Idag har jag fått röstkortet. Mitt val till EU blir så självklart Djurens Parti. Vi tecknar också ett medlemskap hos dem.

Så här blir det nu. Jag har fått min röstsedel till EU valet. Jag har kollat av lite närmare på det parti som jag tänkt mig rösta på. Det är ett rätt så nytt parti. Många unga finns med och det tror jag är nödvändigt för mänsklighetens överlevnad. Jag vill ju påstå att de gamla partierna så som moderaterna och socialdemokraterna och uvarna som sitter där är rätt så tröttsamma och enkelspåriga. De har stelnat och har inte något speciellt att komma med som är av vikt. De kör det gamla vanliga som vi hört så många gånger förr. Jag ratar alla gamla sunkiga partier!

Jag satsar på "Djurens parti" till EU. De har ett program som jag gillar.

Partiet är ju rätt så nytt och får ju inga bidrag av staten med sin valkampanj så när jag går och röstar så finns troligen inte deras valsedel i lokalen. Då får jag ta en blank och skriva i partiets namn med en bläckpenna. Vill jag rösta på någon speciell person så skriver jag i dennes namn också. Tror att det kommer att finns valsedlar på en del ställen.

Jag har valt min ledamot till EU som jag vill ha. Så här säger hon ( Tina Persson )

Skapa ett nytt Europa för vår planet.
Om jag väljs in som ledamot av EU-parlamentet under 2014 åtar jag mig att stödja en politik som garanterar att Europas användning av naturresurser sker inom ramarna för en planet. Jag lovar också att aktivt bidra till följande politiska mål:

*Tackla klimatförändringarna
*Ställ om till en resurseffektiv ekonomi och gröna jobb
*Stoppa förlusten av natur och biologisk mångfald
*Stimulera en mer hållbar och hälsosam konsumtion
*Säkra rena och friska vattendrag
*Skydda miljön för att gynna mänskligt välbefinnande globalt
*Stoppa den illegala handeln med virke och hotade djur och växter
*Säkerställ ett hållbart jordbruk
*Återställ fiskbestånden

*Det jag också vill jobba med i EU är de bortglömda djuren i EU. De bortglömda djuren är Europas alla gatuhundar, djuren i zoo och på cirkusar, tävlingsdjuren såsom exempelvis kapplöpningshundarna samt djuren som göms bakom ordet KULTUR exempelvis tjurfäktningen. Jag vill att dessa djur skall stå under EU's beskydd och skall in i EU fördraget.

Här finns flera som ställer upp till EU inom samma parti. Klicka på länken här under.

Djurens parti ställer upp i EU-valet med en tung djurexpertlista.

På lördag och söndag är det dags igen för konst och hantverkssafari i Kungsör. Markko målar som vanligt under temat "Naturens musik" och jag under "Gudarna Målar och Berättar". Välkomna att titta in hos oss om ni vill.

Två drömmar som signalerar om miljön! Nu har jag äntligen bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Det blir miljövänliga SvP. Och en nyinspelad naturfilm

Jag har haft ett par knepiga drömmar ett par nätter. Säkert har det med miljöförstöringen att göra. Jag är väldigt orolig för vår miljö. Vi måste ha en bra miljö för att överleva. Ju fler vi blir på jorden desto snabbare går vi mot en total skövling av moder jords tillgångar.

Video - Naturfoton tagna runt Kungsör - 2012 / 2013

Den första drömmen hade jag i förrgår. - Jag kom gående in mot en järnväg. Precis framför järnvägen fanns en rektangulär halvfärdig byggnad, i princip bara en grå stengrund. Det kändes lite obehagligt. Runt stengrunden var det rensat på träd, buskar och annan växtlighet. Det såg väldigt dött och tråkigt ut. Lite åt sidan fanns en snårig skog. Jag gick dit för att kolla om man kanske kunde bygga sig en liten stuga där istället. Från det hållet och det var från högerhållet så kan jag nu se stengrunden i den vinkeln. Jag ser hur stengrunden ska snyggas till för att dölja misslyckandet och förstörandet av marken. Helt plötsligt kommer det upp i alla fyra hörnen någon typ av vackra tygblommor.

