Allas lika värde. Alla är lika mycket värda. Är det verkligen så? Ett HVB-hem läggs ner, istället öppnar en flyktingförläggning och ett hem för ensamkommande flyktingbarn.

Just den här meningen har suttit som klistrad i huvudet på mig ett tag. Mycket tyder i dag på att det här inte stämmer. Man lever inte efter detta. Om alla var lika mycket värda så skulle alla behandlas lika, inga orättvisor skulle finnas.

Folkhälsomyndigheten
Barn och unga mår allt sämre i Sverige.
Andelen 13- och 15-åringar som uppgett att de har haft minst två psykosomatiska
besvär i veckan de senaste sex månaderna har ökat, både för flickor och pojkar.
Bland 15-åriga flickor är andelen den största sedan studien började i mitten på
1980-talet, 57 procent.

Ett HVB-hem ska inte kunna gå i konkurs. Unga människor ska inte kunna slängas ut på gatan. Regeringen skulle bidra med pengar. Precis som de gör när de bidrar med pengar till flyktingförläggningar och till hem för ensamkommande flyktingbarn. Men så är det ju inte. En ung person i nöd i Sverige har inte samma värde som en asylsökande person från ett annat land. De är alltså inte lika mycket värda eftersom regeringen inte bryr sig om de nödställda unga som redan finns i Sverige.

Det här visade de klart och tydligt i utredningen de gjorde av barnen som samhället svek. Och bara den här utredningen visar att barn och unga i Sverige aldrig haft något värde. De har aldrig varit lika mycket värda som andra. Efter att utredningen var klar, efter en jäkla massa år, så ska inte de drabbade få någon ersättning. De och deras trasiga liv är inte värt ett skit. Efter många om och men så ska de få 250.000:- för en förstörd barn och ungdom. Det rör sig om ca 18 år i många fall. Efter de 18 åren vill politikerna inte rota vidare. De vill inte se konsekvenserna av vad som blev efter en förstörd barndom. Många har fått hela sina liv förstörda. En del blir till slut beviljade 250.000:- för ett helt förstört liv. Många får inte en enda krona. De är inte värda ett skit enligt sittande regering med dess ministrar. Och då ska vi komma ihåg att efter 1980 får inte ens drabbade personer finnas med i statistiken. De är ändå mindre värda. De får inte söka de här 250.000:-

Då undrar jag varför människor som kommer till Sverige som flyktingar är mer värda än vad de här människorna är som blivit så dåligt behandlade. Här finns inga frågetecken eller långa utredningar på 9 år innan de lyfter sina bidrag. De kliver rakt in i landet, många utan papper. De behöver inte visa eller bevisa något för att lyfta ett bidrag på nästan 2 miljoner på ett år. Hur man kan värdera en persons lidande som mer än någons annans, när man inte ens känner till bakgrunden för denna person, det är för mig en gåta.

Illa skadade människor i Sverige får lov att söka 250.00:- i ersättning "skadestånd" för ett helt förstört liv.
Människor som kommer från andra länder kostar per styck det första året ca 2 miljoner. Här ser man tydligt vilken person som är mest värd. Vilken persons lidande som har värderats mest. Det här räknar jag inte som alla människors lika värde.  

Det är väl underligt. Förr när jag var ung så drevs hem för unga som for illa av typ ideella
föreningar som Stads Missionen. Staten öste inga pengar över dessa människor. Ju fortare de kunde slänga ut dem på gatan desto bättre. De fick inte kosta något och inte vara till besvär. De skulle helt enkelt inte synas eller finnas. De sket fullständigt i om det var barn som kom långt bort från sina föräldrar och syskon. Familjer och släkter splittrades. Människor for väldigt illa. Många återsågs aldrig mera. Och kan ni tänka er. Detta hände ändock bara inom Sveriges gränser och som längst till Finland. Det var väl bara att åka är det säkert många som tänker. Men det var inte så. Det fanns inga pengar. Långa tider var man utan pengar, man hade inte ens till mat. Det fanns ingen som betalade någon tågbiljett till en för att man skulle kunna åka hem. När väl den tiden kom så man kunde resa så var det för sent. Man var inte så rik då heller, så kunde man resa en gång på några år så var det bra. Så har det varit, alla har inte varit lika mycket värda som andra. Jag är övertygad om att många fortfarande i Sverige sitter i samma taskiga situation utan att få den minsta lilla hjälp av statliga medel. När det gäller flyktingar så anser regeringen att det är viktigt att få hit deras släkt. Kosta vad det kosta vill. Då är det tydligen värdefulla människor det gäller. Visst är det konstigt. Jag väntar fortfarande på tågbiljetten hem. Den jag väntade på när jag var barn och ung.

I grunden är ju allt socialdemokraternas fel. Det var väl de som satt vid makten mesta tiden när jag var barn och ung. Nu är det ju moderaterna med svans som skippar rättvisa. Det är de som värderar oss.

"Stockholms Stadsmission har i alla år arbetat med barn och unga.

Tidigt uppmärksammade stadsmissionärerna när de rörde sig runt i Stockholm att många barn verkade driva omkring utan tillsyn och kontakt med vuxna. Man ville göra en tydlig insats. Stadsmissionen hyrde till en början lägenheter på stan, pojkar för sig och flickor för sig.
1861 beslöt styrelsen att köpa en tomt på Norrtullsgatan i utkanten av Stockholm och uppförde där en stor barnhemsbyggnad. (Byggnaden finns fortfarande kvar) Till en början endast för pojkar men så småningom fick också flickor bo där. Det var tydligen inte helt lyckat att låta pojkar och flickor bo så i närheten av varandra. I samarbete med Adolf Fredriks skola bedrevs skolverksamhet. Förutom att lära sig läsa och skriva mm fick man lära sig träslöjd. De bilder som finns från barnhemmet visar bilder på pojkar.
I början av 1900-talet började luften bli smutsig, det hade dragits en gata nära hemmet. Pojkarna behövde frisk luft på sommaren. Därför beslöt styrelsen att köpa Stenfasta gård i Sörmland som sedan under många år blev pojkarna sommarvistelse där de kunde leva sommarliv nära Mälaren. Så småningom stängde barnhemsverksamheten i stan ner och istället förlades den verksamheten till Boxtorps herrgård vid sjön Båven i Sörmland.

Edesta Lanthem och Husmodersskola

När det gäller flickorna öppnade ett boende för flickor på Edesta gård. Från början ett slags skyddshem för flickor men hemmet gavs ett neutralt och mer förtroendeingivande namn ”Stadsmissionens Lanthem och Husmodersskola för flickor”. Flickor från fattiga hem i Stockholm kom till Edesta för vård och uppfostran, företrädesvis äldre flickor som skulle kunna tillgodogöra sig utbildning i husliga sysslor men också i trädgårdsskötsel, hönsskötsel mm.

I alla år har Stockholms Stadsmission arbetat med barn och unga både socialt och pedagogiskt. Idag finns många verksamheter med fokus på barn och unga t e x öppen förskola för unga familjer, öppen verksamhet för tonårstjejer och kolloverksamhet för barn, unga och familjer och gymnasieskola."

Jag tänker på intet sätt glömma Löfvens och socialdemokraternas löfte om han vinner valet. Det handlade om fattiga barn i utanförskap. Han skiter i dem precis som socialdemokraterna alltid gjort.
- Stefan Löfven, Damberg & Co inom socialdemokratin har sagt att de inte har för avsikt att föra en ”återställarpolitik” om de återkommer till makten.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) medger att lagen inte är rättvis.

- Jag kunde inte föreställa mig att barn kunde utsättas för det som vi har hört berättas. Att barn levde under tortyrliknande förhållanden tillsammans med vuxna människor som de inte kunde skydda sig mot, säger Göran Johansson.

I november 2011 hölls en officiell ceremoni där riksdagens talman, Per Westerberg, framförde svenska samhällets samlade ursäkt till de vanvårdade. Och i januari i år trädde en ny lag i kraft som ger dem rätt till en ersättning på 250 000 kronor var.

Men regeringen har satt en gräns. De barn som samhället svek före 1 januari 1920, eller efter 31 december 1980, omfattas inte av lagen.

lördag 17 maj 2014

De som vanvårdats, tystnaden och ointresset från ansvariga politiker

Vad blir spåren hos ett barn som blivit bort skickad från sina föräldrar. En fruktansvärd tragedi. Ska Sverige verkligen medverka i den här barnmisshandeln.

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att skriva vad jag tycker om saken. Det är ju flera val snart och jag har redan bestämt vad jag ska rösta på till EU och till Riksdagsvalet. Har ännu inte bestämt mig för vad jag ska rösta på till Landstig och Kommun val. Det här får kanske avgöra saken. Innan så vill jag nämna att jag ännu inte fått röstkortet till EU.  Jag ska kolla upp det närmare i morgon.

Tänkvärd bild på Yara. Hon tittar på oss och pekar upp mot himlen, lite frågande syns det som.

"Polisen grät öppet när de lämnade in flickan"

Det jag funderade på nu var den här lilla mördade tösen Yara som var långt hemifrån från sitt hem från sin mor och sin far och sina syskon. Hon var ju endast 8 år och jag vet inte hur gammal hon var när hon kom till Sverige. Jag vet inte ens varför hon ensam utan sina anhöriga kom hit? Det låter så otroligt absurt att ett litet barn skiljs på detta sätt från sina föräldrar. Hon måste mått fruktansvärt dåligt den lilla. Hon måste ha känt sig oerhört ensam, ledsen oälskad och sviken. Varför fick hennes syskon vara med mamma och pappa men inte hon.  Det måste ha känts hemskt i det lilla barnahjärtat, oönskad, oälskad och bort skickad. Väldigt grymt. Stackars lilla flicka vilken stor sorg hon burit på inom sig.

Och självklart undrar ju jag hur svenska politiker och myndigheter tänker som medverkar i något sådant här. De kan faktiskt inte veta mycket om barn. De verkar helt känslolösa. Jag gör som jag brukar och dumförklarar dem. Så här gör man inte med barn och unga. Barn ska vara där de hör hemma. Hos sina föräldrar. Det ska vara mycket till om man ska skilja barn och föräldrar och syskon åt. Det får inte vara på vilka grunder som helst. Det här är verkligen att svika ett barn till 200%. Alla har svikit. Alla bär skulden.

Jag kan ju bara konstatera att vår regering med statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i täten har misslyckats grovt med att ta in informationen i utredningen som har pågått i många år "Barnen som samhället svek"
Barn och äldre minister Maria Larsson (KD) behöver jag ju egentligen inte ens nämna för jag tror inte hon läst igenom den utredning som gjordes . Hon vet inget, hon fattar inget, hon skiter i barnen och de gamla, huvudsaken hon kan få lyfta en fet lön så skiter hon i att barn lider och mår dåligt.

Stora brister i svenskt barnskydd

Det här som hänt lilla Yara  får i första hand vår regering och barn och äldreminister ta på sig. De lovade bättring. De påstod att de lärt av misstaget. Men nu visar det sig att det har de inte gjort. I andra hand lägger jag skulden på Yara  föräldrar. De skulle aldrig ha skickat sin lilla dotter ensam till ett land långt bort. I tredje hand så ligger väl skulden hos de otäcka barnmisshandlarna. Sen kommer vi då till resten och det är väl sociala, folk i flickans närhet. Skolan borde ha gjort något. Men...ingen gjorde något. Vad kan det bero på då.  Det behöver jag väl inte ens nämna för det är ju upp till var och en varför man inte ingriper.

