Jag hade önskat att det inte hade gått så långt som det gjorde. Självklart så urholkas sanningshalten ju längre tiden går.
Det hade räckt om de drygt 900 personerna som lät sig intervjuats hade blivit beviljade ersättningen efter intervjun . De flesta där hade redan tagit fram de bevis och underlag som behövdes. Det var dessa människor som hade stridit i åratal för denna upprättelse. Tyvärr tror jag många av dessa 900 inte fick sin upprättelse tack vara detta taffliga förfarande att dra ut på tiden. En del hann väl avlida och en del orkade antagligen inte gå igenom samma sak en gång till som vid intervjun.
Från första början var det cirka 400 personer som anmält sig till intervjun. Så tillkom det cirka 500 till, och hela saken drog ut på tiden ytterligare 1 år.
Jag är inte på något sätt förvånad över att många får avslag nu. De borde säkert inte ha sökt ens.
Drygt 5 200 tidigare fosterbarn hann ansöka om ersättning för vanvård innan tiden gick ut i januari.
Drygt hälften har hittills fått nej.
Många fosterbarn utsattes under 1900-talet för kränkningar, övergrepp och vanvård i samhällets vård. 2011 beslutades att en del av de som vanvårdats i fosterhem eller barnhem skulle kompenseras ekonomiskt och de senaste två åren har vanvårdade kunnat ansöka om ersättningen på 250 000 kronor hos Ersättningsnämnden. Till en början beviljades cirka åtta av tio ersättning, men därefter har andelen sjunkit stadigt. Hittills har nämnden avgjort 3 003 ärenden, av totalt 5 286. Över hälften, 50,7 procent, har fått nej.
Krävs mycket
-Lagen är formulerad som så att det krävs rätt mycket för att man ska få ersättning. Det ska vara de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser. Med den utgångspunkten är jag inte överraskad att det blev på det här viset, säger Göran Ewerlöf, ordförande i Ersättningsnämnden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar