Det är skamligt och avskyvärt! Stora notiser om att Jimmie Åkesson inte åkte till Örebro för att hedra offren. Stefan Löfven, varför sa du inget efter IKEA-morden?

Då var cirkusen igång igen! Stora notiser om att Jimmie Åkesson inte åkte till Örebro för att hedra offren. Men inte ett enda jävla ord sas när mor och son mördades på IKEA i Erikslund Västerås. Statsminister Stefan Löfven var i närheten av Västerås vid tidpunkten.. men inte fan brydde han sig! Mordet passerade utan att regeringen beklagat det med ett enda ord.

Sen kommer jag aldrig att glömma när barnen som samhället svek skulle få sin ursäkt i blå hallen. Vem var inte där!? Jo statsminister Fredrik Reinfeldt. Han pissade helt enkelt på de drabbade. Precis som Löfven gjorde vid IKEA morden.

De sveks som barn - nu sviker Reinfeldt

En ceremoni kan naturligtvis inte läka såren efter övergrepp någon utsätts för som barn. Inga tal eller programinslag kan skyla över det svek det innebär att barn som samhället omhändertagit har blivit kränkta och utnyttjade.

En upprättelseceremoni kan på sin höjd skapa just upprättelse. Den kan bli ett erkännande av samhällets skuld, och offrens oskuld. På det sättet skulle en upprättelseceremoni också kunna bli ett avstamp mot framtiden.

Men det finns ett villkor. Samhällets och statens ursäkt måste ges med det största allvar.

Det går inte att ta miste på förväntningarna på dagens ceremoni. Blå Hallen i Stockholms stadshus är uppbokad till sista plats.

Det går inte heller att ta miste på arrangörernas ambition. Lokalen var den mest respektingivande landet kan bjuda. Listan på de deltagande dignitärerna lång. Drottningen fanns på plats, liksom talmannen och flera ministrar.

I andra sammanhang skulle det ha varit storslaget. Men inte i dag. Den som verkligen skulle ha kunnat framföra det officiella Sveriges ursäkt fanns nämligen inte på plats.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har nämligen prioriterat ett möte med den bulgariska premiärministern Barisov i Sofia framför ceremonin i Stockholm. Till skillnad från kollegorna i länder som Australien, England, Skottland och Irland väljer han att inte själv uttala samhällets ursäkt.
Det är ett svek

Det skapar en känsla av att regeringen - eller i alla fall statsministern – inte tar frågan om upprättelse för de vanvårdade barnen på fullt allvar. Ceremonin blir i verklig mening ceremoniell, och kan därmed överlåtas åt Per Westerberg vars ämbete i mycket handlar om just ritualer.

Reinfeldts vägran att personligen närvara vid dagens ceremoni kan kanske inte beskrivas som ännu ett övergrepp. Men ett svek är det.

Det har verkligen spårat ur i Sverige på alla sätt och vis!

Vad är det de vill de sociala myndigheterna? Jag har läst om ytterligare en händelse år 2019. Det inträffade ju också efter att utredningen var klar år 2011 om omhändertagna barn. Nu kan man nästan se ett mönster! Makt och lydnad är vad de vill ha dessa människor. De splittrar och söndrar. De tar sig rättigheter som de inte ens har rätt till. Det finns faktiskt lagar och regler som dessa sociala myndigheter inte följer. Hur det är möjligt förstår jag inte! De placerar barnen långt från sina anhöriga och föräldrar.  Är det för att de ska slippa insyn eller jävlas de bara? Jag kan se för min inre syn hur de sitter på sina kontor och gottar sig. Hur de nöjt skrattar tillsammans åt det dom ställt till med! Skadeglada och hånfulla! Människor blir efterlysta och förföljda tack vare några tanter och farbröder på socialkontoren. Människor får sina liv förstörda. 

Den här händelsen tycker jag var väldigt simpelt! Stackars barn! Ingen att känna igen! Kristna barn blir familjehems  placerade hos en muslimsk familj. Både tron och kulturen skiljer sig åt. Här har man verkligen visat sin fulla respektlöshet! 

Den svenska socialtjänsten tvångsomhändertog tre barn...

De svenska myndigheterna placerade döttrarna – som var 4, 6, respektive 12 år – hos en muslimsk arabisk fosterfamilj 40 mil från föräldrarnas bostad. De svenska myndigheterna garanterade inte pappan rätten att kontakta sina barn.

Pappan kidnappa då sina egna döttrar för att ta dem hem!

En domstol i Polen har beslutat att den europeiska arresteringsorder som utfärdats av de svenska myndigheterna bryter mot pappans friheter och mänskliga rättigheter, säger domaren Dariusz

Pappan fick rätt av en polsk domstol, som i ett interimistisk beslut slog fast att den svenska socialtjänsten har brutit mot en EU-konvention som förbjuder att placera barn i kulturellt främmande miljöer.

Jag känner igen det här att bli flyttad långt bort ifrån sina nära och kära. Allt gjort för att sabba för oss! Allt för att splittra! De följde inte en enda regel inte en enda lag! De bara körde på som jävla ånglok!

Ett jävla skitsamhälle en ond värld! Rena helvetet! Nu börjar det synas tydligt det jag inte förstod! De fick inget för ett förstört vuxenliv!

Det är nu 11 år sedan som den statliga utredningen om "barnen som samhället svek" var klar. Ändå så fortsätter dumheterna med barn som tagits ifrån sina föräldrar. Hur är det möjligt? Barn som rycks upp med rötterna trasas sönder och förstörs av myndighetspersoner och av personer som driver familjehem. Troligen barn som redan innan omhändertagandet var illa behandlade!

Här saknas tydligen förståndet, empatin, kärleken, kunskapen, samvetet, erfarenheten, logiken och mycket mer! Inget verkar vara på topp precis!

Vad hände med den stora utredningen och löftena som staten gav. Tomma löften tomma ord! De kan ingenting dessa elaka människor. Helt olämpliga att jobba med barn och med människor överhuvudtaget. De vet inte vad de håller på med. Fast troligt är att de skiter fullständigt i konsekvenserna av sitt handlande. De har inget samvete!

Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvårdenSOU 2011:9
Publicerad 10 februari 2011 Uppdaterad 02 april 2015

Utredningens uppdrag

Regeringen tillsatte i februari 2010 (dir 2010:15) en utredning med uppdrag att lämna förslag till hur en upprättelseprocess för enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården kan utformas (S 2010:02)

Det här var viktigt för oss som medverkade i utredningen. Men det har tydligen inte tagits på allvar! Fy fan!

Utredningen föreslår också åtgärder för att förhindra upprepning. Utredningen konstaterar att övergrepp och allvarliga försummelser förekommer i en oacceptabel omfattning även i dagens samhällsvård och att omedvetenheten om frågan är anmärkningsvärt stor. Det behövs ett långsiktigt program för ökad säkerhet inom samhällsvården av barn och unga.

Utredningen anser att Barnskyddsutredningen förslag om att socialnämndens ansvar att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden ska lagfästas samt att det för varje placerat barn ska finnas en särskilt utsedd socialsekreterare som besöker barnet minst fyra gånger per år bör genomföras.Det är många människor i dag som saknar samvete. Vad vet jag! Det kanske alltid har varit så fast det inte har märkts så tydligt som i dag. I en överbefolkad värld!

250:000:- fick de "barnen som samhället svek" för sina förstörda liv. De pengarna var för en förstörd barndom hette det! Det finns väl ingen som tror att en förstörd barndom går obemärkt förbi som vuxen? Som barn blir man formad till den man är som vuxen. Det har människorna gjort mot dig! De har förstört ditt liv! 