Den andra drömmen var i natt och det jag kommer ihåg var att vi skulle med tåget. Vi missade det ena eftersom vi stod och tjafsade om priser. Just det tåget som vi missade var det billigaste. Om vi snabbade oss på så skulle vi få lifta med ett annat tåg för att hinna ifatt det andra tåget så vi kunde kliva på vid nästa station. Vi fick lov att ta oss in i loket. Det var högt och bökigt. Vi hade matpåsar fulla med matvaror som skulle med. Den ena påsen var en vit plastpåse den andra tror jag var i tyg eller papper. Så satt vi då där längst fram i loket och tåget rullade iväg framåt. Lokföraren var en glad ljus kvinna. Vad kusligt! Nu stämmer det helt plötsligt in med mitt tåg som jag målade när jag bodde i Skogås. Tro det var 2011. Tygblommorna på hörnen. Den ljusa kvinnan längst fram i loket. Och så drömtåget! Ur konstsamlingen "Gudarna Målar och Berättar" Det var ju precis så det var i drömmen.

Lite lustigt hur man kan drömma. Säkert kan man plocka ur massor i de här drömmarna som har med miljön att göra. Jag sa ju igår att man kanske borde kolla på olika partier hur de ställer sig till vår viktiga miljö. Miljön är ju en förutsättning för överlevnad. Jag har nu på morgonen hunnit med att gå igenom några partier. Några behöver jag ju inte gå igenom eftersom de haft flera år på sig i riksdagen att visa framfötterna. Men de framfötterna har jag inte sett hos något av de partierna. Jag är urless på dem. Allt står still. Allt blir bara sämre.

Jag hittade ett parti nu för en stund sedan som ligger på min linje när det gäller miljön. Lite festligt också att de har en tidning som heter precis som min morfars gamla ångslup. Min morfar var båtägare och båtbyggare. Han och hans bror körde timmerdragare "bogserbåt" utöver Selångersån i Sundsvall. Jag har en berättelse från en av dessa resor över ån. Jag ska leta reda på den när jag kommer åt i förrådet. Den var publicerad i en båttidning. Jag ser nu att många gamla båtar från Sundsvall finns i ett digitalt museum hos Sundsvalls bibliotek. Jag känner igen ett namn och det är min morbrors "Rune Högström". Jag vet att han hade någon utställning om ångslupar / båtar på biblioteket i Sundsvall. Jag tror han skänkte mycket av båtmodellerna till det museet.

Men nu till saken med just namnet på min morfars hembyggda båt FRAMÅT. Det är ju faktiskt riktigt sant ibland att man ska se framåt och inte bakåt. Fast ibland undrar jag nog om man inte behöver se sig om lite för att kolla på vad som hände? Det är väl det som kallas för konsekvenser och erfarenheter. Och man kan säkert lära på misstagen. Det vore ju synd att fortsätta göra samma misstag.

Fast det var ju inte riktigt det här heller som jag ville komma fram till utan det jag ville komma fram till var att jag hittat ett mindre parti som stämmer överens med mina miljökrav av det jag kan läsa i deras partiprogram på deras hemsida. Och just deras medlemstidning heter "FRAMÅT". Om jag drar mig till minnes så har jag för rätt så länge sedan sagt att jag ska rösta om det kommer något "framtidsparti". Ja! jag vet. Det är ett litet parti och vad ska de kunna göra mot de större partierna? Ja jag vet verkligen inte det. Det är tråkigt när större partier får fara fram som blådårar och förstöra vår värdefulla natur med falska löften.

