Idag har jag många funderingar. Jag funderar på ersättningsnämnden, jag funderar på min konst, på politik, på Linus på linjen. Ja! på allt möjligt.

Undra varför man inte hör något om någon som fått sin ersättning från ersättningsnämnden.? Det är knäpptyst. Jag själv har inte hört ett skit därifrån. Jag har nog alla mina papper klara så det borde nog inte vara något problem att ge mig ett besked. Det har gått över tre månader sedan jag skickade in mina papper.

Fast mest funderar jag på hur det ser ut i Sverige just nu. Väldigt skräpigt, förfallet och lortigt på många ställen. Man kan ju se hur folk bara släpper saker de har i händerna, låter det bara falla till backen fast dom har en papperskorg straxt bredvid. Det tyder på att dom inte bryr sig, att dom inte tycker om. Det är inte deras sak. Det skiter dom i. Det dom slänger får någon annan plocka upp efter dom. Ser dom inte hur fult det blir? Vad har dom för själar. Vilka ögon ser dom med? Vad värdesätter dom i livet. 

"Jag kom på något som från en blixt från klar himmel. Det sa bara AHA! Det jag missat på RASIT som jag inte såg men ändå saknades. RASIT borde nog egentligen heta GOLDDIGGER.  Precis när jag skrivit halva ordet Golddigger bröts strömmen hos mig. När strömmen var tillbaka hade golddigger försvunnit så jag var tvungen att göra om allt igen. Så nu kommer han att heta "THATs IS RASIT Golddigger." Ja just det, en bägare full med guld älskar han mest. Hjärtat sitter ju på guldbägaren." 

Jag tänkte på ett par ordspråk i morse. Nu ska jag se om jag kommer ihåg dem båda.

Först den med stolarna:

Man kan inte sitta på två stolar samtidigt.

Och faktiskt, jag har glömt den andra. Jag kanske kommer ihåg den senare.

Nu har jag kommit på vad det andra ordspråket var: " Man kan inte både ha kakan och äta den"

Sen har jag drömt något konstigt i natt. Jag åkte buss och upptäckte efter att jag klivit av att jag saknade min plånbok och mina dörrnycklar. Jag ringde bussbolaget. Kvinnan kollade om det fanns kvar vilket det inte gjorde. Det hon sa var att någon hade väl gått förbi och tagit det med sig. Det var vanligt. Läskigt. Nu hade någon min identitet och mina nycklar till min bostad, bara för denne att gå in.

I samband med ordspråket kom jag att tänka på Reinfeldt. Jag läste något i tidningen i morse om någon partipolitiker som han har vid sin sida. Jag kopierar in en del av det tidningen skrev, det blir enklast så.

Fredrik Reinfeldt

Moderaterna har en riksdagsledamot, Abdirizak Waberi, som också varit ordförande i Islamiska Förbundet. Partiledningen borde skyndsamt kontrollera om Waberi utgör samma politiska säkerhetsrisk som Omar Mustafa

Igår hade jag besök. Det var roligt att få visa mina tavlor. Jag frågade besökaren vad han tyckte om "RASIT".  Han kollade och så sa han - Är den klar? Det känns som om något saknas.

 Jag får väl vänta med tavlan en stund så får jag se om något dyker upp, ibland ska det mogna lite. Men Rasit är fortfarande min och jag målar fortfarande under temat "Gudarna målar och berättar".

Lika där, det är mitt tema.

Jag kom på en grej. Jag frågade besökaren vad han tyckte RASIT liknade, vad han kunde se och det han sa var "Linus på linjen"

Och så ett foto på den nya tavla jag lite smått påbörjat. "Man känner igen dom på ögonen"

Ett foto på en sankt Paula som blommar fint just nu. Mitt i blomklasen har två blommor kommit upp som ändrat färg. Ser väldigt konstigt ut och malplacerat. De hör inte riktigt dit. Ändå försöker de ta sig förbi de andra och bli högre. De andra kommer i bakgrunden.

Mycket foton nu, några på fina himlar. Ett otroligt skådespel som snabbt kan skifta på de mest otroliga sätt. Jag kom på något. Jag målade vid ett tillfälle några tavlor som jag lät få namnet "Allt talar till oss" Vill blomman tala om något? Kan det vara så i de tavlor jag målar, vill de tala om något? I så fall vad?