Jag läste något  i går i aftonbladet som gjorde mig bedrövad. Något så otroligt hemskt och hjärtlöst! Jag var tvungen att sova på saken innan jag skrev det här i bloggen. Jag har själv suttit bakom okrossbart glas när jag var 9 år med en massa vårdare runt om mig varje dag. Ett fängelse för ett illa och icke önskvärt barn. En ledsen, övergiven och ensam flicka. Ett barn i stor sorg och smärta! Men det gömde jag inom sig! Ingen skulle få den glädjen av att se vad de skadat och gjort illa! Inte en tår, det behöll jag inom mig själv! Redan då när jag var 9 år var min tro på vuxna människor som bortblåst. Jag tyckte verkligen illa om dem! Dumma, elaka och korkade! 

Nu håller de på med sina jävla utredningar igen! Ändå fattar de ingenting! Jag min dumma jävel trodde att de lärt sig något efter utredningen och alla löften de gav barnen som samhället svek. Det skulle göras så mycket men inget är gjort. I dag tror jag faktiskt att de inte kan bättre!

En granskning av Kerstin Weigl:

Så skapades ”Sveriges farligaste flicka”– en granskning av hur 14-åriga Josefin hamnade bakom pansarglas.

Vem bär ansvaret för att en 14-årig flicka placerats på 33 olika familjehem och vårdinrättningar och nu förvaras bakom pansarglas?
Är det i själva verket samhällsvården som skapat ”Sveriges farligaste flicka”?

Förlorad vårdnad på grund av lögner och nonchalans!

Nu igen! Det är skrämmande hur de behandlar barn. De utsätter dem för både det ena och andra. Hur i helvete tänker man när man låter ett litet barn tas ifrån sin mor. Hur tänker man när ett litet barn får umgänge med sin mamma endast 4 gånger om året? Mamman och barnet  har tydligen fått djävulens advokat emot sig. Kvinnan är tvingad att göra som sitt ex säger , annars lär hon nog inte få träffa sin son. Mannen har fått makten att bestämma! 

TV4 Play: Isabella ville inte samarbeta med sin sons pappa – förlorade vårdnaden  

http://www.tv4play.se/program/nyheterna/13745654

Men hon ska vara glad ändå. Hon fick ju i alla fall umgänge. Jag vet dom som blivit av med umgänget helt. Utan motivering. Vid en förfrågan hos tingsrätten om motiveringen fick mamman till svar av domaren att det skulle hon skita i!

Om jag hade varit den här mamman så hade jag släppt helt och hållet. Hur hon än gör nu så blir det galet.  Pappan kräver antagligen lydnad nu från henne för att hon ska få ha umgänge med sin son mer än 4 gånger per år. Fortsätter hon att kräva sina rättigheter i en domstol så blir det bråk med det också.  

Barnen som samhället svek! Det tar tydligen aldrig slut! Vad trött och låg man blir..

Det tar aldrig slut! Jag letade gamla uppgifter ute på nätet. Uppgifter om "barnen som samhället svek" och hittar istället nya! Publicerade 2020. Det pågår just nu. Helt hemskt! Det fortsätter och fortsätter! 

I dag kan jag säga så här! Inga pengar och ursäkter i världen kan ersätta det man förlorat. Det följer en hela livet, resten av livet. Det har satt sina spår. Man är ju formad i den här mallen. Inte nog med att man fick en förstörd barndom man fick på köpet även ett förstört vuxenliv.. Hur ersätter man det? Inga pengar i världen kan göra skadorna i ditt liv ogjorda. Inga pengar och ursäkter kan läka såren i din själ. Nu är man den man är på gott och ont! 

Jag är i alla fall glad åt att jag var med i vanvårdsutredningen och fick berätta min historia. Den finns i dag arkiverad någonstans i statens gömmor. Vi får väl hoppas på det i alla fall så de inte slängt alltihopa. Syftet var ju först och främst att det skulle komma i ljuset denna dåliga barnavård. Att barn och unga i framtiden inte skulle behöva råka ut för samma saker. Syftet var att det skulle göras ändringar i lagar och i hur man arbetade med omhändertagna barn och unga. Ändrade regler och rutiner.

Jag blev alldeles matt när jag läste den här artikeln. 

Lite från tidningsartikeln GP 22 feb, 2020 : Advokat Monica Crusner vill ge de glömda barnen upprättelse. Hon sitter med fingret på startknappen redo för omfattande skadeståndsprocesser. Det betyder att åtskilliga kommuner, däribland Göteborg, kan bli skyldiga att betala mångmiljonbelopp för att ha brustit i ansvar när barn placerats i fosterhem eller på barnhem.

– Som barn har de här personerna haft så vidriga upplevelser att man kan tro att de hämtats från skräckfilmer, säger hon. – Det är svårt att förstå att ondskan varit så utbredd – och att ansvariga blundat så länge, betonar hon.

Monica Crusner är advokaten som tar strid för barnen som samhället svek | GP

Jag måste sluta att vara så arg på allting!

Då sitter jag här igen då och minnena fullständigt anfaller. Det går aldrig bort!
Jag har haft en trevlig och mysig stund på vårat underbara café nere vid ån. Det är positiva, glada och kreativa människor som driver stället. Märkligt hur det blev! Tanken kom upp att jag måste sluta vara så arg på allting. Den tanken har aldrig slagit mig tidigare att jag är kroniskt arg!

Varför är jag så arg? Kanske inte så underligt! Jag fick aldrig vara barn utan tog hand om syskonen och vår mor. Då jag vid 9 års ålder hamnade i fosterhem så skulle jag helt plötsligt vara barn!

Jag dög inte som barn och jag dög inte som vuxen. Vad jag än gjorde så var det fel. Diskade jag så klankades det ner på det och disken diskades om! Gjorde jag inte något så var jag lat och värdelös! Jag var dum i huvudet och ungar skulle hålla käften. Det pratades skit om mig mellan de vuxna. Grannkärringen kunde sitta på en stol i köket och sörpla i sig kaffe när jag kom in. Hon flinade och glodde menande på mig och sen sa hon ...Jasså du! Och så kom det något fult...Tissel och tassel!

De få saker jag hade slängdes bort. Det var inget värt. Alla mina teckningar bara försvann i soporna. Jag hade suttit i timmar, tecknat och målat. Det vara alla mina fantasier och drömmar som slängdes i soporna. Cykeln jag hade fått från socialkontoret och som jag var så glad åt stal min vidriga så kallade pappa och gav till sina nya ungar. Han bara hånskrattade när jag bad att få min cykel. Jag fick aldrig min cykel tillbaka!

När jag satt och fikade i dag så kom jag att tänka på Elsa Beskow och Kråkan i smurfarna. Det är ett fint ställe som sätter fart på fantasin och minnen! Ett skönt ställe med positiva människor! Det behöver jag! Det behöver alla! Mer sådant här till folket. Mer glädje!

Det här var ju tragiskt! Anne Skåner finns inte mer. En kämpe. Hon stred för barnen. Text: Anne Skånér Vanvården av barn – ett evigt kretslopp...

Hon har skrivit om vad som blev efter den stora fina utredningen av barnen som samhället svek.. och hon har ju så rätt. Det är ju så man kan gråta! Det blir aldrig bättre :-( Jag kopierar av det hon skrev år 2015. Hon avled år 2017.. Vila i frid Anne💓

Text: Anne Skånér
Vanvården av barn – ett evigt kretslopp...

2008 bad Kevin Rudd om ursäkt av tvångsförflyttningar av barn som skedde fram till 1969. Jag såg talet, det var varmt, ärligt och jag ville gärna tro på en ändring. 14 okt 2011 bad den svenska talmannen Per Westerberg dem som vanvårdats i Sverige från 1920 och framåt om ursäkt. Det var vackra ord om än inte lika som Kevin Rudds, men den gemensamma nämnaren var att samhället gjort fel mot barnen och att det aldrig mer får ske.

Nu skriver vi 2015. Sverige har nu en ny regering, statsministern är fosterbarn. Men ett fosterbarn långt från den vanvård som tusentals barn utsattes för. Jag läser att i Australien har allt återgått till som det var före 1969. Det har aldrig varit så många omhändertagna barn som nu bland aboriginer, urbefolkningen talar om apartheid. I Sverige upplever vi samma sak, allt fler barn omhändertas, ibland av legitima skäl men allt oftare på dåliga utredningar och bristande förarbete.

