Istället för bloggbok! Andra funderingar..

Jag hoppar över en fjärde bloggbok. Jag skrev istället ut på 29 stycken  A4 ark det jag tänkt ha i den senaste bloggboken. Det får vara så ett tag..senare kanske jag gör den fjärde boken

Jag har haft en del funderingar ett tag. Jag har haft underliga drömmar. Jag har av bara en händelse sprungit över saker som jag inte hade kunnat tänka mig. Jag har ett block där jag skriver ner dag för dag vad som händer. Jag hade tänkt att skriva ner det här i onsdags det jag skrivit i blocket.. men det blev inte så! Tänk att jag inte förstod att en människa kunde bli så galen. Så full av avundsjuka! I alla år har hon funnits där bakom, ljugit, snackat runt, hittat på osanna storyn om mig. Till vem och vilka? Hon stalkar mig, mina nära och kära. Hon är otroligt fräck och oförskämd. Jag har träffat henne några få gånger. Vid en begravning för många många år sedan. Vid det tillfället skrattade jag bara åt det hon påstod sig veta om mig. Nästa gång många år senare var betydligt obehagligare. Hon skrev öppet sina lögner om mig på Facebook inför mina vänner och inför mina barn. Efter det trodde jag nog att hon förstod att hon inte var intressant. Men icke! I onsdags dök hon upp igen. Nu är det en solklar stalkning. Hon vill jävlas! Vad mer har hon gjort som inte jag känner till. 

Nu vet jag! Det är inte bara jag som förstört för mig själv. Jag har haft god hjälp! 

Den jag drömde om två nätter i rad var en person som gått bort nyligen. Det fanns något i dessa drömmar som gjorde att jag vaknade upp för det jag har hängandes efter mig i det fördolda.

"Förföljelsesyndrom, stalkning  (av eng. stalking), är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person"

Jag måste sluta att vara så arg på allting!

Då sitter jag här igen då och minnena fullständigt anfaller. Det går aldrig bort!
Jag har haft en trevlig och mysig stund på vårat underbara café nere vid ån. Det är positiva, glada och kreativa människor som driver stället. Märkligt hur det blev! Tanken kom upp att jag måste sluta vara så arg på allting. Den tanken har aldrig slagit mig tidigare att jag är kroniskt arg!

Varför är jag så arg? Kanske inte så underligt! Jag fick aldrig vara barn utan tog hand om syskonen och vår mor. Då jag vid 9 års ålder hamnade i fosterhem så skulle jag helt plötsligt vara barn!

Jag dög inte som barn och jag dög inte som vuxen. Vad jag än gjorde så var det fel. Diskade jag så klankades det ner på det och disken diskades om! Gjorde jag inte något så var jag lat och värdelös! Jag var dum i huvudet och ungar skulle hålla käften. Det pratades skit om mig mellan de vuxna. Grannkärringen kunde sitta på en stol i köket och sörpla i sig kaffe när jag kom in. Hon flinade och glodde menande på mig och sen sa hon ...Jasså du! Och så kom det något fult...Tissel och tassel!

De få saker jag hade slängdes bort. Det var inget värt. Alla mina teckningar bara försvann i soporna. Jag hade suttit i timmar, tecknat och målat. Det vara alla mina fantasier och drömmar som slängdes i soporna. Cykeln jag hade fått från socialkontoret och som jag var så glad åt stal min vidriga så kallade pappa och gav till sina nya ungar. Han bara hånskrattade när jag bad att få min cykel. Jag fick aldrig min cykel tillbaka!

När jag satt och fikade i dag så kom jag att tänka på Elsa Beskow och Kråkan i smurfarna. Det är ett fint ställe som sätter fart på fantasin och minnen! Ett skönt ställe med positiva människor! Det behöver jag! Det behöver alla! Mer sådant här till folket. Mer glädje!

Den här drömmen hör säkert ihop med den kvinnliga politikerns gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadžialićs rattfylla. Det hade ju lika bra kunnat bli så här som jag drömt.

Jag har drömt så himla olustigt och tråkigt i natt. Kan inte riktigt släppa det. Jag drömde om en karl som blev överkörd av en bil. Föraren av bilen fattade inte att hen kört över karln så hen ryckte och slet i hans kläder för att få bort honom från bilen. Den påkörda karln låg under bilen fastklämd under ett däck. Till slut gick föraren in och satte sig i bilen och backade. Först trodde den påkörda karln att han levde, men när föraren av bilen körde över honom en gång till så förstod han att han inte gjorde det utan var i himlen. Innan han dog hade han hemska smärtor. Nu skulle han kunna välja på att komma ner och bli levande igen, men han valde bort det. Till saken hör att hans fru och son hade också blivit överkörda och dödade vid samma tillfälle. Levande och ståendes ensam kvar på trottoaren i den gråruskiga kvällen stod hans lilla 4:a åriga dotter.

Den som körde på dem var ett rattfyllo....

Den här drömmen hör säkert ihop med den kvinnliga politikerns gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadžialićs rattfylla. Det hade ju lika bra kunnat bli så här som jag drömt.
Något riktigt snett i hela grejen är ju att politikern som körde rattfull och som skulle ha kunna varit vållande till något sånt här går ut som vinnare med 1,5 miljoner i plånboken. Straff?

Förloraren är den lilla flickan som stod ensam kvar på gatan. Vad händer med henne? Får hon några miljoner så hon klarar sig i livet utan sina föräldrar. Vem tar ansvar. Vad får hon för utbildning. Får hon någon trygghet, uppmuntran, tröst och kärlek. Knappast troligt att någon bryr sig om henne. Hon kommer att skuffas undan och sedan är hon glömd. Hon kommer bara att bli till ett besvär för politiker och myndigheter.

En tvilling till jorden! En dröm om en ond och en god jord. Jag vet att det finns en stad ovan molnen!

Intressant! De har hittat en tvilling till jorden. Undra om det är den goda jorden de har hittat, för den här jorden verkar vara den onda. Tänk att det drömde jag om i början på 1990 talet att det fanns en god och en ond jord. Att jorden från början var en enda jord men så kolliderade jorden med något och den delades i två delar. Folk ramlade hit och dit, en del ramlade ner och en del blev kvar på den översta halvan. Jag själv ramlade ner och kunde nog känna att jag hade hamnat på fel halva. Jag kunde inte förstå varför jag hamnat på den ondskefulla halvan.

Jag tror nästan det var då i samband med denna dröm som jag målade tavlan "Jag vet att det finns en stad ovan molnen".

 

Drömmar om livet

Nu har jag varit på gång i flera dagar till att börja på den barnbok jag så länge tänkt göra. Jag vet inte varför det är så trögt. Allt börjar kännas så banalt. Finns det verkligen någon som vill läsa en gullig bok i dagens Sverige. Allt går ju ut på våld. Filmer, spel och till och med barnböcker finns det våldsinslag i. När jag var liten läste vi Elsa Beskow. Där fick man som barn lära sig att även naturen hade ett liv och en själ. Man fick lära sig att vara rädd om naturen. Det känns faktiskt meningslöst för ingen verkar intresserad av något annat än ondska.

Fast jag ska göra som jag tänkt. Jag ska åtminstone skriva ett exemplar till mig själv.

Sen var det ju den andra boken jag tänkt skriva om min taskiga barndom och ungdom. Länge har jag funderat på att skriva den. Kanske har jag väntat alldeles för länge. Idag skulle jag tro att den boken försvinner i mängden av sådana livsöden. Vad skulle den tillföra. Inget mera än vad andra sådana böcker tillfört. Alltså inget. Folk bryr sig inte. Folk orkar väl inte. Hela världen är väl just nu en enda stor varböld. Det är för mycket, folk orkar inte ta till sig mera.

Kanske just därför jag inte kommer igång med bokskrivandet. Jag orkar inte. Det är meningslöst i den värld vi lever i. Det känns bortkastat. Glädjen finns inte längre.

Hur går det med målningen då. Lika där. Allt blir så gränslöst fult, Jag gömde undan tre tavlor i dag. Så otroligt fula. Är det så min själ omedvetet ser på tillvaron. SÅ FUL. Konstigt. Riktigt så här illa brukar jag inte se på tillvaron. Brukar alltid försöka se ett ljus i tunneln. Det kommer att ordnar sig. Allt kommer att bli bra igen.

Här en tavla jag gjorde för ca 10 år sedan. Då fanns drömmarna och det vackra i tanke och själ fortfarande kvar. I dag är det inte lika fint beställt med tanke och själ. Jag målar ju mycket med symbolik. Hur proffsig tavlan är målad är ju inte det som är det viktiga, utan budskapet i den. Tavlan heter: "En vacker dröm" Fast jag är mycket tveksam på om någon i dag orkar sätta sig in i detta med symbolism. Jag har stött på väldigt få under de år jag målat. Desto roligare när man gör det. Då får man valuta för det ens själ och undermedvetna försöker berätta för betraktaren. Jag målade en annan tavla innan denna som har namnet "Livet är bara en dröm" Och jag hoppas verkligen det, att när drömmen är slut så ser verkligheten mycket vackrare ut.

En dröm om skämda ägg.

I natt har jag drömt om ägg. Visst låter det spännande. Jag skulle steka ägg. Jag knäckte ägget, i det ligger en geléaktig klump. Klumpen dallrar omkring. Jag slänger ägget för det är tydligen ett skämt och dåligt ägg. Jag knäcker nästa ägg, i det ligger två gelé klumpar och skvalpar omkring. De slinter hit och dit och det är svårt att få något grepp om detta slibbiga. Jag slänger det här ägget också. Nu kollar jag i paketet och upptäcker att några ägg är deformerade redan på ytan. Här vaknar jag.  Det finns säkert en hel del att tyda ut symboliskt. Det enda jag kommer på är och som är enkelt att härleda är det gamla ordspråket "ett skämt ägg förstör hela kakan". Fast i det här fallet verkade de flesta äggen vara lite skämda mer eller mindre.