Nä! Då röstar jag hellre litet för att markera var jag står.  Finns detta parti inte med på min ort eller i mitt landsting så lägger jag min röst där i alla fall. Det går att skriva på en blank lapp med bläck. Så ska jag göra. Det är mitt sätt att demonstrera att jag är missnöjd med miljöpolitiken. Miljön och djuren ligger mig varmast om hjärtat nu när vi går mot val. Så självklart måste jag gå efter vad jag själv tycker och inte vad min granne tycker. Så är det! 

Det blir alltså SVP som jag röstar på! - Det är mitt val och jag förutsätter att du respekterar det!

Här deras miljöpolitik

Sverige skall ha ett starkt miljö- och djurskydd. Sverige har en unik natur som är värd att skydda och bevara. Livsmedelsindustri och annan verksamhet där djurhållning ingår måste vara etiskt hållbar.

Alla politiska beslut måste ta miljön i beaktande. En god miljö är själva förutsättningen för att vårt folk ska kunna fortsätta leva i Sverige och dessutom ha möjlighet att ta del av vår unika natur. Även om miljöfrågan är global, så måste vi även på lokal och nationell nivå ta vårt yttersta ansvar. Sverige skall ligga främst i kampen mot natur- och miljöförstöring. Vår livsmedelsindustri skall vara en förebild, där hygien och etiskt förhållande till djuren är fundamentalt.

Video - Crying Earth 

Tillägg klockan 21.11

Jag höll på att lägga upp ett nytt foto på YouTube nu i kväll. Jag höll på att byta till en bild av en tavla jag målat. Jag höll på med  "avundsjukan". Avundsjukan heter ju inte bara avundsjukan utan den heter allt som allt "avundsjukan är gjord av grön metall, skitnödig och mycket farlig." När jag höll på med det här så kollade jag ut och fick se ett så konstigt moln som seglade upp snabbt. Fram med kameran och tog några kort. På mitten såg molnet grönt ut. När jag kollade sen så syntes det inte på fotot. Jag visade bilden för Markko och han säger - Det där är ju avundsjukan! Och det är det nog, man kan se ögonen i molnet och den spretande pälsen. 

Svenska barn inte välkomna. Undra hur dom har det med jämlikheten och rättvisan i Smedjebacken. Svenska barn diskrimineras i Sverige.

Idag är jag arg. Idag är jag jävligt arg.

Jag var ute på nätet och googlade lite. Letade efter något ställe att ställa ut våra tavlor på. Smedjebacken var något jag tittade på och har funderat på ett tag. Det är ju rätt så vackert där. Jag kollade av kommunens hemsida för att hitta något inom konst. Efter det gick jag igenom det jag hittat om olika föreningar som ställer ut konst.

Och nu så blir min dag förstörd. Huvudvärken infinner sig blixtsnabbt och känslan av att bli grön som hulken infinner sig också. Jag blir tokarg och väldigt bestört. En otroligt galen känsla.

Utställningen "Jag känner mig glad..."

Fy fan vad ledsen man blir när man läser något sådant här som jag läste för en stund sedan. Jag blir förbannad och det knyter sig i magen. Jag känner faktiskt hatet smyga sig på mig. En otäck och maktlös känsla. Hur kan man vara så grym och taskig mot barn som denna Pernilla Jansson från Smedjebacken är? Hur är man funtad? Var finns hjärtat. Och sist men inte minst. Vad skapar hon med det här. Hon skapar en utanförskap bland barnen "ett vi och dom." De vita barnen duger inte de får inte vara med. De vita barnen diskrimineras av en vit person framför andra barn, svarta barn från andra länder. Det här skapar sorg och en massa frågetecken hos de barnen som inte fick vara med utan fick stå på sidan och titta på medans de andra bruna barnen fick vara glada och lyftas fram i ljuset. Dom hade fått rättigheten av att vara glada! Men inte de vita barnen? De svarta barnen är bättre än de vita! Det är vad Pernilla Jansson visat fram för barnen och för allmänheten.