Den ersättning som tvingades fram i ett hafsigt lagförslag från oppositionen och regeringen 2012, har fler hål än en schweizerost. Frågan är om oppositionen över huvudtaget läste förslaget innan de klubbades i riksdagen. Ersättningslagen byggde på kunskap från Vanvårdsutredningen, i bägge utredningarna fanns långt gående förslag om hur de f.d. barnhems- och fosterbarnen skulle kunna få hjälp utöver symbolisk ersättning. Regeringen valde ett dåligt underbyggt förslag om ersättning, som idag gör att 50 procent av de sökande får avslag. I början av året var avslagen mer än hälften.

Den gamla regeringen liksom den nya är eniga om att efter 1980 förekom ingen vanvård av barn, för ersättningsrätten tar slut för alla efter 1980. Flera politiker lovade var och en för sig att väcka frågan, men hit tills sover såväl den som kravet på korrigering av ersättningslagen som sådan.

När Kerstin Wigsell, gjorde det ambitiösa förslaget till ersättning för vanvård, kopplade hon det med framtida krav. Dock inte att staten skulle betala, utan de kommuner som hanterar barn fel.

Det ska kosta att vanvård barn, konstaterade hon. Att göra upp med det förflutna utan att rätta till misstagen framåt, gör att hela den sk upprättelsen blir ett stort hån. Att kommunerna skulle kunna tvingas betala skadestånd till barn som hanteras fel inom socialtjänsten, försvann helt från dåvarande social- och barnministers bord. Det handlar ju om att delvis inskränka den kommunala självbestämmanderätten. Och det rättsliga läget för barn gör det svårt att driva mål mot kommunerna. Kraven efter vanvården är att göra Barnkonventionen till lag, jag tror inte att det löser problemen. Även barnkonventionen utsätts för tolkningar gärna utifrån varje kommuns kansli.

Jag tror inte att fler lagar ändrar situationen för barn i Sverige, däremot tror jag att utbildning, mångfald bland åtgärdsprogram etc kan bidra. En viktig kursriktning skulle det bli om Regeringen idag väckte frågan om gruppen efter 1980 och såg över hur så stor del som 50 % fått avslag på ersättning från Staten. Det skulle skicka ut signaler om att barn har rättigheter, skall betraktas som en medborgare. Idag kan samhället ”vårda” barn tills de är 18 år, om vården varit fel och den unga vuxna misslyckas är det inte längre samhällets ansvar.

Besvikelsen är stor bland de f.d. fosterbarnen. Inte bara för utebliven ersättning utan för att samhället inte lärt sig av historien. Samma besvikelse upplever våra systrar och bröder i Australien. :-( 

Text av Anne Skåner: Vanvården av barn - ett evigt kretslopp..

Upprättelseceremoni för vanvårdade

I januari dog den treåriga flickan som kallades Lilla hjärtat. Vi glömmer henne aldrig. - Regeringen tillsätter i dag en utredning

Det kom massor av nya regler och lagar efter utredningen om barnen som samhället svek. En utredning som pågick i ca 11 år. Tydligen lärde man sig inget av det! Ändå så var det en stor skandal..Det största kravet från de drabbade var att förhindra upprepning! 😞

Upprättelseutredningens betänkande (SOU 2011:9) ”Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården” föreslås en process som består av tre delar: ett erkännande av det som hänt och en ursäkt, kompensation till dem utsatts samt åtgärder för att förhindra upprepning.

Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården 

I januari dog den treåriga flickan som kallades Lilla hjärtat.

Vi glömmer henne aldrig.

"Regeringen tillsätter i dag utredaren Charlotte Lönnheim för att ta fram konkreta lagförslag till en lex Lilla hjärtat.

Uppdraget är att se över flera förändringar som stärker tvångsvårdade barns rättigheter och hur principen om barnets bästa kan stärkas i domstol.

– Det som hände Lilla hjärtat ska inte få hända igen, säger socialminister Lena Hallengren (S). "

Regeringen tillsätter utredare för lex Lilla hjärtat

Dom sa samma år 2011 att det inte fick hända igen! Mycket snack och liten verkstad!!

Så här är det! Precis som i filmen. Flickan tas från sin familj och placeras i fosterhem, den här filmen lämnar ingen oberörd

Gå in och kolla på videon.. Fostermamman tvingar in henne i duschen .. inte mamman. 😪

Låt barnen vara kvar hos sina föräldrar i det längsta. Splittra inte syskon...det kan vara den största katastrofen av dem alla... för barnen.

Det blev tydligen inget bättre efter utredningen om Barnen som samhället svek..ändå så lovade dom. ...Statens-offentliga-utredningar med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

http://www.regeringen.se/49b6a3/contentassets/70b1c99340204a099a0eda278b3e3406/barnen-som-samhallet-svek-sou-20119

- Övergrepp mot fosterbarn - Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för, inte för dess konsekvenser.

Om man inte varit fosterbarn själv är det svårt att sätta sig in i hur det är för barnen som blir tagna från sina föräldrar, från sitt hem, och ibland även från sina syskon. Även om de inte har det bra hemma känns det ofta ännu värre för barnet att ryckas bort och bli placerad hos en främling.

I den här kortfilmen har man försökt visa hur det är ur barnets perspektiv.
Alla borde se denna film, det är omöjligt att inte bli berörd.

År 2013 placerades det 32 600 barn utanför hemmet av socialtjänsten i Sverige.
Dessa barn måste vara extremt starka, därför är det extra viktigt att de får kärlek, ömhet och har någon vuxen i närheten som bryr sig.

Dela gärna denna film så att vi tillsammans kan öka medvetenheten om hur det är för barn som blir placerade i fosterhem eller andra boenden utanför hemmet.

http://www.newsner.com/flickan-tas-fran-sin-familj-och-placeras-i-fosterhem-den-har-filmen-lamnar-ingen-oberord/om/berattelser

Ibland finns egentligen inga ord!

En hemsk dag i dag. I går begravdes min lillebror. Jag var inte där för jag var osäker på om jag var önskvärd. Lika bra var väl det för jag är lika osäker på om jag stått pall. Jag skickade en sorgebukett och hoppas den fick närvara. Min tanke, själ och hjärta var närvarande. Det är deppigt och sorgligt det här. Jag kan ju inte annat än att tycka att min födelsestad är en helvetets håla. Så  mycket sorg och elände som kommer ur den stan.

I går när jag kom hem så låg en liten vit fjäder precis innanför dörren. Det var det första jag såg. Hur hade den kommit in? I min symboliska värld står en vit fjäder för att en ängel går vid ens sida.  I dag har jag lyssnat på en skiva jag köpte på Konsum i går. Underligt hur saker dyker upp. På skivan finns många gamla kära fina låtar. Jag började faktiskt gråta när låten Hey Paula med Paul and Paula dök. Det var en låt som var populär just då våra vägar skildes åt, min mor, min styvfar, mina syskon och min födelsestad. Jag var 9 år. Året var 1963. Konstigt att sorgen och smärtan alltid sitter kvar. Minnena och känslan i själen försvinner aldrig.

Besvikna fosterbarn vänder sig till Europadomstolen - Övergrepp mot fosterbarn - Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för, inte för dess konsekvenser. Det borde ha varit minst tio miljoner var! Minst!

Det gör mig glad att människor orkar kämpa vidare på det som egentligen var så självklart.  Jag har funderat mycket på det här efter att allt var klart. Många fick inte ett skit en del fick 250000:- . Vad ska man säga...  Självklart borde beloppet ha varit betydligt större, det säger sunda förnuftet och logiken. Men det var ju så att man fick berätta sin barndom men inte vad konsekvenserna blev av den förstörda barndomen. Det ville inte politikerna vara med och betala...konsekvenserna av en förstörd barn och ungdom. De visste att det hade blivit betydligt kostsammare. Det var den förstörda barn och ungdomen som politikerna betalade för inte för dess konsekvenser.

