Man ska nog inte ta för hårt på spådomar. Dom kan förstöra ditt liv! Det mesta är säkert inte sant! Rena påhitt och fantasier!

I dag har jag funderat mycket hit och dit. Lite jobbigt att se med mina gamla glasögon. Väntar på ett par nya glasögon. Ska bli skönt när jag får dem. Det här är fruktansvärt jobbigt! Jag försöker läsa men det är väldigt ansträngande. Man skriver fel och får skriva om.  

Jag har funderat lite på vilket parti jag ska rösta på i höst. Jag har kommit fram till att det finns inget. Det finns inget mellanting ens. De är långt ifrån mina värderingar allihopa . I kväll är jag lite trött, ledsen och besviken. 

Adaktusson nominerar Zelenskyj till fredspriset

Det här övergår mitt förstånd! Vad har han gjort för freden. Orden han har gett är - skjut för att döda  Han har tvingat kvar alla män mellan 18-60 år för att kriga oavsett om de vill eller inte. Han har delat ut vapen till precis vem som helst. Han har bett alla i hela världen att komna dit och kriga. 

Hur kan han vara påtänkt för ett fredspris! Helt ofattbart. Världen har blivit galen, helt skruvad

I går kväll försökte jag mig i alla fall på att läsa i en bok som jag inte lagt ner någon tid på tidigare. Den har stått många år i bokhyllan. Men nu var det tydligen dags. Boken jag pratar om är "Åke Ohlmarks stjärnornas budskap" Egentligen hade jag velat haft tillgång till Nostradamus och hans profetior. Jag hade velat haft i original version och ingen som var tolkad av någon annan kan man väl kanske säga. Ingen tolkar ju lika. Allt utgår ju ifrån en själv. Jag läste lite ur den här boken. En del original texter fanns med och som översatts. Jag är inte säker på om tolkningarna är rätt. Mycket svårtolkat. Kan vara ren poesi bara.

Sedan fanns det ju saker som skulle hända. Boken visade vissa år och händelser. Det jag läste skulle hända under 1990 talet har nog inte hänt. Så tolkningarna är ju fel. De sätter kanske in fel personer. Det stod bland annat att under 1981-1990 talet så skulle drottning Elisabeth av Storbritannien dö och Charles bli kung. Mig veterligt så lever drottning Elisabeth fortfarande än i dag, 

Sedan något roligare. Lite magiskt! Jag hade ju det där ljuset i går med ett hjärta som brann. I dag läste jag en text som var klippt och skuren till mitt brinnande hjärte ljus: Det fanns en bild också med brinnande ljus.

"Människor som får mig att le, 

bara jag tänker på dem,

är de som är ljuset i mitt hjärta" 

Ett brinnande hjärta och en bok om indianer. Djur, natur, klimat, miljö

Kuslig och magisk dag. Det började med att jag frös så jag tog fram en lyckta som en kompis gjort till mig. Jag brukar fota fjädrar när jag är ute i naturen. Hon skar in några av dessa fjädrar i glaset, fast i glas. Det är lite coolt eftersom jag är lite intresserad av indiankulturen. Jag är ju också en naturälskare. 

I vilket fall som helst så la jag dit ett ljus och tände det. Efter en stund tittade jag till på det. Döm om min förvåning. Veken hade brunnit ihop på något sätt så att det såg ut som ett hjärta som brann. Ibland såg det rött ut, ibland svart. 

När jag hade blåst ut ljuset så hade hjärtat förkolnat. Det var så svart! Såg ut som ett hjärta som var helt utbränt, som en kolkrita. Helt dött! Fast fortfarande formen av ett hjärta. 

Jag fotade det naturligtvis.  Förstora bilden så syns det tydligt!

De här två sakerna måste höra ihop på något sätt! Ett brinnande hjärta och indianer

Senare i kväll ramlade jag över nästa kusliga grej. Jag lägger in text och länk:

USA:s historia är historien om hundratals år av folkmord. En bok skildrar den nordamerikanska ursprungsbefolkningen före och efter kolonisationen.

De invandrande ”nybyggarna” startade som bekant sin ockupation av Nordamerika vid Atlantkusten, för att sedan pressa sig in över hela kontinenten. Indianernas mark och odlingar blev byte för jordhungriga européer, fullkomligt hänsynslösa i sina annekteringar.

Nybyggarna brände och mördade sin väg över Nordamerika. Först med egna styrkor, sedan med hjälp av Washington. De attackerade byar, dödade kvinnor, barn och gamla, brände sädesmagasin eller stal innehållet. Inriktade sig på matförråden för att svälta ut motståndarna, försvaga dem. 

Dessa förfärande härjningar startade på 1600-talet och avslutades först omkring 1890 – tre århundraden av folkmord. När indianerna fördrevs från sina byar, för att placeras i reservat, förekom vidriga scener som gravplundringar direkt under indianernas uttåg. De tvingades åse hur anhörigas gravar grävdes upp för att plundras på det silver som kanske fanns.

Av massakrerna är den vid Wounded Knee mest omskriven och känd, med kulsprutorna och eldgivningen över en obeväpnad folkmassa. Sand Creek-massakern var om möjligt ännu vidrigare. Lägrets kvinnor och barn slaktades och kropparna skändades. Soldaterna stoltserade med avskurna kroppsdelar – mest kvinnliga könsorgan – fästade som troféer vid vapen och hattar. Bakom detta sanslösa hat låg jordhungern och föreställningen att indianerna stod ”i vägen” för annekteringen.

I slutet av artonhundratalet slaktades de stora buffeljordarna hänsynslöst. Det var ett nytt sätt att beröva indianerna deras försörjning. Det var inte bara giriga jägare som låg bakom. Dunbar-Ortiz berättar att det var värre än så, även armén deltog i slakten. 

https://www.fria.nu/artikel/116029

Miljö och klimat. Djur och natur

KULTURLITTERATUR

Roxanne Dunbar-Ortiz bok An indigenous peoples' history of the United States är en gripande skildring av ursprungsbefolkningens Nordamerika, som det var innan de europeiska kolonisatörerna intog kontinenten. Indianerna skötte på ett insiktsfullt sätt naturen. Höll skogarna öppna genom att bränna undervegetationen. Höll hjortparker för jakt. Odlade majs (deras basförsörjning). Röjde vägar som underlättade handeln mellan de indianska nationerna och Mexiko. Den rika naturen med fiske och jakt bidrog till en god försörjning av en relativt gles befolkning. Ett förlorat paradis, enligt författaren.

Kulturpersonligheter som Walt Whitman och andra i hans generation var i tal och skrift uttalade rasister, så övertygade om den vita rasens överlägsenhet och rätt till det nya landet. Deras ställningstaganden betydde mycket för propagandan mot indianerna och deras förintelse. De flesta har hört uttalandet som tillskrivs general Sheridan: ”en bra indian är en död indian”.

Vilhelm Moberg släpper i sin skildring av de svenska nybyggarna in några rader av sanning i Sista brevet till Sverige. Han låter pälsjägaren Samuel Nöjd säga till Karl Oskar att det land han nu lever i är stulet från indianerna.

Det är något magiskt med fåglar och musik! Casanova med Wizex och Danne Stråhed. Symbolik häger.

Jag har funderat och funderat. Men en sak är säkert och det är att jag lärt mig något av detta. Jag måste sluta att tvivla! En sak till som man kanske inte tänker på så ofta.. är att man har det mesta till låns ett kort tag. 

Vad hände! 

Jag träffade en person bara så där. Vi samtalade en stund. Det gick en vecka två så dimper en gratistidning ner i brevlådan. Den låg framför  fötterna när jag klev in genom dörren. Ändå har jag undanbett mig tidningar. Lite irriterad tar jag med mig tidningen och sätter mig ner och börjar bläddra. Jag går snabbt till döds annonsera. De är väldigt många, flera sidor. Bland de sista annonserna ser jag ett namn. Tror jag läst fel och läser igen, läser vilka de anhöriga är! En hastig bortgång av personen. Det här känns inte verkligt och inte helt okey! Jag har ju nyligen pratat med personen! Jag får senare reda på genom omvägar att denna person avlidit hastig samma dag som vi hade samtalat. Det känns verkligen underligt! 