Om du tittar noga så kan du se en del av en halo på den här himlen.

Det var länge sedan jag hade någon musik. Musiken har väl inte tystnat? Ärligt så har det varit tunt med musik ett tag. Det är synd för musik ger glädje i själen.  Men jag har faktiskt inget på lager idag. Helt tomt.

Nu har jag en låt! GOLDDIGGER får det ju bli. Fan vad jag känner mig nöjd just nu! Räven såg jag ju för någon vecka sedan ute på åkern. Han blev lite suddig när jag fotade, men likt förbaskat en räv "fox på engelska" Fotot på räven ligger i något inlägg före det här.

video - Kanye West - Gold Digger ft. Jamie Foxx

Landet från norr till söder. Djur på rymmen, nästan som en riktig safari. Baggar i Sundsvall - Kameler i Skåne och så lite Sidsjöns mentalsjukhus

Dagislärare stångad av Sidsjöns bagge, stor förvirring i Sidsjöområdet i går.

Fåren rymde från hagen och promenerade i går eftermiddag fritt på gatorna i Sidsjöområdet.

Sidsjö fastigheters Demba Kulibali fick rycka ut och hämta rymlingarna i går eftermiddag.

Satt och googlade lite på mitt barndomsland Sundsvall och hittade en del kul. Fastnade först vid den här skojsiga grejen. Jag hade ingen aning om att det fanns någon annan bebyggelse i sidsjön än Sundsvalls mentalsjukhus, som nu är nerlagt. Det var ju just på det sjukhuset de spärrade in min mamma vid några tillfällen.

Min mamma med Polle Juni 1945 vid Munkbysjön

I min mammas arkiverade journaler går att läsa att hon var totalt livrädd för att komma till Sidsjöns sjukhus. Man kan ju undra varför. Vad gjorde de med henne där? Varför var hon där? Varför inspärrad? Finns några journaler kvar från detta nerlagda sjukhus? Jag kanske inte vill veta ens vad de gjorde med henne? Tanken på vad som hände innanför dessa väggar är lite skrämmande. Var det en bidragande orsak till att vi förlorade vår mamma? Någon som vet? Varför var hon så rädd? Inte glömmer jag. En gång var jag dit, lås efter lås låstes upp innan jag nådde till det rum där min mor fanns. Jag kommer fortfarande ihåg nyckelknippans storlek och skrammel. Hon kände inte igen mig först, sen grät hon som ett barn!? Hur mycket smärta, vanmakt och förnedring fick hon utstå? "jag hittade det här senare i dag och har aldrig läst det tidigare" Finns något människovärde i det här? I Källarna (Kullvertarna) kan man hitta gamla bältessängar med spännbälten. Badkar med lock, snurrstolar och diverse annan utrustning som man trodde var till hjälp i dåvarande behandling av Psykiatrin. Det var Sverige det här på 1960 talet.

Skrivet senare idag.
Nu börjar faktiskt en del klockor ringa, nu börjar jag ana mig till varför min mamma inte kände igen mig, jag drar mig till minnes så har en av min bröder för många år sedan berättat för mig att han och yngsta brodern åkt med samma buss som mamma, utan att hon känt igen dom? Nu tror jag mig börja förstå. Fy fan vad hemskt för dom att deras mor inte känner igen sina barn, de var i tonåren då. Men det hade tydligen en orsak som inte var hennes fel, utan andras fel. Vilka / vilken hade beställt det här till vår mor? Vem ville henne så ont, vem ville få henne ur vägen? Henne, mig och min äldre bror? Vilka blev kvar i Sundsvall? Jo våra små bröder och deras släkt, som inte var min och min storebrors släkt. Hon måste helt enkelt varit hjärntvättad på något sätt!? Undra var man får tag i gamla journaler från Sidsjöns sjukhus? Finns dom kvar eller är dom förstörda?