En fin dröm i ett lugnt villakvarter som blir en mardröm med anfallande vargar

Jag hatar verkligen sådana här drömmar. De följer oftast med ett tag och påverkar hur man gör i livet. Man blir nog lite mera försiktig när man går ut. En viss vaksamhet och rädsla följer med. Man kanske slutar gå och de gånger man går ut så har man beväpnat sig på något sätt. Har drömmen något symbolvärde.  Platsen i drömmen, finns den i verkligheten.  Hur kan annars hjärnan hitta på en plats så klockren verklig. Kanske kan man kalla hjärnan för en magisk drömmaskin. 

Drömmen:
Vi var fyra stycken. En yngre man och kvinna, jag och en äldre man. Vi gick omkring i ett äldre villakvarter. Vi pratade och diskuterade hur folk hade på sina tomter. Gamla fina och väl instängslade hus och tomter. Runt varje hus och tomt fanns ett stängsel som var minst 2 meter. Några hade en grind andra två. Grindarna var lika höga som stängslet och låst med en kraftfull kedja och ett stort hänglås. När vi kommit till slutet på denna gata så låg det ett rött litet trähus på vänster sida. På höger sida ligger den så kallade tomten som är en skogstomt. Vi skämtar om det, att här är det ingen prydlig villatomt. Det saknas också ett skyddande staket runt huset och tomten. Jag ser i backen upp mot skogen två jättestora ormbunkar och kommenterar det till den äldre manlige personen. Då hör jag den yngre kvinnan skrika -Vargar! Jag ser hur två vargar kommer springande ner för backen precis vid ormbunkarna. Det går fort, de ser helt farliga och galna ut. Den första vargen är framme och hoppar upp i luften och anfaller den yngre mannen jag har precis framför mig. Vargen slår ner den yngre mannen bakifrån för att sedan hugga tag i mannens strupe. Jag får bara en enda sak i huvudet och det är att jag måste få loss vargens käftar från den yngre mannen. Jag tar tag i vargens käftar och så bänder jag med de krafter jag inte har och lyckas få loss den. Jag ropar till den yngre mannen att han ska springa fort in och ringa polis och ambulans. Jag ropar efter honom -Glöm inte att säga att vi blivit anfallna av vargar, så det är bråttom. Där vaknar jag och har ingen aning om hur det gick för den yngre kvinnan och den äldre mannen som mötte varg nummer två. Kanske var det ändå fler vargar som kom nerför backen för att slita oss i stycken. Allt gick så fort så man tappade fokus på att kolla på det. Men två hann jag se. Jag vet inte ens om polis och ambulans kom.

Jag letade musik till det här men tyvärr så finns det ingen musik som känner att den vill höra ihop med det jag skrivit. Så det blev ingen musik.

Två drömmar som signalerar om miljön! Nu har jag äntligen bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Det blir miljövänliga SvP. Och en nyinspelad naturfilm

Jag har haft ett par knepiga drömmar ett par nätter. Säkert har det med miljöförstöringen att göra. Jag är väldigt orolig för vår miljö. Vi måste ha en bra miljö för att överleva. Ju fler vi blir på jorden desto snabbare går vi mot en total skövling av moder jords tillgångar.

Video - Naturfoton tagna runt Kungsör - 2012 / 2013

Den första drömmen hade jag i förrgår. - Jag kom gående in mot en järnväg. Precis framför järnvägen fanns en rektangulär halvfärdig byggnad, i princip bara en grå stengrund. Det kändes lite obehagligt. Runt stengrunden var det rensat på träd, buskar och annan växtlighet. Det såg väldigt dött och tråkigt ut. Lite åt sidan fanns en snårig skog. Jag gick dit för att kolla om man kanske kunde bygga sig en liten stuga där istället. Från det hållet och det var från högerhållet så kan jag nu se stengrunden i den vinkeln. Jag ser hur stengrunden ska snyggas till för att dölja misslyckandet och förstörandet av marken. Helt plötsligt kommer det upp i alla fyra hörnen någon typ av vackra tygblommor.

Den andra drömmen var i natt och det jag kommer ihåg var att vi skulle med tåget. Vi missade det ena eftersom vi stod och tjafsade om priser. Just det tåget som vi missade var det billigaste. Om vi snabbade oss på så skulle vi få lifta med ett annat tåg för att hinna ifatt det andra tåget så vi kunde kliva på vid nästa station. Vi fick lov att ta oss in i loket. Det var högt och bökigt. Vi hade matpåsar fulla med matvaror som skulle med. Den ena påsen var en vit plastpåse den andra tror jag var i tyg eller papper. Så satt vi då där längst fram i loket och tåget rullade iväg framåt. Lokföraren var en glad ljus kvinna. Vad kusligt! Nu stämmer det helt plötsligt in med mitt tåg som jag målade när jag bodde i Skogås. Tro det var 2011. Tygblommorna på hörnen. Den ljusa kvinnan längst fram i loket. Och så drömtåget! Ur konstsamlingen "Gudarna Målar och Berättar" Det var ju precis så det var i drömmen.

Lite lustigt hur man kan drömma. Säkert kan man plocka ur massor i de här drömmarna som har med miljön att göra. Jag sa ju igår att man kanske borde kolla på olika partier hur de ställer sig till vår viktiga miljö. Miljön är ju en förutsättning för överlevnad. Jag har nu på morgonen hunnit med att gå igenom några partier. Några behöver jag ju inte gå igenom eftersom de haft flera år på sig i riksdagen att visa framfötterna. Men de framfötterna har jag inte sett hos något av de partierna. Jag är urless på dem. Allt står still. Allt blir bara sämre.

Jag hittade ett parti nu för en stund sedan som ligger på min linje när det gäller miljön. Lite festligt också att de har en tidning som heter precis som min morfars gamla ångslup. Min morfar var båtägare och båtbyggare. Han och hans bror körde timmerdragare "bogserbåt" utöver Selångersån i Sundsvall. Jag har en berättelse från en av dessa resor över ån. Jag ska leta reda på den när jag kommer åt i förrådet. Den var publicerad i en båttidning. Jag ser nu att många gamla båtar från Sundsvall finns i ett digitalt museum hos Sundsvalls bibliotek. Jag känner igen ett namn och det är min morbrors "Rune Högström". Jag vet att han hade någon utställning om ångslupar / båtar på biblioteket i Sundsvall. Jag tror han skänkte mycket av båtmodellerna till det museet.

Men nu till saken med just namnet på min morfars hembyggda båt FRAMÅT. Det är ju faktiskt riktigt sant ibland att man ska se framåt och inte bakåt. Fast ibland undrar jag nog om man inte behöver se sig om lite för att kolla på vad som hände? Det är väl det som kallas för konsekvenser och erfarenheter. Och man kan säkert lära på misstagen. Det vore ju synd att fortsätta göra samma misstag.

Fast det var ju inte riktigt det här heller som jag ville komma fram till utan det jag ville komma fram till var att jag hittat ett mindre parti som stämmer överens med mina miljökrav av det jag kan läsa i deras partiprogram på deras hemsida. Och just deras medlemstidning heter "FRAMÅT". Om jag drar mig till minnes så har jag för rätt så länge sedan sagt att jag ska rösta om det kommer något "framtidsparti". Ja! jag vet. Det är ett litet parti och vad ska de kunna göra mot de större partierna? Ja jag vet verkligen inte det. Det är tråkigt när större partier får fara fram som blådårar och förstöra vår värdefulla natur med falska löften.

Nä! Då röstar jag hellre litet för att markera var jag står.  Finns detta parti inte med på min ort eller i mitt landsting så lägger jag min röst där i alla fall. Det går att skriva på en blank lapp med bläck. Så ska jag göra. Det är mitt sätt att demonstrera att jag är missnöjd med miljöpolitiken. Miljön och djuren ligger mig varmast om hjärtat nu när vi går mot val. Så självklart måste jag gå efter vad jag själv tycker och inte vad min granne tycker. Så är det! 

Det blir alltså SVP som jag röstar på! - Det är mitt val och jag förutsätter att du respekterar det!

Här deras miljöpolitik

Sverige skall ha ett starkt miljö- och djurskydd. Sverige har en unik natur som är värd att skydda och bevara. Livsmedelsindustri och annan verksamhet där djurhållning ingår måste vara etiskt hållbar.

Alla politiska beslut måste ta miljön i beaktande. En god miljö är själva förutsättningen för att vårt folk ska kunna fortsätta leva i Sverige och dessutom ha möjlighet att ta del av vår unika natur. Även om miljöfrågan är global, så måste vi även på lokal och nationell nivå ta vårt yttersta ansvar. Sverige skall ligga främst i kampen mot natur- och miljöförstöring. Vår livsmedelsindustri skall vara en förebild, där hygien och etiskt förhållande till djuren är fundamentalt.

Video - Crying Earth 

Tillägg klockan 21.11

Jag höll på att lägga upp ett nytt foto på YouTube nu i kväll. Jag höll på att byta till en bild av en tavla jag målat. Jag höll på med  "avundsjukan". Avundsjukan heter ju inte bara avundsjukan utan den heter allt som allt "avundsjukan är gjord av grön metall, skitnödig och mycket farlig." När jag höll på med det här så kollade jag ut och fick se ett så konstigt moln som seglade upp snabbt. Fram med kameran och tog några kort. På mitten såg molnet grönt ut. När jag kollade sen så syntes det inte på fotot. Jag visade bilden för Markko och han säger - Det där är ju avundsjukan! Och det är det nog, man kan se ögonen i molnet och den spretande pälsen. 