Jag skickade blommor till begravningen. Jag förmår mig inte att gå på någons begravning efter min mors bortgång. 

Jag var bort till apoteket och en underlig känsla infann sig. Jag åkte bil och en låt kom upp på radion. Låten var "casanova med Wizex."  Det kändes kusligt och magiskt som om texten ville säga mig något. Det kändes vemodigt, sorgligt men samtidigt väldigt fint. Sen händer nästa underliga grej. När jag svänger upp mot mitt hus så ser jag en stor häger som kommer flygandes från centrumhållet. Men nu händer det märkliga! Hägern vänder och kommer tillbaka över mitt biltak väldigt nära. Sen lyfter den och fortsätter sin färd. Det var en person till som såg hägern och vi har pratat om det och tar det för att någon ville säga ett Hej Då till oss! Ett sista hej då! Jag tycker det var snällt och fint eftersom vi inte gick på begravningen. Till saken hör att vi tyckte väldigt mycket om denna person. En bra vän. En person som brydde sig om andra ända långt inne från hjärtat. Jag kan lova att hans grav såg ut som om det regnat blommor över den från himlen! Ett riktigt blomsterregn. Väldigt vackert! 

Häger:

Dessa sötvatten- och kustfåglar är kända för sina långa ben, långa hals och harponliknande näbb. Dessa fåglar är dock också kända för sina symboliska betydelser. Denna fågel symboliserar:

◆ Nåd
◆ Noble Stature
◆ Lugn
◆ Ensamhet ◆ Lång livslängd
◆ Intelligens
◆ Styrka
◆ Oberoende
◆ Lugn
◆ Flöde
◆ Stabilitet
◆ Självbestämning
◆ Självreflektion
◆ Självberoende
◆ Taktfullhet
◆ Lycka till

Listan kan fortsätta. Olika kulturer har olika symboliska betydelser om denna fågel. Enligt grekiska mytologier var hägrar trodde vara Guds budbärare. 

Flera indianerstammar tror att det är lycka till att se en häger. 

Man behöver höra texten för att få sammanhanget i casanova.  Sammanhanget och budskapet. 

Casanova med Wizex - Danne Stråhed

Sprang över en spännande grej idag. Den kändes träffsäkert rätt! Ett omen.

Länge sedan jag kände denna rätt känsla. Men i dag kom den genom en för mig okänd grej. Men spelar ingen roll.

Det är ett kort med en korp på, som kom med ett budskap. Otroligt häftigt och magiskt! Texten kändes så rätt just i dag!

Magi och synkronicitet är förebådade av korpen. Detta är ett tecken att anden lyssnar och iscensättandet mirakel för din räkning. Slöjor blir tunnare mellan världar denna vecka. Dina guider är att nå genom för att hjälpa. Ett mycket lyckosamt omen.

Video - Pink Floyd - Shine On You Crazy Diamond 1990 Live Video

En fin dröm i ett lugnt villakvarter som blir en mardröm med anfallande vargar

Jag hatar verkligen sådana här drömmar. De följer oftast med ett tag och påverkar hur man gör i livet. Man blir nog lite mera försiktig när man går ut. En viss vaksamhet och rädsla följer med. Man kanske slutar gå och de gånger man går ut så har man beväpnat sig på något sätt. Har drömmen något symbolvärde.  Platsen i drömmen, finns den i verkligheten.  Hur kan annars hjärnan hitta på en plats så klockren verklig. Kanske kan man kalla hjärnan för en magisk drömmaskin. 

Drömmen:
Vi var fyra stycken. En yngre man och kvinna, jag och en äldre man. Vi gick omkring i ett äldre villakvarter. Vi pratade och diskuterade hur folk hade på sina tomter. Gamla fina och väl instängslade hus och tomter. Runt varje hus och tomt fanns ett stängsel som var minst 2 meter. Några hade en grind andra två. Grindarna var lika höga som stängslet och låst med en kraftfull kedja och ett stort hänglås. När vi kommit till slutet på denna gata så låg det ett rött litet trähus på vänster sida. På höger sida ligger den så kallade tomten som är en skogstomt. Vi skämtar om det, att här är det ingen prydlig villatomt. Det saknas också ett skyddande staket runt huset och tomten. Jag ser i backen upp mot skogen två jättestora ormbunkar och kommenterar det till den äldre manlige personen. Då hör jag den yngre kvinnan skrika -Vargar! Jag ser hur två vargar kommer springande ner för backen precis vid ormbunkarna. Det går fort, de ser helt farliga och galna ut. Den första vargen är framme och hoppar upp i luften och anfaller den yngre mannen jag har precis framför mig. Vargen slår ner den yngre mannen bakifrån för att sedan hugga tag i mannens strupe. Jag får bara en enda sak i huvudet och det är att jag måste få loss vargens käftar från den yngre mannen. Jag tar tag i vargens käftar och så bänder jag med de krafter jag inte har och lyckas få loss den. Jag ropar till den yngre mannen att han ska springa fort in och ringa polis och ambulans. Jag ropar efter honom -Glöm inte att säga att vi blivit anfallna av vargar, så det är bråttom. Där vaknar jag och har ingen aning om hur det gick för den yngre kvinnan och den äldre mannen som mötte varg nummer två. Kanske var det ändå fler vargar som kom nerför backen för att slita oss i stycken. Allt gick så fort så man tappade fokus på att kolla på det. Men två hann jag se. Jag vet inte ens om polis och ambulans kom.

Jag letade musik till det här men tyvärr så finns det ingen musik som känner att den vill höra ihop med det jag skrivit. Så det blev ingen musik.

Vi har blivit riktiga glaskrossare ! Ett dåligt tecken eller inte?

Vi har haft jätte otur med glas ett tag. Först gick det en stor bit ur ett glas som låg i disken. När jag var på ICA häromdagen så tappade jag mina solglasögon i golvet. Naturligtvis gick glaset sönder i dem. Tråkigt för jag gillade verkligen de solglasögonen. Nu får jag använda dem med röd båge, det är det enda par jag har kvar nu. Så var det gubbens tur att krossa ett likadant glas som jag hade haft sönder. Igår så var det en tavla som åkte i golvet ute i trapphuset och glaset gick ju naturligtvis i tusen bitar. Det var de senaste dagarnas glaskross hos oss. Ett dåligt tecken? Jag tolkar det som att något vill visa på något. Jag vet i vilket fall som helst att när glasögon dyker upp och börjar bråka på något sätt så kan man tolka det som att man inte ser något som är viktigt "ser du inte?" så skulle man kunna tolka solglasögon kraschen.

Om jag slår ihop det med den senaste tavlan jag påbörjat så kan det nog stämma tolkningen av glasögonen. Tavlan har som snabbast fått namnet "I skuggan av...". Det finns en figur i skuggan som man inte ser. Man vet att det finns någon där men inte vem och egentligen inte var. Jag lägger upp en bild på den påbörjade tavlan. Till höger så kan man se den blå figuren.

Den stora tavlan i blått med flera namn och en jättestor drake på himlen. Vad betyder det idag?

Jag har varit på gång att skriva något i flera dagar,  men det har inte velat sig. Nu för en stund sedan såg jag ett så festligt moln som jag tänkte hinna fota. Jag fick leta efter kameran en bra stund och innan jag hunnit fota så hade molnet börjat lösa upp sig.  Molnet liknade en drake.

Sen kom jag på något annat och det var det som fick mig att öppna bloggen och skriva. Det var vad M sa på förmiddagen. Han har hållit på ett tag och målat på en tavla med en örn men får inte till den riktigt som han vill. Det han bara sa så där ur luften var "Örnen har landat"

Och nu kom jag på en grej. För ett antal år sedan påbörjade jag målandet av en jättestor tavla i blått. Den har förändras ibland. Jag har fortsatt måla på den. Den ser inte riktigt lika ut idag som bilden på fotot. Flickan på höger nederkant finns inte kvar på tavlan. Just nu har målandet på den stannat upp. Det ha stått still i ca 2 år. Tavlan har flera namn. "Mitt namn på tavlan var från början "Jag har tjuvkikat lite"

1. Döden 2. Frihetens port 3. Jag har tjuvkikat lite 4. Sjunde himlen 5. En himmelsk dröm - en hemlig förbindelse 6. Jag flyger nära bredvid dig. 7. Det finns ingen död 8. Beskyddad 9. Kärlek"

En del av den stora blå tavlan med draken, jorden och örnen.