Vid närmare eftertanke, finns allt kvar i journaler man får ut, om man nu får ut dem?! Troligen saknas värdefulla uppgifter. Godtyckligt av myndigheter rensas en del bort. Det dom tycker skulle kunna bli obekvämt för dem. När jag fick ut mina journaler från Sundsvalls stadsarkiv efter påminnelse och telefonsamtal så var röran på dessa obeskrivlig. Nästan omöjligt att återställa. Jag såg att det saknades? En del anteckningar som gjorts i min journal var inte mina, de var min mamma det gällde? Har sådant haft någon betydelse för mig? Att hennes liv funnits i min journal? Vad var det som togs bort, vad var det jag inte fick se? Jag tog ju även ut min mammas journal, de sista åren i hennes liv finns inte med, inget om hennes dödsfall, inte en enda anteckning om att de haft flera telefonkontakter med mig angående hur hon skulle begravas. Dom sket ju i vad jag sa och gjorde på sitt sätt. De skötte även hennes dödsbo vilket framgår av tingsrättshandlingar jag skickat efter. De skrev under hennes dödsbo utan att kontakta hennes barn? De nollade henne? En helt främmande person har bevittnat dödsboanmälan utan min vetskap? Något är riktigt ruttet i det här?

Sidsjön byggdes i en tid när tron på den moderna sjukvården var stark. Här skulle man snabbt ta till sig den moderna psykiatrin, vilket i vissa fall fick förfärliga konsekvenser.

Några bilder från skräcksjukhuset i Sundsvall - Sidsjön. Undra om det spökar där?

Nu till nästa fem rymlingar - Cirkus i stan! 

Ett flertal kameler flydda från en cirkus i Skåne. Djuren skapade därefter ett mindre kaos i trafiken i Hässleholm.

- Man trodde knappt sina ögon!
- Det var en helt osannolik upplevelse, säger Jörgen Sandqvist, som lyckades ta flera bilder med sin mobilkamera.

På olika sätt försökte bilister förgäves få bort de stora djuren från vägen. Efter en stund gick kameltruppen vidare till en parkering där de strosade runt bland fordonen.

Så här har det sett ut ett par dagar med djur på rymmen. Nog ser det roligt ut!

Med lite inspiration från det här så laddar jag för utställningen om ca 1 månad. De två dagarna i Kungsör "Konst och hantverks safarin" Ett tag tänkte jag hoppa över årets safari. Känns inte riktigt roligt. Riktigt varför vet jag inte? Men det roliga infinner sig nog.

Så här såg det ut förra året när ordförande Fundin invigde safarin.

Idag fick jag guldläge! Nu har figuren på tavlan fått ett namn "guldbägaren" eller RASIT! Sundsvall suger och jag har inte glömt och förlåtit vad dom gjort mot mig och min familj. Det gör jag aldrig.

Ibland blir man bjuden på guldläge. Jag fick ett nu på morgonen. Klantigt av den som gav mig det. Guldläget jag fick hade väl inte varit tänkt så, utan snarare skulle jag få ett sämre läge. Men så är det ibland! Jag fick guldläge. Min tavla fick ett namn. Jag har funderat jättelänge på ett namn. Nu tror jag det kom. Jag hade nog tänkt att tavlan skulle heta "guldbägaren" eller "guldfågeln" i går hade jag ett annat namn på gång "guld lagunen".  Men idag kom namnet som en skänk från ovan. Och nu ska vi inte glömma att han på tavlan är min, ta inte honom ifrån mig.  Han fick namnet "RASIT" Det kom upp i huvudet blixtsnabbt. Jag har googlat på ordet, men hittar ingen speciell betydelse.

"THATs IS RASIT"

Jag tog ett nytt kort nu för en stund sedan på tavlan. Har hunnit en liten bit till, tavlan kan vara klar, riktigt säker är jag inte så nu får han stå på tork ett tag så får jag se. Jag hade nog tänkt att han skulle kunna vara med på den årliga utställningen här i Kungsör "safarin".

Nu höll jag på att glömma guldläget någon gav mig, någon från Sundsvall som klantade sig och glömde tydligen bort att facebook finns. Så är det, hur jävla bra och beläst man ändå är så kan man göra tabbar. Även den som tror sig bäst gör dessa tabbar. Och idag blev en sådan dag. Så du lilla elaking från Sundsvall, tack ska du ha! Men varför inte? Tavlan kanske skulle heta "GULDLÄGET" istället? Ja! nu vet jag inte, nu blev jag osäker. Jag vet inte jag? Funderar på att stämma Sundsvall stad till DO för diskriminering. Varför dom och inte jag. Det är helt ofattbart för mig att kunna förstå att Sundsvall tar emot familjer, flyktingbarn m.m. när de inte ens tog hand om mig och min familj. Oss förpassade de till helvetet. Jag har svårt att se det här?!