SKÄMS PÅ ER SAMTLIGA POLITIKER SOM STÄLLDE ER BAKOM DET HÄR FÖRSLAGET! NI ÄR EN SKAM FÖR SVERIGE!
Idag berättade de om det här på SVT. Att 52% INTE får ersättning. Dessutom är 250 000 kronor en piss i Mississippi! Det borde ha varit minst tio miljoner var! Minst! Men som alltid är Sverige sämst i världen på att betala ut ersättning för dess invånare som misshandlats av staten. Sämst! Narkolepsiersättningen är samma ynkedom! SKANDAL!
Ja det var otroligt uselt med 250000:- Piss miss i universum. Vad ersätter de ett förstört liv och förstörda möjligheter. Det är ju inte ens en årsinkomst. En politiker tjänar säkert mer varje månad än vad människor med förstörda liv fick i ersättning. 　

Över hälften av de vanvårdade barnen utan ersättning.
Färre än hälften av de före detta fosterbarn som ansökt om kompensation från staten för vanvård har beviljats ersättningen på 250.000 kronor. Eftersom besluten inte går att överklaga har en grupp som fått nej nu vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

De allra flesta har nog bilder på sig själva från de var små. Men så finns det barn som är oönskade och där det inte finns ett enda fotografi från barndomen.
Kjell Gatedal i Nora som idag är 68 år gammal vet inte hur han såg ut som liten. Han flyttades runt mellan olika fosterhem under hela sin uppväxt.
– Jag har hela tiden känt mig utanför och aldrig ingått i någon familj. Jag har aldrig upplevt kärlek, aldrig födelsedagar, aldrig julaftnar, berättar Kjell Gatedal.

Staten bad om ursäkt

2011 hölls en upprättelseceremoni i Stockholms stadshus där svenska staten bad om ursäkt till alla barn som utsatts för övergrepp både fysiskt och psykiskt på barnhem och hos fosterföräldrar.

Som plåster på såren skulle även de som vanvårdade mellan åren 1920 och 1980 kunna få en ersättning från staten på 250.000 kronor.
Men Ersättningsnämnden har i över hälften av de 4.000 fall som hittills avgjorts sagt nej och beslutet går inte att överklaga.
Kjell Gatedal i Nora är en av alla dem som efter en muntlig förhandling i Ersättningsnämnden fått avslag på sin begäran. 
– Det är inte det att jag inte fått pengar, utan att man känner att de tycker att jag ljuger. Och inte tror att jag lidit något. Det är det bedrövliga, säger Kjell Gatedal.
Göran Ewerlöf ordförande i Ersättningsnämnden förklarar:
– Vi hjälper till så gott vi kan med att få fram uppgifter, men det finns naturligtvis människor som har svårt att berätta och det är ett problem med det här förfarandet.

Tycker du att det är rättvist?
– Rättvist är det definitivt inte. Det kan man inte säga, säger Göran Ewerlöf. 

Besvikna fosterbarn vänder sig till Europadomstolen

Nu har en grupp före detta barnhemsbarn som fått nej, och där Kjell Gatedal ingår, vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter för överklaga besluten.
– Jag tycker att när över 50 procent inte fått ersättning, så är vi många som lider som jag gör, säger Kjell Gatedal.

Övergrepp mot fosterbarn

* Mellan 1920 och 1995 placerades minst 250.000 barn i fosterhem och barnhem.
* Inställningen var länge att fosterhemsvården enbart var av godo.
* En tv-dokumentär 2005 lyfte dock på locket och avslöjade övergrepp och vanvård.
* En efterföljande utredning av Socialstyrelsen visade att det förekommit kränkningar, övergrepp och vanvård på svenska institutioner men i okänd omfattning.
* I Vanvårdsutredningen 2010 vittnade drygt 400 personer om de övergrepp de utsatts för som fosterbarn.
* Upprättelseutredningen lades fram i februari 2011 och föreslog att de som under perioden 1920-1980 vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle ersättas med 250.000 kronor vardera.

Ersättningsnämnden

* Ersättningsnämnden är en statlig myndighet som bildades 1 januari 2013. Den prövar ersättning till personer som mellan 1920 och 1980 utsatts för allvarliga övergrepp eller försummelser i samband med att de som barn varit omhändertagna i samhällsvård.
Möjligheten att ansöka om ersättning fanns till och med 31 december 2014.
Ersättningsnämndens beslut kan inte överklagas.
* Ersättningsnämnden kommer att läggas ner vid årsskiftet 2015-2016 när alla ansökningar hunnit avgöras.
* Nämnden med tillhörande kansli har kompetens i social- och barnrätt, medicin och psykologi.
* Ersättningsnämnden har hittills avgjort drygt 4.000 ansökningar. 53 procent har fått avslag.

3 bloggböcker "placeofpower" som handlar om mig och om barn som far illa är klara.

En miss på framsidan. Ett stavfel i efternamnet. Så går det när man får för bråttom. Annars så tycker jag det blev en jättefin kvalité, över alla förväntningar. Och självklart så är jag jätteglad. Varje bok rymmer ca 260 sidor. Det blev 3 böcker.  Med tiden är en fjärde bok är trolig. 

En del av min intervju i utredningen.

Stockholm 2011

Jag har varit med och skrivit historia - Svensk historia. Ett stycke mycket mörk historia. "Barnen som samhället svek " - Vanvård av barn och unga, ett stort svek från samhällets sida.

Vanvårdsutredningen har granskat övergrepp mot fosterbarn under 1900-talet. Den bygger på berättelser från omkring 900 personer som varit i fosterhem.

Vinsten ligger hos de vanvårdade fosterbarnen som lät sig intervjuas. Allt är dokumenterat och offentliggjort. Det är nog den största vinsten av alla, trotts allt.

Jag har letat efter intervjureferatet som en galning. Nu har jag hittat det. Låg på ett säkert ställe.

Jag hade tänkt skriva ner hela min berättelse men kommer inte att göra det på grund av olika skäl. Det kommer att bli ett axplock. Egentligen hade jag velat skriva en riktig bok. Typ som en roman från det man var liten och framåt. Men...jag orkar inte. Är väl kanske inte så kunnig eller så är det tålamodet som saknas eller båda. Fast jag tror det skulle kunna bli en bra bok. Ett tag hade jag en idé om att göra en film av det. Var hittar jag någon som har lust att intressera sig för mig och mitt? Det skulle bli en massa gammal kultur. Fast det finns väl inga gamla miljöer med träkåkar och innergårdar kvar nu längre. Utedass ska det också vara. Jag kan berätta nu på en gång att det åter igen varit fruktansvärt att gå igenom det här en gång till. Det blir kaos och jag blir så oerhört trött, så trött.

Just nu känner jag att jag vill att den här bloggboken ska vara klar. Väldigt vilken tid det tagit att redigera. Nu vill jag måla. Ska köpa på mig lite dukar som jag kan gå loss på med lite skön rock n roll. Det är vad jag längtar mest efter just nu. Att bara helt galet få slänga på en massa färg på en duk efter någon skön låt. Inga regler eller ramar. Bara att köra på så man tydligt kan se att det sprudlar färg ur musiken, lite mysko, lite spöklikt ska det krypa fram, på en och runt om en. Därför ska jag göra det här lite snabbt, det som är kvar att göra i bloggboken. Sen ska jag jaga någon villig och billig författare till resten.

Uppgifter tagna från intervjureferatet och från min berättelse. 

Intervjun gjordes den 30 oktober 2008 - Muntlig förhandling hos ersättningsnämnden Tisdag 25 juni 2013.

Jag gör så här att jag skriver vad som rubricerades som vanvård. Jag skriver inte själva händelserna. 