Jag kan nog tycka att politikerna får lov att tänka sig för innan de vräker in ensamkommande flyktingbarn. De är så puckade att de till och med tillverkat en tvångslag till kommunerna att ta emot dessa barn oavsett om de kan eller inte. Jag tror ofta det är ungar som kommer att må mycket dåligt på grund av att de blivit bryskt och kärlekslöst utknuffad ur boet och gemenskapen och sen på det påtvingade andra människor. De är inget värda. Våra politiker borde inte medverka i denna tragedi. De borde inte ha dörrarna öppna för att det ska få förekomma någon slags soptipp i Sverige av ej önskade barn. Det är fruktansvärt att man medverkar i något sådant.

Det här bli min utgångspunkt när jag ska välja vilket parti jag röstar på till Landsting och Kommun. 

Det finns tre saker som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och det är i tur och ordning "Barn, Djur, Natur"

Vanvård i social barnavård under 1900-talet

Vanvård i social barnavård - slutrapport

Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården.

Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården (SOU 2011:9) (S2011/1550/FST)

Först ett jäkla pådrag och sen ingenting. Jag är ju bara en vanlig svensk med åsikter. Jag har en del erfarenhet av livets hårda skola. Men det räcker inte i samtalen om ensamkommande flykting barn.

Som vanligt är jag i valet och kvalet om jag ska skriva något eller inte. Fast vad spelar det för roll. Jag var på ett informationsmöte igår kväll. Informationen handlade om de 12 ensamkommande flyktingbarnen som Kungsör skrivit avtal med migrationsverket om. Egentligen behöver man ju inte ha några synpunkter på vad som avhandlas på ett informationsmöte. Utan det är väl meningen att man ska lyssna på vad politikerna i kommunen bestämt till oss.

Jag gick till informationsträffen för jag var väl lite nyfiken på hur sådant här går till. Hur ser lokalen ut. Vilka är politikerna. Vilka är de andra bestämmande personerna. Intressant också att se vilka och hur många av ortsbefolkningen som kommer till sådana här informationsträffar. Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte alls säker på om det var någon mer än jag som tillhörde ortsbefolkningen utan det verkade som det mest var folk som jobbade i det här projektet. Ett par till är jag osäkra på. Ja... max 5 från ortsbefolkningen.

Jag var lite nyfiken på kön och ålder på barnen som skulle komma. Jag tror det är pojkar mellan 14-17 år som kommer hit till Kungsör. Det kommer inte så många ensamkommande flickor till Sverige. Ca 80% av de som kommer är pojkar. Och för mig personligen så är det ett jättestort frågetecken runt det. Jag frågade inget om det för det är väl antagligen inte intressant. Jag frågade en del saker men inte allt jag tänkt fråga om när jag fick klart för mig att vissa åsikter inte var lämpliga. Jag kan ju förstå att folk inte tycker det är någon idé att gå på en sådan här informationsträff. De kan inte vara med och påverka från början och sedan på det får man inte ha fel åsikt.

Hade jag sagt det jag tänkt så hade jag klassats som nazist och rasist, jag hade blivit klassad som en bråkstake långt ute på extrema högerkanten. Verkligen olustigt. En avvikande åsikt måste man väl få ha utan att man är nazist. Men skit samma. Alla som jobbade med detta var nöjda och glada. Inga problem i sikte. Ändå så står utbildat folk och pratar om pojkar i puberteten. Långt hemifrån kommer 12 pojkar i puberteten. Vi vet inte vad de har i sin ryggsäck. Hur kan någon påstå att det inte skulle kunna föra några problem med sig. Det för självklart med sig problem för tonårsgrabbarna själva. De står med ena foten kvar i ungdomen och en fot på väg in i vuxendomen. De är i puberteten. De är splittrade och kluvna. De är i en annan kultur. De förstår inte språket. Många av dem har säkert med sig förhållningsorder hemifrån. Jag är övertygad om att många av dem är ankarbarn. De är här och fixar för att övriga släkten ska kunna komma senare. De har krav på sig från fler håll. Säkert finns det väl en och annan som verkligen är ett ensamt flyktingbarn. Fast det känns ju otroligt löjligt att kalla dem barn. Det låter som om man pratar om barn i 5-7 års åldern. Bättre då att säga ungdomar eller tonåringar. Då vet man vad det är frågan om. Det låter så luddigt att säga barn.

I vilket fall som helst så håller ett HVB hem på att färdigställas för dessa gossar. Tiden som de kommer att vara där är tydligen varierande. Efter den tiden vet man tydligen inte riktigt vad som händer med gossarna. Kommunen kommer under tiden att eftersöka pojkarnas föräldrar. Varje pojke har från början när de kommer till Sverige varsin advokat som sköter allt till dem så att allt ska gå rätt till.

Jag missade att fråga om skolgången. Hade ju varit intressant att få veta om de ska gå med ettorna i Kungsör eller om de har privat undervisning. Fast någon skola har väl Kungsör inte nu längre. Den revs för ca 2,5 år sedan och ännu har politikerna inte tagit något beslut om någon ny skola

Jag frågade faktiskt om Kungsörs flyktingförläggning som jag trodde låg på Drottninggatan i det hus båten körde in i gaveln. Men så var det inte utan Kungsörs flyktingförläggning är utspridd i hela Kungsör. Så här i Kungsör finns inget Vi och Dom. Här är det VI. I alla fall när det gäller den här frågan. Det har politikerna bestämt att då är vi alla ett VI. Undra om det var något informationsmöte då med, där ortsborna blev informerade om vad som skulle hända i deras lilla by. Undra hur många som kände sig motiverade för att gå till det informationsmötet. Långt tillbaka i minnet har jag något om att ingen kom.

Jag vet ju att kommunen inget kan göra åt det här med flyktingbarnen, mer än att gilla läget. Regeringen har klubbat igenom sin tvångslag om att migrationsverket kan placera ut flyktingbarn precis där de vill, hur många de vill och när de vill. Så egentligen behövs ju snart inte kommunpolitikerna för de har ju ändå inget att säga till om. Onödiga löneutgifter för kommuninvånarna. På träffen framkom att om en kommun nobbar till flyktingbarn och de istället får lov att ta emot flyktingbarnen med migrationsverkets tvång, så får de i princip böta för det. De förlorar ett basbelopp som för mig är okänt. De får däremot övriga summor. Tror det var 1900:- per tonåring och dygn. Nu fanns det ju en massa kostnader också för kommunen runt det här som inte var så få eller så små. Vi har även hamnat i en tråkig situation för de ensamkommande tonåringarna. De är ovälkomna och icke önskvärda om de med tvång har anlänt till en kommun som blivit tvingade till att ta emot dem mot deras vilja. Så är det väl med kommuninnevånarna också om de inte blivit tillfrågade av kommunpolitikerna. De har också blivit tvingade till något de kanske inte vill. Så de här barnen kan vara ovälkomna av många. Jag vet hur det känns att ej vara önskvärd och välkommen. Men sånt får man inte säga för då är man rasistisk. Ändå är det just det som är sanningen.

Klart jag hade velat fråga om hur kommunen handskas med säkerheten och tryggheten för folk i kommunen i och med det här. Jag hade velat ställt frågor runt smittsamma sjukdomar, som många gånger kommer in från utlandet. Det jag nog tänkte närmast på var TBC som har ökat kraftigt i Sverige och är oerhört smittsamt. En luftburen smitta. Så hostar någon dig i ansiktet som har sjukdomen så kan du vara rätt så säker på att insjukna i TBC. Jag hade också velat fråga om HIV och AIDS för jag vet att mycket av den varan kommer från utlandet. Pojkarna som kommer är i puberteten och självklart vill de ha en tjej som de kan ha sex med. Det finns inget tvång i Sverige att man måste låta läkarundersöka sig innan man går ut på byn. Läkarundersökning är frivilligt. Jag kan se en hel del negativt med de ensamkommande pojkarna både för deras egen del och för andras del.

När pojkarna fyller 18 år är de myndiga. Vad händer då? Ska de vara kvar på HVB hemmet om de nu inte fått hit föräldrarna eller om de inte rest hem igen. Vad händer med dem då? Ensamma i ett främmande land med löften som säkert för länge sedan har brutits och upphört från våra politiker och myndigheter. Det behövs ju bara att en av de som åtagit sig denna tonåring dör, flyttar, byter jobb så har trygghetskedjan brustit för den ensamkommande. Har man varit ensam tidigare så är man ändå mer ensam nu. Långt hemifrån och alldeles ensam mot svenska myndigheter.

Jag har ju väldigt svårt att tänka mig att det skulle vara annorlunda nu än vad det var när jag var barn och tonåring. När jag klev över 18 års tröskeln var alla som bortblåsta. Det hade inte varit så jäkla mycket innan heller. Från början var det ett jäkla pådrag för att i slutet inte bli någonting. Jag tror att allt är sig likt.

Det sas mycket mer runt det här i går på träffen. Jag hade önskat att få informationen skrivet på ett litet papper. Men jag såg inte till något sådant. Det kanske kommer nu när träffen varit.

Tänk om alla dessa ensamkommande flyktingbarn en gång i tiden kommer att begära skadestånd från staten för "de ensamkommande flyktingbarnen som Svenska samhället svek"

Vad spelar det för roll vad jag säger. Inte ett skit även fast jag har erfarenheten och även en viss utbildning av barn. En barnskötarutbildning + en kurs i barn med särskilda behov. Märkligt... det går inte att argumentera med det som bakgrund ens. När inte ens fakta räcker till så är det illa. Utan allt kallas rasism och nazism.

Så nu är det bara och vänta och se hur Kungsör kommer att klara av 12 st ensamkommande tonårspojkar på flykt i puberteten "14-17 år". Hur det än är så kommer jag alltid att tycka att man som barn och ung mår bäst av att vara där man har sina rötter.

Video - Streaplers , Borta bra men hemma bäst.

Barns fotspår, fågel med lång näbb, gunghäst och en PEZ i dammet och med en Fadersundran på ett vykort.

Jag hittade ett gammal vykort för ett tag sedan som jag tänkt lägga upp men det har inte blivit av. Lika med ett foto jag tog för ett tag sedan. Det såg så konstigt ut. Först trodde jag det var en skugga som speglade sig genom fönstret men när jag kom närmare såg jag att det var avtryck i dammet. Jag fotar en del fåglar och Markko målar ju en del fåglar så det var kul för det här avtrycket såg ut som en fågel. Min tanke var ju direkt att det här är ett tecken på något sätt från andevärlden. Döda människors andar sägs ju ofta visa sig genom fåglar. Lite märkligt! Nu när jag tog upp bilden så kollade jag lite på den igen och jag tycker mig sig en gunghäst till vänster om fågeln. Precis framför näbben på fågeln kan man kanske se en sådan där grej det fanns karameller i "PEZ" tror jag de hette.