Syskonen Ali (Nuura, Abdalla och Nasra) och Amal Yahge är alla delaktiga i historiens första utställning som visas i den nya Art Boxen vid torget i Smedjebacken. Om du kollar bakom barnen så kan du se en självgod Pernilla Jansson stå med armarna i kors, le belåtet åt sitt verk.

Jag är så jävla förbannad. Jävla sopa till mänskligt odjur den här Pernilla Jansson. 

Den här unge gossen var en av alla dem som medverkat till att sprida de glada beskeden i den utställning som öppnades vid torget. 

Smedjebacken kommun skriver följande på sin hemsida: En ny utställningsyta för barn och unga har den 15 maj invigts vid torget i Smedjebacken. "Dom berättar inte att det bara gäller för nysvenskar " bruna invandrar ungar" inget om att det inte gäller för vita barn" Inget om att vita barn inte är välkomna" Jag hoppas föräldrarna till de ovälkomna flyttar från kommunen så det inte får in deras skattepengar som antagligen går till att missgynna deras egna barn. Pengar som går till att kränka och förolämpa vita barn. Flytta från kommun med era vita barn!

Och det allra sämsta med det här är att det leder till hat hos de vita barnen. Hos de svarta barnen leder det till respektlöshet mot de vita barnen. De uteslöts ju, de var inget värda så dem får man behandla som lort för det har ju även de vita vuxna bestämmande ledarna gjort. Hur kan man tillåtas göra på det här sättet? Jag trodde inte det fanns så otroligt mycket dumt folk bland de vita i Sverige. Man blir mörkrädd vilka kräk. 

Och här har vi då statsministerns släktträd.

Jag säger bara en sak. Nä...jag ska inte säga det. Jag ska inte sjunka på samma låga nivå som Sveriges statsminister som har en invandrar bakgrund. Med afrikanska gener rinnandes i sina ådror. Just därför har ett orättvist Sverige skapats. För att vi fått en man som ska leda landet som hatar landet och de vita som finns där. En man som brinner för alla som är mörka och invandrare antagligen bara för att hans förfäder har invandrat till Sverige och för att dom var mörka.

Sjuka människa. Hålla våra vita barn utanför kulturen. Hålla våra barn utanför att få vara glada. Belasta våra vita barn med dåligt samvete, skuld och skam. Vad har barnen gjort dig ditt monster till svenskfientlig statsminister?

"Skuggan" Jag har målat en tavla som heter skuggan. Och i ett alldeles speciellt sammanhang och jag tror den passar väldigt bra in på denne mannen.  Man kan ju säga "skuggan av det förgångna" Det är en tavla med två indianer. Man och kvinna och en skugga. Som vi alla vet så förlorade indianerna sitt land till människor från andra länder. Indianernas land var ju Amerika "USA" I USA bor det många svarta och inte speciellt många av ursprungsbefolkningen "indianer" finns kvar. De kördes bort från sina egna marker av främmande människor som kom in i landet, dödade och roffade åt sig. 

Jag tecknade bilden någon gång i slutet på 1990 talet. Målade senare en tavla i olja utan skuggan. Och som vanligt målar jag under temat Gudarna Målar och Berättar.

Inget skitsnack utan Reinfeldt har själv skrutit till media att han är invandrare. Och han måste ju tycka att han är ofantligt bra eftersom allt bra kommer utifrån enligt honom. 

Att han även tycker att svenskar är skit och inget värda i princip, det har han också sagt till media. Svenskar är barbarer och mental störda enligt statsministern.

Fy fan Reinfeldt! Först skulle de svenska vita barnen få vara med sedan bestämdes det att de inte skulle få vara med. Först ge dem glädjen och sedan ta ifrån dem den. Du är nog bland de otäckaste människor jag någonsin har träffat på. Vad är det för fel på dig?

En nöjd och skadeglad statsminister.

