se) 

och kräver att de diarieför mina frågor omedelbart."

"Detta brev har idag, den 24 maj 2026, skickats formellt till socialnämnden i Vingåkers kommun. Jag kommer att uppdatera bloggen så fort jag får ett svar eller om de väljer att hålla sig tysta."

TILL SOCIALNÄMNDEN I VINGÅKERS KOMMUN

Undertecknad, i egenskap av närmast anhörig till Jessica Karlsson, framställer härmed en formell begäran om svar, registersökning och skyndsam hantering gällande omständigheterna kring Jessicas bortgång på ett av kommunens LSS-serviceboenden under våren 2026.

I enlighet med offentlighets- och sekretesslagen samt förvaltningslagen begär jag skriftliga svar på följande punkter:

Händelseförlopp och tillsyn: Vilka specifika tillsyns- och larmrutiner gällde för Jessica under dygnet för hennes bortgång? Hur lång tid förflöt mellan den sista dokumenterade tillsynen och den tidpunkt då hon påträffades avliden?

Akutåtgärder: Vilka exakta åtgärder vidtogs av personalen på plats, och vilka klockslag larmades externa instanser (ambulans/polis)?

Konsekvensanalys av indragen färdtjänst: Under våren drogs Jessicas färdtjänst in, vilket ledde till en omfattande isolering i hemmet. Vilken konsekvensanalys gjordes av kommunen gällande hur detta beslut påverkade hennes fysiska och psykiska hälsa samt hennes lagstadgade rätt till goda levnadsvillkor enligt LSS?

Lex Sarah och internutredning: Har kommunen eller LSS-boendet upprättat en Lex Sarah-anmälan eller startat en intern händelseanalys med anledning av dödsfallet? Om ja, begär jag att få ta del av utredningen så snart den är färdigställd.

Som anhörig nekas jag för närvarande insyn och möts av bristande transparens i en situation som kräver fullständig tydlighet. Jag förutsätter att detta ärende diarieförs omgående och att jag erhåller ett skriftligt svar utan dröjsmål.

Allt blir bara underligare och underligare vad gäller min dotter Jessica Karlsson i Vingåker! Jag ber till högre makter nu att detta ska bli rätt!

I dag har jag fått veta att Jessica levde när hon hittades i sitt hem. Hon låg på golvet utanför toaletten. Att hon levde har ingen inom sjukvården sagt till mig. Jag vet att det var nattpersonalen som hittade henne.Det har sagts så!  Hur lång tid tog det innan hon fick hjälp.. efter det att hon hittats? Den manliga sköterska som ringde mig den 12 maj på morgonen visste inte mer än att ambulansen kom. De försökte att rädda henne då. Han sa att hon dött av att hjärtat stannat. Dödsorsaken har gjort att hjärtat stannat. Alltså så är dödsorsaken en annan. Klockan 00:30 den 9 maj dödförklarades hon. Ett dygn senare blev jag informerad av hennes pappa att min dotter var död! Jag har även haft ett samtal med polisen, men de var inte där!

Om ingen obduktion görs så får vi aldrig veta dödsorsaken! 

Varför hörde han av sig först efter ett dygn!? Självklart har jag mina funderingar runt detta! Det hinns med mycket på ett dygn. Man hinner ta bort saker man inte vill ska finnas m.m. Vem hade nycklar till Jessicas lägenhet? 

Jag är väldigt orolig att något pågår bakom min rygg som inte Jessica kan freda sig emot! Så var det med min egen mamma. De körde över hennes och vår vilja totalt. Hon har legat i en grav sedan 1976 där hon inte vill ligga. Det var hennes bror och myndigheterna i Sundsvall som körde över oss barn till henne på det sättet. Jag har plågats av det i över 50 år. Det får inte bli så med min dotter Jessica som det blev för min mor. Min mor ville vara fri och ha en egen plats från alla plågoandar. Jag känner min dotter så väl att jag vet att hon också vill vara fri. Se nya horisonter och inte vara inlåst bakom ett galler. 

Har någon hunnit vara inne i Jessicas lägenhet och sopa bort spåren efter det hon själv vill!?

Varken jag eller Jessica är några lögnare, men min erfarenhet av det är inte så bra. Det är lögnarna som brukar få rätt och de som säger sanning brukar vara förlorarna. 

Var ska Jessica Karlsson begravas? Jag undrar vem som förstörde allt! Inte var det jag iallafall!

Det här får bara inte ske! Sorgen och smärtan gör fortfarande ont efter så lång tid. 56 år sedan de hänsynslöst stal mitt barn. Just nu är det ändå värre eftersom jag nyligen fått veta hur det gick till. 

Vi var ett par jag och Jessicas pappa. Ett ungt par som nyligen blivit föräldrar. Jag hade min lägenhet i Mölnbo och han bodde fortfarande kvar hemma hos sina föräldrar i Trosa. 