Vi tittade lite närmare på de här fotona i kväll och då såg vi fotspåren i dammet "barns fotavtryck". Nu hade jag tänkt mig på att försöka måla av fågeln, men jag vet inte ännu! Jag får se längre fram om den passar in någonstans. Vi hade pratat lite Markko och jag om hur det var när vi var barn, så det var faktiskt lite märkligt att detta dök upp bara så där. Fast det är en annan historia. Kanske berättar jag, kanske inte! Det beror på!

På vykortet finns en text.

FADERSUNDRAN

Vi,

som föddes med barnmorskehjälp utan moderskapspenning och barnbidrag

och aldrig blött i socialkommunala blöjor men som fick lära att snyta oss, vara hövliga och veta hut.

Vi,

som med lappade byxbakar och spikbeslagna sveciakängor i skrabbiga skolhus

skrev på egna griffeltavlor och läste ärvda skolböcker utan fria frukostar,

sexualundervisning och intelligenstestning och absolut utan mindervärdeskomplex

och aldrig haft en aning om kuratorer, beteenderubbning, missanpassning, konsulenter

och andra socialtermer,

HUR TUSAN KUNDE VI KLARA OSS?

Kampen fortsätter för upprättelse av de vanvårdade i samhällets vård. P4 granskar

Jag satt och vägde för och emot att skriva något om det här. Men så vann för! Det är ju ett tag nu sedan jag själv var till ersättningsnämnden. Jag lyckades ju ta mig dit bland de första 400 hundra. Just nu är jag väldigt glad för det. Fast det var ju inte så svårt eftersom jag hade alla papper klara efter den intervju jag var på när utredningen pågick runt de här vanvårdade barnen. Vi var väl ca 1000 personer som från början drivit det här i många år och någonstans tycker jag dom skulle som en självklarhet gått först i kön. Men så blev ju inte fallet. Jag tycker även att dom som lät sig intervjuas efter så många års kamp även borde varit självklara av att få ersättningen utan några större varianter. Man kämpar inte i 8-9 år för ingenting.

Det finns ett videoklipp med som jag lyssnade på och självklart så berör det ju. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva? En av mina allra bästa dagar i mitt liv var när jag var in till ersättningsnämnden. Jag är ju en stor hatare av myndighetspersoner så jag är riktigt förvånad själv att det kändes så bra som det gjorde. Jag var lycklig när jag lämnade deras lokaler. Snälla människor! Jag lämnade nog en del av min barndom kvar där bland deras papper. Inte allt även om jag kanske velat det. Rätt som det är så dyker det upp något som påminner. För det mesta är det i negativa situationer och då kan det göra fruktansvärt ont.

Det var inte för så länge sedan som det hände. Drömmar och önskningar som aldrig någonsin kommer att bli en verklighet oavsett vad jag gör. För det första har jag inte kunnandet, för det andra inte förmågan och för det tredje inte tiden. Det finns något jag alltid har velat göra men mitt kunnande finns inte och det är att kunna teckna som Elsa Beskow eller någon annan sådan där fin barnboksillustratör. Men det är tji det! Den förmågan förlorade jag i en bilolycka när jag var 14 år. Smällen i huvudet tog precis på det området i huvudet som jag hade behövt ha kvar.

Jag kan nog tycka det är roligt i alla fall att kladda på en duk. Jag har lärt mig en viss teknik jag använder mig av eftersom inte huvudet ser. Jag låter själen se istället och plockar fram mina bilder genom musik. Fast säg den lycka som ska vara beständig. Det finns ju alltid någon som ska klanka och ifrågasätta den stora konstnären? :-))  Självklart måste någon få trycka ner en i skorna. Verkligen visa vad dålig man är. Ta ifrån en glädjen av att få måla. Nu sitter jag här idag och har helt tappat lusten och glädjen i att måla. Jag har lyft penseln flera gånger ett tag nu men den hamnar inte på duken utan jag lägger ner den igen. På den vägen är det och jag ser ju att det jag målar är skit och inte kan jämföras med Elsa Beskow eller överhuvudtaget någon annan konstnär.

Tänk hur det är egentligen! Det som har tagit mig mycket lång tid att bygga upp lägger en annan person på några få minuter i sank. Elakt och taskigt. Ja jag vet! Inget att bry sig om. Lätt att säga till en redan innan trasig själ.

Då kan jag ju lika bra ta nästa bit och det är biten efter barndomen och det blir ju ungdomen och vuxendomen. Vuxendomen är ju inget som utredningen om vanvårdade barn infattade. Så vad man fick för liv efter barndomen är ointressant och det är ju lite märkligt. För det är ju i barndomen och ungdomen man formas till vuxen. Yrke, jobb m.m. Det är nog där de stora ekonomiska förlusterna ligger för många. Många har levt sitt liv i en stor misär.

Hittills har nära 3 600 människor sökt ersättning för att de vanvårdades på barnhem och i fosterhem i Sverige mellan 1920 och 1980. Men bara fyra av tio får pengar. Och lagstiftningen tar ingen som helst hänsyn till vad som hänt sen dess. Att livet förstörts för många.

Jag såg att andra länder har andra kriterier för vanvårdade barn:

I Irland har genom historien sk Industrial schools spelat en stor roll. Dessa skolor var oftast munk- och nunnedrivna internat där barn och ungdomar bodde och arbetade. Sen 2002 har runt 18 000 olika fall av vanvård på dessa skolor utretts och drygt 90 procent av alla har fått ekonomisk ersättning. Ersättningarna varierar från 11 500 euro upptill 100 000 euro, alltså runt 900 000 kronor.

Den 26 juni i somras beslutade den irländska regeringen att alla som kunde styrka att dom varit i de goda nunnornas våld skulle kompenseras av staten.

Staten har lovat att dessa offer ska tas om hand resten av livet. Rapporten visar nämligen att många av de utsatta kvinnorna fick hela sina liv förstörda och dom lever idag ofta i misär.

Hitills har drygt 600 kvinnor lämnat in ansökningar till den speciella fond som inrättats för tvätterinunnornas offer, enligt det irländska justitiedepartementet.

Senare kan du höra hur den svenska ersättningsnämnden inte ens FÅR försöka ta reda på hur svenska barn haft det EFTER vanvården. Alla dom i Sverige som fått men för livet kan inte tillgodoräkna sig nånting för det.

I Norge har hitills 93 procent av dom vanvårdade som ansökt om ersättning också fått det.

Där får vanvårdade ersättning enligt en tre-gradig skala: Mindre allvarlig art får 250 000 kronor.

Allvarlig vanvård får mellan 500 000 och 700 000 kronor och synnerligen allvarlig vanvård kan ge en miljon kronor.

I Norge är det både stat och kommun som betalar ersättning: Staten  går in med mellan 20 000 och 300 000 kronor medan ansvarig kommun får betala upptill 750 000 kronor

Vi har fått en diktatur. En ny lag har klubbats igenom. Migrationsverket har fått fria tyglar att tvinga på kommuner ensamkommande flyktingbarn.

Bestört...är det minsta jag kan säga att jag är.  Jag trodde inte det var möjligt, jag trodde inga människor kunde göra något så dumt och grymt mot andra människor. Men jag borde ju veta bättre, jag vet hur korkade och ondsinta människor kan vara.

De gick ut med löften i utredningen om vanvårdade barn att det här aldrig skulle hända igen. Det skrevs nya lagar. Det jag pratar är om omhändertagna barn, barn som politikerna och systemet bestämt ska placeras ut på främmande ort och hos främmande människor.

Om det nu är någon som kommer ihåg eller överhuvudtaget bryr sig i barnen som samhället svek. Är det någon som bryr sig om att de fick kämpa i 9 år innan de fick någon upprättelse, innan de fick ett erkännande för sin taskiga uppväxt. 9 år. En del håller på fortfarande och strider om sin upprättelse hos ersättningsnämnden. En del får aldrig sin upprättelse.

Jag är väldigt upprörd idag. För några månader sedan ville Stefan Löfven socialdemokraternas partiledare att man skulle införa böter på kommuner som nobbade att ta emot fler flyktingar. Det är alltså merparten av Sveriges kommuner som säger att dom inte kan ta emot mera, det är 80%.

Stefan Löfven (S) och Göran Hägglund (KD) vill alltså tvinga andra människor att göra det de inte vill eller kan, inte har råd med, eller att det saknas bostäder.

Hur tänkte Löfven och Hägglund? För det första hur kommer de ovälkomna flyktingarna att få det på orten där man inte har råd eller plats med dem? Hur kommer politikerna att känna sig på orten? Hur kommer befolkningen på stället att känna sig? Troligen jävligt överkörda och troligen en hel del förbannade också. Dom har fått något de inte vill ha. De kommer att avsky den påtvingade belastningen. Hur tänkte Löfven och Hägglund? Kommuner hotas med böter, kommuner som inte har råd att ta emot fler flyktingar? När man tänker så har man inte fått en tom knopp till hjärna då? Fy fan för sådana person. Det här var i februari och jag trodde nog inte att något så otroligt dumt skulle kunna genomföras som att tvinga på folk något dom inte vill och absolut inte så snabbt. Det borde väl göras utredningar först. Utredningar tar lång tid, jag vet!

Från Löfvens dumma förslag så händer något ändå mer dumt. Något riktigt idiotiskt och mycket skamligt. Det som händer är ett svek mot hela svenska folket ett svek mot de invandrade människorna som kommer hit på ärliga grunder.  Ett svek mot alla barn i hela världen.

Glöm aldrig det här fula nyllet!

Publicerad 30 maj 2013 00.45
Kommuner ska tvingas till ansvar anser Tobias Billström (M) som är Sveriges migrationsminister och riksdagsledamot för Malmö kommun.

Regeringen med statsminister Reinfeldt i spetsen, med undersåten Billström hack i häl på samma bana. Dom klubbar snabbt igenom en lag på att kommuner kommer att bli tvingade att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Från den ena dagen till den andra.

Kan ni förstå vad som händer? Jag trodde först inte det var sant. Men det är sant och jag har kollat vilka partier och antal medlemmar som röstar ja för denna groteska lag. Alla partier utom SD röstade för. Varenda medlem röstade för. Inte en enda röstade emot. Man hamnar i ett mardröms scenario  när man läser något sånt här, man vill inte tro att det är sant. 

Tankarna far runt. Man läser informationen gång på gång, man tror det är ett skämt att man förstått fel. Att det inte handlar om barn och tvång. De sa ju att dom lärt av misstaget. Det hade dom tydligen inte. Fast det borde jag ju ha förstått. Men jag ville ju inte. Statsministern nobbade ju hela tiden till att vanvårdade skulle få en upprättelse och ersättning. Han dök inte heller upp i blå hallen när de vanvårdade fick sin offentliga ursäkt. Jag dök inte heller upp för jag visste att dom inte menade ett enda ord av det dom sa. Bara ett spel för gallerian. Är det någon mer än jag som misstror de politiker som sagt ja till det här beslutet att tvinga kommuner att ta emot flyktingbarn. Migrationsverket har fått fria händer av den folkvalda riksdagen att tvinga kommuner att ta emot andras ungar vilket dom vill eller inte. Spelar ingen roll om de har ekonomi, bostäder eller skolgång för dem. Flyktingbarnen ska tvingas in i alla fall.