Det kom en tanke igår. Något jag hörde som ung när en kvinna skulle upp på karriärstegen. Ofta hette det att hon tog sängvägen. Och den tanken kom alltså igår igen och då ihop med en viss person. Jag har googlat lite på nätet idag och det skulle mycket väl kunna stämma. Fast jag vet inte säkert utan bara tror så, därför skriver jag inte ut något namn. Har man tagit sig upp politiskt på det sättet så undrar jag vad de politiker som bjudit in till sin säng har fått betala i gengäld? Bra lön kanske eller ett toppjobb? Horor vill ju alltid ha betalt och bra betalt. Sen finns det ju en annan sort som skvallrar för mannens fruga om de inte får som dom vill. Och det kallas för utpressning! Fast nu tror ju inte jag att våra politiker håller på med sådant här. För det skulle verkligen vara rena barbariet.

video - Anugama - Shamanic Journey - Om Shanti

Så förlorade indianerna sitt land

Omkring år 1700 jagade siouxstammarna på prärien i västra Minnesota bisonoxe till fots. I mitten av 1700-talet hade vissa stammar fått tillgång till hästar.

Vid övergången till 1800-talet hade oglalasiouxerna och andra prärieindianer utvecklat en livsstil grundad på bisonjakt på hästrygg. När guld hittades i Kalifornien år 1849 och i Black Hills år 1874 vällde guldgrävare, handelsmän och nybyggare in i siouxernas områden.

Kulturkrocken ledde till en rad olika traktatbrott samt restriktiv lagstiftning som innebar att stammarna stängdes in på ett allt mindre område. Under tiden hade nybyggarna nästintill utrotat bisonoxen.

År 1980 beordrade högsta domstolen att USA:s regering skulle ­betala skadestånd för ockupationen av Black Hills. ­Inklusive ränta uppgår det i dag till över sju miljarder kronor, men siouxerna ­vägrar ta emot pengarna. De vill ha tillbaka sitt land.

Några bilder från vår konstutställning i Kungsör. En dröm om en stor vit lokal att hänga många av mina stora tavlor i gick i uppfyllelse. En fin födelsedagspresent till mig som fyllde år samma dag som utställningen var slut.

Nu är utställningen slut. Sista dag var i går. Nu tänkte jag visa lite foton från kvällen innan utställningen och något foto straxt innan vi öppnade dörrarna för vernissage. Jag tog inga bilder under själva vernissaget. Fanns inte så mycket tid till det.

Det blev ett jättefint vernissage. Och vi är så tacksamma för alla mysiga och trevliga människor som besökte oss. Nu laddar vi för att måla nya tavlor och riktar in oss på någon ny utställning. Var vet vi inte riktigt ännu. Vi kommer i alla fall att medverka i Kungsörs julsalong med två alster var.

Vill man titta på vår konst så kan man kolla i våra gallerier på nätet eller så kan man ju komma hem till oss och titta på riktigt.

Kan man utläsa något dolt i konsten? Berättar konsten något för oss? Kanske, kanske! Ibland verkar det så. Tomma löften, tomma ord som blev en skräcködla och ett spel för gallerian är lika med avundsjukan i ett nötskal "

Jag har en tavla som jag för första gången målade någon gång på 1990 talet. Jag blev aldrig nöjd med den utan efter något år målade jag om färgerna på den. Den såg fortfarande fel ut med ansiktet lite på sidan och som lite bakslugt lyssnade men ändå vände ryggen till. Så gick då ytterligare en massa år och nu nyligen målade jag om den igen. Nu lät jag ansiktet komma lite i skuggan. Det finns någon där men på något sätt är den kamouflerad. Vid alla tre tillfällena jag målat tavlan så har den ändrat färg precis som en kameleont. Kameleonten är en ödla och ett kräldjur som alltså kan kamouflera sig.  Den byter färg för att flyta/passa in i miljön. Ganska häftigt faktiskt!

Hela sammanhanget kom jag på i morse. En lång väg och en lång tid för en så simpel tavla.