På tavlans mittpunkt ser man jordklotet. Uppifrån på väg mot jorden kommer en jättelik örn. Nerifrån och upp mot jorden kommer en lika stor drake. Och jorden är så liten, så liten! Tänk! Det har jag aldrig tänkt på fören nu att den symboliken finns i tavlan?

Symbolvärdet i det här vet jag inte riktigt hur jag ska placera? Jag har haft en ledsen, deppig och bedrövad känsla idag. 

Video - nana mouskouri - a place in my heart

Det är något magiskt och mystiskt med blått och med ädelstenarna i år! UNDO betyder faktiskt ogjord eller ångra! Och så en liten sångfågel!

I tisdags skrev jag om en tavla jag hade skissat upp och var på gång att börja med. Nu är det väl ändå dags att börja med den. Nu har jag fotat upp den så jag kan lägga ut en bild på hur det kan se ut i begynnelsen. Sen tänker jag låta musiken bestämma hur resten ska bli. Det får bli två låtar den här gången. Så får jag se vad det blir. Det får inte bli för mycket för då blir det väl antagligen bara ett kaos. Det måste passa ihop annars blir det konflikt. Man måste väl troligen segla på samma våg.

"tisdagen den 4:e mars 2014
Nu blir det måla av ett tag. Har skissat upp för en ny tavla. Kanske får den heta "Twitter" eller kanske "Kvitter" - Det jag skissat upp på duken för ett tag sedan är en stor ädelsten med en del mindre ädelstenar runt om. Vi får väl se vad som blir av det för just nu är jag rysligt sugen på att göra en fågeltavla. Som vanligt kör jag under samma tema: "Gudarna Målar och Berättar"

Det hände något konstigt i går. Idag funderar jag lite på vad som hände och varför? Så nära i tiden, annars brukar det vara längre ifrån tidsmässigt. Jag har kollat på melodifestivalen en gång, och det var den första gången när programmet började för den här omgången.  Sen blev det ointressant. I går av en händelse så blev det att jag tittade. Jag visste inte ett skit om låtarna. När då Sanna Nilsens låt ska börja och man ser den blåa dekoren med ädelstenarna komma dinglandes.

Video - Sanna Nielsen-Undo Melodifestivalen 2014

Då säger jag till Markko - Den här låten vinner!  Jag har inte hunnit höra något av den när jag säger det. Fast senare blev jag ju fundersam på riktigheten av det, men det löste sig på slutet med endast 2 poäng. En fantastiskt mäktig och stark låt. Den kändes ju verkligen i hela kroppen. Så nu har jag då fått en vinnarlåt att måla tavlan efter. Undra vad egentligen UNDO betyder. Kan jag sätta det namnet på min tavla eller är det stöld? Jag hade ju kanske tänkt mig twitter eller kvitter. Fast i ärlighetens namn så måste jag ju erkänna att jag röstade på en annan låt . Jag röstade på en liten sångfågel. Tänk så lång tid det ska ta innan 25 öringen ramlar ner.  En välkänd sångfågel är väl ändå näktergalen. Och då kommer jag ju att tänka på Florence Nightingale.

Video - Ellen Benediktson Songbird (Melodifestivalen 2014)

Nu blandade Markko sig in i leken om ordet undo. Han trodde först det var ett ord på latin eller på italienska eller nått. Han tyckte det lät så. Men det visar sig att det är ett engelskt ord. Jag får lov att stanna upp lite i mina egna tankar och ta till mig det. För jag vet att ofta när han säger något så är det för att göra mig uppmärksam på något. Om han gör det medvetet eller omedvetet vet jag inte. Om han gör det medvetet så kan han läsa tankar. Ruskiga tanke! Jag som kan tänka både det ena och andra ibland. Hade han inte stoppat upp mig lite så hade jag missat en grej i hastigheten. Jag hade missat de engelska soldaterna i den bok jag läste i om Florence Nightingale. De lemlästade pojkarna som var på väg bort från krigsskådeplatsen på Krim. Denna oerhörda tragedi. Var kommer då ädelstenarna och undo = ogjord, ångra in i det här?

Jag lägger in tavlan i min atelje när den är färdig. Idag tänker jag inte redigera stavfel eller andra konstigheter. Det är så tråkigt och tidsödande! 

Egentligen så självklart. Tavlan får helt enkelt heta "Twitter eller Kvitter". Men vad tusingen. Nu ser jag ju vad jag skrivit på baksidan av duken. Det hade jag helt glömt bort. Där står att tavlan heter: Makten, Prakten och Härligheten

Vi såg en havsörn högt upp i det blå idag - Endast invånarna i ett land eller i ett territorium har rätt att bestämma om sin framtid!

Det skulle bli sol idag men det blev det inte. Det är rätt så varmt men det småregnar hela tiden. Vattenståndet är rätt så högt vid ån. Många fåglar har kommit tillbaka redan. För en stund sedan såg jag ett gäng skarvar eller nått sånt, straxt innan såg jag en havsörn. Örnen flög rätt så högt upp. Han stod still i luften ibland och kollade neråt för att sedan flytta sig en bit åt vänster. Han syntes i kikaren men var för högt upp för att jag skulle kunna ta ett foto. Och det var ju synd!

En lånad bild på skarvar. De vi såg var på väg åt vänster.

Jag tänkt att jag skulle leta en bild på google för att lägga ut här när jag kom på att Markko målat en havsörn som låg så på himlen som den här gjorde. Jag tror året var 2010 eller 11 när han målade tavlan. En annan kul grej på tavlan är att Markko målat ett rött och vitt lastfartyg på tavlan. Man ser båten rätt så långt bort vid strandremsan på andra sidan vattnet. Precis på det sättet brukar en precis likadan båt åka förbi här ute på Mälaren på väg mot Köping eller Västerås. Kul sammanträffande. Eller är det inget sammanträffande, utan det är helt enkelt framtiden som visat sig i konsten? Ms Havsörn är på väg mot höger. Fast det är ju klart den kan ju vända riktning rätt som det är och komma flygande tillbaka.

Vi pratar en del om det som händer i Ukraina. Kanske inte så mycket om just Ukraina utan det som händer runt omkring. Och självklart gör vi ju en jämförelse med Sverige och hur våra svenska politiker skulle ha agerat i samma situation. Det första vi kan konstatera är att vi inte har något försvar. Det är nedmonterat av socialdemokraterna och moderaterna.  Vi kan ju konstatera att våra svenska politiker inte tycker att vi är något att försvara. Var har alla våra stridsmaskiner tagit vägen? Är de sålda så måste de ha gett en bra summa med pengar. Var är pengarna och hur mycket blev summan?

Socialdemokraternas försvarsbeslut om nedläggningen av vårt försvar.

Försvarsbesluten 1996, 2000 och 2004. Sedan har alliansen kört ner resten i skiten och resultatet ser vi idag. Två flygplan på Gotland!

Försvarsbeslut år 1996: Försvarsbeslutet gick ut på att banta försvaret och förstärkas vid behov – från invasionsförsvar till anpassningsförsvar.

Försvarsbeslutet år 2000:  Beslutet var en fortsättning på steget som började tas vid försvarsbeslutet 1996 dvs. från invasionsförsvar till insatsförsvar. Försvarsbeslutet innebar nedläggning av ett stort antal förband och staber.

Försvarsbeslutet år 2004:  Beslutet anses som det sista försvarspolitiska beslutet i Sverige i ominriktningen från invasionsförsvar tillinsatsförsvar. Tillsammans med försvarsbeslutet 2000 kan man anse det som den största förbandsslakten sedan försvarsbeslutet 1925 i svensk försvarshistoria.