Hur kommer de oönskade flyktingbarnen att få det. Hur kommer kommuner med dess innevånare att få det? Fy fan igen vad sjukt! De ska tvinga in ensamkommande flyktingbarn på andra människor. Vad är det för slags barn? Finns någon som vet? De är kanske tungt kriminella, de är kanske inte ens barn.

Man kan inte tvinga in någons barn på någon annan. Det barnet får ingen bra uppväxt. Barnet får det inte bra. Ett oönskat barn blir en belastning.

Hur tänkte riksdagen. Ja...det var ju inte hela riksdagen som inte tänkte. Alla i Sverigedemokraterna tänkte. Alla röstade emot detta vansinne.

Vi har fortfarande vuxna barn i Sverige som inte fått sin upprättelse. De har inte fått sitt skadestånd. Det är de som är födda 1980 och efter det. Dom räknas inte på något sätt.

Nu till den tvångslag som klubbades igenom i torsdags. Jag behöver väl inte påpeka att vi har från ett demokratiskt land har hamnat i en diktatur. Jag skämtar inte. Utan det är ju ett faktum. Kommunpolitiker har tagits ifrån sin bestämmanderätt. Det är riksdagen som styr över hela Sverige nu. Vilka fula jäkla skitar.

Betänkande 2012/13:SfU11 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Fler kommuner ska ta emot ensamkommande barn (SfU11)

Migrationsverket får ökade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till en kommun som ska ordna boende till barnet. Migrationsverket ska kunna göra detta även om det inte finns någon överenskommelse mellan verket och kommunen om mottagande av ensamkommande barn.

Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Riksdagens beslut:

Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Utskottets förslag till beslut:

Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Röstningen

Ledamöterna

Det här avslog riksdagen, de ville inte lyssna ens! Precis som vanligt. Dom lyssnade inte när jag var barn. Dom lyssnade inte på mig. Dom kör sitt race. Dumhuvuden och maktgalna nollor. Ja! Jag är arg. Hur kan sådana här människor få lov att styra i andra människors liv?

Här motionen som avslog, den är ju hur vettig som helst: Motion med anledning av prop. 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Förslag till riksdagsbeslut.

Riksdagen avslår proposition 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

Motivering
I dag kan Migrationsverket träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Migrationsverket kan därefter anvisa en avtalsinnehavande kommun att ordna boendet för barnet och barnet ska anses vistas i den kommunen enligt vad som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:452), förkortad SoL.

Det finns i dag en möjlighet till undantag från detta ramverk. Om det finns ”särskilda skäl”, kan Migrationsverket anvisa barnet till en annan kommun och det är just kravet på ”särskilda skäl” som regeringen vill stryka ur bestämmelserna. Följaktligen kommer det att bli lättare för Migrationsverket att placera ensamkommande barn till andra kommuner utan avtal.

Sverigedemokraterna yrkar avslag på denna proposition då vi anser att den undergräver hela idén med att låta varje kommun själv bestämma över sitt flyktingmottagande. Regeringen har gjort en bedömning som vi inte delar.

Stockholm den 18 juni 2013
David Lång SD

Motion som antogs med anledning av prop. 2012/13:162 Kommunalt mottagande av ensamkommande barn.

"Socialdemokraternas utgångspunkt är att barnets bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn. Vi menar också att alla kommuner ska ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet i allmänhet och för ensamkommande barn i synnerhet."

Det är länge sedan jag blev så arg, så arg. När jag läste det här så knöt det sig i både mage och bröst. Något så jävla dumt. Jag är mållös. Ni får läsa själva. Jag blir så arg och illa berörd så jag kan knappt läsa det. Skäms socialdemokraterna, skäms, skäms! Ni klarar inte av att ta hand om ert eget vad tusingen har ni då på andras att göra. Vad vet ni om dessa flykting barn? Inte ett skit. Ni tror, men det får ni göra i kyrkan. Vad vet ni och vad visste ni om era egna ungar i Sverige som for och far illa. Inte ett skit.  Ni är verkligen patetiska och jag hoppas att ni försvinner från makten boningar för all framtid. Ni förstörde för mig, nu fortsätter ni förstöra för andra. Men ni lärde inte ett skit av misstaget. Inget barn reser själv till ett främmande land. Dummerjönsar.

Migrationsverket får tvinga kommuner att ta emot ensamkommande barn.
Fler personalskandaler vid Migrationsverket.
Migrationsverket utpekas som lögnare.
Akut kris för Migrationsverket.
Migrationsverket förväxlade personer.

Fyra medelålders män anställda på Migrationsverket har ägnat sig åt omfattande porrsurfning på arbetstid.

Härvan kring Migrationsverket sväller.

Den pågående korruptionsutredningen mot tre anställda på Migrationsverket i Malmö sväller och omfattar nu fler personer och brottsmisstankar.

– Vi började med mutbrott, men har upptäckt att det finns annat i det också, säger statsåklagare Nils-Eric Schultz.

Migrationsverket är den myndighet som bestämmer vilka som får vara i landet. Tidigare hette den invandrarverket.  

Det finns två som jag tycker mycket illa om. Två riktigt skamlösa kvinnor. Barn och äldreminister Maria Larsson och arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist

Två så totalt oärliga och opålitliga kvinnor. Dom sitter båda vid betydande poster i samhället. Bermudez är väl en av dom som lyfter de högsta lönerna i Sverige.

Maria Larsson vet vi ju vad hon går för i den utredning som var om vanvårdade barn. Åldringarna har det väl inte heller så bra med sina pissblöjor som vägs. Fast vad kan man begära av en minister som förespråkar att sprit och annat skit körs hem till dörren.

"Siffrorna visar: Så farligt är alkohol i trafiken - Här är några av de skrämmande effekterna alkohol har i trafiken enligt siffror från Trafikverket:

• Hälften av de personbilsförare i åldern 15-24 år som omkommer i singelolyckor är påverkade av alkohol.

• Cirka 20 procent av de omkomna personbilsförarna hade alkohol i blodet.

• Varje år dör cirka 70 personer i alkoholrelaterade trafikolyckor.

• Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter."

Köpte ny bil för 360 000.

Arbetsförmedlingens chef investerade i tjänstebil – och skaffade privatchaufför.

Arbetsförmedlingen ska spara en miljard kronor.

Då köper generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist en lyxutrustad tjänstebil för drygt 360 000 kronor. Dessutom har hon en chaufför som kör henne vart hon vill.

Bermudez rider på höga hästar. Hon bestämmer vilka som ska få jobb i det här landet. Hennes vänner handplockas till bättre jobb med högre löner. De behöver inte söka den vanliga vägen. Och alla stackars invandrare får gå före i jobb kön. De är ju så diskriminerade av oss Svenskar.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist kör inget rättvisesystem hon inte. Hon skiter också i vem som är mest lämpad för jobbet, huvudsaken invandraren får gå före svensken!

Min kritik och förundran har hon fått för länge sedan. Min avsky också. Det är sådana som hon som spär på det svenska föraktet för invandrarna. Det är sådana som hon som föder hat.

Det finns faktiskt en hel del konsekvenser med att bli nekad ett jobb! Man kanske har pluggat i många år med lån som ska betalas tillbaka. Man har gått i skola i det här landet från det man var väldigt liten. Man kanske har gått i skola i över 15 år. Så kommer då någon från ett annat land som inte har gått en enda dag i skola här och får ta jobbet före den som gått i skola i över 15 år och kanske har en massa studieskulder. Är någon förvånad att det föder vrede och avsky? Om inte annat stor förvåning och bestörtning.

Man undrar verkligen hur ordförståelsen är?

Vad får vi då för kvalitet på de jobb som ska utföras av outbildade? En ren katastrof för Sverige. Totalt skitfarligt och kvalitetslöst. Kolla bara inom sjukvården och hemtjänst, en riktig rysare!

Jag hoppas både Larsson och Bermudez hamnar i outbildade människors klor en vacker dag.

Men nu har då äntligen denna penninggalna människan börjat få kritik internt i det egna ledet. Och det var väl på tiden. Nu har hon bränt iväg en massa skattepengar på telefonsamtal. En kostnaden som landat på 311 000 kronor på ett år. Undra hur mycket den här människan har hunnit förstört i Sverige och för svenskarna? Hur mycket har hon skott sig på svenska skattebetalare? Skamligt!

Enligt Aftonbladet är generaldirektören utsatt för hård intern kritik även av andra skäl.

Tydlig diskriminering på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens personal: ”Det är locket på hela tiden”

Vänner fick toppjobben - Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist: Jag vet att de är mest kompetenta.

Arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, tycker att hon borde ha högre lön. De 140.000 + i månaden hon får idag räcker inte anser hon med tanke på vilket bra jobb hon gör.

Angeles Bermudez Svankvist 

Titel: nuvarande generaldirektör Arbetsförmedlingen.

Bakgrund: född i Zaragoza i Spanien, uppväxt på Mallorca, flyttade till Stockholm, Alby som 16 åring.

Familj: Angeles Bermudez Svankvist är 47 år gammal med man och barn. Hon skriver poesi på fritiden.

Kuriosa: Pappa från Spanien är flamencodansare. Han har varit svensk medborgare men utvandrat. Mamma jobbar sedan många år tillbaka som handläggare på AF.

Brinner för: Har jobbat mycket för att integrera invandrare på arbetsmarknaden.

Angeles Bermudez Svankvist har utsetts till årets mäktigaste myndighetschef av Veckans affärer och lovordas för sin "osvenska" ledarstil.

Jag gillar inte de här två heller. De ingår väl i samma team.

Vad är det som styr vårat land egentligen? Det verkar inte vara någon som gör det för jobbets skull utan mest för förmånerna och pengarnas skull. Och då kan man väl inte vänta sig annat än att landet går åt helvete, när ingen bryr sig. Fast egentligen? Är det någon av dom som klarar av det jobb de har lön för? Jag tvivlar starkt på det.

Och för barn och äldreminister Maria Larsson behövs ju inte så många ord för. Henne känner väl alla till.

Här barnminister.

Maria Larsson har svikit så många.

Här glamour, fest och spritminister

Jul 8, 2011

Barn- och äldreminister Maria Larsson är tjänstledig från sitt jobb som lärare. Hon håller med om att lärarlönerna behöver höjas.

Maria Larsson är född och uppvuxen på en bondgård i Långasjö i södra Småland. Hon utbildade sig till mellanstadielärare på Lärarhögskolan i Växjö 1975-1978. År 1981 flyttade hon till Gnosjö där hon fortsatte arbeta som mellanstadielärare fram till 1995, då hon startade ett eget småföretag.

Larsson är gift med Gunnar Larsson och har tre vuxna barn.

Minister Maria Larsson nomineras till Årets förvillare 2012 för vaccinhets.

Jag kan inte rå fört det. Men jag har så svårt för vissa människor.

Hon har inte så tokig bil hon heller Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Och en till får nog hänga med i ledet som jag har svårt för och det får bli 

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) som för närvarande inte är anträffbar för en kommentar angående Angeles Bermudez-Svankvist. Lustig kvinna. Hon kände till det här men har valt att hålla tyst? Underligt kan man nog tycka. Fast hon kanske inte vill bli synad själv i sömmarna?