Det som hände på grund av påhoppet från Sundsvall var följande. Jag googlade på en person och hamnade efter en stund i en tidningsartikel. Jag har skrivit en kommentar i denna artikel. Jag kan inte annat än att påstå att jag blev paff när jag googlade på Sundsvall i detta ämne. Kunde jag aldrig tro om fattiga Sundsvall. Ja! Sundsvall är ju min barndomsstad. Det är ju från myndigheter i Sundsvall som min barndom, ungdom las i sank! Ungefär som i flytande kvicksand. Sunkigt på något vis. Just nu känns den staden sunkig och jag tror det blir en tur och retur biljett till Sundsvall för att kolla mammas grav, sen kan jag nog som det känns nu skita i den staden.  Jag läste en rubrik i någon blaska igår "Landet som försvann" undra vilket land dom menade? Jag kollade aldrig. Vid närmare eftertanke så är nog inte Sundsvall min stad längre! Jag hoppar över. Bryr mig inte om att åka dit. Jag kanske åker till Norge istället, verkar som folk från Sverige flyr dit! På flykt från Sverige? Varför blev det så?  Vilka blir kvar i Sverige? Jävla sjukt!

31 maj 2010

Tiotusentals ungdomar flyr arbetslösheten i Sverige för norska lågstatusjobb. I fjol tjänade över 80 000 svenskar sitt levebröd i Norge – och fler är på väg.

13 mars 2013

Sverige håller på att exportera sin ungdomsarbetslöshet till grannlandet.

Men nu verkar det som om Norska Näringslivets Organisation NHO har fått nog. Organisationens huvuddirektör Dag Aanes har sagt att "Norge kan inte rädda Sverige från ungdomsarbetslösheten".

Nu ska jag inte glömma den här personen jag googlade på, personen sitter i en sådan position att den har trådar ute i hela Sverige, vänlistan tydde på det. Trådar som leder till höga befattningar i Sverige och kanske utomlands också. Personen jag pratar om sitter i en hög position på Migrationsverket i Sundsvall. Tänk ändå vad liten världen kan vara ibland!

Här min kommentar till artikeln jag läste:

Oj! Sundsvall har väl alltid varit fattigt! När jag var liten så skickade Sundsvalls komun bort mig. De dumpade mig i Stockholm. Det var efter ett omhändertagande som barnavårdsnämnden gjort. Sundsvall hade väl inte råd med lilla mig. Det kostar att ta hand om andras ungar. Det är över 50 år sedan detta skedde. Idag är jag med i den grupp av människor som begär ersättning av staten "de av samhället vanvårdade och svikna barnen" Det går ju trögt på den fronten. Det gick åtta år innan det kom så långt som till att denna vanvård var värt ett skadestånd. Lilla jag kanske till slut har ett människovärde i mitt egna land Sverige. 2005 gjorde jag en anmälan på Sundsvalls stad "kommun" till tingsrätten i Sundsvall. Anmälan gällde att jag ville ha ett skadestånd för det dom gjort mot mig. Det gick aldrig till rättegång. Jag fick ett avslag där dom i princip skrattade ut mig,kränkte mig i det avslag jag fick av dem. Jag är förvånad att dom bekostar det här? Jag är diskriminerad o kränkt!?

Artikeln till kommentaren Publicerad 3 april 2013

Mest läst i Sundsvall

Flyktingstopp i Sundsvall

Nu stoppas flyktingmottagandet i Sundsvall.

Sent förra hösten klubbades beslutet igenom i NAVI att ta emot drygt 200 flyktingar.

Sverigedemokraterna överklagade beslutet och har nu fått rätt i Förvaltningsrätten.

– Med tanke på kommunens höga arbetslöshet, hemlösheten, bostadsbristen, utanförskapet och nedskärningarna i välfärden de kommande åren är det ytterst positivt att invandringsmottagningen till kommunen nu äntligen får den andningspaus som är så välbehövlig, säger Johnny Skalin, gruppledare för Sverigedemokraterna i Sundsvall.

Han menar att kommunen alltid prioriterat en kostsam asylinvandring.

– Men att man inte låter de folkvalda i fullmäktige fatta beslutet har man desperat, i 20 års tid, valt att bryta mot lagen och det måste anses som häpnadsväckande.