Vanvård

Barnet nekades av personalen att träffa sina syskon på barnhemmet.

Barnet blev inlåst som straff, av personalen.

Syskonen blev slagna med svångrem, av personalen.

Barnet tvingades som nioåring att tillbringa flera månader i en vuxenpsykiatrisk klink. Ansvarig: sociala barnavården.

Barnet blev inlåst ensam, av personalen.

Mobbad i skolan av andra barn.

Hånad, av farmors mor, i samband med att farfar dog.

Slagen med sopkvast på bålen och benen, märken finns kvar, av farmodern.

Luggad av farmodern.

Slagen med disktrasa mot huvudet av farmodern.

Slagen med brödfat mot huvudet av farmodern.

Missbruk av alkohol förekom i fosterhemmet.

Ofta kränkande omdömen om modern, kallades för hora och luder av farmodern.

Försök till våldtäkt av fadern (fosterföräldrarnas son).

Farbroder kladdat och smekt.

Fick inte läkarvård trotts huvudskador och skador på benen.

Bristande tillsyn i fosterhemmet av sociala barnavården.

Våld mellan ungdomar på grund av bristande tillsyn från personalens sida.

Några av min reflexioner om hur det kunnat varit annorlunda.

"Det har jag funderat på. Det är svårt. Hur illa än mina föräldrar är så är de ändå mina. De (samhället) skulle ha stöttat min mor, men det är svårt för hon var mycket envis. De skulle aldrig ha splittrat oss syskon. Det gjordes medvetet. De borde inte ha fått ske."

"Det borde finnas regler som följs. Jag borde ha haft ett schema som visade när jag fick träffa mina syskon och mamma. Det fanns ingen kontakt om jag inte själv rymde till mamma."

"Oanmälda besök borde vara en regel från myndigheterna. Det behövs!

Avslutning av Intervjun

"Det var jobbigt i början att berätta. Det känns lite fjuttigt. Det känns som ingenting. Det är ju ändå ett helt liv, 47 år sedan jag åkte hemifrån. Det har varit fruktansvärt de flesta gånger"

Det kan kännas så här för att jag gått igenom och ältat det hela livet. Jag har velat få rötter som jag inte haft. Det fick jag genom att jag gick genom materialet från Sundsvall"

Det här är väldigt viktigt för mig.
År 1966 råkade jag ut för en bilolycka som förändrade allt! Jag var 14 år.
Jag hade tidigare varit bra på att teckna. Jag hade även varit bra på språk och matematik.
Med olyckan försvann allt detta. Borta som genom ett trollslag. Betygen föll och med dem mina möjligheter. Det absolut tråkigast var att även mitt betyg sjönk i teckning. Allt föll även jag. Nu förändrades livet snabbt och åren går. År 1994 tar jag då upp ett försök att börja teckna igen. Det var i samband med en stor livskris. Min livlina blev mina barn och konsten. Utan dem har det sagts att jag inte levt idag!

Det var svårt och är fortfarande svårt att teckna. Jag förlorade förmågan att se i en inre syn saken jag ska måla. Jag brukar säga att det ungefär går att liknas med att jorden är rund men för mig är den platt. Jag har tränat och övat. De jag tecknar får jag träna in. Gång på gång får jag göra om. Är jag borta för länge från pennan så får jag börja om igen, då är det borta.

Jag kom på rätt så snabbt i mitt måleri att använda mig av musik. Här behöver man inte se utan bara känna. Och så var det språket! Innan olyckan så var det busenkelt, efter så blev det annat. Jag kan vända på hela meningar. Tappar bort ord .m.m. Det här är också en sak jag har fått lov att öva på. Jag kan få läsa om och rätta många gånger innan det känns rätt.

Det skulle kanske vara roligt för en del att se det första alster jag gjorde när jag började måla och teckna igen. Se och jämföra med det jag gör nu. Det är 20 år emellan. En del kanske tycker att jag borde ha hunnit blivit bättre! Och det tycker även jag till viss del. Jag hade i alla fall önskat det men jag inser min begränsning och måste börja vara överens med mig själv att det duger. Jag har slitit hårt för att komma så här långt som jag gjort. Framförallt så måste jag vara glad åt det jag gör. Att få vara glad när jag målar. 

Många fosterbarn får fortsatt nej

Lustigt att det här kom upp just nu i tidningarna. Jag såg det på Aftonbladet i går. I dag har de tagit bort artikeln och länken. Det får bli det allra sista inlägget i min tänkta bloggbok. Det passar ju bra.

Jag hade önskat att det inte hade gått så långt som det gjorde. Självklart så urholkas sanningshalten ju längre tiden går. 

Det hade räckt om de drygt 900 personerna som lät sig intervjuats hade blivit beviljade ersättningen efter intervjun . De flesta där hade redan tagit fram de bevis och underlag som behövdes. Det var dessa människor som hade stridit i åratal för denna upprättelse. Tyvärr tror jag många av dessa 900 inte fick sin upprättelse tack vara detta taffliga förfarande att dra ut på tiden.  En del hann väl avlida och en del orkade antagligen inte gå igenom samma sak en gång till som vid intervjun. 

Från första början var det cirka 400 personer som anmält sig till intervjun. Så tillkom det cirka 500 till, och hela saken drog ut på tiden ytterligare 1 år. 

Jag är inte på något sätt förvånad över att många får avslag nu. De borde säkert inte ha sökt ens.

Drygt 5 200 tidigare fosterbarn hann ansöka om ersättning för vanvård innan tiden gick ut i januari.

Drygt hälften har hittills fått nej.

Många fosterbarn utsattes under 1900-talet för kränkningar, övergrepp och vanvård i samhällets vård. 2011 beslutades att en del av de som vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle kompenseras ekonomiskt och de senaste två åren har vanvårdade kunnat ansöka om ersättningen på 250 000 kronor hos Ersättningsnämnden. Till en början beviljades cirka åtta av tio ersättning, men därefter har andelen sjunkit stadigt. Hittills har nämnden avgjort 3 003 ärenden, av totalt 5 286. Över hälften, 50,7 procent, har fått nej.

Krävs mycket

-Lagen är formulerad som så att det krävs rätt mycket för att man ska få ersättning. Det ska vara de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser. Med den utgångspunkten är jag inte överraskad att det blev på det här viset, säger Göran Ewerlöf, ordförande i Ersättningsnämnden.

Jag håller på med min bok. Redigerar och slutför det sista. Reser hem igen till barndomen. Spännande!

Jag har sprungit över lite saker som jag vill ha med i boken. Självklart har jag glömt bort några av dem. Borde ha skrivit det direkt och inte väntat. Ibland är det bra att vänta,  ibland är det dåligt. Jag ska försöka komma ihåg vad det var.

Några foton har kommit till mig den sista tiden. Foton jag inte sett tidigare och inte visste om. Både kul och ledsamt att skåda bilderna. Inte världens bästa kvalité men de får lov att hänga med ändå. Tänk att det skulle ta så många år innan någon hade lust att dela med sig av det jag så länge velat få se. Sedan har jag hittat lite foton ute på nätet. Kommunerna börjar få upp arkiv på gamla bilder. Väldigt trevligt och kul. Så finns ju även Google där man kan få fram gatuvyer på hus m.m. Det har faktiskt gett mig massor att på det sättet få resa tillbaka i tiden. Resa hem igen till barndomen.

Det har undan för undan efter det att min del i vanvårdsutredningen var slut framkommit saker. Tråkiga saker. Jag tror att jag ska utesluta just den delen i boken. Det tillför egentligen inget. Ingen är på det minsta sätt beredd att bjuda på sanningen. Lögner och svek blev jag bjuden på av mina så kallade syskon och de flesta av mina barndomskamrater. Därför faller mitt försök att få kontakt med gammal släkt i soppåsen. Jag lägger dem bakom mig. Det är inte intressant.  Det finns ingen samhörighet eller några blodsband med lögnare, baktalare och skvallerkärringar som sprider falska rykten. Trist att få veta sådant efter så många år. Skitsnacket.