Från skymning till gryning en massa skrattmåsar, kajor och en suverän solnedgång i en salig röra! Och en rovfågel som anfaller för att döda!

Jag sitter i fönstret och kollar ut över ån. En hel koloni med skrattmåsar dök upp när det började ljusna vid 06:30. Efter en stund dök några kajor upp och ville vara med. Samma fåglar hade varit här i går på dagen. I går kväll vid solnedgång när det började mörkna så försvann de som vid ett trollslag. Först drog de kolsvarta kajorna iväg och efter dem de kritvita skrattmåsarna. Helt plötsligt så var ån helt tom. Det gick så fort så jag hann inte med att fota.

Jag har tagit några bilder under dagen och eftermiddagen i går och några nu på morgonen. Fast det blir ju inte så där riktigt bra bilder när det är halvskumt ute och vid rörliga bilder.

Jag har drömt en hel massa i natt. Väldigt rörigt. Först var det något om en tandläkare. Jag satt i tandläkarstolen när tandläkaren och sköterskan kommer och säger att här kan du inte få någon tandvård. Jag undrar varför och de säger att jag inte är tillräckligt rik. De tycker jag kan höra av mig längre fram. Jag frågar efter telefonnummer och får då veta att det är långa köer att ringa och att det kostar 2.90:- per minut att sitta i den kön. Så blev det ju med det tandläkarbesöket. Jag gick därifrån utan att fått något gjort. Hela besöket blev alltså ogjort. Och någon kö skulle jag aldrig ha råd att sitta i. Från det så kom jag i samtal med en "klok" kvinna. Hon sa att jag skulle få ett barn som skulle bli president i USA om jag gjorde på rätt sätt. Efter det så ser jag ett litet barn på ca 3-4 år som sitter på ett flygplan på väg till USA. Han ringer till mig från sin mobil, men vad som sägs kommer jag inte ihåg. Jag funderar lite på det här och tycker det är konstigt att ett så litet barn själv är på väg till USA, men inser att han nog kommer att klara det eftersom han klarar att flyga och prata i mobilen vid den åldern. Så nog kommer att klara sig! Jag ser lite diffust i bakgrunden några glasbitar i olika färger. Den jag ser tydligast är gul. Där vaknar jag. Går upp och tar med mig en kopp kaffe till datorn.

Igår på dagen när skrattmåsarna kom.

Lite senare under dagen så dök kajorna upp.

Det är en väldig aktivitet på måsarna just nu. Jag undrar varför? Undra om de väntar på norsen ska dyka upp.

En mäktig solnedgång.

Lite bilder från nu i morse. Det var ett väldigt ståhej när måsarna dök upp i gryningen. Ett par kajor dök upp men de flesta av dem sover nog ännu. De kommer nog under dagen och eftermiddagen.  Runt 14.00 tiden när vi stod och lagade mat så kollade jag ut och såg att det var fullständig kalabalik på ån bland måsarna. En rovfågel cirklade runt och gick ner och letade ut sitt  offer. Och så anföll en måsen. Den tog tag i huvudet på måsen och tryckte ner den under vattnet tills den blev stilla. Då tog den tag i fågeln och drog den över vattnet till land för att göra riktigt slut på den. Under tiden den drog sitt offer i huvudet över vattnet så försökte ett par kråkor skrämma rovfågeln genom att störtdyka mot den. Men de reagerade inte utan fortsatte målmedvetet sitt dödande av måsen. Vad det var för rovfågel är jag osäker på men de var i vilket fall som helst brun. Det kan ha varit en hök eller kanske en vråk. Det var ingen jättestor rovfågel. Jag fick tyvärr inget foto nu heller. Nu är måsarna rädda och törs inte vara på ån. De sitter hela bunten ute på åkern istället. 

Vet ni! Jag missade räven. Han gick där mellan måsarna på åkern utan att jag såg honom. Surt sa räven! Får hålla koll i morgon på om han syns då. Fast min kamera är för liten för att få ett foto på det avståndet så det spelar ju ingen roll i foto syfte. Men kul att se han i alla fall.  Såg han en natt i vintras när han gick på gångvägen i lugn och ro precis nedanför huset. 

Ryssland och Vladimir Putin drar tillbaka sina styrkor från gränsen.Vladimir Putin har all min respekt och beundran! En stor statsman! - JUST NU! RYSKA TRUPPER ÅTERKALLAS!

Gissa hur glad jag är i dag! Det känns i hela kroppen så glad är jag. Och jag kan ju påstå att Vladimir Putin har fått en beundrare i mig. Från OS till Krim. Snabbt jobbat det. Jag har nog en hel del att säga om det som hänt i OS och i Ukraina under tiden OS pågick. Så mycket fulheter från många olika grupper och människor runt om i världen. Och jag måste ju påstå att Sverige har varit ett av de värsta länderna. En sur och obehaglig känsla infinner sig i magen vid tanken på det.

Så illa som så många politiker, journalister, reportrar och myndighetspersoner betett sig i Sverige gentemot Ryssland i samband med OS. Otroligt osmakligt och lågt. Allt i syfte att förstöra, söndra och skita ner ett annat land och deras kultur. Allt sådant brukar komma från "avundsjukan". Sverige och en del kufar i landet når inte upp till den kvalité som Vladimir Putin och Ryssland gör. Jag blir ledsen! Hur kan man vara så fittig som många har varit i vårat land? Fast jag vet att många genomskådat skiten! Varför blanda ihop idrott med politik. Bara det är ett sjukligt beteende! Man vill mucka och bråka. Köra igång något!

Hur kan man vara så jävla skitnödig så man ställer till ett helvete i Ukraina under OS. Vad händer? Hälften av OS deltagarna lämna OS och åker hem för att vara med sina nära och kära. Drömmar går upp i rök! Då har man i det läget förstört något som var så stort och så vackert. Och vid det här laget har jag och fler med mig förstått att när OS är slut så väntar något annat. Det började med elakheter i samband med OS fortsätter till en demonstration som urartar i kravaller med många döda. Helt sjukt! Allt detta pågår under OS. Visst är det fult va? Och vad blir av det då? Jo! rena revolutionen där man jagar makten på flykten.

Jag hade väldigt svårt att förstå vad det var för grupper som slogs i Ukraina. Jag fick en känsla av att det var flera och då hamnar jag osökt på "mångkultur". Där det finns mångkultur, där brinner det och skjuts vilt. Där finns det motsättningar och alla grupper vill bestämma. Ja! Jag är emot mångkultur och det har inget med rasism att göra. Utan det funkar helt enkelt inte. Människor kan inte samsas från olika kulturer och religioner. Utan att skämmas vill jag påstå att vi människor är av olika raser, vi fungerar olika. Så är det! "Ju flera kockar desto sämre soppa" Är det detta scenario vi har att vänta i Sverige? Vi är nog på god väg! Vad gör våran Svenska statsman åt det? På 1960-70 talet skulle aldrig det ha hänt som händer i Sverige idag. Många människor i Sverige känner inte igen vårat land längre. Många är ledsna och otrygga.

Det var inte meningen att jag skulle skriva så här mycket. Men sinnet rann på mig! Tänk vad nära det var att en massa unga pojkar som inte har ett skit med det här att göra hade blivit lemlästade eller fått sätta livet till för att en del andra människor inte kan hålla sams och respektera andra.

Obehagligt och mycket otäckt när personer utsätter andra för våld, smärta och skada utan att blinka. Hur är de funtade. Hur kan man med vett och vilja sätta eld på annans egendom, sätta eld på en annan människa? Hur fan är man skapt?

Så här tycker alltså jag och det måste jag väl få tycka. Det är min upplevelse av hela saken! Så respektera det!

Nu hoppas i alla fall jag att allt stannar vid det som är nu och att allt återgår till något normalt. Vet ni vad jag tror? Jo! att Vladimir Putin bara haft övningar med försvaret och som omvärlden sedan förstorat upp och förvrängt till att han ska kriga. Typiskt media! Allt för att sälja sin tidning. Då kan man gå över många lik.

Det här kan jag inte låta bli idag. Ett collage på Carl Bildt. En man jag inte hyser den minsta respekt för, utan bara ett stort förakt. Jag hade inte tänkt ta upp det helt enkelt för att jag anser honom för en farlig man. En farlig man som var med nere i Ukraina och la sin näsa i blöt. Han gick med i demonstrationerna och uppmuntrade till det som sedan hände. Kan man ha respekt för någon sådan? NIX!

Jag kom på en grej när jag satt och fikade. I Kalle Anka som går på julafton finns det en liten filmsekvens med Kalle när han är i djungeln och ska fota fåglar. Jag kom speciellt ihåg en snutt där han ligger på backen och slår med händerna i backen. Han är så arg. Eller var det tjurfäktningsgubben i tjuren Ferdinan som gjorde det? Nu kommer jag inte ihåg vilket men jag vet i alla fall att det inte funkade så bra för Kalle i sin jakt på att fotografera fåglar.

Video - Kalle Anka i djungeln.

Jag har varit ute en stund och hittade en stjärna i guld. Den här gången satt den på en flaskpropp i kristall. Den är dit målad i guldfärg. Sist jag hittade en stjärna så var den i metall med syntet stenar på, gången innan var den i plast och gången innan den så var den i snö. Tror det är i den ordningen jag hittat dem.

Jag är så himla glad!

Publicerad 2014-03-04 14:15 - Putin: Situationen på Krim har lösts.


Rysslands president Vladimir Putin hävdar att det har skett en grundlagsvidrig kupp i Ukraina och utesluter inte möjligheten att använda sig av militärmakt om det blir absolut nödvändigt.

Samtidigt sade Putin att de militära styrkor som invaderat Krim under de senaste dagarna var inte ryska soldater, utan lokala självförsvarstrupper.