Jag satt och funderade på tavlan. Den senaste gången jag målade om tavlan så tillkom en figur. Jag tror det kan vara en kameleont. Jag har många gånger bett Markko måla en för han är ju så bra på att måla djur. Men det har aldrig blivit av. Synd! Men skit samma. Nu har jag i alla fall något som liknar en kameleont. Hur som helst så följde den här tavlan med till utställningen. Under alla år har den inte fått något namn. Jag har inte hittat något som passar. Så jag tog ett namn som jag skrivit på ett papper. Tavlan fick heta "tomma ord, tomma löften".  Inte för att jag tyckte det passade. Jag pratade med en person på utställningen om just kameleonten som jag först trodde var en ögonfransgecko.  Som jag ser det är ansiktet på kameleonten till höger på tavlan men personen tyckte ansiktet var till vänster där jag tyckte svansen var. Alltså så har den här kameleonten två ansikten och två svansar. Inget annat än en skräcködla kan ha två huvuden och två svansar. Nu har tavlan fått sitt namn "skräcködlan".  Eller varför inte "tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla"

¨Några har gillat tavlan och några har tyckt den varit skitdålig. Och det får man tycka!

En bild jag googlade fram i morse på en Geckoödla .
Söta små rackare. Hittade en blogg som skrivit en del om dem.

Geckos och girigbukar

Om jag vill kan jag hamna här med skräcködlan. Säkert kan jag gå en annan väg också. Finns säkert en hel del att välja på. Tiden brukar avgöra det. Jag kopierar ner några rader där jag hamnade just nu. Lite kul faktiskt. 

Skräcködlan - en slags hyllning till mitt Fin(a)land

Lina Lundin har dykt ner i det nyansrika, känslofyllda, finska språket och dess musik, samt i landets starka karaoke- och sällskapsdanskultur. I Skräcködlan – en slags hyllning till mitt Fin(a)land undersöks viktigheten i vårt ursprung, våra rötter och vår uppväxt. Det blir passionerat, allvarligt, lekfullt och galet i dans, sång och text! Skräcködlan – en slags hyllning till mitt Fin(a)land.

Utställningen håller fortfarande på och håller på fram till den 15/11-2013

Innan jag gick till utställningen idag så var jag på ett annat ställe. Det var bra så jag fick lufta mig lite. Jag kom på en grej till med tavlan. Tavlan har ju ett galler och först kunde jag inte se var det skulle höra hemma i symboliken. Men så sa det klick och det stod helt klart att symboliken blir ett spel för gallerian. Så nu tror jag att tavlan har fått hela sitt namn. Precis som ödlan så kom gallret till sista gången jag målade om tavlan. Kan ha varit i början på det här året.

"Tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla och ett spel för gallerian"

2013-11-09

Jag har sovit på saken lite och nu framträder ytterligare detaljer på tavlan. Ansiktet på tavlan är ju lite grönt. Grönt förknippas ju ofta med "grön av avundsjuka". Eftersom det här ansiktet är lite skuggat och har en stängd blick så skulle man ju kunna tolka det som en dold avundsjuka. I nedre högra hörnet hade jag tänkt måla en kotte eller en nöt av något slag men det blev inte så. Hade jag gjort det så hade man kanske kunnat säga "avundsjukan i ett nötskal". När jag tittar närmare på tavlan så kan man kanske gör den tolkningen ändå. Ansiktet finns i ett nötskal. Så den finns där i alla fall avundsjukan inkapslad i ett nötskal. Nu har jag verkligen blivit osäker på vad tavlan ska heta. Jag kanske bara kan lägga till med ett "är lika med =" Så gör jag! Då är väl tavlan klar då? Tänk att det ska vara så himla svårt att bestämma sig. Men nu får det bli så. Den är klar! PUNKT!