Sen var det min blinda dotter som myndigheterna stal från mig när hon var rätt så liten. Hon fick sin farmor och farfar som fosterföräldrar. Ingen tänkte på att de var gamla redan då. Det visade sig att min dotter var helt blind genom sjukvårdens slarv. Ingen tog tag i det utan lät det bara vara. Kontakten mellan min dotter och mig har varit obefintlig. Jag försökte för några år sedan att ta upp kontakten igen men det utföll inte så bra. Vi kände ingen större samhörighet varken hon eller jag. Hon har en del alkoholproblem som jag inte vill ge mig in på. Jag orkar inte. Det jag visste skulle hända har hänt. Båda hennes fosterföräldrar är borta nu. De gick bort med knappt ett års mellanrum. Hon är ensam nu min dotter. Ensam med sina handikapp. Det är lika med henne. Jag känner igen samhörighet eller något blodsband med henne heller.

Tragiskt för min dotter att hennes fosterföräldrar sagt till henne att jag inte ville ha henne. Det var ju en lögn. Den lögnen har hon burit på i hela sitt liv. Hon har trott att hon inte var älskad och önskvärd av mig. Min flicka grät oerhört när hon fick reda på sanningen. Trodde hjärtat skulle brista på henne. Tänk om jag vetat om deras lögner. Jag kunde aldrig tro att sådan präktiga och bra människor kunde göra något sådant. Hur det än är nu så vet hon sanningen om hur det egentligen var. Den har jag berättat för henne. Att hon var efterlängtad och önskvärd av mig.

Kanske stänger jag den här bloggen när boken är klar. Vi får se. Jag har dragits länge med min vän bloggen. Startade upp den 2006 på gamla spray bloggen om någon kommer i håg den.

Blandade foton under åren 1962-66

Det här är troligen på Södermalmsgatan där vi bodde i Sundsvall när vi 4:a syskon blev hämtade till barnhemmet solgläntan. 

Det här är troligen mitt klassrum och min klass där jag gick den dagen barnvårdsnämnden knackade på dörren. Året var 1963. Södermalmsskolan i Sundsvall.

Södermalmsskolan i Sundsvall.

Jag och ungarna i Stocks. Min farmor och Stocks Maja umgicks en del.

Det här är Stocks som det såg ut på den tiden. Det var så lågt i dörrarna så man fick huka sig när man gick in. Här bodde man i ett rum och kök. Mycket snö och man åkte spark på vintern. Cyklade på sommaren. Eller så gick man.

Här ligger handelsboden ungefär mitt i Edsäter.

Farmor Sigrid i Edsäter Harmånger

Farfar Natanael vid lastbilen

Edsäter Harmånger. Här bodde jag. Här hade jag mitt fosterhem de första åren.

Uthuset "Boa" vid boningshuset i Edsäter Harmånger

Gammelmormor Elin till vänster på gården vid vattenpumpen i Edsäter Harmånger. Bakom damerna ligger utedass, förråd och förvaring av ved. Bakom uthuset finns slaskhögen. Vid stora stenen ligger jordkällaren. 

Konfirmation i Harmångers kyrka. Jag till vänster om prästen. Ser ni den fina nejlikan jag har på klänningen. Den betalade barnavårdsnämnden i Sundsvall. Den krävde mitt fosterhem ersättning för. Finns skrivit i de papper jag tog ut från Sundsvalls stadsarkiv. Vid det här tillfället hade vi flyttat till Strömsbruk och huset i Edsäter var rivet och min farfar var död. 

Edsäter ligger i Hälsingland, 3 mil utanför Hudiksvall, 6 mil från Sundsvall. Edsäter ligger mellan Harmånger och Strömsbruk. 

Storebror ser dig hela tiden - SKUMT ! - Finbesök i bloggen :-)

Det här gav mig verkligen inspiration till att kanske ta och skriva mina böcker. Jag har haft finbesök i bloggen. Tyvärr kunde jag inte bjuda på fika!

Finns bra och lätta ställen att skriva sina böcker. De gör nästan allt jobb själva. Jag behöver bara trycka på ett par knappar, och vips så är det fixat. Klart det kostar nog en del men jag tror jag tar det så jag kan lägga de här funderingarna bakom mig med dessa tankar om böcker som handlar om det förgångna.

Dessa har besökt placeofpower-anonym.blogspot.se  rss

placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-12-02 13:05:48 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-12-02 13:02:12 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-11-05 12:50:01 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-11-04 14:33:53 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-10-24 13:08:42 - Åklagarmyndigheten
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-10-10 07:57:11 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-09-29 14:41:41 - Rikspolisstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-09-23 07:43:14 - Socialstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-09-05 07:22:07 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-08-22 14:42:39 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-08-22 14:41:52 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-08-21 13:49:44 - Rikspolisstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-28 08:48:22 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-28 08:48:13 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-28 08:48:08 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-14 15:42:59 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-08 08:44:15 - Tullverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-08 08:44:11 - Tullverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-08 08:44:08 - Tullverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-08 08:44:01 - Tullverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-07-08 08:43:39 - Tullverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-06-06 16:57:38 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-06-02 12:43:06 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-05-23 13:54:49 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-05-19 11:14:43 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-05-14 13:27:39 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-04-16 14:22:22 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-03-26 14:19:03 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-03-25 15:20:31 - Rikspolisstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-03-19 11:06:32 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-02-25 10:09:06 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-02-21 14:19:07 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-02-21 14:18:24 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2014-01-22 15:37:09 - Rikspolisstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-12-09 14:53:47 - Skolverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-11-06 16:18:01 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-11-06 16:17:26 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-10-29 10:25:41 - Försvarsmakten
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-09-19 09:48:45 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-09-16 15:11:20 - Kemikalieinspektionen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-09-12 14:17:44 - Försvarsmakten
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-09-02 11:55:20 - Lotteriinspektionen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-09-02 11:55:01 - Lotteriinspektionen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-08-05 14:21:46 - Fortifikationsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-08-01 10:06:01 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-08-01 10:05:25 - Försäkringskassan
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-07-08 13:22:14 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-07-08 13:15:45 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-04-02 08:21:57 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-03-25 14:10:00 - Patent och Registreringsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-03-05 08:02:27 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-02-07 14:07:15 - FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-02-02 14:51:33 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-01-18 13:12:15 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2013-01-18 13:10:48 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-12-20 10:28:18 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-12-14 16:33:52 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-12-14 16:33:36 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-12-09 10:17:49 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-12-09 10:16:20 - Kriminalvården
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-11-14 15:50:40 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-11-12 07:48:25 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-11-07 14:52:53 - Socialstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-11-07 14:32:41 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-11-02 16:12:48 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-10-31 15:56:36 - Rikspolisstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-10-22 10:37:13 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-10-16 15:25:34 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-08-29 12:52:47 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-08-29 12:51:18 - Skatteverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-08-13 10:09:02 - Socialstyrelsen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-08-07 13:24:57 - Domstolsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-06-28 09:47:50 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-06-28 09:47:44 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-05-25 09:53:03 - Centrala Studiestödsnämnden
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-04-27 15:01:46 - Försvarsmakten
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-04-26 07:50:26 - Fortifikationsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-04-26 07:50:22 - Fortifikationsverket
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-03-23 10:48:32 - Riksdagen
placeofpower-anonym.blogspot.se 2012-03-20 13:12:28 - Domstolsverket

Drömmar om livet

Nu har jag varit på gång i flera dagar till att börja på den barnbok jag så länge tänkt göra. Jag vet inte varför det är så trögt. Allt börjar kännas så banalt. Finns det verkligen någon som vill läsa en gullig bok i dagens Sverige. Allt går ju ut på våld. Filmer, spel och till och med barnböcker finns det våldsinslag i. När jag var liten läste vi Elsa Beskow. Där fick man som barn lära sig att även naturen hade ett liv och en själ. Man fick lära sig att vara rädd om naturen. Det känns faktiskt meningslöst för ingen verkar intresserad av något annat än ondska.