Såväl grundutbildande förband i Grundorganisationen (GRO) som förband i Krigsorganisationen (KRIO) försvann. Även militärdistrikten i försvann i samband med beslutet. En annan radikal förändring var det nya värnpliktssystemet som sedan infördes 2006 som innebar att nästa alla gör 11 månader och sedan en frivillig tredje termin. Vidare avvecklades även Driftvärnet i samband med försvarsbeslutet.

*

Då kan vi gå nästa bit och kolla på vad som hände i Ukraina under kravallerna. Faktiskt så vet man egentligen inte så mycket om vad som egentligen hände i det kaoset. Det jag vet bestämt är att Ryska befolkningen blev hotade med att få besök i sina hem. Vilka som hotade känner jag inte till. Det händer en hel massa saker, det sägs en hel massa saker. Det jag vet är att de flesta politiker beter sig löjligt åt, de irrar omkring som yra höns! En av dem som inte yrar omkring är väl ändå Putin.

Det här säger Putin i dag och jag kan inte se det på annat sätt än att så borde varje vettig, normal och ärlig landsfader göra för sitt folk.

Putin sade att endast invånarna i ett land eller i ett territorium har rätt att bestämma om sin framtid. Så om Krim vädjar om att upptas i Ryssland är det svårt att tänka sig att Putin skulle säga nej. Han hänvisade också till att albanerna i Kosovo fick bryta sig ur Serbien – så varför skulle inte ryssarna på Krim få lämna Ukraina?

Att ”skydda ryska liv” varhelst de hotas är något som Putin sade att han förbehåller sig rätten till.

Barack Obama ringde återigen upp Vladimir Putin.

Vladimir Putin böjer sig inte för hoten.

Olaglig kupp

I ett uttalande på fredagsmorgonen säger Vladimir Putin att de båda länderna fortfarande är väldigt långt ifrån att vara överens.

- Den nybildade regeringen i Kiev är resultatet av en olaglig kupp och Ryssland kan inte ignorera ropen på hjälp och skydd, säger Putin i uttalandet och syftar på Ukrainas ryskdominerade östra och södra delar.

Samtidigt säger Putin att förhållandet mellan USA och Ryssland inte får skadas på grund av krisen i Ukraina. Putin betonade att det är viktigt för stabiliteten och säkerheten i världen med goda relationer mellan Ryssland och USA..

http://www.expressen.se/nyheter/vladimir-putin-bojer-sig-inte-for-hoten/

Något liknande skulle inte vår regering gjort för svenska folket. Och jag kan lova att skulle Sverige på något sätt bli hotat så sticker de här gubbarna. Vi svenskar kommer att kunna se dem på TV där de sitter i Bryssel och hotar svenska folket med sanktioner för landet!

Video - Van Morrison - Real Real Gone

Budskap från änglarna och från den vita ängeln Florence Nightingale. - STOPPA KRIGET. Nu ber vi en bön allihopa att kriget inte bryter ut på Krim "Ukraina / Ryssland"

Nu är det pirrigt! Det bara händer saker. Nu är det bråttom! Bara av en händelse så fick jag en bok under dagen som jag reagerade på direkt. Boken heter "Den Vit ängeln" Och vita änglar gillar jag ju. När jag öppnade boken för att kolla på första sidan så fick jag gåshud. Boken handlar om Florence Nightingale. Så läste jag en bit in i handlingen och jag börjar förstå att något viktigt budskap är på väg fram från änglarna.

En vision jag fick år 2005 -Jag såg en stor vit ängel flyga in över det ställe jag nyligen flyttat till. Den stora ängeln kom in över vattnet. Det var också under den här tiden fast lite senare på året som jag såg och hörde änglakören. Jag har berättat om det tidigare. Jag lägger in en länk. Läst det gärna och jämför. Lite konstigt hur saker faller samman och på plats.

söndagen den 7:e oktober 2012

"Något är på gång !? Dom har visat sig igen "änglakören" och dom är många! Det känns viktigt att skriva om detta just nu."

Ja just det! Så var det. De hade visat sig tidigare och visade sig igen och nu åter igen med den här boken.

Sist de visade sig var i en dröm med en vacker sång och en vissling. En gång tidigare i början på 1990 talet hade jag en konstig dröm. Det var en mycket mörk natt. Jag hade åkt med bilen ut till en klippavsats "platå" vid vattnet. När jag klev ur bilen kunde jag höra en röst i mörkret som gång på gång ropade "Florence, Florence!"

År 2010 målade jag en tavla som fick namnet Nightingale. Och som vanligt målat under temat "Gudarna Målar och Berättar"

Jag målade den till låten ♪♫ Nightingale ♫♪ Video

Men nu tillbaka till boken. Jag visste sedan tidigare att Florence Nightingale figurerat i något krig. Att hon var sjuksköterska. Men mer visste jag inte. Så det jag nu läste i boken höll på att skrämma slag på mig. Jag ska skriva av det jag läste i boken. Orka läsa du med! Sen vill jag bara påpeka en sak till och det är en grej som står på baksidan av boken. Tar det först.

"Ett tåg med hjältegestalter".

Bragd och hjältedåd var deras livsluft, dessa kvinnor och män, som gav sig helt åt sin kallelses uppgift, vandrade på äventyrens vägar, och gjorde det tidigare tänkbara tillgängligt för sin samtid. På olika områden gjorde de sin livsinsats, men samtliga leddes de av troheten mot sin inre övertygelse. Vi möter dem i hela världen från solvarma sagoländer till iskalla polarregioner. I deras sällskap upplever vi sällsamma ting. De behövde aldrig leta efter äventyren - äventyret sökte istället dem. De formar sig i ett väldigt tåg av hjältegestalter genom tiderna och genom världen.

"Då har jag äntligen fått veta vem som kör det blå drömtåget "Jesus tåget."

Nu till den ruskiga inledningen av boken - Året är 1854

Jag kan berätta att kriget som utspelat sig i boken var på Krim.

DÖDSSKUGGANS LAND.

- Jag står inte ut längre!

Den jämrande rösten drunknade i det vågsvall av stönanden, ångestrop, svordomar och böner om hjälp som fyllde den stora salen.

- Hör ni inte, jag står inte ut längre, ropade mannen på nytt och sträckte i förtvivlan upp sina händer liksom för att gripa efter en osynlig hjälpare.

Kamraten på hans högra sida vände sitt magra, bleka och smutsiga ansikte emot den olycklige och såg på honom med sina febersjuka ögon.

- Vi har det svårt allihopa, sade han.

- Om jag bara kunde få någonting för värken ...

Jag står inte ut längre!

- Var har du ont?

- De tog av mig benet i morse, och så har jag en kula i axeln, men den kunde de inte få ut. De hade

väl inte tid, antar jag.


En man med träben kom klampande fram i den smala gången mellan bäddarna.

- Där kommer en sjukvårdare, säg till honom.

Men oberörd av alla böner om hjälp fortsatte den enbente sjukvårdaren sin väg, i det han muttrade:

- Har inte tid, kan ingenting göra åt det.

Borta i ett hörn ropade en ung man i feberyrsel efter sin mor. En äldre man, som låg vid hans sida, skakade på huvudet och mumlade:

- Var du glad för att mor din inte ser hur du har det nu. Det skulle hennes gamla hjärta inte tåla ...

En annan bad: Å Herre Gud, förbarma dig över mig!

- Du tror väl inte att Gud tänker komma hit och hjälpa dig, svarade hans kamrat med bitter röst.

Det här är ju helvetet, och här finns ingen Gud.

Mannen med det amputerade benet och kulan i axeln vände sig till sin sidokamrat.

- Det hade varit bättre om kulan tagit direkt i hjärtat så hade jag sluppit att pinas. Jag kommer i alla

fall att dö, det vet jag.

- Ja, de som stupade i slaget var de lyckligaste, svarade kamraten. Och nu kan man rent av avundas

dem som dog på resan hit och kastades i sjön. De kom ifrån det värsta.