Han passade också på att ge en känga till väst: alla eventuella sanktioner, ekonomiska och politiska, kommer bara att slå tillbaka.

Måste väl ändå få säga att han är en cool kille!

Vi har firat med vaniljglass, grädde, blåbärskaka, en bit after eight, hem inlagda päron i ingefära och chokladsås. "mums"

Nu blir det måla av ett tag. Har skissat upp för en ny tavla. Kanske får den heta "Twitter" eller kanske "Kvitter" - Det jag skissat upp på duken för ett tag sedan är en stor ädelsten med en del mindre ädelstenar runt om. Vi får väl se vad som blir av det för just nu är jag rysligt sugen på att göra en fågeltavla. Som vanligt kör jag under samma tema: "Gudarna Målar och Berättar"

Budskap från änglarna och från den vita ängeln Florence Nightingale. - STOPPA KRIGET. Nu ber vi en bön allihopa att kriget inte bryter ut på Krim "Ukraina / Ryssland"

Nu är det pirrigt! Det bara händer saker. Nu är det bråttom! Bara av en händelse så fick jag en bok under dagen som jag reagerade på direkt. Boken heter "Den Vit ängeln" Och vita änglar gillar jag ju. När jag öppnade boken för att kolla på första sidan så fick jag gåshud. Boken handlar om Florence Nightingale. Så läste jag en bit in i handlingen och jag börjar förstå att något viktigt budskap är på väg fram från änglarna.

En vision jag fick år 2005 -Jag såg en stor vit ängel flyga in över det ställe jag nyligen flyttat till. Den stora ängeln kom in över vattnet. Det var också under den här tiden fast lite senare på året som jag såg och hörde änglakören. Jag har berättat om det tidigare. Jag lägger in en länk. Läst det gärna och jämför. Lite konstigt hur saker faller samman och på plats.

söndagen den 7:e oktober 2012

"Något är på gång !? Dom har visat sig igen "änglakören" och dom är många! Det känns viktigt att skriva om detta just nu."

Ja just det! Så var det. De hade visat sig tidigare och visade sig igen och nu åter igen med den här boken.

Sist de visade sig var i en dröm med en vacker sång och en vissling. En gång tidigare i början på 1990 talet hade jag en konstig dröm. Det var en mycket mörk natt. Jag hade åkt med bilen ut till en klippavsats "platå" vid vattnet. När jag klev ur bilen kunde jag höra en röst i mörkret som gång på gång ropade "Florence, Florence!"

År 2010 målade jag en tavla som fick namnet Nightingale. Och som vanligt målat under temat "Gudarna Målar och Berättar"

Jag målade den till låten ♪♫ Nightingale ♫♪ Video

Men nu tillbaka till boken. Jag visste sedan tidigare att Florence Nightingale figurerat i något krig. Att hon var sjuksköterska. Men mer visste jag inte. Så det jag nu läste i boken höll på att skrämma slag på mig. Jag ska skriva av det jag läste i boken. Orka läsa du med! Sen vill jag bara påpeka en sak till och det är en grej som står på baksidan av boken. Tar det först.

"Ett tåg med hjältegestalter".

Bragd och hjältedåd var deras livsluft, dessa kvinnor och män, som gav sig helt åt sin kallelses uppgift, vandrade på äventyrens vägar, och gjorde det tidigare tänkbara tillgängligt för sin samtid. På olika områden gjorde de sin livsinsats, men samtliga leddes de av troheten mot sin inre övertygelse. Vi möter dem i hela världen från solvarma sagoländer till iskalla polarregioner. I deras sällskap upplever vi sällsamma ting. De behövde aldrig leta efter äventyren - äventyret sökte istället dem. De formar sig i ett väldigt tåg av hjältegestalter genom tiderna och genom världen.

"Då har jag äntligen fått veta vem som kör det blå drömtåget "Jesus tåget."

Nu till den ruskiga inledningen av boken - Året är 1854

Jag kan berätta att kriget som utspelat sig i boken var på Krim.

DÖDSSKUGGANS LAND.

- Jag står inte ut längre!

Den jämrande rösten drunknade i det vågsvall av stönanden, ångestrop, svordomar och böner om hjälp som fyllde den stora salen.

- Hör ni inte, jag står inte ut längre, ropade mannen på nytt och sträckte i förtvivlan upp sina händer liksom för att gripa efter en osynlig hjälpare.

Kamraten på hans högra sida vände sitt magra, bleka och smutsiga ansikte emot den olycklige och såg på honom med sina febersjuka ögon.

- Vi har det svårt allihopa, sade han.

- Om jag bara kunde få någonting för värken ...

Jag står inte ut längre!

- Var har du ont?

- De tog av mig benet i morse, och så har jag en kula i axeln, men den kunde de inte få ut. De hade

väl inte tid, antar jag.


En man med träben kom klampande fram i den smala gången mellan bäddarna.

- Där kommer en sjukvårdare, säg till honom.

Men oberörd av alla böner om hjälp fortsatte den enbente sjukvårdaren sin väg, i det han muttrade:

- Har inte tid, kan ingenting göra åt det.

Borta i ett hörn ropade en ung man i feberyrsel efter sin mor. En äldre man, som låg vid hans sida, skakade på huvudet och mumlade:

- Var du glad för att mor din inte ser hur du har det nu. Det skulle hennes gamla hjärta inte tåla ...

En annan bad: Å Herre Gud, förbarma dig över mig!

- Du tror väl inte att Gud tänker komma hit och hjälpa dig, svarade hans kamrat med bitter röst.

Det här är ju helvetet, och här finns ingen Gud.

Mannen med det amputerade benet och kulan i axeln vände sig till sin sidokamrat.

- Det hade varit bättre om kulan tagit direkt i hjärtat så hade jag sluppit att pinas. Jag kommer i alla

fall att dö, det vet jag.

- Ja, de som stupade i slaget var de lyckligaste, svarade kamraten. Och nu kan man rent av avundas

dem som dog på resan hit och kastades i sjön. De kom ifrån det värsta.

Den andre stönade. Nog kom han ihåg den resan. Skulle det otroliga hända, att han klarade sig igenom den här persen och fick leva tills han blev en gammal man, så skulle den fasansfulla upplevelsen på färden från Krim till Skutari aldrig gå ur hans minne. Tillsammans med tvåhundra olyckskamrater hade han stuvats in

på transportfartyget. I vanliga fall brukade denna resa ta mellan fyra och fem dagar i anspråk, men så som förhållandena nu var tog den både två och tre veckor. Denna färd över Svarta havet hade varit fruktansvärd. Överallt, t. o . m. på däcket, låg sårade och sjuka män - jämmer rop, stönanden, dödsångest fyllde detta fasornas skepp ......forsättning............

Vill man läsa boken i sin helhet så skrevs just den här boken 1945 av Yngve Lindblom

Video - I Have a Dream - Angel Voices, Christopher Timothy reading

2014-03-03

”Farligaste situationen i Europa sedan kalla kriget”

Vinter OS i Sotji 2014 Ryssland. Öppnandet en storslagen historisk och imponerande kulturell uppvisning!

Jag brukar inte titta på TV. Sport är något tråkigt! När politiken blandas in i sporten är det ändå mer tråkigt!

När det sitter svenska personer i en TV studio eller radio studio och är avundsjuk på sitt grannland för det de gjorde, för det de gör, för det som de står för och för det de visar upp. Då skäms man för att man är svensk. Man skäms på de här nördarnas bekostnad.

Sveriges trupp i vinter OS 2014 i Ryssland

Tråkigt är det när svenska kulturministern / idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth stannar hemma och skiter i att åka till OS invigningen. Hon hade väl åtminstone kunnat hålla truten om att hon gjorde det. Istället väljer hon att gå ut i tidningarna och göra sig viktig. Synd om de svenska tävlanden att hon inte var där och visade sin respekt och heder för dem. Men det här börjar bli väldigt typiskt svenskt att skita i sina egna.

För många år sedan läste jag en del om Ryssland och då på grund av deras storslagna kultur. Jag hade gärna velat åka dit för att få se och uppleva den på nära håll. Det blev inte så. Fanns inga pengar eller möjligheter. Istället läste jag böcker om ryska kungligheter och konst. Speciellt det jag minns av det jag läste var Katarina den store och om vinterpalatset. Det lär finnas konst så det ska ta flera dagar att gå omkring i vinterpalatset om man vill se allt. Det är härligt med länder som behåller sina kulturer.

Skulle alla länders kulturer se likadana ut så fanns det ju inget att besöka för att se något annorlunda och berikande. Varje lands kultur säger något om just det landet och om de människor som bor i det. De människor som skapade landet, skapade landets kultur. Jag kom att tänka på Sveriges nationalsång i går kväll och jag log! " Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna"

Vinterpalatset St:Petersburg Ryssland
Visst är det vackert!

Tillbaka till öppnandet av vinter OS 2014 i Ryssland. Det var storslaget och en oerhört hög kvalite på hela tillställningen. Vackert, drömmande och seriöst. Inget flamsande och tramsande där inte. Utan allt togs på högsta allvar. Så tjusigt och fint att visa en tillbaka blick i Rysslands historia. Människor gemensamma slit för sin framgång och för landets framgång. Här hissade man sin flagga med stolthet, här sjöng man sin nationalsång med samma stolthet! Så ska det vara! Fin känsla och en fin gemenskap!

Till och med drömmarna låg i verkligheten! En vacker och fin framtid, men för att nå den fodras ett gemensamt hårt arbete.