Ingen av oss visste om Jessicas handikapp då! Långt senare upptäcktes hennes skador och då var det väl försent att ångra sig för pappans föräldrar för att inte tappa i anseende.

De trodde att de stal en frisk liten flicka från mig. Det visades senare att hon var sjuk, skadad och handikappad!

Jessicas pappa visste att hon var på väg hem till mig i Mölnbo. Att jag väntade hem henne.  Han sa inget till mig om vad han och hans föräldrar kokat ihop bakom min rygg. För någon dag sedan fick jag veta det av honom själv i samband med att vi hennes föräldrar planerar hennes begravning på en begravningsbyrå i Trosa. 

Gemensamt bestämde de att ta Jessica ifrån mig och göra henne till fosterbarn hos hans föräldrar. Hur kan man bli som han!? Istället för att hon kom hem så stod folk utanför min dörr och ringde på. Lägenheten blev full av folk från myndigheter. Jag blev hotad och tvingad att lämna ifrån mig mitt barn. Jag var för ung för att förstå hur jag skulle protestera. Jag fick två val. Ett var att Jessica skulle sättas på något slags hem om jag inte godkände pappans föräldrar.  

Så gick det till när jag förlorade mitt barn! Och på det så ljög de för Jessica och sa att jag inte ville ha henne. De fick henne att tro att hon var oönskad av mig. Att hon inte var älskad! Jag vet hur ont de gjorde henne. Smärtan hon kände! Det här är en stor sorg. 

De höll henne borta från mig med alla medel. Nu är hon död och har ingen tillhörighet längre hos dem. De vill inte ha henne i familjegraven utan hon ska ligga i minneslunden bakom kullen och kyrkan med ett högt staket framför näsan. Hon var ju bara ett fosterbarn hos dem! Detta blev sagt av pappan till Jessica under samtalet om Jessicas begravning hos begravningsbyrån. 

Hur kan de glömma att Jessica var en släkting. Ett barnbarn till fosterföräldrarna.

Hade jag vetat detta innan vi träffades så hade det aldrig blivit tal om att hon ska ha sin sista vila i Trosa. Jag hade aldrig åkt till Trosa. Vi hade aldrig träffats på denna begravningsbyrå. Han måste ha planerat allt innan vi träffades. Han hade så mycket annat inplanerat så detta skulle gå fort.

Det är så otroligt så jag tror att jag spyr. Jag tyckte så synd om dessa människor, hennes fosterföräldrar, hennes farföräldrar för att de förlorat sin egen dotter i en bilolycka. Nu ligger de alla tillsammans i en familjegrav. Mamma, pappa, dotter. 

Nu är de helt plötsligt inte mamma och pappa till Jessica längre. Nu är inte hon deras dotter längre som de pränta in i huvudet på henne under alla år. Nu är hon ett oönskat fosterbarn som de skäms för. Jag vet också att hon fick stryk av sin fosterfar (farfar) som liten. Jessica har berättat det. Jag har även hört det från annat håll. Stryk och bestraffningar var vad hon fick! Och på det fick hon höra vilken dålig människa hennes riktiga mamma var! 

När Jessica gick bort så visste hon sanningen. Inte allt men en stor del. Hon hade släppt rädslan för bli bestraffad om hon kallade mig mamma. 

Nu vill jag ha tillbaka mitt barn. Lånetiden är slut och hon ska inte ligga gömd på en kyrkogård i Trosa där hon inte är älskad och önskvärd. 

Vingåker där hon bott sedan 20 års åldern är väl inget alternativ det heller så illa som den kommunen behandlat henne. De är väl i princip orsaken till hennes död.

Jag tror Jessica var väldigt trött på alla krav och måsten. Hon blev nog aldrig fri

Jag vet att hon ville komma bort från sina farföräldrar och Trosa.

Jag har funderat en del på detta och vill att hon ska få vila på en fin och öppen plats. Där det går att andas och se så långt ögat når. Där hon får vara fri och  sig själv. Inte inklämd bakom ett plank. 

Jag har en plats som jag tror skulle vara den perfekta för henne. Jag hoppas att det blir så! Tillräckligt långt ifrån och ändå tillräckligt nära! 

Som mamma till henne så vore det underbart att kunna besöka henne ibland.

Sedan du försvann mamma 💔 Svensk Sorgsen Ballad

För dig, mamma 💔 En gripande sång om saknad, sorg och evig kärlek

I går träffades vi på begravningsbyrån i Trosa angående Jessica Karlsson

I går träffades vi, jag och Jessicas pappa på begravningsbyrån i hans hemstad Trosa. Det var han, jag, min sambo, hon som håller i begravning och en jurist. 