Den andre stönade. Nog kom han ihåg den resan. Skulle det otroliga hända, att han klarade sig igenom den här persen och fick leva tills han blev en gammal man, så skulle den fasansfulla upplevelsen på färden från Krim till Skutari aldrig gå ur hans minne. Tillsammans med tvåhundra olyckskamrater hade han stuvats in

på transportfartyget. I vanliga fall brukade denna resa ta mellan fyra och fem dagar i anspråk, men så som förhållandena nu var tog den både två och tre veckor. Denna färd över Svarta havet hade varit fruktansvärd. Överallt, t. o . m. på däcket, låg sårade och sjuka män - jämmer rop, stönanden, dödsångest fyllde detta fasornas skepp ......forsättning............

Vill man läsa boken i sin helhet så skrevs just den här boken 1945 av Yngve Lindblom

Video - I Have a Dream - Angel Voices, Christopher Timothy reading

2014-03-03

”Farligaste situationen i Europa sedan kalla kriget”

Barns fotspår, fågel med lång näbb, gunghäst och en PEZ i dammet och med en Fadersundran på ett vykort.

Jag hittade ett gammal vykort för ett tag sedan som jag tänkt lägga upp men det har inte blivit av. Lika med ett foto jag tog för ett tag sedan. Det såg så konstigt ut. Först trodde jag det var en skugga som speglade sig genom fönstret men när jag kom närmare såg jag att det var avtryck i dammet. Jag fotar en del fåglar och Markko målar ju en del fåglar så det var kul för det här avtrycket såg ut som en fågel. Min tanke var ju direkt att det här är ett tecken på något sätt från andevärlden. Döda människors andar sägs ju ofta visa sig genom fåglar. Lite märkligt! Nu när jag tog upp bilden så kollade jag lite på den igen och jag tycker mig sig en gunghäst till vänster om fågeln. Precis framför näbben på fågeln kan man kanske se en sådan där grej det fanns karameller i "PEZ" tror jag de hette.

Vi tittade lite närmare på de här fotona i kväll och då såg vi fotspåren i dammet "barns fotavtryck". Nu hade jag tänkt mig på att försöka måla av fågeln, men jag vet inte ännu! Jag får se längre fram om den passar in någonstans. Vi hade pratat lite Markko och jag om hur det var när vi var barn, så det var faktiskt lite märkligt att detta dök upp bara så där. Fast det är en annan historia. Kanske berättar jag, kanske inte! Det beror på!

På vykortet finns en text.

FADERSUNDRAN

Vi,

som föddes med barnmorskehjälp utan moderskapspenning och barnbidrag

och aldrig blött i socialkommunala blöjor men som fick lära att snyta oss, vara hövliga och veta hut.

Vi,

som med lappade byxbakar och spikbeslagna sveciakängor i skrabbiga skolhus

skrev på egna griffeltavlor och läste ärvda skolböcker utan fria frukostar,

sexualundervisning och intelligenstestning och absolut utan mindervärdeskomplex

och aldrig haft en aning om kuratorer, beteenderubbning, missanpassning, konsulenter

och andra socialtermer,

HUR TUSAN KUNDE VI KLARA OSS?

Vinter OS i Sotji 2014 Ryssland. Öppnandet en storslagen historisk och imponerande kulturell uppvisning!

Jag brukar inte titta på TV. Sport är något tråkigt! När politiken blandas in i sporten är det ändå mer tråkigt!

När det sitter svenska personer i en TV studio eller radio studio och är avundsjuk på sitt grannland för det de gjorde, för det de gör, för det som de står för och för det de visar upp. Då skäms man för att man är svensk. Man skäms på de här nördarnas bekostnad.

Sveriges trupp i vinter OS 2014 i Ryssland

Tråkigt är det när svenska kulturministern / idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth stannar hemma och skiter i att åka till OS invigningen. Hon hade väl åtminstone kunnat hålla truten om att hon gjorde det. Istället väljer hon att gå ut i tidningarna och göra sig viktig. Synd om de svenska tävlanden att hon inte var där och visade sin respekt och heder för dem. Men det här börjar bli väldigt typiskt svenskt att skita i sina egna.

För många år sedan läste jag en del om Ryssland och då på grund av deras storslagna kultur. Jag hade gärna velat åka dit för att få se och uppleva den på nära håll. Det blev inte så. Fanns inga pengar eller möjligheter. Istället läste jag böcker om ryska kungligheter och konst. Speciellt det jag minns av det jag läste var Katarina den store och om vinterpalatset. Det lär finnas konst så det ska ta flera dagar att gå omkring i vinterpalatset om man vill se allt. Det är härligt med länder som behåller sina kulturer.

Skulle alla länders kulturer se likadana ut så fanns det ju inget att besöka för att se något annorlunda och berikande. Varje lands kultur säger något om just det landet och om de människor som bor i det. De människor som skapade landet, skapade landets kultur. Jag kom att tänka på Sveriges nationalsång i går kväll och jag log! " Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna"

Vinterpalatset St:Petersburg Ryssland
Visst är det vackert!

Tillbaka till öppnandet av vinter OS 2014 i Ryssland. Det var storslaget och en oerhört hög kvalite på hela tillställningen. Vackert, drömmande och seriöst. Inget flamsande och tramsande där inte. Utan allt togs på högsta allvar. Så tjusigt och fint att visa en tillbaka blick i Rysslands historia. Människor gemensamma slit för sin framgång och för landets framgång. Här hissade man sin flagga med stolthet, här sjöng man sin nationalsång med samma stolthet! Så ska det vara! Fin känsla och en fin gemenskap!

Till och med drömmarna låg i verkligheten! En vacker och fin framtid, men för att nå den fodras ett gemensamt hårt arbete.

Jag har ju målat en del tavlor som har vissa likheter med mycket i öppnandets tema. Jag gillade verkligen drömtåget för jag har själv målat ett drömtåg. Sen det här med OS elden är ju häftigt "har man elden så har man kontakt med Gudarna". Lite kul att det sägs "Gudarna" eftersom i mitt konsttema finns flera Gudar med"

Det här med att ta upp svensk historia och kultur som tema i något program i Sverige skulle aldrig hända. I Sverige säger man kränkande och nedlåtande saker om svensk kultur och om att vara svensk i program liknande OS. Som exempel melodifestivalen förra året haglade de taffliga skämten över Sveriges kultur och ljusa människor. Jag tror det kom någon jävla gliring på Julaftons Kalle Anka också. I år är klassen på programmet inte heller speciellt hög. Ännu har de inte börjat göra sig löjliga över svensk kultur och över ljusa svenskar, men det hinner de nog med. Nu har de bara hunnit med att skrika sig genom ett program.

Jag såg en sak när jag letade bilder och blev nog lite bestört. Ett svenskt kulturarv höll på att gå upp i rök. Vem är ansvarig för det? Skulle aldrig ha hänt i Ryssland.

Historien om hur en av Sveriges största samlingar av arbetarlitteratur plockades ned. Många böcker har slängts!

Historien om hur en av Sveriges största samlingar av arbetarlitteratur plockades ned och glömdes bort i tre containrar hos en speditionsfirma utanför Norrtälje börjar när Brunnsviks folkhögskola flyttade sin verksamhet. Flyttlasset gick 2013 från lokalerna vid sjön Väsman, strax norr om Ludvika, till Borlänge, och dåvarande rektor lovade att skolans bibliotek skulle få följa med. Men så blev det inte.

Hamnade i containrar...
Biblioteket som byggts upp sedan starten av skolan 1906 och räknas som en av Sveriges främsta samlingar av arbetarlitteratur hamnade istället i tre containrar på en speditionsfirma utanför Norrtälje. Där har de stått sedan juni i år.

Samlingen utgallrad...
Men innan Brunnsviks bibliotek packades ned och hamnade i containrar, fick arbetarrörelsens arkiv plocka ut material i form av bilder och dokument som de ville ha. Samtidigt rensades massa böcker ut. Det bibliotek som bara några år tidigare utsågs till landets mest välskötta folkhögskolebibliotek är idag inte längre komplett.