Jag har ju målat en del tavlor som har vissa likheter med mycket i öppnandets tema. Jag gillade verkligen drömtåget för jag har själv målat ett drömtåg. Sen det här med OS elden är ju häftigt "har man elden så har man kontakt med Gudarna". Lite kul att det sägs "Gudarna" eftersom i mitt konsttema finns flera Gudar med"

Det här med att ta upp svensk historia och kultur som tema i något program i Sverige skulle aldrig hända. I Sverige säger man kränkande och nedlåtande saker om svensk kultur och om att vara svensk i program liknande OS. Som exempel melodifestivalen förra året haglade de taffliga skämten över Sveriges kultur och ljusa människor. Jag tror det kom någon jävla gliring på Julaftons Kalle Anka också. I år är klassen på programmet inte heller speciellt hög. Ännu har de inte börjat göra sig löjliga över svensk kultur och över ljusa svenskar, men det hinner de nog med. Nu har de bara hunnit med att skrika sig genom ett program.

Jag såg en sak när jag letade bilder och blev nog lite bestört. Ett svenskt kulturarv höll på att gå upp i rök. Vem är ansvarig för det? Skulle aldrig ha hänt i Ryssland.

Historien om hur en av Sveriges största samlingar av arbetarlitteratur plockades ned. Många böcker har slängts!

Historien om hur en av Sveriges största samlingar av arbetarlitteratur plockades ned och glömdes bort i tre containrar hos en speditionsfirma utanför Norrtälje börjar när Brunnsviks folkhögskola flyttade sin verksamhet. Flyttlasset gick 2013 från lokalerna vid sjön Väsman, strax norr om Ludvika, till Borlänge, och dåvarande rektor lovade att skolans bibliotek skulle få följa med. Men så blev det inte.

Hamnade i containrar...
Biblioteket som byggts upp sedan starten av skolan 1906 och räknas som en av Sveriges främsta samlingar av arbetarlitteratur hamnade istället i tre containrar på en speditionsfirma utanför Norrtälje. Där har de stått sedan juni i år.

Samlingen utgallrad...
Men innan Brunnsviks bibliotek packades ned och hamnade i containrar, fick arbetarrörelsens arkiv plocka ut material i form av bilder och dokument som de ville ha. Samtidigt rensades massa böcker ut. Det bibliotek som bara några år tidigare utsågs till landets mest välskötta folkhögskolebibliotek är idag inte längre komplett.

Räddas det som räddas kan.
– Det är så mycket värdefullt som hamnat på tippen eller bränts upp.

Samtidigt när ett svenskt kulturarv förstörs så betalas det ut mängder av pengar till folk som fått kicken inom myndighetsväsendet. Helt otroligt att sparkade generaldirektör för arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist fortfarande får en lön på 142.000:- i månaden. Enligt tidningarna har hon jobbat 1 dag för den lönen sedan hon fick sparken.

Kampen fortsätter för upprättelse av de vanvårdade i samhällets vård. P4 granskar

Jag satt och vägde för och emot att skriva något om det här. Men så vann för! Det är ju ett tag nu sedan jag själv var till ersättningsnämnden. Jag lyckades ju ta mig dit bland de första 400 hundra. Just nu är jag väldigt glad för det. Fast det var ju inte så svårt eftersom jag hade alla papper klara efter den intervju jag var på när utredningen pågick runt de här vanvårdade barnen. Vi var väl ca 1000 personer som från början drivit det här i många år och någonstans tycker jag dom skulle som en självklarhet gått först i kön. Men så blev ju inte fallet. Jag tycker även att dom som lät sig intervjuas efter så många års kamp även borde varit självklara av att få ersättningen utan några större varianter. Man kämpar inte i 8-9 år för ingenting.

Det finns ett videoklipp med som jag lyssnade på och självklart så berör det ju. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva? En av mina allra bästa dagar i mitt liv var när jag var in till ersättningsnämnden. Jag är ju en stor hatare av myndighetspersoner så jag är riktigt förvånad själv att det kändes så bra som det gjorde. Jag var lycklig när jag lämnade deras lokaler. Snälla människor! Jag lämnade nog en del av min barndom kvar där bland deras papper. Inte allt även om jag kanske velat det. Rätt som det är så dyker det upp något som påminner. För det mesta är det i negativa situationer och då kan det göra fruktansvärt ont.

Det var inte för så länge sedan som det hände. Drömmar och önskningar som aldrig någonsin kommer att bli en verklighet oavsett vad jag gör. För det första har jag inte kunnandet, för det andra inte förmågan och för det tredje inte tiden. Det finns något jag alltid har velat göra men mitt kunnande finns inte och det är att kunna teckna som Elsa Beskow eller någon annan sådan där fin barnboksillustratör. Men det är tji det! Den förmågan förlorade jag i en bilolycka när jag var 14 år. Smällen i huvudet tog precis på det området i huvudet som jag hade behövt ha kvar.

Jag kan nog tycka det är roligt i alla fall att kladda på en duk. Jag har lärt mig en viss teknik jag använder mig av eftersom inte huvudet ser. Jag låter själen se istället och plockar fram mina bilder genom musik. Fast säg den lycka som ska vara beständig. Det finns ju alltid någon som ska klanka och ifrågasätta den stora konstnären? :-))  Självklart måste någon få trycka ner en i skorna. Verkligen visa vad dålig man är. Ta ifrån en glädjen av att få måla. Nu sitter jag här idag och har helt tappat lusten och glädjen i att måla. Jag har lyft penseln flera gånger ett tag nu men den hamnar inte på duken utan jag lägger ner den igen. På den vägen är det och jag ser ju att det jag målar är skit och inte kan jämföras med Elsa Beskow eller överhuvudtaget någon annan konstnär.

Tänk hur det är egentligen! Det som har tagit mig mycket lång tid att bygga upp lägger en annan person på några få minuter i sank. Elakt och taskigt. Ja jag vet! Inget att bry sig om. Lätt att säga till en redan innan trasig själ.

Då kan jag ju lika bra ta nästa bit och det är biten efter barndomen och det blir ju ungdomen och vuxendomen. Vuxendomen är ju inget som utredningen om vanvårdade barn infattade. Så vad man fick för liv efter barndomen är ointressant och det är ju lite märkligt. För det är ju i barndomen och ungdomen man formas till vuxen. Yrke, jobb m.m. Det är nog där de stora ekonomiska förlusterna ligger för många. Många har levt sitt liv i en stor misär.

Hittills har nära 3 600 människor sökt ersättning för att de vanvårdades på barnhem och i fosterhem i Sverige mellan 1920 och 1980. Men bara fyra av tio får pengar. Och lagstiftningen tar ingen som helst hänsyn till vad som hänt sen dess. Att livet förstörts för många.

Jag såg att andra länder har andra kriterier för vanvårdade barn:

I Irland har genom historien sk Industrial schools spelat en stor roll. Dessa skolor var oftast munk- och nunnedrivna internat där barn och ungdomar bodde och arbetade. Sen 2002 har runt 18 000 olika fall av vanvård på dessa skolor utretts och drygt 90 procent av alla har fått ekonomisk ersättning. Ersättningarna varierar från 11 500 euro upptill 100 000 euro, alltså runt 900 000 kronor.

Den 26 juni i somras beslutade den irländska regeringen att alla som kunde styrka att dom varit i de goda nunnornas våld skulle kompenseras av staten.

Staten har lovat att dessa offer ska tas om hand resten av livet. Rapporten visar nämligen att många av de utsatta kvinnorna fick hela sina liv förstörda och dom lever idag ofta i misär.

Hitills har drygt 600 kvinnor lämnat in ansökningar till den speciella fond som inrättats för tvätterinunnornas offer, enligt det irländska justitiedepartementet.

Senare kan du höra hur den svenska ersättningsnämnden inte ens FÅR försöka ta reda på hur svenska barn haft det EFTER vanvården. Alla dom i Sverige som fått men för livet kan inte tillgodoräkna sig nånting för det.

I Norge har hitills 93 procent av dom vanvårdade som ansökt om ersättning också fått det.

Där får vanvårdade ersättning enligt en tre-gradig skala: Mindre allvarlig art får 250 000 kronor.

Allvarlig vanvård får mellan 500 000 och 700 000 kronor och synnerligen allvarlig vanvård kan ge en miljon kronor.

I Norge är det både stat och kommun som betalar ersättning: Staten  går in med mellan 20 000 och 300 000 kronor medan ansvarig kommun får betala upptill 750 000 kronor

Höst och konstiga olustiga drömmar. Och så målar vi på Markko och jag för utställningen mellan den 1 - 15 november 2013 - Vernissage fredag 1 november kl. 12.00.

Det rullar på och nu är hösten här med stormsteg. Mörkt och tråkigt. Vad mer? Jo ett par konstiga och olustiga drömmar den här veckan.

I den första drömmen var det jag och en ung person som skulle ta oss över en djup avgrund. Så djup och så hemsk. Vi stod på ena sidan och skulle över till andra sidan. På mitten fanns en tunn kätting och det var den enda väg som fanns att ta sig över. Jag och den unga personen höll om varandra och så hoppade vi över till kedjan, under oss kan vi nu se avgrunden tydligt. Ett enda felsteg och vi rasar ner i den. Vi ska nu från kättingen försöka ta satts för att båda tillsammans och exakt samtidigt hoppa över till nästa sida. Här vaknar jag.

I den andra drömmen så kommer det en man gående ut mot en pir vid havet. När han kommer fram längst ut så kan jag se att han har en liten baby i sin famn. Babyn är inlindad i lindor. Helt plötsligt kastar karln upp babyn i luften. Babyn åker jättehögt upp och den glada mannen står nedanför tittar upp och väntar på att babyn ska komma ner igen. Blixtsnabbt och plötsligt dyker en rovfågel upp från skyn. Slår klorna i knytet och försvinner med det.

Hur tolkar man sådana här drömmar?