Lika som bär de här två - Maria Larsson och Hillivi Engström. Dom kanske är släkt?

Hillevi Engström föddes i Sollentuna som dotter till lärarna Ture och Siv Pettersson.

Och så har vi påskkärringarna på allt detta. Mycket kul har man sett men detta tar nog priset. Är det någon som vill att jag ska ha förtroende för de här politikerna? Finns ju inte en enda chans i universum för det. Man tror faktiskt inte sina ögon. Det måste vara ett skämt.

Undra var barn och äldre minister Maria Larsson befinner sin under den tid som omhändertagna barn blir misshandlade inom sjukvården?

Det känns verkligen underligt att läsa något sådant här på nyheterna när man nyligen ingått i en utredning om vanvård av barn och unga i den sociala samhällsvården. Det gavs löften om att det skulle bli bättre för omhändertagna barn och unga. Vad händer? Folk är ta mej fan inte riktigt kloka. Sådana här ska jobba med barn och inom sjukvården? Med tortyrliknande metoder tar de hand om och vårdar barn och unga? Hur tror dom att de här barnen och unga kommer att bli i framtiden? Jag undrar verkligen om dessa barn som blivit fastspända och ner droga överhuvudtaget kommer att ha någon mänsklig framtid? Min önskan är att dom som gjort detta straffas och det riktigt ordentligt som ett avskräckande exempel. De ska straffas och även betala höga skadestånd.

Spänna fast ett barn för att sedan under tvång pumpa i dem tung medicin?! Hur jävla skruvat är inte det? Var finns vår barn och äldreminister Maria Larsson som så stort lovad bättring, det skulle aldrig hända igen det som hänt tidigare. De hade tagit lärdom. Vad var hennes löften och hennes lagar värda? Tydligen inte ett skit!

Hand i hand med den sista biten av vanvården av barn mellan 1920-1980 så fortsätter vanvården av samhällets omhändertagna barn mellan  1980-2013

Larm om vårdskador.

Så små barn som tioåringar bältesläggs och behandlas med starkt beroendeframkallande läkemedel, uppger en sjuksköterska i anmälan, enligt aftonbladet.se. En tolvårig flicka har spänts fast 18 gånger på 1,5 månad och tvångsinjicerats med tung medicin. Problemen har eskalerat de senaste åren, skriver sköterskan:

Nu kommer det här att anmälas till  Inspektionen för vård och omsorg. Och som vanligt så händer väl inget mera efter det. Jag tycker nog att sköterskan borde ha anmält till polisen. Det här är ju faktiskt barnmisshandel "tortyr"

Bältesläggning är integritetskränkande och därför förenad med negativa föreställningar hos allmänheten och psykiatriska patienter. Åtgärden har historiskt använts för att bestraffa patienter som ansetts omedgörliga; de sjuka fick ligga hårt fastspända i sina sängar tills de bedömdes som följsamma. Vid bältesläggning är den intagne helt beroende av omgivningen för alla personliga behov,

Ett är säkert, det här är barnen som samhället sviker igen och igen och igen.

Vanvårdsutredningen lyckades få regeringen att lyssna. En rad åtgärder har införts för att förhindra fortsatt vanvård bland annat genom skärpt lagstiftning. Men det hjälper inte så värst mycket. Även regelverket kan svikas av bristande ansvar.

Vanvårdsutredningens ordförande Göran Johansson krävde i en delrapport att det borde införas sanktioner för politiker och tjänstemän som gjorde det kännbart för dem att äventyra säkerheten för samhällsvårdade barn. Det förslaget har möts med tystnad.

Samtidigt kommer nya rapporter i medierna om vanvård i statens tjänst. Det handlar inte bara om den rent mänskliga tragedin. Den viktigaste frågan handlar om mänskliga rättigheter och rättstrygghet. Hur långt kan en stat gå när det gäller behandling av enskilda människor utan att behöva ställas till svars för sitt agerande?

Barn som far illa.

Alla barn har rätt till en trygg och säker uppväxt. En del barn utsätts ibland för olika former av våld eller övergrepp. Det är viktigt att vi vågar se och uppmärksamma dessa barn så att de kan få skydd och ges möjlighet till en förändrad situation.

Alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt sjukvårdspersonal och polis har enligt 14 kapitlet i socialtjänstlagen skyldighet att rapportera misstanke om att barn far illa till socialtjänsten. Skyldigheten gäller oavsett om man arbetar i privat eller offentlig regi.

Man har även skyldighet att bistå socialtjänsten med uppgifter som har betydelse för utredningen.

Vad kan du göra?

Om du misstänker att ett barn far illa bör du anmäla det till socialtjänsten. Känner du familjen är det alltid bäst att du berättar för dem att du är orolig för barnet eller att du tycker att familjen behöver hjälp. Det underlättar om familjen vet vem som har gjort anmälan.

Som privatperson har du rätt att vara anonym.

Om du anser att ett barn är i akut fara bör du anmäla det till socialtjänsten under kontorstid och till polisen efter kontorstid. Polisen har alltid skyldighet att rapportera vidare till socialtjänsten.

Statens offentliga utredning om vanvård av barn och unga i den sociala barnavården - Barnen som samhället svek! Striden fortsätter, den tystnar aldrig!

Vilken konstig dröm jag haft i natt. Det jag fastnade för var den lilla flickan som ensam klev på tåget, ett blått tåg. Hon var inte gammal. En liten parvel på ca 3 år. Hon hade ljust hår, var klädd i en blekt ljusblå tunnare sommar sparkdräkt med kortare ben, typ 50 talet. Jag tror till och med att hon fortfarande hade blöjor.  Jag såg ryggen på henne när hon klev på tåget, så liten hon var mot det stora tåget. Dörrarna öppnade sig och hon klev på utan att tveka, sedan stängdes dörrarna väldigt snabbt om henne och hon syntes inte längre. Tåget satte sig i rörelse!

Jag hade en tanke först att försöka hinna få ut henne ur tåget men ångrade mig, sedan funderade jag på hur det skulle gå när tåget stannade vid nästa station. Skulle hon gå vilse, ramla och slå sig någonstans. Hade väl fler funderingar. Så vaknade jag hastigt och lustigt. Jag har funderat på det här hela förmiddagen.

Jag skrev en dikt för en del år sedan, tror det var 2005 någonstans. Den handlade om den lilla flickan.

Sen har jag ju haft det blå Jesus tåget med några gånger. Vid ett tillfälle så fanns en liten figur med som ingen såg. Undra om det är samma lilla figur som klev på tåget. Då vet jag vem det var, det var en liten flicka på ca 3 år. Tydligen är det dax för henne att resa någonstans men var talade inte min dröm om.

Jag har en annan dikt också också som jag skrev i mitten av 1990 talet. Det var faktiskt under en lektion när jag gick barn och fritidslinjen. Den här lektionen handlade nog om barn med särskilda behov. Säker är jag inte men det skulle kunna vara så. Och då kommer det upp i mitt huvud "betyg" Undra var jag har alla mina betyg. Dikten jag skrev heter "Bakom kröken"

Men nu skiter jag i betygen. Nu ska jag plocka ihop mina dikter och sen ska jag se var det blå Jesus tåget är just nu. Och med tåget dyker annat upp, sorgen och tårarna. Jag vet inte varför det är så här idag? Kanske för att det är så nära nu och sedan är det över. En livslång sorg får på något vis en punkt. Om sorgen är över är väl tveksamt. Den får man nog dra med sig så länge man lever.

Om det här vore önskebrunnen så skulle jag slänga en slant i den nu och önska att alla mina nära och kära på något sätt fick en upprättelse till slut. Det är stort och svårt att förklara hur jag känner och tänker. Jag har dragits med det hela livet, vridit och vänt men inte fått någon ro och säkert inte dom heller. Fast det är kanske det som är så svårt, att behöva släppa taget. Klippa av navelsträngen.  Det är kanske väldigt sent för det men som en av mina söner har sagt "Inte bakåt - framåt". Men jag vet att man måste göra bokslut med det gamla för att kunna gå vidare och framåt. Det fick jag lära mig i barnskötarutbildningen.

Idag är det tufft och känsligt, jag håller på att sammanfatta nu. Nyss åkte stereon på. Som sig bör Elvis Presley på tallriken. Han har följt mig sedan jag var barn, han tröstade när jag var ledsen!:-)) Så han får väl göra det i dag med.

video - shes not you elvis presley

Jag tror att många med mig önskar att vi hade kunnat ändra världen med våran medverkan i utredningen om barnen som samhället svek "vanvårdsutredningen". Jag har inte så stor tro till att myndigheter och politiker fattat vad det handlar om. Men en sak vet jag säkert! Det här har stötts och blötts i så många år nu så ingen vuxen människa har kunnat missa det. På det ena eller andra sättet har det kommit till deras vetskap om hur illa ungar haft det och fortfarande har. Det absolut viktigaste är ändå att det flutit upp till ytan så att barn och unga fått vetskap om det, så att dom slipper tro att det är dom det är fel på, dom är inte ensamma om det här. Det är dom inte! Dom är i gott sällskap! Dom har fått veta att det inte är deras fel utan en hel drös med inkompetenta vuxna, många politiker, myndigheter, ondskefulla fosterhem .m.m. Bakom allt det här så finns en massa taskiga vuxna människor som inte borde få komma i närheten av en unge. Så jag kan inte se att de här åren är bortkastade. Och som jag förstår det så fortsätter 1980 talisterna sin kamp för rättvisa och upprättelse. Så striden fortsätter, den tystnar aldrig! När jag kliver av vid min slutstation så kliver någon annan på, det är bra!

Dikt om Den lilla flickan.

Ur mörkret i den kalla vinternatten kommer en liten flicka fram, kanske 3-4år. Hon är klädd i kappa och en liten mössa. Hon stannar under min balkong, tittar upp på mig. Jag tycker det verkar konstigt att en sådan liten tös är ute så sent i kylan..tittar runt för att se var hennes föräldrar eller andra vuxna kan tänkas vara som är i hennes sällskap. Men jag ser inga!? Det är helt folktomt. Jag kastar på mig en jacka och stoppar fötterna i ett par skor och snabbt är jag ute. När jag kommer ut är inte den lilla flickan kvar, hon syns ingenstans! Borta som genom ett trollslag, som om hon aldrig funnits!

Copyright © placeofpower 2008 Alla rättigheter reserverade.

Video - Mera Elvis Presley - last flame

Hur mycket behövs egentligen för att få en ekonomisk upprättelse på 250 000:- . Vad är det dom vill de kloka i ersättningsnämnden. Dom skrämmer mig lite. Har dom något fuffens för sig. Tänker dom skada mig.

Ända sedan jag fick beskedet från ersättningsnämnden har jag funderat på vad dom mera vill veta som inte framgår från de handlingar jag skickat in till dem redan? Jag förstår det verkligen inte! Jag blir bara mer och mer fundersam?

Jag talade med en journalist vid ett tillfälle och det han sa var att.
-Du är ju en av dem som kommer att få ersättningen. Det var nog hans privata tyckande.