Räddas det som räddas kan.
– Det är så mycket värdefullt som hamnat på tippen eller bränts upp.

Samtidigt när ett svenskt kulturarv förstörs så betalas det ut mängder av pengar till folk som fått kicken inom myndighetsväsendet. Helt otroligt att sparkade generaldirektör för arbetsförmedlingen Angeles Bermudez-Svankvist fortfarande får en lön på 142.000:- i månaden. Enligt tidningarna har hon jobbat 1 dag för den lönen sedan hon fick sparken.

Två nya tavlor på gång att bli färdiga och så lite Bonnie Tyler med fina låten Say Goodby

Nu har jag problem igen med min webbläsare. Ingen vill riktigt passa ihop med mina grejor.

Jag har målat lite under dagen och kvällen. Det går inte så fort just nu. När jag höll på att rota runt med olika webbläsare så hittade jag en gammal fin låt i datorn som jag sparat ner. Den bara dök upp rätt som det var och började spela. Hur fin låt som helst med Bonnie Tyler. Jag riktigt rös av den sorgsna fina känslan. Så romantisk, skir och fin.

Video - ♥♫♪ Bonnie Tyler - Say Goodbye ♥♫♪

Jag fotade tavlorna jag hållit på med. Den ena av dem är snart klar efter snart ett halvår.  Den andra är nog också klar snart. Tavlorna är väldigt olika. En är en riktig pettavla den andra en riktig kladdtavla. Det är varierande och kul. Ombyte förnöjer heter det ju!

Den här tavlan heter "Änglavakt i sagolandet med särskilt tillstånd"

I båda tavlorna finns det nog lite mystik och magi. Om man tittar riktigt noga så hittar man säkert saker som inte syntes så där på direkten.

Den andra har inte något namn ännu som faktiskt är lite ovanligt! Men varför inte? Han kan väl få heta "Say Goodby" Man får ta tillfället som bjuds :-)) Han fick ett namn till lite senare på kvällen och det var bara något som sa klick så "Lurken" blev det. Om jag sätter ihop det med Say goodbye har jag inte bestämt ännu. I så fall blir det ju "Say Goodbye Lurken eller Lurken say goodbye" 

Några tavlor jag målade för några år sedan i ondskans tecken. Inte så trevliga. Det bara blev så... Och som vanligt är tavlorna målade under temat Gudarna målar och berättar.

Ända sedan i morse har jag varit på gång att skriva i bloggen. Mer har det inte blivit. I förra veckan tänkte jag ta upp några av mina tavlor och skriva om dem men det kändes inte riktigt aktuellt. Av någon anledning så känns det mycket aktuellt just nu. Jag skriver inte så mycket utan tar upp tavlorna och berättar vad de heter och de får själva berätta om vad det är för budskap de vill föra fram.

Måla vägen till helvetet svart rött.

Fritt fall!

Vägen tillbaka från helvetet!

Stor ondska lurar!

Och som vanligt är tavlorna målade under temat Gudarna målar och berättar!

Video - Queen - Thank God it's Christmas

I morgon den 2013-12-22 skulle min mamma ha fyllt 84 år om hon hade levt. Hon gick bort endast 46 år gammal. Hon höll hårt på rättvisan!

Året var 1909 i Västergötland när min farmor föddes. Hennes familj var statare. Från Västergötland till Hälsingland

Klockan är mycket. Jag hade tänkt skriva ett inlägg under dagen men det har inte hunnits med. Jag lägger in fotot jag har tänkt ha med och så skriver jag imorgon istället. Lägger in några stolpar till inlägget.

Stolpar:

Skövde är känt för sina regementen, Skaraborgs regemente och Trängregementet, järnvägen (Västra stambanan) - Töreboda, pigor, drängar, rallare, regementsskräddare.

Fast egentligen behövs ju inte skrivas så mycket. Bilden säger ju en hel del om hur det var i Sverige i början på 1900 talet. I den här släkten har funnits en regementsskräddare någon gång i slutet på 1700 talet.

Det här gamla kortet på min farmor och hennes familj kan väl vara taget någon gång på 1919-20 talet och första världskriget hade antagligen precis varit. Sen kom den stora depressionen någon gång på 1930 talet. Stora depressionen var en lågkonjunktur som började med den stora Wall Street-kraschen i NewYork i USA den 29 oktober 1929. Från USA spred den sig snabbt till Europa och de andra delarna av världen, med förödande effekter i både I-länder och U-länder.

Foto från försvarsutställningen 1940 - FOLK OCH FÖRSVAR Stockholm
Apoteos över den Svenska soldaten.
Text: beredd att värja sitt hem
beredd att bevara till fredens år
vårt svenska land
vårt svenska liv

Sen kom andra världskriget som jag fått berättat för mig att min farfar låg ute i beredskap. Andra världskriget var en global väpnad konflikt som pågick från 1939 till 1945 och involverade större delen av världens nationer.

Min farmor kunde väl vara ca 10 år på kortet och året var ungefär 1919-20. På bilden saknas hennes pappa och yngsta broder som troligen inte är född vid fototillfället. Stugan ser ni ju hur den såg ut där de bodde. Resten går kanske att tänka sig hur det var med komforten och standarden.

Det var långt till skolan och på vintern var det inte så kul. Man fick pulsa i snön flera kilometer i kjol, strumpor och kängor på fötterna. Matsäck fanns sällan utan man fick vara utan lunch. På den tiden fanns det hår löss och vägglöss. Man kammade varandra och på det sättet tog man bort lössen.

Alla jobbade någonstans och för kvinnorna blev det som pigor och männen fick många gånger arbeta som drängar på någon gård. Det var väl inget man blev rik på precis. Äldre pigor bodde i pigkammaren med lite tur. Drängar sov väl i ladugården.

Jag kan inte alla turer men jag vet att farmors pappa jobbade som rallare vid järnvägen. Från Västergötland så hamnade en del av familjen med tiden i Hälsingland. Där träffade min farmor min farfar. Han jobbade vid sågverket i Stocka, han körde timmerbil. Han förlorade alla sina fingrar vid sågen vid ett tillfälle.

På den tiden bodde folk som arbetade till bolaget i så kallade bolagsgårdar. Och så bodde farmor och farfar i ett hus vid Harmånger station ( Edsäter ). De flesta av manligt kön jobbade väl vid järnvägen eller på den stora sulfitfabriken i Strömsbruk eller vid sågen i Stocka. Min farmors pappa omkom när han vid ett tillfälle jobbade vid järnvägen. Han blev påkörd bakifrån av tåget. Han var inte så gammal. Han lämnade efter sig en änka som blev boende hos sina barn till hon blev gammal och dog. Hon är kvinnan på fotot.  Min farmor är andra från höger.

Min farmor blev fattig i hela livet. Från statare i Västergötland till en bolagsgård i Hälsingland som saknade vatten, toalett, bad. Man eldade i vedspis, hämtade vatten i en brunn ute på gården. Man hade ett utedass bakom boden. På utedasset fanns inget mjukt och fint skithuspapper utan man fick gnugga något hårt papper som kanske kom från någon tidning eller något annat tills det blev mjukt. Det fick man torka sig i röven med. Bakom utedasset låg slaskhögen dit man gick med avfall man samlat ihop efter rester och sånt. Tvätta gjorde man ute på gården. Man värmde vatten i en stor gryta sen fick man pumpa vatten och skölja i flera olika baljor. Man kramade och vred ur vattnet för hand. Sen hängde man tvätten på långa linor uppe på berget bakom huset. Klockan fem varje morgon klev min farmor upp för att börja elda i spisen för då var huset helt utkylt. Jo jag glömde. Mattor tvättade man nere vid ån.  Äggskal och kaffesump la man till trädgårdsblommorna som näring. Brännässlorna bakom uthuset använde man att tvätta håret i. Det här var 1960 talet i Edsäter.

Fotot fick jag av henne vid hennes dödsbädd. Fotot var och är inramat i en liten fin ram som alltid hängde på väggen. Det här är det enda fotot som jag vet att hon hade på sig själv som ung och som barn. Och det betydde säkert massor för henne. Det var troligen det enda minne som fanns från hennes barndom och hon var mycket rädd om det.