Jag målar på så mycket jag har lust med. I går kväll så tog lusten slut. Jag tog färger som blivit kvar på paletten och målade ut dem bara på måfå på en duk. Tänkte jag kunde ha det som bakgrund till någon tavla. Man måste ju snåla och spara lite. I morse satt jag och kollade på tavlan och funderade på om jag skulle lägga dit något höstligt träd. Medans jag satt där och skådade så framträdde något jag inte sett. Nu såg jag tavlan från sidan och nu har färgerna lagt sig lite till rätta i min hjärna. Det finns ett motiv, ett motiv som kommit fram helt oplanerat. Det bara blev så. Penseln kanske lurade mig lite, den styrde i mina drag. Helt omedvetet har jag målat en eldsvåda. Jag ser nu tydligt trappen, verandan, ett fönster och så elden som brinner innanför och som är på väg ut och som nu slickar dörrkarmarna. Riktigt ruskigt det här.

eldsvådan

Mitt i allt det här eländet så kommer samma tanke upp igen som för ett tag sedan. Gud är skitförbannad!

Den här tavlan målade jag för någon vecka sedan ungefär på samma sätt. Jag kunde då se en stor örn på bilden. Tavlan fick inget namn just då utan någon dag senare. Det fick bli "Konst är poesi utan ord"

Jag fortsätter att måla under temat Gudarna Målar och Berättar. 

Video: I närkontakt med Gud

Tider och plats för utställningen - klicka

Video: Kommande utställningar 2012 för Marco och Stella Eklund Karlsson

Vi som ställer ut.

Nu är Konst och hantverks safarin i Kungsör över för denna gång.

Det har varit så buskul. En hel massa glada och snälla människor kom till vårat hem för att kolla på det vi målat. Massor av positiva människor. Både Markko och jag är så glada. En helt underbar helg. Det går inte att beskriva i ord vad jag känner i mitt hjärta. Stor glädje kan jag kanske säga. Lusten är på väg tillbaka till måleriet igen. Det hade aldrig hänt utan dessa snälla och intresserade människorna.

Det var en hel del barn med och det gjorde mig extra glad. Jag hade hoppats på det, därav mitt val av uthängd tavla på Kungsudden. Barn är så ärliga, det blir så enkelt det här med konst. Och så är dom ju fortfarande flexibla i sitt tänkande. Det behöver inte vara så allvarligt alltihop. Fast jag tycker nog alla som kom hade mycket av barnasinnet kvar, även de vuxna. Verkligen underbart! Det sprakade verkligen om våra besökare. Nu tror jag att allt finns med.

Det kom människor från alla möjliga håll, från ställen jag aldrig trott skulle besöka Kungsör på en konst och hantverks safari. Hur kul som helst och en lycklig Stella och Markko hoppas alla kommer tillbaka nästa år.

Klippet ligger på vår youtube sida. http://www.youtube.com/user/MarcooStella

Min tavla på Kungsudden:

Det lilla bebiståget - Va e de med de.

Markkos tavla på kungsudden:

Örnens land

Jag har en jävligt dålig dag idag - Lika bra att inte gå på kurs om man inte vill måla som alla andra. Och som vanligt, vad händer hos ersättningsnämnden? Stress och gnäll - Vilken pissdag!

Jag har tänkt skriva något i ett par dagar nu, men det har inte blivit av. Humöret har gått upp och ner. Det mesta av positiva tankar har fallit till backen så fort de kommit upp. Har sovit dåligt några nätter. Funderar en del. Jag funderar på det jag målar, hur jag målar, om någon gillar det jag målar eller om det mesta bara är skit. Ja! skitdåligt.

Själv kan jag nog tycka att en del är bra. Men det brukar falla efter ett tag och då tycker jag de flesta är skitdåliga och fula. Självklart är det jag målar dåligt, jag har ju ingen fin skola i ryggsäcken. Jag kan ju inte sätta näsan i vädret och säga  -Jag har gått på konstfack, jag är bättre än du!

Det var inte så förtvivlat länge sedan jag blev ifrågasatt om jag överhuvudtaget har rätt att vara med på en utställning. Vad gjorde jag där? Hur hade jag mage att kalla mig konstnär. Jag blev hårt angripen och hade inte på det minsta sätt rätt att försvara mig. Jag plockades ner. Så är det just nu. Lusten och glädjen till att måla finns inte. Jag är ledsen.

De känns tufft att bli fråntagen glädjen av att måla. Vad handlar sånt om?

Som sagt! Jag har funderat. Hade något varit annorlunda om jag hade haft mina rötter på stället. Jag har svårt att se det här eftersom jag aldrig haft några rötter. Jag tror det är viktigt med rötter. Man känner varandra man får ett nätverk runt sig. Ett skyddsnät. Det är nog kanske lättare då att ta sig fram. Jag ska inte säga att det är så, men jag tror det. Fast mark på något sätt. Själv kan jag nog känna mig som en spindel i det nätet, en spindel som vajar för vinden. Så kommer lite regn och spindeln spolas bort. Jag målade en tavla för något år sedan med en spindel. Bakgrunden tryckte jag dit efter någon skön gammal rocklåt, spindeln kom senare efter en skugga jag såg. Jag vet inte om det var en spindel, det kanske var ett blad från en blomma som i skuggan såg ut som en spindel. Skuggan i ett nätverk. Man har trängt sig in i ett givet och tidigare bestämt nätverk, man hamnar i skuggan. På undantag får man finnas med, fast i skuggan.  Det här med spindelnät och nätverk kan man nog utveckla mera. Jag orkar inte det idag. Känns ju faktiskt riktigt bortkastat. Ointressant egentligen! Vad är intressant då? Vad är inte bortkastat?

Nä! Idag är ingen bra dag. I går var jag på gång att börja måla, men fick aldrig upp farten riktigt. Gjorde ren ett par penslar sen var det bra. Jag rotade runt bland mina gamla tavlor och fick en så

otrolig lust att få hänga ut alla tavlorna i en stor lokal med vita väggar. Kanske få sätta lite musik till de utställda tavlorna. Jag gick ut på nätet och kollade efter lokaler. Men det föll snart. Antigen var lokalen för långt ifrån eller för dyr. Och så kom den där känslan att jag inte orkar, det var inget värt och så var lusten försvunnen igen.

Jag hittade en sten när jag var ute häromdagen. Stenen är svart och röd. En riktigt fin sten. Undra om min dröm någonsin kommer att bli verklighet? Vad är min dröm då? Jag vet faktiskt inte, jag vet inte längre om jag har någon dröm. Vad är det värt?

Lusten att leva då? Har jag inte rätt till den?

Den här tavlan har JAG målat. Den är alltså inte din, låt den stanna här! Duger den inte att hängas på en vägg, så duger den inte att stjälas heller. Stjäl du den så ska jag jaga dig med blåslampa i resten av ditt liv!

Tidigare gick det ju att ställa ut sin tavlor på en del bibliotek. Men nu har denna förmån tagits bort. Jag tror ju att biblioteken är statliga och det har tidigare varit en gratis förmån för folk. Vem som helst har kunnat använt sig av biblioteken. Undan för undan har jag sett hur kulturföreningar lagt beslag på bibliotekens utställningshallar. Och med det har möjligheter försvunnit för vanligt folk. Det har blivit styrt och vem som helst har inte rättigheten längre. Möjligheter tas ifrån mindre lyckligt lottade. Man är utsatt för andras godtycke. Fy fan vad sorgligt! Undra om det finns någon lagändring på det här eller om det är egna regler föreningar och kommuner diktat ihop? Jag vet inte och egentligen så skiter jag i det också.

Det här är så sanslöst. Vi var till Haninge bibliotek för att kolla möjligheter där. Det var där för första gången vi mötte det här. Kulturen hade slagit sig ihop med biblioteket. Vi blev snabbt på det klara att det inte var intressant med några inhemska konstnärer och absolut inte med några utan utbildning. Så där på biblioteket och kulturhuset i Handen ställer utbildade konstnärer ut, de ställer ut med vilket skit som helst. När vi var dit för att kolla en utställning så hängde någon hammare i ett snöre och dinglade i taket, på ena väggen satt en tv som stod på. På skärmen larvade en tjej omkring. Sammanhang? Helt ointressant, man blev förbannad. Det var ingen mer där och det kan jag förstå. Det tråkigaste är ju att de som betalar skatt till detta i kommunen inte har tillgång till det dom betalar för. SJUKT! Vad gav det för glädje? Vad sa det? Helt meningslöst skit.

Jaha! Vad vill folk se om det orkar pallra sig iväg till en utställning? En hammare i taket. Det har jag svårt att tro.

Vad vill unga människor se då som skulle väcka deras intresse? De flesta unga flyr från sådana här konstföreningar. Och lika bra det så dom inte hinner malla in deras själar och trasa sönder deras egna fantasi. Lika bra att inte går på kurs om man inte vill måla som alla andra. Det ska finnas glädje, sorg, drömmar .m.m. i konsten det ska finnas en känsla. Försvinner känslan så blir det ett dött konstverk.. Visst! det är en känsla det med, en tom känsla. Precis så känner jag mig nu "TOM". Tavlan jag håller på med är tom på något sätt. Färgerna är ännu så länge svart, grått och vitt.

Skit samma! Inget går bra just nu. Har så ont i min högra arm. Har ju lyckats rasa två gånger på några månader. Sen när det har börjat bli skapligt igen har det blivit något, en snabb rörelse eller nått så har det knäppt till i armen och så har det onda varit där igen? Riktigt jävla ont! Flera sömnlösa nätter nu. Det har låtit i armen som en torr gren som knäckts? Otroligt smärtsamt. Men det blir nog bra med tiden.

Om jag skulle skriva en bok? Jag har börjat flera gånger men har tappat koncentrationen. Jag vet inte om det någonsin blir någon bok. Som det känns nu så blir det ingen. Men det kan ju förändra sig.