Jag har skickat in intervjun som gjordes i utredningen. Jag har skickat in handlingar jag fått ut från Sundsvalls stadsarkiv. En hel drös. En massa andra handlingar och en del uppgifter. Något har jag inte lyckats få tag på vilket jag förutsätter att en myndighet ska få ut från ett landsarkiv.

Det finns annan dokumentation på att min barndom och ungdom satt spår och förstört mitt liv.

Det finns inte så mycket mer att få veta om de inte ska krypa under skinnet på mig. Krypa under skinnet på mig kan nog bli väldigt svårt. Det skinnet har inte många kommit under från det att barnavårdsnämnden tog hand om mig när jag var 9 år. Det här är också lite papper jag inte fått tag på. Papperen efter att jag blev inlåst på en psykavdelning på Sundsvallssjukhus. Jag skulle så gärna vilja se deras motivering till att jag var där? Varför var jag där och inte mina syskon? Det var mycket som var konstigt med den placeringen. Jag satt fängslad tills alla mina nära och kära var borta från Sundsvall. När jag släpptes fri igen så fanns ingen kvar i Sundsvall.  Jag fick gå till skolan igen, huset vi bott i fanns straxt bredvid. Ingen fanns kvar där allt var borta. Hur beskriver man de här stora ensamhetskänslorna jag kände då? Det var så otroligt stort för mig, jag var ju bara ett barn. Det var hemskt och sorgen och gråten fanns där hela tiden inom mig och har blivit min följeslagare i livet. Gråten och sorgen som man aldrig visat utåt. Någon har sagt att "det syns i ögonen" och så kan det väl vara. Ögonen är ju själens spegel.

Att dom satte mig där inspärrad var helt enkelt för att skilja mig från min mamma och mina syskon. Jag vet det idag men förstod inte när jag var 9 år. Då gjorde det bara fruktansvärt ont att bli lämnad, övergiven inlåst. "Icke önskvärd!" Det var då jag låste om mitt inre. Jag var kall sa dom, det gick inte att komma innanför. Egentligen! Vad fan hade dom där att göra? Ville dom se att dom verkligen skadat mig för livet psykologerna och socialkärringarna. Den glädjen fick dom inte.

Jag har inga problem längre idag att dela med mig av det här, men det blir skriftligt. Jag har stora svårigheter att prata med folk muntligt. Så det är där vi är nu!

Jag ska bli tvungen att göra det här förhöret hos ersättningsnämnden. Jag kan inte förstå varför? Mina handlingar och papper borde räcka.

Undra om dom kommit på att jag kommer att ha svårigheter i en muntlig förhandling? Vill dom jäklas? Eller dom kanske förstår att det kan bli en korsslutning hos mig?

En korslutning kan komma om de ska under skinnet på mig. Vem vill stå och berätta om sexuella övergrepp för en massa människor som krälar över ens kropp.

http://placeofpower-anonym.blogspot.se/2009/08/hur-ser-ett-barn-pa-en-pedofil-hur-ar.html

Det kanske är historien om min pappa pedofil de är ute efter och vill höra?  Han fanns en bit ifrån min fosterhemsplacering. En pappa som egentligen inte var någon pappa. Ingen jag kände, ingen jag växt upp tillsammans med, en person som ratat mig tidigare, en främling. Då blir det tufft.

Hur ser ett barn på en pedofil - hur är upplevelsen - vad sätter det för spår?

Spåren blir livslånga. Pedofiler tycker ju att det är normalt att ha sex med barn. Något riktigt sjukt måste det vara i huvudet på dom. Ett barn är ett barn. Barn är inte utvecklade varken psykiskt eller fysiskt för att ha sex med en vuxen människa, oavsett man eller kvinna. Det säger väl ändå sunda förnuftet. Finns väl inget att tveka på.

Jag har målat en tavla, av min egen upplevelse. En riktig sjuk tavla. Alla skulle säga att jag var pervers som såg den. Visst är det perverst, det ser ju till och med jag. Men det är ju just detta jag upplevt. Jag ska inte lägga ut tavlan, helt enkelt för att pedofilerna inte ska ha något att gotta sig i.

Min upplevelse som barn: Otroligt skrämmande, jag var mycket rädd, jag grät hejdlöst, men tordes inte försöka ta mig därifrån.

Det här hände i skogen. Han drog ner byxorna på mig och lutade mig över en stubbe, fy fan va jobbigt det känns. Jag vände mig om en enda gång. Vad var det jag såg? En jätte, med en jätte kuk. Något mycket skrämmande. Jag kan ju likna det vid en "hästkuk". Så ser det ut i ett barns ögon. Ingen har väl trott något annat?

Han förstörde så mycket för mig. Det var min egen far. Fast det hade väl kunnat varit vilken pedofil som helst. Dom tar tillfället dom får.

Jag var ju med några kompisar i skogen och lekte cowboysar och indianer. Han skrämde bort dom innan han gick till verket. Och dom fattade väl inget, han var ju min pappa. Så vi alla fick väl den känslan att vi gjort något orätt som lekt i skogen, att vi var kamrater, och det här var straffet. Självklart så drog det ju också något med sig. Efter det blev det svårt med kompisrelationer, sånt bestraffas ju. Och så nästa känsla att vännerna svikit. Det har hängt med i alla år. Sen ska man ju inte prata om det förstörda sexlivet "kärlekslivet". Det tar lång tid innan jag litar på en man. fast jag kommer nog aldrig att göra det helt och hållet.

Ja! sexlivet blev ju som det blev. I många, många år så dolde jag mig i mörkret, under kläder och allt sånt där. Jag skäms fortfarande över min kropp, över mig själv. Och så har vi ju den biten med bestraffningar. Och det här har inte varit roligt. Lägg till det med kärlek och sex och allt det andra. Kärlek och sex är smärta, förnedring, tårar, skräck, skam, och något fult. Man är inget annat värd! Det finns så mycket mer som det drog med sig, men jag tar inte upp det!

Det här är ju inget man vill prata om, utan man döljer det, man lever sitt liv i skuld, skam och förnedring. Det är ju jäkligt skämmigt. Man tror att man kan dölja det för sig själv, man lägger det långt bak i huvudet, man förtränger det. Fast det funkar inte, skadan är redan skedd, och visar sig på olika sätt, vilket man vill eller inte, i början kanske man inte förstår det, det kan ta många år innan man börjar förstå sammanhanget över sitt eget beteende. Om man någonsin gör det. Det är en så traumatisk händelse, så det är inte alls säkert att den orkar komma till ytan. Utan den här förstörda människan går omkring i livet och förstår inte var skadorna kommer ifrån, ser inte sammanhanget. Vill kanske inte se sammanhanget. Det gör för ont!

Man lever i en livslång sorg. Man har förlorat något värdefullt.

Man hamnar i ett utanförskap. Man känner sig inte lika mycket värd som andra, man är annorlunda. Självförtroendet är på botten. Visa känslor är nästan omöjligt, man bär det inom sig, men på utsidan tar man avstånd. Helt enkelt för att inte någon ska komma åt ens inre, ens svagheter. Man får svårt att visa närhet, en obehagskänsla finns. Tanken är ju: - Vad finns bakom den närheten, finns något uträknat! Ska jag såras och utnyttjas, göras illa!

Nu väntar jag varje dag på att få höra något från ersättningsnämnden.

Man borde ju vara van denna väntan. Men jag tror aldrig man vänjer sig. Det känns bara ledsamt. Det tar en hel del på psyket. Det har gått många år sedan det startade upp. Jag har för avsikt att slutföra oavsett utgången. Jag hade aldrig hoppat på det här tåget om jag inte tänkt slutföra. Jag har förstått att det är jobbigt hos ersättningsnämnden på deras förhör.

Nu ska vi inte glömma att det är sådana människor som håller i det här. Domare, jurister m.m. Det är så dom alltid gjort i sitt jobb. Stelt, kallt och byråkratiskt. Jag tycker det är bra att det är så. Det ska inte bli för personligt då blir det ändå mer jobbigt. Vita väggar har jag hört. Kanon bra. Vitt är lugnande och neutralt. Man får energi från vitt. För mycket färg, bilder m.m. skulle bara få hela saken i obalans

Problemet är då de som sitter framför dig och ska döma dig! Hur många är dom? 4-5 kanske. Dom har ett solklart överläge. Jävligt otrevligt. Men det är alltid otrevligt på rättegångar. Men vad har inte varit otrevligt på den här resans gång? Hur mycket var inte otrevligt i barndomen och ungdomen? Om man kollar på det så är det här väl en enkel match hos ersättningsnämnden. Och som vid alla rättegångar har man rätt att ha en advokat eller ett stöd med sig. Sen om de i nämnden har svårt att handskas med det så finner jag det mycket besynnerligt? Du och Jag ska klara av att sitta ensamma framför 4-5 stycken men dom klarar inte av två framför sig. "Skumt"

Det är redan bestämt att man får ha stöd med sig, så det har jag svårt att tänka mig att de kan neka till. I vilket fall som helst så ska jag köra racet ut. Oavsett om jag tycker sista biten är skitjobbig. Det tycker jag att du också ska göra. För tänk på att just den här resan inte går något mera. Många av oss börjar bli gamla.

Efter oss får väl 1980 talarna börja sin kamp. Och här kanske dom kan binda en del personer för begångna brott, vilket inte vi kunde tyvärr! Precis så ska det vara. Förhoppningsvis har KD "Kristdemokraterna" och barn och äldreminister Maria Larsson försvunnit från scenen, annars kanske hon åker med i någon brotts härva.

Landet från norr till söder. Djur på rymmen, nästan som en riktig safari. Baggar i Sundsvall - Kameler i Skåne och så lite Sidsjöns mentalsjukhus

Dagislärare stångad av Sidsjöns bagge, stor förvirring i Sidsjöområdet i går.

Fåren rymde från hagen och promenerade i går eftermiddag fritt på gatorna i Sidsjöområdet.

Sidsjö fastigheters Demba Kulibali fick rycka ut och hämta rymlingarna i går eftermiddag.

Satt och googlade lite på mitt barndomsland Sundsvall och hittade en del kul. Fastnade först vid den här skojsiga grejen. Jag hade ingen aning om att det fanns någon annan bebyggelse i sidsjön än Sundsvalls mentalsjukhus, som nu är nerlagt. Det var ju just på det sjukhuset de spärrade in min mamma vid några tillfällen.

Min mamma med Polle Juni 1945 vid Munkbysjön

I min mammas arkiverade journaler går att läsa att hon var totalt livrädd för att komma till Sidsjöns sjukhus. Man kan ju undra varför. Vad gjorde de med henne där? Varför var hon där? Varför inspärrad? Finns några journaler kvar från detta nerlagda sjukhus? Jag kanske inte vill veta ens vad de gjorde med henne? Tanken på vad som hände innanför dessa väggar är lite skrämmande. Var det en bidragande orsak till att vi förlorade vår mamma? Någon som vet? Varför var hon så rädd? Inte glömmer jag. En gång var jag dit, lås efter lås låstes upp innan jag nådde till det rum där min mor fanns. Jag kommer fortfarande ihåg nyckelknippans storlek och skrammel. Hon kände inte igen mig först, sen grät hon som ett barn!? Hur mycket smärta, vanmakt och förnedring fick hon utstå? "jag hittade det här senare i dag och har aldrig läst det tidigare" Finns något människovärde i det här? I Källarna (Kullvertarna) kan man hitta gamla bältessängar med spännbälten. Badkar med lock, snurrstolar och diverse annan utrustning som man trodde var till hjälp i dåvarande behandling av Psykiatrin. Det var Sverige det här på 1960 talet.