Video - Ola Pettersson - Barndomshemmet

Jag satt och googlade lite på de ställen min farmor bott. Lite kusligt blev det. Jag antar att den lilla stugan i Västergötland inte finns kvar. Där den har stått så tror jag att det växer träd, buskar och gräs nu. "Vättarna, alverna och småfolket har kanske tagit över. Min farmor trodde på sånt och berättade att hon sett små tomtar och andra väsen." Själv kallade hon sig ibland för "storhuldra". Säkert kan ingen ens ana att människor bott och levt på den platsen.

Jag letade mig fram på nätet och kunde snart följa Strömsbruksvägen från Harmånger och neråt mot Edsäter. Mycket, väldigt mycket är sig precis likt som det var för snart 50 år sedan. När jag kom ner mot Harmånger station kändes det spänt, men nu är det inte sig riktigt likt längre, stationen är riven som tidigare varit en stor järnvägsknutpunkt. Det enda som återstår är järnvägsrälsen som talar om att människor har jobbat hårt här.

En liten bit till så på vänster sida ska det stora vita bolagshuset ligga men det gör inte det, det är rivet och man kan inte ana att människor levt ett långt liv där. Spåren är som bortblåsta.

Jag följer vägen en bit till och kommer ner till Strömsbruk och till platsen där den gamla sjukstugan ska ligga på, men ingen sjukstuga finns, den är riven. På platsen är en gräsmatta anlagd. Ingen skulle kunna ana sig till att ett stort rött hus stått där.



Liv som har funnits på tre platser där min farmor bott är precis som om det aldrig funnits, som om hon aldrig funnits. Kusligt och lite otäckt samtidigt sorgligt. Människors barndomshem är borta. Det finns inget att återvända till om man skulle vilja. Fast jag tyckte det var väldigt kul att hitta den här tjänsten så jag kunde åka vägen ner mot Edsäter och mot Strömsbruk. Jag har alltid gillat tallskogen efter den vägen. Tallskogen, ån och järnvägen. Så det var en spännande och igenkännande känsla.

Följ vägen klicka här sedan när du kommit in klickar du på A och sedan klickar du på bilden. Sen är det bara att följa vägen.

Nu är det Lucia och snart är det jul. Tomten är på väg till alla snälla barn. Och räven raskar över isen

Jag har haft huvudet fullt av tankar idag. Hade tänkt skriva massor men jag vet inte om det blir så mycket. Känner mig rätt så trött. Jag har varit rätt så glad och uppåt under dagen. Kanske därför jag är trött för det är inte speciellt ofta man är positiv. Det tar på krafterna.

Jag var på ett ställe nu på eftermiddagen och såg ett par gamla singlar. Den ena var med Ann-Louise Hansson "Du kom-du gick" den andra var med en grupp som heter Wasa Express "Schack Matt Wang dang boom slang.

Det är gamla låtar. Jag letade på YouTube men kunde inte hitta reda på dom. Alldeles för gamla för att finnas kvar och vara intressanta. Jag sökte på "Du kom-du gick" och hittade direkt en rap låt med Frederic - Du kom, Du gick! Så jag plockade upp den istället.

Video - Frederic - Du kom, Du gick + lyrics

Dagen har verkligen varit lite magisk. Jag målade en tavla för något år sedan "det blå Jesuståget" Idag har det lilla blå Jesus tåget fått påhäng. 

Nu sitter en rosa vagn påkopplad. Den var verkligen rosa. Det lustiga med hela grejen var att när jag såg det så var första vagnen ett blått lok, nästa var ett svart lok och efter det en rosa vagn. Det såg lustigt ut. Blått för pojke, rosa för flicka och där i mellan klämmer de en svart jävel. Bara en tanke som kom upp.

Marco hade precis ropat på mig för att visa den örn han påbörjat på sin tavla. Jättestora vingar som är utbredda. Örnen är på väg ner med klorna ute och redo för att slå klorna i något utvalt byte. Marco gissade på en vessla. Marco sa något skumt i går kväll, bara så där spontant från ingenstans så säger han "axla mantlarna" Tror han hade påbörjat bakgrunden på tavlan då.

Hittade en annan låt jag tyckte var lite bra. Ingmar Sund - En ängel kom, en ängel gick.

Kan man utläsa något dolt i konsten? Berättar konsten något för oss? Kanske, kanske! Ibland verkar det så. Tomma löften, tomma ord som blev en skräcködla och ett spel för gallerian är lika med avundsjukan i ett nötskal "

Jag har en tavla som jag för första gången målade någon gång på 1990 talet. Jag blev aldrig nöjd med den utan efter något år målade jag om färgerna på den. Den såg fortfarande fel ut med ansiktet lite på sidan och som lite bakslugt lyssnade men ändå vände ryggen till. Så gick då ytterligare en massa år och nu nyligen målade jag om den igen. Nu lät jag ansiktet komma lite i skuggan. Det finns någon där men på något sätt är den kamouflerad. Vid alla tre tillfällena jag målat tavlan så har den ändrat färg precis som en kameleont. Kameleonten är en ödla och ett kräldjur som alltså kan kamouflera sig.  Den byter färg för att flyta/passa in i miljön. Ganska häftigt faktiskt!

Hela sammanhanget kom jag på i morse. En lång väg och en lång tid för en så simpel tavla.

Jag satt och funderade på tavlan. Den senaste gången jag målade om tavlan så tillkom en figur. Jag tror det kan vara en kameleont. Jag har många gånger bett Markko måla en för han är ju så bra på att måla djur. Men det har aldrig blivit av. Synd! Men skit samma. Nu har jag i alla fall något som liknar en kameleont. Hur som helst så följde den här tavlan med till utställningen. Under alla år har den inte fått något namn. Jag har inte hittat något som passar. Så jag tog ett namn som jag skrivit på ett papper. Tavlan fick heta "tomma ord, tomma löften".  Inte för att jag tyckte det passade. Jag pratade med en person på utställningen om just kameleonten som jag först trodde var en ögonfransgecko.  Som jag ser det är ansiktet på kameleonten till höger på tavlan men personen tyckte ansiktet var till vänster där jag tyckte svansen var. Alltså så har den här kameleonten två ansikten och två svansar. Inget annat än en skräcködla kan ha två huvuden och två svansar. Nu har tavlan fått sitt namn "skräcködlan".  Eller varför inte "tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla"

¨Några har gillat tavlan och några har tyckt den varit skitdålig. Och det får man tycka!

En bild jag googlade fram i morse på en Geckoödla .
Söta små rackare. Hittade en blogg som skrivit en del om dem.

Geckos och girigbukar

Om jag vill kan jag hamna här med skräcködlan. Säkert kan jag gå en annan väg också. Finns säkert en hel del att välja på. Tiden brukar avgöra det. Jag kopierar ner några rader där jag hamnade just nu. Lite kul faktiskt. 

Skräcködlan - en slags hyllning till mitt Fin(a)land

Lina Lundin har dykt ner i det nyansrika, känslofyllda, finska språket och dess musik, samt i landets starka karaoke- och sällskapsdanskultur. I Skräcködlan – en slags hyllning till mitt Fin(a)land undersöks viktigheten i vårt ursprung, våra rötter och vår uppväxt. Det blir passionerat, allvarligt, lekfullt och galet i dans, sång och text! Skräcködlan – en slags hyllning till mitt Fin(a)land.

Utställningen håller fortfarande på och håller på fram till den 15/11-2013

Innan jag gick till utställningen idag så var jag på ett annat ställe. Det var bra så jag fick lufta mig lite. Jag kom på en grej till med tavlan. Tavlan har ju ett galler och först kunde jag inte se var det skulle höra hemma i symboliken. Men så sa det klick och det stod helt klart att symboliken blir ett spel för gallerian. Så nu tror jag att tavlan har fått hela sitt namn. Precis som ödlan så kom gallret till sista gången jag målade om tavlan. Kan ha varit i början på det här året.

"Tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla och ett spel för gallerian"

2013-11-09

Jag har sovit på saken lite och nu framträder ytterligare detaljer på tavlan. Ansiktet på tavlan är ju lite grönt. Grönt förknippas ju ofta med "grön av avundsjuka". Eftersom det här ansiktet är lite skuggat och har en stängd blick så skulle man ju kunna tolka det som en dold avundsjuka. I nedre högra hörnet hade jag tänkt måla en kotte eller en nöt av något slag men det blev inte så. Hade jag gjort det så hade man kanske kunnat säga "avundsjukan i ett nötskal". När jag tittar närmare på tavlan så kan man kanske gör den tolkningen ändå. Ansiktet finns i ett nötskal. Så den finns där i alla fall avundsjukan inkapslad i ett nötskal. Nu har jag verkligen blivit osäker på vad tavlan ska heta. Jag kanske bara kan lägga till med ett "är lika med =" Så gör jag! Då är väl tavlan klar då? Tänk att det ska vara så himla svårt att bestämma sig. Men nu får det bli så. Den är klar! PUNKT!

"Tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla och ett spel för gallerian är lika med avundsjukan i ett nötskal "

Regnbågen går ner på åkern på andra sidan ån i Kungsör. Och så blir det utställning mellan den 1-15 november 2013

En lite annorlunda dag blev det. På förmiddagen när jag skulle hämta en ängel jag har för att fota den så ser jag att en liten fågel en liten blåmes har smitit in i rummet. Det tar en stund innan vi har fått ut den. Ett par gånger körde den huvudet i fönstret men kom på till slut var utgången låg. Jag tänkte fota den när den satt på golvlampan men lät bli för jag antog att jag skulle skrämma den. Så jag har inget foto på den men jag har en bild av en liten blåmes som Markko målat för ett tag sedan. Och naturligtvis är det förbjudet att kopiera av den. Men han kommer att vara med på utställningen som börjar snart. Då kan man se blåmesen och hans andra kompisar.

När fågeln var ute fotade jag ängeln. En ängel som varit kritvit från början men gulnat lite fläckvis av ålder. I ena handen håller den vita ängeln ett ljus. Ett ljus för upplysning och synlighet kanske?

Sen var vi ute på en längre promenad. Vi köpte med oss rödbetssallad och köttbullar hem. På vägen hem regnade det lite på oss men det kändes ändå positivt. Som ett litet lyckoregn. Väl hemma så fixade vi till godsakerna. När vi satt där vid bordet så regnade det lite igen och på det framträder en urtjusig regnbåge. Jag har sett det en gång tidigare att regnbågen i princip går ner framför fötterna på en. Nu inte riktigt framför fötterna men väl på åkern på andra sidan ån. En enorm regnbåge. På slutet kunde vi lite svagt se ytterligare en regnbåge ovanför denna.

Jo! Nu ska jag inte glömma bort att när vi släppt ut den lilla blåmesen på ena sidan så kan jag på andra sidan huset se en stor rovfågel kretsa i luften letande efter ett offer att slå klorna i.

Det blev ett foto till på en annan ängel jag har en lyckoängel. Också en ängel i vitt. En ängel i tyg med flätor. Hon har ett rött hjärta på bröstet. Och nu ska jag väl inte glömma att berätta att jag hjälpt en liten blåmes ut tidigare. Den gången var det i ett förfallet ödehus. Jag fick krossa ett fönster för att den skulle komma ut. Jag fick vara noga med att plocka bort glas på sidorna i ramen så fågeln inte skulle skada sig på väg ut i friheten. Då hade ju hela räddningsaktionen varit förgäves!

Vi satte upp några affischer när vi var ute. Det blir lite gammalt men väldigt mycket nytt på vår gemensamma konstutställning i Kungsör som börjar den 1 november.

Höst och konstiga olustiga drömmar. Och så målar vi på Markko och jag för utställningen mellan den 1 - 15 november 2013 - Vernissage fredag 1 november kl. 12.00.

Det rullar på och nu är hösten här med stormsteg. Mörkt och tråkigt. Vad mer? Jo ett par konstiga och olustiga drömmar den här veckan.

I den första drömmen var det jag och en ung person som skulle ta oss över en djup avgrund. Så djup och så hemsk. Vi stod på ena sidan och skulle över till andra sidan. På mitten fanns en tunn kätting och det var den enda väg som fanns att ta sig över. Jag och den unga personen höll om varandra och så hoppade vi över till kedjan, under oss kan vi nu se avgrunden tydligt. Ett enda felsteg och vi rasar ner i den. Vi ska nu från kättingen försöka ta satts för att båda tillsammans och exakt samtidigt hoppa över till nästa sida. Här vaknar jag.

I den andra drömmen så kommer det en man gående ut mot en pir vid havet. När han kommer fram längst ut så kan jag se att han har en liten baby i sin famn. Babyn är inlindad i lindor. Helt plötsligt kastar karln upp babyn i luften. Babyn åker jättehögt upp och den glada mannen står nedanför tittar upp och väntar på att babyn ska komma ner igen. Blixtsnabbt och plötsligt dyker en rovfågel upp från skyn. Slår klorna i knytet och försvinner med det.

Hur tolkar man sådana här drömmar?

Jag målar på så mycket jag har lust med. I går kväll så tog lusten slut. Jag tog färger som blivit kvar på paletten och målade ut dem bara på måfå på en duk. Tänkte jag kunde ha det som bakgrund till någon tavla. Man måste ju snåla och spara lite. I morse satt jag och kollade på tavlan och funderade på om jag skulle lägga dit något höstligt träd. Medans jag satt där och skådade så framträdde något jag inte sett. Nu såg jag tavlan från sidan och nu har färgerna lagt sig lite till rätta i min hjärna. Det finns ett motiv, ett motiv som kommit fram helt oplanerat. Det bara blev så. Penseln kanske lurade mig lite, den styrde i mina drag. Helt omedvetet har jag målat en eldsvåda. Jag ser nu tydligt trappen, verandan, ett fönster och så elden som brinner innanför och som är på väg ut och som nu slickar dörrkarmarna. Riktigt ruskigt det här.

eldsvådan

Mitt i allt det här eländet så kommer samma tanke upp igen som för ett tag sedan. Gud är skitförbannad!

Den här tavlan målade jag för någon vecka sedan ungefär på samma sätt. Jag kunde då se en stor örn på bilden. Tavlan fick inget namn just då utan någon dag senare. Det fick bli "Konst är poesi utan ord"

Jag fortsätter att måla under temat Gudarna Målar och Berättar. 

Video: I närkontakt med Gud

Tider och plats för utställningen - klicka

Video: Kommande utställningar 2012 för Marco och Stella Eklund Karlsson

Vi som ställer ut.

Dundrar på och målar efter sköna Rock Me Baby med Johnny Nash och som vanligt målar jag under temat Gudarna Målar och Berättar

Jag lyssnade på några gamla band i kväll och kom på en låt som är så fin. Danslusten dök upp och det blev ett väldigt sug på att få dansa. Det är väldigt länge sedan jag var ute en kväll. Det är länge sedan jag överhuvudtaget dansade. Kanske därför jag gått upp i vikt. Fast en bidragande orsak till är väl att jag slutade röka för snart två år sedan.

Det suger fortfarande ibland efter ciggen. Men det är bara att hålla emot för det är farligt att röka och kröka. Lika är det väl med danssuget. Bara att hålla emot för det har ju blivit farligt att gå ut och då speciellt på kvällar och helger.

Så nu sitter jag här utan dans, cigg och kröka! :-)) Jag får väl dansa hemma för mig själv. Går väl bra det med. Fast nog var det skitkul att dansa med någon. Någon som verkligen kunde ta ut svängarna.

Jag kollade på bandet där jag hittade den fina låten. Bandet är från 1988. Kan ni tänka er? Det är 25år sedan. Fy fasiken! Var tog tiden vägen?

Jag gör så här. Jag lånar namnet på låten till en tavla jag håller på att måla, tror det passar bra.

Video - Rock Me Baby med Johnny Nash