Det låter ju jäkligt konstigt i mina öron att Sundsvalls kommun alltid prioriterat en kostsam asylinvandring. Hur gjorde dom med mig när jag var ett barn och ungdom. När jag var 16 år stod jag helt ensam utanför grindarna på den flickskola jag varit. Utbildning "ingen" bostad "ingen" returbiljett hem igen "ingen". Här stod jag alltså utan inget. Nu ska vi se! Avståndet var ju inte så långt från Mölnbo till Sundsvall. Men för mig var det en omöjlighet. Vem skulle bekosta resan? På den tiden kostade en tågbiljett betydligt mer än i dag. Ja här stod jag alltså ensam, visste inte ett skit om världen utanför murarna :-)) Ingen att vända mig till eller fråga. Det var konstigt hela skiten. Jag blev verkligen dumpad. Ingen socialtant eller nått sånt dök upp för att hjälpa mig. Jag var fortfarande omyndig. Utan jobb, utan bostad, utan rötter. Vad hade jag egentligen? Det var nog tur på den tiden att jag var naiv och blåögd annars hade det här inte funkat. Jag kan ju säga så här "dom svek mig hela skiten" Jag var glömd! Den första lägenheten jag hade var i Trosa, en etta. En madrass på golvet, två pinnstolar och ett litet bord. Det var allt i möbelväg. Jag var för det mesta hungrig. Dom två sista veckorna i varje månad åt jag hårt bröd med sill på, när sillen var slut så tog jag senapen. Vatten serverades till det. Senare fick jag en lägenhet i Mölnbo, lite mer möbler hade jag där. Fick en del saker från Edesta "det flickhem jag varit på. Dom hade lite möbler som stod på vinden som jag fick ta.  Den här flickskolan drevs av Stadsmissionen. Och det säger väl en del. Så var det. Långt hemifrån, outbildad, ej välkommen hos någon, dumpad av Sundsvall. Så var det, det kallas för att vara ensam med sig själv och klara sig bäst fan man vill. Jag tror inte tanken var att jag skulle klara mig, jag skulle väl försvinna någonstans på vägen. Det hade jag kunnat gjort den vinternatt jag var på väg hem till min lägenhet i Mölnbo, jag kom från tåget och var på väg hem. Jag var sjuk och hade hög feber. Nästan hemma la jag mig i en snödriva för att vila lite, det var väldigt kallt. Jag hade kunnat frusit ihjäl. Ingen saknade mig. Men så blev det inte, jag kvicknade till och tog mig hem. Låg väl i dvala hemma i ca 3 dagar. Lika där, jag kunde ha dött, men ingen saknade eller frågade efter mig. Jag hade ingen att be om hjälp.

Det här är verkligen bara en bråkdel av min ungdom. Jag hade det så! Varför har inte  alla så här? Varför är vissa prioriterade och har det bättre än vad jag hade? Jag kan nog känna det som en kränkning, faktiskt att jag är diskriminerad. Varför får dom fina utbildningar när jag ingen fick? Utbildning är detsamma som jobb, ibland riktigt bra jobb. Jag fick ingen sådan chans!

Om jag förlåter Sundsvall kommun? Det gör jag aldrig, det finns inte på världskartan. De tog ifrån mig min barndom, ungdom, min mamma och syskon, mina möjligheter till ett yrke. De tog ifrån mig mina rötter. Rötter är viktigt. Som rotlös är det svårt att känna sig hemma någonstans. Man är inte hemma någonstans. Så funkar det, man blir utanför hamnar i utanförskap. Det är så gott som omöjligt att ta sig in i en krets på en ny plats med nya människor. Så därför känner man sig aldrig hemma på något ställe. Man flyttar omkring och försöker trivas och rota sig. Jag har facit nu och kan ju säga att det inte går. Man är för alltid en outsider. Man kommer ingenstans, man trampar vatten.