"Tomma ord och tomma löften som blev en skräcködla och ett spel för gallerian är lika med avundsjukan i ett nötskal "

Regnbågen går ner på åkern på andra sidan ån i Kungsör. Och så blir det utställning mellan den 1-15 november 2013

En lite annorlunda dag blev det. På förmiddagen när jag skulle hämta en ängel jag har för att fota den så ser jag att en liten fågel en liten blåmes har smitit in i rummet. Det tar en stund innan vi har fått ut den. Ett par gånger körde den huvudet i fönstret men kom på till slut var utgången låg. Jag tänkte fota den när den satt på golvlampan men lät bli för jag antog att jag skulle skrämma den. Så jag har inget foto på den men jag har en bild av en liten blåmes som Markko målat för ett tag sedan. Och naturligtvis är det förbjudet att kopiera av den. Men han kommer att vara med på utställningen som börjar snart. Då kan man se blåmesen och hans andra kompisar.

När fågeln var ute fotade jag ängeln. En ängel som varit kritvit från början men gulnat lite fläckvis av ålder. I ena handen håller den vita ängeln ett ljus. Ett ljus för upplysning och synlighet kanske?

Sen var vi ute på en längre promenad. Vi köpte med oss rödbetssallad och köttbullar hem. På vägen hem regnade det lite på oss men det kändes ändå positivt. Som ett litet lyckoregn. Väl hemma så fixade vi till godsakerna. När vi satt där vid bordet så regnade det lite igen och på det framträder en urtjusig regnbåge. Jag har sett det en gång tidigare att regnbågen i princip går ner framför fötterna på en. Nu inte riktigt framför fötterna men väl på åkern på andra sidan ån. En enorm regnbåge. På slutet kunde vi lite svagt se ytterligare en regnbåge ovanför denna.

Jo! Nu ska jag inte glömma bort att när vi släppt ut den lilla blåmesen på ena sidan så kan jag på andra sidan huset se en stor rovfågel kretsa i luften letande efter ett offer att slå klorna i.

Det blev ett foto till på en annan ängel jag har en lyckoängel. Också en ängel i vitt. En ängel i tyg med flätor. Hon har ett rött hjärta på bröstet. Och nu ska jag väl inte glömma att berätta att jag hjälpt en liten blåmes ut tidigare. Den gången var det i ett förfallet ödehus. Jag fick krossa ett fönster för att den skulle komma ut. Jag fick vara noga med att plocka bort glas på sidorna i ramen så fågeln inte skulle skada sig på väg ut i friheten. Då hade ju hela räddningsaktionen varit förgäves!

Vi satte upp några affischer när vi var ute. Det blir lite gammalt men väldigt mycket nytt på vår gemensamma konstutställning i Kungsör som börjar den 1 november.

Höst och konstiga olustiga drömmar. Och så målar vi på Markko och jag för utställningen mellan den 1 - 15 november 2013 - Vernissage fredag 1 november kl. 12.00.

Det rullar på och nu är hösten här med stormsteg. Mörkt och tråkigt. Vad mer? Jo ett par konstiga och olustiga drömmar den här veckan.

I den första drömmen var det jag och en ung person som skulle ta oss över en djup avgrund. Så djup och så hemsk. Vi stod på ena sidan och skulle över till andra sidan. På mitten fanns en tunn kätting och det var den enda väg som fanns att ta sig över. Jag och den unga personen höll om varandra och så hoppade vi över till kedjan, under oss kan vi nu se avgrunden tydligt. Ett enda felsteg och vi rasar ner i den. Vi ska nu från kättingen försöka ta satts för att båda tillsammans och exakt samtidigt hoppa över till nästa sida. Här vaknar jag.

I den andra drömmen så kommer det en man gående ut mot en pir vid havet. När han kommer fram längst ut så kan jag se att han har en liten baby i sin famn. Babyn är inlindad i lindor. Helt plötsligt kastar karln upp babyn i luften. Babyn åker jättehögt upp och den glada mannen står nedanför tittar upp och väntar på att babyn ska komma ner igen. Blixtsnabbt och plötsligt dyker en rovfågel upp från skyn. Slår klorna i knytet och försvinner med det.

Hur tolkar man sådana här drömmar?