Skrivet senare idag.
Nu börjar faktiskt en del klockor ringa, nu börjar jag ana mig till varför min mamma inte kände igen mig, jag drar mig till minnes så har en av min bröder för många år sedan berättat för mig att han och yngsta brodern åkt med samma buss som mamma, utan att hon känt igen dom? Nu tror jag mig börja förstå. Fy fan vad hemskt för dom att deras mor inte känner igen sina barn, de var i tonåren då. Men det hade tydligen en orsak som inte var hennes fel, utan andras fel. Vilka / vilken hade beställt det här till vår mor? Vem ville henne så ont, vem ville få henne ur vägen? Henne, mig och min äldre bror? Vilka blev kvar i Sundsvall? Jo våra små bröder och deras släkt, som inte var min och min storebrors släkt. Hon måste helt enkelt varit hjärntvättad på något sätt!? Undra var man får tag i gamla journaler från Sidsjöns sjukhus? Finns dom kvar eller är dom förstörda?

Vid närmare eftertanke, finns allt kvar i journaler man får ut, om man nu får ut dem?! Troligen saknas värdefulla uppgifter. Godtyckligt av myndigheter rensas en del bort. Det dom tycker skulle kunna bli obekvämt för dem. När jag fick ut mina journaler från Sundsvalls stadsarkiv efter påminnelse och telefonsamtal så var röran på dessa obeskrivlig. Nästan omöjligt att återställa. Jag såg att det saknades? En del anteckningar som gjorts i min journal var inte mina, de var min mamma det gällde? Har sådant haft någon betydelse för mig? Att hennes liv funnits i min journal? Vad var det som togs bort, vad var det jag inte fick se? Jag tog ju även ut min mammas journal, de sista åren i hennes liv finns inte med, inget om hennes dödsfall, inte en enda anteckning om att de haft flera telefonkontakter med mig angående hur hon skulle begravas. Dom sket ju i vad jag sa och gjorde på sitt sätt. De skötte även hennes dödsbo vilket framgår av tingsrättshandlingar jag skickat efter. De skrev under hennes dödsbo utan att kontakta hennes barn? De nollade henne? En helt främmande person har bevittnat dödsboanmälan utan min vetskap? Något är riktigt ruttet i det här?

Sidsjön byggdes i en tid när tron på den moderna sjukvården var stark. Här skulle man snabbt ta till sig den moderna psykiatrin, vilket i vissa fall fick förfärliga konsekvenser.

Några bilder från skräcksjukhuset i Sundsvall - Sidsjön. Undra om det spökar där?

Nu till nästa fem rymlingar - Cirkus i stan! 

Ett flertal kameler flydda från en cirkus i Skåne. Djuren skapade därefter ett mindre kaos i trafiken i Hässleholm.

- Man trodde knappt sina ögon!
- Det var en helt osannolik upplevelse, säger Jörgen Sandqvist, som lyckades ta flera bilder med sin mobilkamera.

På olika sätt försökte bilister förgäves få bort de stora djuren från vägen. Efter en stund gick kameltruppen vidare till en parkering där de strosade runt bland fordonen.

Så här har det sett ut ett par dagar med djur på rymmen. Nog ser det roligt ut!

Med lite inspiration från det här så laddar jag för utställningen om ca 1 månad. De två dagarna i Kungsör "Konst och hantverks safarin" Ett tag tänkte jag hoppa över årets safari. Känns inte riktigt roligt. Riktigt varför vet jag inte? Men det roliga infinner sig nog.

Så här såg det ut förra året när ordförande Fundin invigde safarin.

Idag fick jag guldläge! Nu har figuren på tavlan fått ett namn "guldbägaren" eller RASIT! Sundsvall suger och jag har inte glömt och förlåtit vad dom gjort mot mig och min familj. Det gör jag aldrig.

Ibland blir man bjuden på guldläge. Jag fick ett nu på morgonen. Klantigt av den som gav mig det. Guldläget jag fick hade väl inte varit tänkt så, utan snarare skulle jag få ett sämre läge. Men så är det ibland! Jag fick guldläge. Min tavla fick ett namn. Jag har funderat jättelänge på ett namn. Nu tror jag det kom. Jag hade nog tänkt att tavlan skulle heta "guldbägaren" eller "guldfågeln" i går hade jag ett annat namn på gång "guld lagunen".  Men idag kom namnet som en skänk från ovan. Och nu ska vi inte glömma att han på tavlan är min, ta inte honom ifrån mig.  Han fick namnet "RASIT" Det kom upp i huvudet blixtsnabbt. Jag har googlat på ordet, men hittar ingen speciell betydelse.

"THATs IS RASIT"

Jag tog ett nytt kort nu för en stund sedan på tavlan. Har hunnit en liten bit till, tavlan kan vara klar, riktigt säker är jag inte så nu får han stå på tork ett tag så får jag se. Jag hade nog tänkt att han skulle kunna vara med på den årliga utställningen här i Kungsör "safarin".

Nu höll jag på att glömma guldläget någon gav mig, någon från Sundsvall som klantade sig och glömde tydligen bort att facebook finns. Så är det, hur jävla bra och beläst man ändå är så kan man göra tabbar. Även den som tror sig bäst gör dessa tabbar. Och idag blev en sådan dag. Så du lilla elaking från Sundsvall, tack ska du ha! Men varför inte? Tavlan kanske skulle heta "GULDLÄGET" istället? Ja! nu vet jag inte, nu blev jag osäker. Jag vet inte jag? Funderar på att stämma Sundsvall stad till DO för diskriminering. Varför dom och inte jag. Det är helt ofattbart för mig att kunna förstå att Sundsvall tar emot familjer, flyktingbarn m.m. när de inte ens tog hand om mig och min familj. Oss förpassade de till helvetet. Jag har svårt att se det här?!

Det som hände på grund av påhoppet från Sundsvall var följande. Jag googlade på en person och hamnade efter en stund i en tidningsartikel. Jag har skrivit en kommentar i denna artikel. Jag kan inte annat än att påstå att jag blev paff när jag googlade på Sundsvall i detta ämne. Kunde jag aldrig tro om fattiga Sundsvall. Ja! Sundsvall är ju min barndomsstad. Det är ju från myndigheter i Sundsvall som min barndom, ungdom las i sank! Ungefär som i flytande kvicksand. Sunkigt på något vis. Just nu känns den staden sunkig och jag tror det blir en tur och retur biljett till Sundsvall för att kolla mammas grav, sen kan jag nog som det känns nu skita i den staden.  Jag läste en rubrik i någon blaska igår "Landet som försvann" undra vilket land dom menade? Jag kollade aldrig. Vid närmare eftertanke så är nog inte Sundsvall min stad längre! Jag hoppar över. Bryr mig inte om att åka dit. Jag kanske åker till Norge istället, verkar som folk från Sverige flyr dit! På flykt från Sverige? Varför blev det så?  Vilka blir kvar i Sverige? Jävla sjukt!

31 maj 2010

Tiotusentals ungdomar flyr arbetslösheten i Sverige för norska lågstatusjobb. I fjol tjänade över 80 000 svenskar sitt levebröd i Norge – och fler är på väg.

13 mars 2013

Sverige håller på att exportera sin ungdomsarbetslöshet till grannlandet.

Men nu verkar det som om Norska Näringslivets Organisation NHO har fått nog. Organisationens huvuddirektör Dag Aanes har sagt att "Norge kan inte rädda Sverige från ungdomsarbetslösheten".

Nu ska jag inte glömma den här personen jag googlade på, personen sitter i en sådan position att den har trådar ute i hela Sverige, vänlistan tydde på det. Trådar som leder till höga befattningar i Sverige och kanske utomlands också. Personen jag pratar om sitter i en hög position på Migrationsverket i Sundsvall. Tänk ändå vad liten världen kan vara ibland!

Här min kommentar till artikeln jag läste:

Oj! Sundsvall har väl alltid varit fattigt! När jag var liten så skickade Sundsvalls komun bort mig. De dumpade mig i Stockholm. Det var efter ett omhändertagande som barnavårdsnämnden gjort. Sundsvall hade väl inte råd med lilla mig. Det kostar att ta hand om andras ungar. Det är över 50 år sedan detta skedde. Idag är jag med i den grupp av människor som begär ersättning av staten "de av samhället vanvårdade och svikna barnen" Det går ju trögt på den fronten. Det gick åtta år innan det kom så långt som till att denna vanvård var värt ett skadestånd. Lilla jag kanske till slut har ett människovärde i mitt egna land Sverige. 2005 gjorde jag en anmälan på Sundsvalls stad "kommun" till tingsrätten i Sundsvall. Anmälan gällde att jag ville ha ett skadestånd för det dom gjort mot mig. Det gick aldrig till rättegång. Jag fick ett avslag där dom i princip skrattade ut mig,kränkte mig i det avslag jag fick av dem. Jag är förvånad att dom bekostar det här? Jag är diskriminerad o kränkt!?

Artikeln till kommentaren Publicerad 3 april 2013

Mest läst i Sundsvall

Flyktingstopp i Sundsvall

Nu stoppas flyktingmottagandet i Sundsvall.

Sent förra hösten klubbades beslutet igenom i NAVI att ta emot drygt 200 flyktingar.

Sverigedemokraterna överklagade beslutet och har nu fått rätt i Förvaltningsrätten.

– Med tanke på kommunens höga arbetslöshet, hemlösheten, bostadsbristen, utanförskapet och nedskärningarna i välfärden de kommande åren är det ytterst positivt att invandringsmottagningen till kommunen nu äntligen får den andningspaus som är så välbehövlig, säger Johnny Skalin, gruppledare för Sverigedemokraterna i Sundsvall.

Han menar att kommunen alltid prioriterat en kostsam asylinvandring.

– Men att man inte låter de folkvalda i fullmäktige fatta beslutet har man desperat, i 20 års tid, valt att bryta mot lagen och det måste anses som häpnadsväckande.