Barnen har behandlats på ett skamligt sätt, så säger DN och då kan man ju fråga sig om de inte fortfarande blir skamligt behandlade? Jag tycker det! Det finns redan idag ca 900 personer som borde vara färdigutredda. Det är det som blev intervjuade, det kan väl inte finnas så mycket mer att göra i det, om det finns något borde det ju inte ta så lång tid att få fram det. Vad är det myndigheterna och ersättningsnämnden väntar på? Jag tycker det är oerhört skamligt att göra så här mot människor som redan är illa åtgångna. Dom har tagit 15 beslut på 3 månader. Det gör ca 60 beslut om året. Innan de har kommt till de 900 som  intervjuades så har det gått ca 15 år till. Sen har vi ju ytterligare några tusen som sökt ersättning :-)) Sjukt och fult alltihopa. De ända som tjänar på det här är som vanligt de som redan har. De som tjänar på det här är de som jobbar med ersättningen, och jag tror inte det är speciellt låga löner som dom har. Ja! Så var ju deras ekonomi tryggad, på grund av de av samhället svikna barnen. Åter igen! Jävligt skamligt!

Länk: AKTUELLT FRÅN ERSÄTTNINGSNÄMNDEN

I flera dagar nu har jag saknat min mamma, hade önskat att hon levt, att jag kunnat ringa henne. Jag saknar henne fortfarande så mycket.

Nästa tavla på gång!  "Man känner igen dom på ögonen"  Förra året var det någon som sa så till mig. Någon som aldrig träffat mig tidigare. Ändå kände hon igen en person på ögonen som  blivit illa behandlad av myndigheter och just då i det här sammanhanget "barnen som samhället svek" Märkligt va!

Jesus lidande och uppståndelse. En dröm om olyckor och konsekvenser och så lite om barnen som samhället svek och i följe på det LIVSKVALITE!

Idag är det påskafton. Varför firar vi påsk?

För kristna är påsken den i särklass viktigaste högtiden eftersom det är då man högtidlighåller Jesus lidande och död på korset (på långfredagen) samt firar hans uppståndelse (på påskdagen).

I gamla tider påbjöds påskfrid onsdagen före påsk. Då bytte man i kyrkans klocktorn ut den vanliga järnkläppen mot en träkläpp, eller dymmel, för att få en dov ringning.

Undra om svenska barn fortfarande går i söndagsskolan som jag gjorde? Bara något som kom upp i huvudet. Finns fortfarande kristendomsundervisningen kvar i småskolan? Det borde väl vara så i ett kristet land. För Sverige är väl kristet?

Fast det var egentligen inte det här jag tänkt skriva om, det bara åkte med. Det jag tänkte skriva om var en dröm jag haft i natt. Men innan jag börjar med drömmen så måste jag få säga att jag inte är religiös, är inte bunden till någon religion alls. Jag är fri i mitt tänkande och på så sätt skapar jag min egen tro. Jag kan iallafall säga att jag tror på något, jag tror på något större,  jag tror på den allsmäktige. Jag tror på den som i begynnelsen målade himmel och jord.

Och så en sak till innan jag berättar min dröm. Utredningen om barnen som samhället svek och hela den biten håller på att för min del, läggas i sin linda. Hur länge är man barn? Från det man föds till 18 år kanske? Så var det för mig, iallafall i papperen. Fast i verkligheten var jag aldrig barn. Den biten i livet fick jag aldrig uppleva. Jag blev inte omhändertagen, jag tog hand om, även som barn. Men om man nu måste lägga en barndom bakom sig så säger jag väl vid 18 år då. Fast det låter väldigt gammalt det för att vara ett barn.

Men jag kör på det och bestämmer mig för att jag var vuxen vid 18 år. Vid 18 år skulle jag alltså börja mitt självständiga vuxenliv. Vad hade jag i ryggsäcken? Hur var förutsättningarna till att jag skulle lyckas som vuxen?

Några rader jag skrivit just om denna "livets ryggsäck" - klicka på bilden nedan.

Nu till drömmen:

På en parkering hittades en gammal man misshandlad, han var ca 83 år gammal, han hade lämnats kvar med sina skador för att dö. Nu dog han inte som det var tänkt utan någon förbipasserande hittade honom och han kom till sjukhus och klarade sig. Det visade sig att tre män i åldern runt 50 år hade klått upp honom. De här männen hade svåra men från en tidigare olycka ca 30år tillbaka. Männen hade varit ute och promenerat, blivit påkörd av en bil, lämnade kvar för att dö. Men de dog inte utan kom till sjukhus med mycket svåra skador. En hamnade i rullstol för resten av livet, alla tre fick så allvarliga skador vid olyckan så att de aldrig kunde arbeta i sitt liv. Mannen ( ligisten ) som kört över dem var just den här gamle 83 åriga mannen. Det här var en ren hämnd för vad de här tre fått utstå, konsekvenserna blev ju katastrofala för dem i den här olyckan, mycket smärta sorg och lidande.