Och så var det ju självklart lite om ersättningsnämnden. Fast egentligen vet jag inte mer än det som står på deras hemsida. Hur många som fått ersättning och hur många som inte fått det. Varför står det inget om, så det vet man inte. Fast nog hade jag velat veta mer om en del? Eller kanske inte. Det jag vet bestämt är att tiden dragit ut oerhört mycket för en del, alldeles för mycket. Undra varför det blev så?

Lag (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall SFS-nummer:  2012:663 Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Ikraft:
2013-01-01 Förarbeten:
Prop. 2011/12:160, bet. 2012/13:SoU3, rskr. 2012/13:17

SFS 2012:663
Utkom från trycket den 27 november 2012
Svensk författningssamling Lag
om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i
vissa fall;utfärdad den 15 november 2012.
Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.

Video - Mats Rådberg och rankarna- Peta in en pinne i brasan lyrics

Idag har jag många funderingar. Jag funderar på ersättningsnämnden, jag funderar på min konst, på politik, på Linus på linjen. Ja! på allt möjligt.

Undra varför man inte hör något om någon som fått sin ersättning från ersättningsnämnden.? Det är knäpptyst. Jag själv har inte hört ett skit därifrån. Jag har nog alla mina papper klara så det borde nog inte vara något problem att ge mig ett besked. Det har gått över tre månader sedan jag skickade in mina papper.

Fast mest funderar jag på hur det ser ut i Sverige just nu. Väldigt skräpigt, förfallet och lortigt på många ställen. Man kan ju se hur folk bara släpper saker de har i händerna, låter det bara falla till backen fast dom har en papperskorg straxt bredvid. Det tyder på att dom inte bryr sig, att dom inte tycker om. Det är inte deras sak. Det skiter dom i. Det dom slänger får någon annan plocka upp efter dom. Ser dom inte hur fult det blir? Vad har dom för själar. Vilka ögon ser dom med? Vad värdesätter dom i livet. 

"Jag kom på något som från en blixt från klar himmel. Det sa bara AHA! Det jag missat på RASIT som jag inte såg men ändå saknades. RASIT borde nog egentligen heta GOLDDIGGER.  Precis när jag skrivit halva ordet Golddigger bröts strömmen hos mig. När strömmen var tillbaka hade golddigger försvunnit så jag var tvungen att göra om allt igen. Så nu kommer han att heta "THATs IS RASIT Golddigger." Ja just det, en bägare full med guld älskar han mest. Hjärtat sitter ju på guldbägaren." 

Jag tänkte på ett par ordspråk i morse. Nu ska jag se om jag kommer ihåg dem båda.

Först den med stolarna:

Man kan inte sitta på två stolar samtidigt.

Och faktiskt, jag har glömt den andra. Jag kanske kommer ihåg den senare.

Nu har jag kommit på vad det andra ordspråket var: " Man kan inte både ha kakan och äta den"

Sen har jag drömt något konstigt i natt. Jag åkte buss och upptäckte efter att jag klivit av att jag saknade min plånbok och mina dörrnycklar. Jag ringde bussbolaget. Kvinnan kollade om det fanns kvar vilket det inte gjorde. Det hon sa var att någon hade väl gått förbi och tagit det med sig. Det var vanligt. Läskigt. Nu hade någon min identitet och mina nycklar till min bostad, bara för denne att gå in.

I samband med ordspråket kom jag att tänka på Reinfeldt. Jag läste något i tidningen i morse om någon partipolitiker som han har vid sin sida. Jag kopierar in en del av det tidningen skrev, det blir enklast så.

Fredrik Reinfeldt

Moderaterna har en riksdagsledamot, Abdirizak Waberi, som också varit ordförande i Islamiska Förbundet. Partiledningen borde skyndsamt kontrollera om Waberi utgör samma politiska säkerhetsrisk som Omar Mustafa

Igår hade jag besök. Det var roligt att få visa mina tavlor. Jag frågade besökaren vad han tyckte om "RASIT".  Han kollade och så sa han - Är den klar? Det känns som om något saknas.

 Jag får väl vänta med tavlan en stund så får jag se om något dyker upp, ibland ska det mogna lite. Men Rasit är fortfarande min och jag målar fortfarande under temat "Gudarna målar och berättar".

Lika där, det är mitt tema.

Jag kom på en grej. Jag frågade besökaren vad han tyckte RASIT liknade, vad han kunde se och det han sa var "Linus på linjen"

Och så ett foto på den nya tavla jag lite smått påbörjat. "Man känner igen dom på ögonen"

Ett foto på en sankt Paula som blommar fint just nu. Mitt i blomklasen har två blommor kommit upp som ändrat färg. Ser väldigt konstigt ut och malplacerat. De hör inte riktigt dit. Ändå försöker de ta sig förbi de andra och bli högre. De andra kommer i bakgrunden.

Mycket foton nu, några på fina himlar. Ett otroligt skådespel som snabbt kan skifta på de mest otroliga sätt. Jag kom på något. Jag målade vid ett tillfälle några tavlor som jag lät få namnet "Allt talar till oss" Vill blomman tala om något? Kan det vara så i de tavlor jag målar, vill de tala om något? I så fall vad?

Om du tittar noga så kan du se en del av en halo på den här himlen.

Det var länge sedan jag hade någon musik. Musiken har väl inte tystnat? Ärligt så har det varit tunt med musik ett tag. Det är synd för musik ger glädje i själen.  Men jag har faktiskt inget på lager idag. Helt tomt.

Nu har jag en låt! GOLDDIGGER får det ju bli. Fan vad jag känner mig nöjd just nu! Räven såg jag ju för någon vecka sedan ute på åkern. Han blev lite suddig när jag fotade, men likt förbaskat en räv "fox på engelska" Fotot på räven ligger i något inlägg före det här.

video - Kanye West - Gold Digger ft. Jamie Foxx

Jesus lidande och uppståndelse. En dröm om olyckor och konsekvenser och så lite om barnen som samhället svek och i följe på det LIVSKVALITE!

Idag är det påskafton. Varför firar vi påsk?

För kristna är påsken den i särklass viktigaste högtiden eftersom det är då man högtidlighåller Jesus lidande och död på korset (på långfredagen) samt firar hans uppståndelse (på påskdagen).

I gamla tider påbjöds påskfrid onsdagen före påsk. Då bytte man i kyrkans klocktorn ut den vanliga järnkläppen mot en träkläpp, eller dymmel, för att få en dov ringning.

Undra om svenska barn fortfarande går i söndagsskolan som jag gjorde? Bara något som kom upp i huvudet. Finns fortfarande kristendomsundervisningen kvar i småskolan? Det borde väl vara så i ett kristet land. För Sverige är väl kristet?

Fast det var egentligen inte det här jag tänkt skriva om, det bara åkte med. Det jag tänkte skriva om var en dröm jag haft i natt. Men innan jag börjar med drömmen så måste jag få säga att jag inte är religiös, är inte bunden till någon religion alls. Jag är fri i mitt tänkande och på så sätt skapar jag min egen tro. Jag kan iallafall säga att jag tror på något, jag tror på något större,  jag tror på den allsmäktige. Jag tror på den som i begynnelsen målade himmel och jord.

Och så en sak till innan jag berättar min dröm. Utredningen om barnen som samhället svek och hela den biten håller på att för min del, läggas i sin linda. Hur länge är man barn? Från det man föds till 18 år kanske? Så var det för mig, iallafall i papperen. Fast i verkligheten var jag aldrig barn. Den biten i livet fick jag aldrig uppleva. Jag blev inte omhändertagen, jag tog hand om, även som barn. Men om man nu måste lägga en barndom bakom sig så säger jag väl vid 18 år då. Fast det låter väldigt gammalt det för att vara ett barn.

Men jag kör på det och bestämmer mig för att jag var vuxen vid 18 år. Vid 18 år skulle jag alltså börja mitt självständiga vuxenliv. Vad hade jag i ryggsäcken? Hur var förutsättningarna till att jag skulle lyckas som vuxen?

Några rader jag skrivit just om denna "livets ryggsäck" - klicka på bilden nedan.

Nu till drömmen:

På en parkering hittades en gammal man misshandlad, han var ca 83 år gammal, han hade lämnats kvar med sina skador för att dö. Nu dog han inte som det var tänkt utan någon förbipasserande hittade honom och han kom till sjukhus och klarade sig. Det visade sig att tre män i åldern runt 50 år hade klått upp honom. De här männen hade svåra men från en tidigare olycka ca 30år tillbaka. Männen hade varit ute och promenerat, blivit påkörd av en bil, lämnade kvar för att dö. Men de dog inte utan kom till sjukhus med mycket svåra skador. En hamnade i rullstol för resten av livet, alla tre fick så allvarliga skador vid olyckan så att de aldrig kunde arbeta i sitt liv. Mannen ( ligisten ) som kört över dem var just den här gamle 83 åriga mannen. Det här var en ren hämnd för vad de här tre fått utstå, konsekvenserna blev ju katastrofala för dem i den här olyckan, mycket smärta sorg och lidande.

Det var just aftontidningarna som letade reda på sammanhanget, annars hade det aldrig kommit upp till kännedom att sammanhanget var så här. Då hade det bara hetat "den gamle mannen" så synd om honom. Ingen hade känt till något annat lidande bakom honom, som han gjort sig vållande till.

De här tre männen hamnar i fängelse för det dom gjort, de fick ett år var. Samtidigt tyckte de att det var bra att den gamle mannen inte dog, då hade de ju gjort sig skyldiga till mord. Nu fick de ju bara ett år var i fängelset. Ingen av dem tyckte det spelade någon roll, för ingen av dem hade iallafall något annat att göra på grund av skador "sitt handikapp" som de fått tidigare i livet. 30 år tidigare, när dom var unga och livet skulle börja! Nu var dom runt 50år.