Fast jag ska göra som jag tänkt. Jag ska åtminstone skriva ett exemplar till mig själv.

Sen var det ju den andra boken jag tänkt skriva om min taskiga barndom och ungdom. Länge har jag funderat på att skriva den. Kanske har jag väntat alldeles för länge. Idag skulle jag tro att den boken försvinner i mängden av sådana livsöden. Vad skulle den tillföra. Inget mera än vad andra sådana böcker tillfört. Alltså inget. Folk bryr sig inte. Folk orkar väl inte. Hela världen är väl just nu en enda stor varböld. Det är för mycket, folk orkar inte ta till sig mera.

Kanske just därför jag inte kommer igång med bokskrivandet. Jag orkar inte. Det är meningslöst i den värld vi lever i. Det känns bortkastat. Glädjen finns inte längre.

Hur går det med målningen då. Lika där. Allt blir så gränslöst fult, Jag gömde undan tre tavlor i dag. Så otroligt fula. Är det så min själ omedvetet ser på tillvaron. SÅ FUL. Konstigt. Riktigt så här illa brukar jag inte se på tillvaron. Brukar alltid försöka se ett ljus i tunneln. Det kommer att ordnar sig. Allt kommer att bli bra igen.

Här en tavla jag gjorde för ca 10 år sedan. Då fanns drömmarna och det vackra i tanke och själ fortfarande kvar. I dag är det inte lika fint beställt med tanke och själ. Jag målar ju mycket med symbolik. Hur proffsig tavlan är målad är ju inte det som är det viktiga, utan budskapet i den. Tavlan heter: "En vacker dröm" Fast jag är mycket tveksam på om någon i dag orkar sätta sig in i detta med symbolism. Jag har stött på väldigt få under de år jag målat. Desto roligare när man gör det. Då får man valuta för det ens själ och undermedvetna försöker berätta för betraktaren. Jag målade en annan tavla innan denna som har namnet "Livet är bara en dröm" Och jag hoppas verkligen det, att när drömmen är slut så ser verkligheten mycket vackrare ut.

En utredning som nog går till historien som världens längsta utredning är nog utredningen om "Barnen som samhället svek" - Vanvård i social barnavård

Vi gick över Åparken i dag när vi skulle till centrum. Vid strandkanten tronar en jättestor solros alldeles ensam. Jag kom på att för ett par år sedan så växte det upp en solros ur askan där majbrasan brunnit på våren. Fast den solrosen var lite mindre. Men ändock en fin solros. Även den här alldeles ensam. När jag kollade i galleriet på fotona jag tagit så ser jag att det fotot på den stora solrosen lagt sig bredvid ett foto på mig taget förra sommaren upp i Stockholm. Kortet togs medans jag väntade på att få komma in till ersättningsnämnden. Jag var ju där i sammanhanget "Barnen som samhället svek". Det är ju ett tag sedan utredningen var klar. Men många efter mig väntar fortfarande på sin tur. En tid som är obeskrivbart lång när det gäller människor som plågas och har det svårt och som väntar. Det är omänskligt och barbariskt. Det har gått två år nu efter slutrapporten. Jag vet ingen utredning som tagit så lång tid att slutföra. Sammanlagt har det pågått i nästan 10 år och det är ännu inte slut.

Vanvård i social barnavård - slutrapport, SOU 2011:61 (pdf 2,6 MB)

Jag vid ersättningsnämnden sommaren 2013

Hagaskolan år 1961-62

Det som slog mig med fotona bredvid varandra var en episod i min barndom. Jag gick i tredje klass vid Haga skolan i Sundsvall. Vi hade fått som uppgift att rita och måla en solros. De papper vi ritade på var lika stora som oss själva. Jag vet inte varför det gjordes så men min teckning glasades och ramades in. Tavlan hängde i korridoren där alla kunde se den och bli påminda om hur bra jag var och hur dåliga de var. Inget jag tänkt på då. Jag var ju barn, glad och stolt. Var tavlan finns nu har jag ingen aning om. Antagligen på soptippen för mycket länge sedan. Varför just min tavla hängdes på den platsen kan jag i dag inte förstå. Jag vet inte ens varför det bestämdes så. Väldigt opsykologiskt och olyckligt i vilket fall som helst. Mina klasskamrater fick säkert ett ont öga till mig. Och jag förstod troligen inte varför. Läraren gjorde säkert det här för att vara snäll med mig. Om det inte var därför så var det ovanligt dumt gjort. Alla eller ingen borde ha gällt här. 

Det var i vilket fall som helst här som allt kraschade för vår familj. Det var här vi splittrades. Jag kommer ihåg nästkommande påsk när jag inte var med min familj längre. Solrosläraren dök upp där jag var och tog mig med på utflykt ut i skogen tillsammans med hennes egen familj. "Hennes barn och man" En lycklig och glad familj som hade sin gemenskap. Jag borde ju ha varit glad för att hon var så snäll att hon lät mig följa med i deras gemenskap. Det var fullständigt vidrigt. Först kände jag mig som en riktig loser. Vad gjorde jag där bland främmande människor. "usch" vad de fjantade och larvade sig. Vad ont det gjorde inombords, jag ville bara gråta. Jag ville bara därifrån. Så hade ju min familj också sett ut. Min mamma, min pappa och mina syskon. Var var dom, vad gjorde jag här. Det var fruktansvärt och jag känner än i dag hur utanförskapet till dessa människor kändes. Hur ensam jag var mitt bland dem. Det kändes så tydligt att jag inte hörde dit.

Jag har många gånger funderat över människor som jobbar med barn och unga om de tog in något från den här utredningen som pågick i så många år. Utredningen om barn som farit illa i den sociala barnavården. Jag tror att de flesta inte brydde sig. Tyvärr så tror jag inte man känner någon speciell empati för svenska barn som far illa. Gör man inte det så känner man inte för några barn alls. Då är det ett spel för gallerian. Man är en oberörd person. Här finns inget öppet varmt hjärta. Här finns endast ett kallt och stängt hjärta.

Video - Whitesnake - Too Many Tears

Stulen Barndom var en intresseförening som bildades 28 januari 2006 i Aneby och tillkom för att skapa upprättelse för dem som var drabbade av institutionsvård, fosterhem och barnhemsplacerade under 1940-1970-talen. Bildandet skedde efter att TV-reportaget Stulen barndom av Thomas Kanger visades 2005. Föreningen hade 2006 cirka 600 medlemmar.

Föreningen lämnade i april 2006 in en grupptalan mot Stockholms stad, men den avslogs i tingsrätten. Uppmärksamheten efter TV-programmet såväl som denna och en rad liknande föreningars lobbying ledde emellertid till att Vanvårdsutredningen påbörjades 2006 och slutfördes 2011.

2006-03-08
Fosterbarnen som utsattes för fysisk- och psykisk misshandel vill ha upprättelse

21november 2011 kl 14:50 BRÄNNPUNKT | VANVÅRDADE BARN

Reinfeldt har satt i system att inte visa sig i sammanhang som kan uppfattas som negativa. Att tillämpa detta synsätt när det kommer till att svenska staten efter decennier tar sitt ansvar är inte bara ett tecken på svagt ledarskap, det är också otroligt oetiskt.

Det är inte svårt att förstå att Reinfeldt inte vill synas i sammanhanget, då den moderatledda regeringen först velat undanhålla ekonomisk ersättning till de drabbade och sedan ändrat sig efter en stor folkstorm. Risken för att upprörda människor skulle attackera statsministern skulle inte bli bra bilder i pressen.

Men att då bojkotta ceremonin med en vag undanflykt om att man har andra viktiga möten inplanerade, bara för att man inte vill träffa de människor som man för några veckor sedan hade planerat att svika, går under rimlig värdighet.