Nu i efterhand kan jag nog tycka att vi kanske borde ha valt en begravningsbyrå där Jessica var folkbokförd. Lite mer neutral och inte så färgad av Jessicas pappa. Det var han som fixade, det var han som bestämt, det var han som ringt dem innan han pratat med mig! 

Först var det roligt att träffa honom igen, men blev till slut så otroligt obehagligt och skrämmande! 

Mycket sas! Saker jag aldrig vetat om kom fram, saker Jessicas pappa aldrig vetat kom fram eller så visste han. Ett spel från gallerian 

Så mycket lögner, så mycket svek! Inte från mig och inte från Jessica! Hade jag vetat! Men i dag är det ju skit samma. Fast inte riktigt! Stackars Jessica. Jag trodde det var bra, men det kan det inte ha varit. Då var det alltså sant det hon berättade för mig om sin barndom.

I vilket fall som helst så blev jag åter igen överkörd som Jessicas mamma.

Inte på ett enda kontrakt finns min namnteckning. Det här känns i magen! Han, han, han och åter han!

Hade jag vetat vad jag vet i dag så hade jag nobbat till mycket av detta. Jag undrar om det ens är lagligt att utesluta en dödsbodelägare från att godkänna handlingar.  Inte på ett enda ställe har jag skrivit under att HAN ska sköta bouppteckning. Jag finns helt enkelt inte med som Jessicas mamma och dödsbodelägare. Så länge vi var överens så gick det bra men om jag sa något annat tappade HAN humöret. Tydligen har han glömt att JAG är Jessicas mamma. Tydligen gjorde begravningsbyrån det också. Allt som skulle signeras sköt de över till HAN. 

Bouppteckning där har juristen kontakt med Jessicas pappa. de frågade inte mig ens!

Jag tror inte ens att detta är lagligt. Jag tror att allt är ogiltigt! 

Jag tror inte ens HAN bryr sig i Jessica utan det är något annat som skaver. 

HAN vill hålla mig utanför precis allt precis som han och hans föräldrar alltid gjort. De ljög min dotter full om allt som handlade om mig. 

Nu vet jag mer om vad de gjorde mot mitt barn och mig! Nu har 56 års smärta fått ett ansikte. 

Att jag inte sett det tidigare! De tog Jessica för pengar. Jessicas "fostermor" jobbade ju inte. Detta var hennes jobb och lön. Lön som fosterfamilj, barnbidrag och underhåll. När pengarna tog slut så flyttade Jessica rätt så snart till Vingåker! Och till slut hamnade hon på ett LSS-boende. 

Vill jag verkligen att Jessica ligger på Trosa kyrkogård? Vad hade hon velat själv? Hon har bott många år i Vingåker. Jag är kluven just nu.  Ska hon verkligen ligga inklämd bakom en kyrka i Trosa! Hon är inte välkommen i familjegraven. Hon var ju ett fosterbarn. Nej det vill inte jag och inte hon heller. Hon ska ha öppna vyer, fria landskap. Vingåker faller också bort. De har behandlat henne så illa och visat att hon inte är välkommen i den kommun. 

Jag har en annan idé och jag tror hon gillar det! ❤️

Jag släpper allt som tynger mig .. 

och befriar min själ från alla bekymmer och utmaningar,

Dagens budskap är: 

Det räcker med uppoffringar nu 💖.

Jag går framåt med styrka…
och lämnar det smärtsamma förflutna bakom mig. Det räcker nu!

Vi två mot världen!

Säg Att Du Stannar -  Du Är Mitt Hem

Du är min början och mitt lyckliga slut

Det här är hennes röst.

Hennes sång.

Till mig.

Jag var hos dig bara en kort stund i början,

som en viskning av något som kunde blivit ett liv tillsammans.

Sedan togs jag ifrån dig,

inte för att du ville,

utan för att världen bestämde över oss båda.

Jag växte upp i rum där du inte fick finnas,

i händer som inte var dina,

i ett hem som aldrig blev mitt.

Men jag bar dig ändå,

som en tyst värme i bröstet,

som en början jag aldrig glömde.

Och när livet förde mig tillbaka till dig i slutet,

om så bara för en kort stund,

då kände jag igen dig.

Inte som en främling,

utan som den första rösten jag någonsin hörde.

Nu sjunger jag till dig från döden:

Du är min början.

Du är den som gav mig världen,

även om du inte fick stanna i den med mig.

Och du är mitt lyckliga slut.

För jag dog inte ensam.

Jag dog med dig i hjärtat,

med din kärlek som äntligen fick nå fram.

Du gjorde aldrig fel.

Du övergav mig aldrig.

Du bar mig så långt du fick,

och sedan bar du sorgen ensam.

Nu bär jag dig.

Från platsen där jag är fri.

Och jag viskar till dig varje gång du tvivlar:

Du är min början.

Du är mitt lyckliga slut.

Och jag vilar i dig nu.