Det låter ju jäkligt konstigt i mina öron att Sundsvalls kommun alltid prioriterat en kostsam asylinvandring. Hur gjorde dom med mig när jag var ett barn och ungdom. När jag var 16 år stod jag helt ensam utanför grindarna på den flickskola jag varit. Utbildning "ingen" bostad "ingen" returbiljett hem igen "ingen". Här stod jag alltså utan inget. Nu ska vi se! Avståndet var ju inte så långt från Mölnbo till Sundsvall. Men för mig var det en omöjlighet. Vem skulle bekosta resan? På den tiden kostade en tågbiljett betydligt mer än i dag. Ja här stod jag alltså ensam, visste inte ett skit om världen utanför murarna :-)) Ingen att vända mig till eller fråga. Det var konstigt hela skiten. Jag blev verkligen dumpad. Ingen socialtant eller nått sånt dök upp för att hjälpa mig. Jag var fortfarande omyndig. Utan jobb, utan bostad, utan rötter. Vad hade jag egentligen? Det var nog tur på den tiden att jag var naiv och blåögd annars hade det här inte funkat. Jag kan ju säga så här "dom svek mig hela skiten" Jag var glömd! Den första lägenheten jag hade var i Trosa, en etta. En madrass på golvet, två pinnstolar och ett litet bord. Det var allt i möbelväg. Jag var för det mesta hungrig. Dom två sista veckorna i varje månad åt jag hårt bröd med sill på, när sillen var slut så tog jag senapen. Vatten serverades till det. Senare fick jag en lägenhet i Mölnbo, lite mer möbler hade jag där. Fick en del saker från Edesta "det flickhem jag varit på. Dom hade lite möbler som stod på vinden som jag fick ta.  Den här flickskolan drevs av Stadsmissionen. Och det säger väl en del. Så var det. Långt hemifrån, outbildad, ej välkommen hos någon, dumpad av Sundsvall. Så var det, det kallas för att vara ensam med sig själv och klara sig bäst fan man vill. Jag tror inte tanken var att jag skulle klara mig, jag skulle väl försvinna någonstans på vägen. Det hade jag kunnat gjort den vinternatt jag var på väg hem till min lägenhet i Mölnbo, jag kom från tåget och var på väg hem. Jag var sjuk och hade hög feber. Nästan hemma la jag mig i en snödriva för att vila lite, det var väldigt kallt. Jag hade kunnat frusit ihjäl. Ingen saknade mig. Men så blev det inte, jag kvicknade till och tog mig hem. Låg väl i dvala hemma i ca 3 dagar. Lika där, jag kunde ha dött, men ingen saknade eller frågade efter mig. Jag hade ingen att be om hjälp.

Det här är verkligen bara en bråkdel av min ungdom. Jag hade det så! Varför har inte  alla så här? Varför är vissa prioriterade och har det bättre än vad jag hade? Jag kan nog känna det som en kränkning, faktiskt att jag är diskriminerad. Varför får dom fina utbildningar när jag ingen fick? Utbildning är detsamma som jobb, ibland riktigt bra jobb. Jag fick ingen sådan chans!

Om jag förlåter Sundsvall kommun? Det gör jag aldrig, det finns inte på världskartan. De tog ifrån mig min barndom, ungdom, min mamma och syskon, mina möjligheter till ett yrke. De tog ifrån mig mina rötter. Rötter är viktigt. Som rotlös är det svårt att känna sig hemma någonstans. Man är inte hemma någonstans. Så funkar det, man blir utanför hamnar i utanförskap. Det är så gott som omöjligt att ta sig in i en krets på en ny plats med nya människor. Så därför känner man sig aldrig hemma på något ställe. Man flyttar omkring och försöker trivas och rota sig. Jag har facit nu och kan ju säga att det inte går. Man är för alltid en outsider. Man kommer ingenstans, man trampar vatten.

Barnen har behandlats på ett skamligt sätt, så säger DN och då kan man ju fråga sig om de inte fortfarande blir skamligt behandlade? Jag tycker det! Det finns redan idag ca 900 personer som borde vara färdigutredda. Det är det som blev intervjuade, det kan väl inte finnas så mycket mer att göra i det, om det finns något borde det ju inte ta så lång tid att få fram det. Vad är det myndigheterna och ersättningsnämnden väntar på? Jag tycker det är oerhört skamligt att göra så här mot människor som redan är illa åtgångna. Dom har tagit 15 beslut på 3 månader. Det gör ca 60 beslut om året. Innan de har kommt till de 900 som  intervjuades så har det gått ca 15 år till. Sen har vi ju ytterligare några tusen som sökt ersättning :-)) Sjukt och fult alltihopa. De ända som tjänar på det här är som vanligt de som redan har. De som tjänar på det här är de som jobbar med ersättningen, och jag tror inte det är speciellt låga löner som dom har. Ja! Så var ju deras ekonomi tryggad, på grund av de av samhället svikna barnen. Åter igen! Jävligt skamligt!

Länk: AKTUELLT FRÅN ERSÄTTNINGSNÄMNDEN

I flera dagar nu har jag saknat min mamma, hade önskat att hon levt, att jag kunnat ringa henne. Jag saknar henne fortfarande så mycket.

Nästa tavla på gång!  "Man känner igen dom på ögonen"  Förra året var det någon som sa så till mig. Någon som aldrig träffat mig tidigare. Ändå kände hon igen en person på ögonen som  blivit illa behandlad av myndigheter och just då i det här sammanhanget "barnen som samhället svek" Märkligt va!

Mänskliga rättigheter. - Ersättningsnämnden har tagit emot min ansökan om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga.

Idag är det precis 50 dagar sedan jag skickade in min ansökan till ersättningsnämnden. Jag lämnade in den 2013-01-04. Min ansökan hämtades ut den 2013-01-07. Så det gick ju snabbt! Den 2013-01-15 kom det ett brev till mig från ersättningsnämnden, en bekräftelse på att de mottagit min ansökan. Och där de berättar för mig att det kan ta lång tid innan mitt ärende börjar handläggas.

Och det var väl inget ovanligt med lång väntetid hos svenska myndigheter. Men har man aldrig lidit någon nöd så förstår man inte vad detta evigt väntande betyder. Hur det totalt kan förstöra en människas liv på alla plan. Tid i uppsjö har de lyckligt lottade i livet, men det har inte de mindre lyckligt lottade, varje sekund är dyrbar.

Jag har åter igen sett prov på något mycket dåligt från en myndighet alldeles nyligen. Från unga människor som sitter på mycket viktiga stolar. På stolar som avgör andra människors vara eller inte vara. Jag tror inte dom fattar vad dom håller på med. Det kan jag förstå och då på grund av deras ungdom. Men det jag inte kan förstå att de är så dåligt utbildade så de inte håller sig till lagar och regler. Totalt IQ befriade, helt hjärtlösa, saknar totalt logik, heder och moral.  Dom är rent ut sagt riktigt dumma i huvudet och riktigt korkade, elaka och taskiga. Tänk att det finns sådana fjantiga och idiotiska människor. Hoppas de en vacker dag får känna på vad de gjorde mot en annan medmänniska. Smaka på sin egen medicin. Ruttna själar! Riktigt genomruttna människor! Och det finns gott om dem. När de konfronteras med vad dom gjort så ljuger dom och gömmer sig bakom chefens stol, chefen i sin tur sväljer lögnen och gömmer sig bakom sin chef. Och så går de ihop i ring. Om man lyckas få rätt mot sådana? Det tror jag inte! För har man otur så sitter det någon från rättsväsendet på ena stolen!

Men va tusingen, det var ju inte det här jag skulle skriva om, sinnet rann på mig bara!

Jo just! Ersättningsnämnden skriver något om sekretess. Ja ni vet det där som inte fungerar. Myndigheter läcker som såll, de babblar hit och dit! Det vet vi ju allihopa.  Så det var ju bara larvigt att skriva det i brevet, ingen tror på det eller bryr sig.

Respekt för myndigheter och myndighetspersoner? Inte jag i alla fall. När dom visar mig respekt och hänsyn så ska jag börja fundera på det. Dom är inte mer värda än vad jag är. Dom har bara lite mer pengar på banken än vad jag har. Det var allt och är väl inget att skryta med.

Nä! nu jäklar blir jag arg igen! Det har gått åtta år sedan utredningen om vanvårdade barn började och de har mage att skriva att det kommer att ta ytterligare lång tid. Hur är detta möjligt? Hur kan vissa människor få lov att behandla andra människor på det här sättet, så illa!

Men jag känner i mitt hjärta att sådana här människor inte kommer att kunna fortsätta att förnedra och kränka andra människor. Så är det!

Mänskliga rättigheter

Alla människor har lika värde och samma grundläggande rättigheter. Men i många länder sker brott mot människors rättigheter, till exempel att människor diskrimineras på grund av sitt kön, etniska ursprung eller funktionshinder.

Det här är något jag tror kommer, något som kommer att hårdras. -Ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, ursprungsfolks rättigheter och rättigheter i arbetslivet och fackliga frågor.

Det här hände för några år sedan, det hände inte där jag bor nu. Jag hade ett sammanträffande med en socialassistent och med dennes handledare "gruppledare" Vid tillfället var jag väldigt sjuk, ja riktigt ordentligt sjuk. Jag sa det till handledaren att jag var rätt så sjuk. Hon log, tittade på mig och sa - Ja jag ser det! Och fortsatte att kränka mig! Dom här två körde gemensamt över mig, en sjuk människa? Och dom såg riktigt nöjda ut ju mer dom kunde skada. Och dom log och log. Jag kanske ska säga att de log överlägset och skadeglatt, dom visste att dom hade makten och att jag inte skulle kunna göra något åt det oavsett hur rätt jag hade. "Två snorungar bestämde det?"  Här stack mina rättigheter, ingen som helst hänsyn togs, absolut inte till något. Hårdföra tjejer och oärliga. Jag har inte glömt och förlåtit, jag är ingen sådan person. Jag kommer ihåg och kommer aldrig att glömma. Inte en enda sekund.

Från det tänkt jag då ta mig ett tänk på hur regeringen med Maria Larsson i spetsen tänker. Hur ska dom nu kunna spara in pengar på de vanvårdade? Jag tror och tänker så här - Om dom drar ut på tiden så hinner många dö av ålder och annat, idag tror jag redan 200 som var med från början av utredningen har hunnit dö. Och nu ska vi ju vänta ytterligare några år. Säkert hinner 200 till dö av ålder. Hur blir det då med resten? Jo! då tar man och börjar med hemleverans av sprit. Först på prov som inte gick så bra, men man utökar ändå området. Här har vi nog en tanke att många av de vanvårdade som har problem med spriten ska köpa hem och supa ihjäl sig. Sen har vi ju alla pubar, det kryllar av dem. Det är så här jag tror! Så på slutet är det nog väldigt få som kommer att få någon ersättning och upprättelse för de brott som begåtts av politiker och myndigheter.

 Regeringen är splittrad. Anders W Jonsson (C), vice partiordförande och ledamot i socialutskottet, ger nu besked att Centerpartiet säger nej till hemleveranser.

– Vi är mycket, mycket tveksamma till detta av rent alkoholpolitiska skäl. Systembolagets uppgift är inte att sälja så mycket sprit som möjligt, utan att stå för en restriktiv alkoholpolitik. Att med bud börja köra hem Explorerflaskor till den som är gravt alkoholiserad kan aldrig vara Systembolagets uppgift, säger han. 

Men det tycker barn och äldre minister Maria Larsson, hon som höll i vanvårdsutredningen!? Hon borde veta bättre! Därför tror jag som jag tror. Nu när jag sitter och babblar på här så kan jag se finansminister Anders Borgs nylle, han ler och räknar in hur mycket han tjänar på detta. Han har reda sparat 50.000.000 kronor på de som dött. Väntar han ytterligare några år så spar han ändå mer. Undra hur dom tänkt sig göra med 1980talisterna, när de börjar bråka om sin rätt. Dom är säkert fler och framför allt yngre. Då behöver Borg många kulramar, jävligt många!

Video - Eddie Meduza Mera Brännvin