Jag kom att tänka på att en förlorad barndom är värd 250000:- om det nu går att värdera det? Det låter otroligt billigt! Jag tycker det är lite svårt att värdera, för vad innebär egentligen en förstörd barndom och ungdom. Det är där grunden läggs för hur livet ska komma att se ut, för hur livskvalitén kommer att bli. Vad är då en förstörd vuxendom värd på grund av en förstörd barn och ungdom? Finns någon summa? Eller är det inte värt något? Konsekvenserna kan bli långtgående, från led till led. Vad är det värt?

"Den förlorade penningen"

I går tog jag några fina bilder. Ett vackert glittrande vinterlandskap som håller på att övergå till vår.

Fåglarna är på inflygning, svanarna lite längre bort. Grågäss och kanadagäss. Änderna är på toppenhumör. De flesta av dem har legat kvar i vinter och haft ett tufft liv, men nu är de små kalle-ankorna glada igen. 

Och med de här vackra bilderna önskar jag alla en Glad Påsk

Nu jävlar så kommer tomten!

Dags för nästa  tavla. Nu går det undan. Tomten har tydligen brådis i år. Grundar tavlan idag efter inspiration från ELO:s låt rollover beethoven. Här vilar inga ledsamheter inte!  Har bokat in mig på en julutställning. Ska bli kul och jag får hoppas på att jag får plats med ett par  tavlor. Och som vanligt målar jag under temat "Gudarna målar och berättar" Ett tema jag målat under sedan 1994.

Om jag kör på nu så kanske jag kan komma upp med någon bild mot eftermiddagen. Så nu är det bara på med målarrocken. De blir man glad av.

Först hade jag tänkt dra ihop till en fotobok, den skulle heta:

Boken om oss " Markko o Stella"

En vacker dröm

"Vi delade på något större, på liv och död"

Men jag skiter i den just nu den får komma senare, den är inte lika viktig längre som mitt eget "EGO". Så är det!
Och så här var anledningen till att det blev så.

Blanda inte in mig.

Jag sa att jag skulle lägga upp en bild senare i kväll. Det blir nu. Något märkligt händer. Penslarna gråter ner tavlan med tårar. Jag vet inte om jag vill fortsätta just idag. Jag får se. Varför gråter penslarna? Jag tänkte fortsätta men då lipade dom i en annan blå färg. Jag kom att tänka på en annan låt med ELO - "midnight blue" en av mina favoriter.

Men nu jäklar! Bestämmer mig för att fortsätt måla i alla fall. Nu har taveleländet slutat lipa och tänker inte alls vara med och måla. En motsträvigare pensel får man leta efter. Så himla tjurig så jag får verkligen ta i på skarpen, ta i med hårdhandskarna. Nu är det slut på fjanteriet. Så! Jag får till det lite ändock motsträvigt. Nu är det väl bara att fortsätta då i lite lugnare takt. Den här tavlan kommer nog ändå att ta lite längre tid än den förra. Jag började faktiskt skratta mitt i allt konstigt. Tavlan fick sitt namn. Istället för "arga snickaren" så får tavlan heta "arga tavlan" - fast den hade ju lika gärna kunnat få heta "penslarnas tårar". Jag kan inte välja så jag tar båda.

 Nu är klockan 16:59 och tavlan är så gott som klar, om jag nu inte målar över motivet. Motivet blev nog inte vad jag hade trott det skulle bli. Tavlan blev verkligen riktigt skitdålig och borde inte visas. Men gör det medan jag funderar på förändringar i den eller om jag målar över alltihopa. För den här vrångskallen blev riktigt ful och skitdålig.

Nog påminner figuren lite om det troll som bor i tallen uppe på åsen.  Fotot tog jag igår eftermiddag.

Humöret är på botten, det regnar, det mesta är skit! Ja just det! Jag flyttade för några månader sedan. Kungsör blev det!

Idag är humöret på botten och det känns som om det är precis så det ska vara. Varför ska man få lov att vara glad.

Jag kom precis på en sak. På vägen hem i söndags såg jag en docka ligga på gatan. Totalt trasig, tillplattad och överkörd. Jag tog ett kort på henne. Nu för en stund sedan såg jag en text jag haft i bloggen rätt så länge. Känns som om den stackars överkörda dockan och den här texten passar ihop just nu. Då har jag väl fått svaret på varför jag inte får glädjen att dansa in genom dörren igen då.

Här texten och fotot jag tog.

TRASDOCKAN av Ingela Landén

Som en trasdocka

Utan kontroll

Brutalt och skoningslös

Runt, runt, hit och dit

Vilt och hämningslöst

Utan nåd

Hårdare och hårdare

Närmare cyklonens öga

Mörker, smärta och kaos

Finns ingen ände

Storm, virvelvind och tornado

Men plötsligt ett slut…

Som en sargad rest

En urkramad trasa

En kastad liten docka

Tuktad, tömd och trasig

Jag har hållit på att städa bland mina böcker. Och slog bara på måfå upp en sida i boken "Barnen ifrån Frostmofjället".  Den har stått oläst i min bokhylla i några år nu. Jag såg filmen som barn. Efter en kommentar vid ett tillfälle på en hemsida jag hade så köpte jag boken. Det var en person som på något sätt tyckte att mycket i mitt livsöde påminde om mycket ur den här boken. Jag kommer inte ihåg mycket från filmen, det jag kommer ihåg är hur vargar jagar de här barnen från Frostmofjället, det är vinter och mycket snö. Boken är skriven 1952 och det är samma år som mitt födelseår. Det känns lite lustigt att boken faktiskt är skriven för 60 år sedan.

Men jag har i alla fall läst lite i boken nu för en stund sedan och fastnade genast vid några rader. Jag återger dem här:

Ante, Månke och Per-Erik, vilka traska de ändlösa vägarna fram, äro omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa, sanna blick för natur och folkets sinnesriktning, de därunder tillvälla sig. Magdalena, som ser, där ingenting finns att se och hör, där ingenting kan höras och vilken, ett naturens älsklingsbarn som hon är, kan sjunga och dansa mitt under nöd och fara - hon skall ge av sitt hjärtas, sin fantasis rika skatter till dem, som under livets högsta överflöd lida brist på sådan helig gåva.

Lite lustigt tyckte jag nog att jag läste just de här raderna när jag slog upp boken. Jag bara hamnade där. Så det är kanske dags för mig att lästa boken i dess helhet. Kanske är det fler som borde göra det. Det är en bok som jag nog är alldeles säker på föder människors empati, medkänsla och förståelse för andras lidande. Så i mitt tycke en bra barnbok. Går att låna på biblioteket gratis eller så går det att läsa den på nätet

 

På morgonen kopierade jag av några citat och andra klokheter som jag tänkte klistra in ett ett inlägg, det får bli i det här. Passar bra!

Citat, Ordspråk och annat av vikt:

Politiskt vallöfte:
Mest till de som tjänar bäst, mycket till de som har det hyggligt och absolut ingenting till de som har det svårast.

"DU KAN INTE HÄRSKA ÖVER ETT HELT LAND OM DU INTE KAN HÄRSKA ÖVER DITT SAMVETE"

"Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går åt andra hållet."

"Endast dina verkliga vänner talar om för dig när du är smutsig i ansiktet."

"Ett bekvämt sätt att ljuga är att tiga om sanningen "

"Glöm inte bort att nuet är det viktigaste och att nuet skapar. Det förgångna finns bara kvar som det är, man kan lära av historien men inte förändra den."

"LÖGNEN tar bort tryggheten tilliten tron glädjen lyckan! Och krossar hjärtan."

"BRUTNA LÖFTEN, missbrukade förtroenden skapar dåligt samvete och skuld, hos den person som håller på med sånt. Vad som sen händer hos den som fått sina förtroenden missbrukade och löften brutna ser väl ut lite olika beroende på vad det gäller. Men en sak är ju solklar .. det drar inte med sig något gott åt något håll."

"Orättvisan skapar hat, respektlöshet och våld."

"Avundsjukan är grön och gjord av metall, skitnödig och mycket farlig!"

"LIVSAVGÖRANDE, Socialtjänstens utredning kan vara livsavgörande. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter utelämnas, skriver Peter Althin och Anton Strand."

"Att ha värk gör ont, men att inte bli trodd gör ondare"

"Målet är ingenting - vägen dit är allt"

"Det här är första dagen i resten av mitt liv"

"Älskar man inte för mycket, älskar man inte nog"

"Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge. Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka"

”Sex är svårt utan kärlek”

"Själar säger aldrig farväl"

"Den goda viljan!"

"Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter"

"– Som hemlös är man helt ensam. Man har ingen familj och inget socialt kontaktnät. De som har det blir inte hemlösa. "

"En lögnare måste ha gott minne"

"Det är med tunnpannkakor som med livet - just när det börjar gå riktigt bra tar smeten slut."

Hunden farligare än vargen!

Lev lite sakta - Du hinner fram ändå.

Samtidigt med flytten till Kungsör var jag med på vårutställningen i Stockholms konstsalong i Haga Norra. Tyvärr kunde jag inte ge hundra procent i utställningen på grund av flytten

Jag kan väl säga att jag varit med på en utställning "konst- och hantverkssafari" under en helg .

Hoppas nu på någon till. Tiden får väl utvisa om det går att hitta någon lokal eller något annat. Tyvärr missar jag tusen meter konst i Huddinge den här gången. Annars är det nog den som varit bäst. Mycket trevliga människor och alltså en positiv och underbar konst dag.

Video - Några bilder från den dagen - Ett vakande öga över september 19 - 24, 2011 och 1000-meter konst i Huddinge.

Video - Och så en liten filmsnutt jag gjort med bilder från vackra Kungariket Kungsör. Tidsperiod april - juli 2012.  Musik: Jerry Jaye Let the four winds blow / Låt fyra vindar blåsa.