Jag målar på så mycket jag har lust med. I går kväll så tog lusten slut. Jag tog färger som blivit kvar på paletten och målade ut dem bara på måfå på en duk. Tänkte jag kunde ha det som bakgrund till någon tavla. Man måste ju snåla och spara lite. I morse satt jag och kollade på tavlan och funderade på om jag skulle lägga dit något höstligt träd. Medans jag satt där och skådade så framträdde något jag inte sett. Nu såg jag tavlan från sidan och nu har färgerna lagt sig lite till rätta i min hjärna. Det finns ett motiv, ett motiv som kommit fram helt oplanerat. Det bara blev så. Penseln kanske lurade mig lite, den styrde i mina drag. Helt omedvetet har jag målat en eldsvåda. Jag ser nu tydligt trappen, verandan, ett fönster och så elden som brinner innanför och som är på väg ut och som nu slickar dörrkarmarna. Riktigt ruskigt det här.

eldsvådan

Mitt i allt det här eländet så kommer samma tanke upp igen som för ett tag sedan. Gud är skitförbannad!

Den här tavlan målade jag för någon vecka sedan ungefär på samma sätt. Jag kunde då se en stor örn på bilden. Tavlan fick inget namn just då utan någon dag senare. Det fick bli "Konst är poesi utan ord"

Jag fortsätter att måla under temat Gudarna Målar och Berättar. 

Video: I närkontakt med Gud

Tider och plats för utställningen - klicka

Video: Kommande utställningar 2012 för Marco och Stella Eklund Karlsson

Vi som ställer ut.

Konstigt att saknaden och längtan aldrig försvinner. Beror det på sorgen av en förlorad barndom.

Jag stod och målade och helt plötsligt så kom en stor saknad och längtan efter min mamma. Tydligen är det något som aldrig går över.  Kanske borde jag skriva en bok i alla fall. Jag funderar på det. Det finns så mycket som är svårt att beskriva som kanske lättare kom till sin rätt i ett sammanhang. Jag får se. Sugen är jag men jag undrar om jag verkligen klarar av att få ihop ett sammanhang. Jag är en rätt så splittrad person.

Undra om den eviga saknaden som aldrig går över har något att göra med min ringa ålder vid skilsmässan eller om det var på sättet det gick till på. En annan fundering jag har haft är ju minnen från det jag var väldigt liten, minnen från en fin barndom. En underbar och snäll mamma. En duktig mamma, en rättvis mamma. Hon ville oss barn det allra bästa. Kan det vara det som sitter kvar. Är det sorgen från det som aldrig släpper. Så är det nog, en förlorad barndom.

Jag kommer ihåg ett brev jag fick från henne efter många år i fosterhemmet, på slutet när allt hopp för min del var ute. I brevet där hon skrev att hon ville sina barn det absolut bästa. Levde hon i den tron att det var bra. Eller var det något hon försökte intala sig själv för att orka? Så måste det ha varit, hon visste att det inte var bra.

Nu ska jag fortsätta måla. Jag målar rätt så planlöst faktiskt. Lyssnar mest på musik och tårarna ligger på lur. Så är det!

Det blev en tavla till slut av allt det planlösa målandet. Tavlan får heta "I dimmorna" En rätt så bra bakgrundsmålning tror jag.

Snart är det dags för kulturvecka och efter det ställer vi ut Marco och jag.

Marco ställer ut under tema "Naturens musik" och jag ställer ut under tema "Gudarna Målar och Berättar."

Kulturveckan i Kungsör 30 september - 6 oktober - Marco och jag kör med öppen atelje.

I Kungsörs biblioteks konstutställningshall ställer jag ut tillsammans med Markko Eklund Karlsson. Från 2013-11-01 till 2013-11-15. Vernissage fredag 1 november kl. 12.00.

Video Elvis Presley - You'll Never Walk Alone (Gospel)

Elvis Presley var egentligen naturligt blond med blå ögon. Han började färga sitt hår när han blev kändis.