Det är kanske ett begripligt beslut som pr-strateg. Men ett obegripligt beslut som statsminister, och människa.

Reinfeldt bör nu omgående göra det enda rätta, och sända ut ett brev till de drabbade. I brevet bör han inte bara be om ursäkt å statens vägnar för de övergrepp som skett, utan även förklara varför han valde att undvika alla dem som idag samlats i stadshuset för att få upprättelse.

Reinfeldts bojkott är helt obegriplig.

Reinfeldt har satt i system att inte visa sig i sammanhang som kan uppfattas som negativa. Att tillämpa detta synsätt när det kommer till ursäkten för människor som drabbats av vanvård är djupt oetiskt. Det skriver Robin Zachari och Viktor Tullgren, Alliansfritt Sverige.

I Stockholms stadshus arrangerar idag regeringen en cermoni för att framföra en ursäkt till de människor som drabbats av vanvård i statliga barnhem under 1900-talet. Ceremonin är välkommen, och en del av ett försoningsarbete som ska sätta punkt för ett mörkt kapitel i svensk historia.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt har personligen valt att avstå från att framföra ursäkten. Istället har uppgiften gått till riksdagens talman, Per Westerberg. Reinfeldt närvarar inte över huvud taget.

Detta är unikt i en internationell jämförelse. Många länder har under slutet av 1900-talet uppmärksammat hemska förhållanden för omhändertagna barn. Man har i de flesta fall förmedlat en ekonomisk ersättning, och arrangerat en ceremoni. Men i den ceremonin har landets främste beslutsfattare som regel inte bara medverkat i ceremonin, utan även personligen framför ursäkten.

I Australien uttryckte år 2008 den dåvarande premiärministern Kevin Rudd landets ursäkt för behandlingen av aboriginska barn, genom att läsa upp ett djupt rörande brev i det australiensiska parlamentet.

På Irland ansvarade premiärministern Bertie Ahern redan 1999 för statens ursäkt till barn som farit illa i katolska barnhem, och framförde den personligen på ett sätt som i efterhand är ihågkommet som rörande och personligt. Även Påven, som överhuvud för den katolska kyrkan, framförde en ursäkt.

I Skottland framfördes ursäkten av försteminister Jack McConnel 2004, Skottlands motsvarighet till statsminister.

På detta sätt är det i land efter land. I England ansvarade premiärministern Gordon Brown för den officiella ursäkten. I Kanada var det premiärministern Stephen Harper. Det har varit en självklarhet att att ursäkter framförs av den främste ansvarige i landet.

ROBIN ZACHARI
talesperson Alliansfritt Sverige
VIKTOR TULLGREN
skribent Alliansfritt Sverige

2014-08-22
Bristen på resurser inom socialtjänsten är så stor att barn i dag far illa

Böter för att spotta tuggummi på gatan och böter för att köpa sex av ett barn. Vänta nu… någonting är ruttet här. Det tycker också stjärnskådespelaren Joel Kinnaman som vill se högre straff för människor som förgripit sig på barn.

Han vill att du delar den här videon för att visa ditt stöd. Gör det, så skickar vi ett meddelande till de styrande som de inte kan ignorera.
Joel Kinnaman: Ingen som förgripit sig sexuellt på ett barn ska komma undan med bara böter.
Den svenske skådespelaren Joel Kinnaman tar ställning. Han vill se högre straff för människor som gjort sig skyldiga till sexövergrepp mot barn.
Samtidigt uppmanar han alla människor som håller med att dela klippet för att stödja kampen.
Filmen kommer från organisationen Ecpat, som Kinnaman är ambassadör för.

Bristen på resurser inom socialtjänsten är så stor att barn i dag far illa

Jag ska inte skriva så många ord om det här. Men det var väl bara väntat att det skulle komma. För mig och säkert för många andra så var det ingen större nyhet. Det här visste vi sedan tidigare. Så här har det varit för många barn och unga i Sverige i många år. Så var det i Sverige när jag var liten. Inget nytt under solen. Socialarbetare som skiter i saker. I dag heter det att de inte hinner med. Politiker som inte bryr sig. Har alltid varit så.

Fast det är ju bra att tidningarna slår larm. Alltid något. Inte för att de brydde sig speciellt mycket i de barn som hade farit illa i den utredning staten gjorde om "barnen som samhället svek". Tror verkligen tidningarna att de barnen hade det så mycket bättre. De skulle ha hakat på och satt sig in lite mera i det här. Men de som alla andra orkade väl inte eller så var det inte intressant. Det var ju svenska och finska barn det gällde då. Nu är det annat. Nu är det ett ensamt flyktingbarn. Vad tror tidningarna att vi var då? Det minsta man kan säga så kan man säga att vi var "ensamma". Var har rättvisan tagit vägen i det här landet? Fakta och logiskt tänkande. Och inte minst, var har alla människors lika värde tagit vägen. Kollar man nu på Aftonbladets artikel så är deras bild på ett ljust svenskt barn. I artikeln tar de upp och berättar om ett mörkt utländskt barn. Varför gör de så? Helt rabiat sjukt. De är rädda och fega. De tro väl att det här ska rädda dem från att bli kallade för rasister. Eller så vill de släta över på något sätt.

Hur man kan se det som grov barnmisshandel om man går ner till tvättstugan och tvättar eller är barnvakt till mindre barn är nog för mig en gåta. Det är inte bra men det är ingen misshandel. Om det är så, så finns det många barn som skulle kunna anmäla sina vårdnadshavare. Barnmisshandel är något annat. Föräldrar som lämnar ifrån sig sina barn långt bort, det är barnmisshandel. Men det tror jag inte folk i allmänhet förstår. Sen kommer ju resten med kroppslig misshandel, sexuella övergrepp .m.m. Listan kan göras lång. Det vi inte ska glömma är att politiker medverkar i denna barnmisshandel. Det är de som skapar den.

Men nu har Aftonbladet tagit upp hela saken och det är bra.

Socialtjänsten faller samman- Barn far illa!
Bristen på resurser inom socialtjänsten är så stor att barn i dag far illa
Barn far illa. Socialtjänsten klarar inte längre av att ta hand om de allra svagaste. Bristen på socialsekreterare är så stor att barnaliv riskeras. Trycket så högt att tjänstemännen inte hinner läsa alla orosrapporter.

Utsatta barn får vänta!
Sommartid ökar anmälningarna till socialtjänsten om barn som far illa. Men under semestern hinner socialsekreterarna inte med.

Sommartid ökar anmälningarna till socialtjänsten om barn som far illa. Men under semestern hinner socialsekreterarna inte med.

Oroliga lärare vänder sig till socialtjänsten om barn de misstänker kan komma att fara illa under det långa sommarlovet. Det är ett återkommande mönster runtom i landet att anmälningarna blir fler den här perioden, enligt Åsa Landberg, psykolog med fokus på utsatta barn. Men kommunernas socialtjänster är pressade.

I Kristianstad tvingades man ringa in semesterlediga socialsekreterare för att lösa den akuta krisen när 80 anmälningar kom in på bara en vecka.

Med extrainkallad personal och inhyrda socialsekreterare från bemanningsföretag klarade man av att göra förstahandsbedömningarna inom den bestämda tiden på två veckor. Men med de uppföljande utredningarna är det värre:

- Vi kommer inte klara av att göra våra utredningar under fyra månader i sommar med den personal vi har nu, säger säger Ann-Christin Bjerrehus, vikarierande chef för arbete- och välfärdsförvaltningen.

Hög arbetsbelastning och för mycket administrativt arbete för socialsekreterare är något som Akademikerförbundet SSR slog larm om i våras i samband med att en åttaårig flicka avled i Blekinge efter att en anmälan inte utreddes i tid.

I Kristianstad ska socialtjänsten nu se över sitt arbetssätt, bland annat det dokumentationssystem för anmälningarna som Socialstyrelsen vill att kommunerna använder och som tar mycket tid.