Det var just aftontidningarna som letade reda på sammanhanget, annars hade det aldrig kommit upp till kännedom att sammanhanget var så här. Då hade det bara hetat "den gamle mannen" så synd om honom. Ingen hade känt till något annat lidande bakom honom, som han gjort sig vållande till.

De här tre männen hamnar i fängelse för det dom gjort, de fick ett år var. Samtidigt tyckte de att det var bra att den gamle mannen inte dog, då hade de ju gjort sig skyldiga till mord. Nu fick de ju bara ett år var i fängelset. Ingen av dem tyckte det spelade någon roll, för ingen av dem hade iallafall något annat att göra på grund av skador "sitt handikapp" som de fått tidigare i livet. 30 år tidigare, när dom var unga och livet skulle börja! Nu var dom runt 50år.

Jag kom att tänka på att en förlorad barndom är värd 250000:- om det nu går att värdera det? Det låter otroligt billigt! Jag tycker det är lite svårt att värdera, för vad innebär egentligen en förstörd barndom och ungdom. Det är där grunden läggs för hur livet ska komma att se ut, för hur livskvalitén kommer att bli. Vad är då en förstörd vuxendom värd på grund av en förstörd barn och ungdom? Finns någon summa? Eller är det inte värt något? Konsekvenserna kan bli långtgående, från led till led. Vad är det värt?

"Den förlorade penningen"

I går tog jag några fina bilder. Ett vackert glittrande vinterlandskap som håller på att övergå till vår.

Fåglarna är på inflygning, svanarna lite längre bort. Grågäss och kanadagäss. Änderna är på toppenhumör. De flesta av dem har legat kvar i vinter och haft ett tufft liv, men nu är de små kalle-ankorna glada igen. 

Och med de här vackra bilderna önskar jag alla en Glad Påsk

De sexton första besluten om ersättning till personer som utsatts för övergrepp mellan 1920 och 1980 har nu kommit. Så sägs det, men jag har inte sett några bevis för det? Foto på en vacker måne

Jag läste det i går på några sidor att de första besluten skulle ha tagits om utbetalningar. 15 beviljade och en som fått avslag.

Det har gått lång tid till att få fram dessa beslut. Jag skulle tro att besluten kom runt den 19-22 mars. Så det har tagit nästan 3 månader.

Jag vet inte hur många ansökningar som kommit in, men troligen rör det sig om 5000. Hur lång tid kommer det att ta innan allt detta har gåtts igenom? Men det är ju bra, för under tiden så är det en del personer som har arbete. Ja! dom som jobbar med det här. Undra hur många år det kan komma att ta?

Jag själv skickade in min ansökan i början på Januari, på mitt kvitto står att de löste ut mina handlingar den 7 januari. Vad jag vet så hade det inkommit 800 ansökningar efter 14 dagar.

Då måste ju min ansökan ligga någonstans med de 400 första, precis som jag gjorde i intervjun i utredningen. Jag var bland de 400 första. Bra eller dåligt? Vem vet!

Det låter ju bra det här att något börjat betalats ut, men finns några bevis för det? Jag läste om en kvinna som fått förtur på grund av allvarlig sjukdom, det låter ju bra och snällt att det betalats ut. Men tänk om det bara är till henne och ingen annan. Att det bara är ett spel för gallerian! Finns någon som vet?

Vad jag ska göra med ersättningen / skadeståndet om jag får något. Jo jag ska göra något jag mycket sällan haft råd med. Jag ska åka hem till mina hemtrakter "Sundsvall" Jag ska försöka bo en vecka eller två. Hyra en bil, gå, åka buss och tåg. När jag var ung och långt hemifrån fanns aldrig några pengar till att resa hem. Det var dyrt på den tiden att åka tåg. Så på det sättet förlorade jag kontakten med mina hemtrakter. Så det ska jag göra och hoppas att något är sig likt sedan förr. Jag ska självklart kolla upp om min mors grav finns kvar eller om den tagits bort. Jag har inte haft råd att åka upp och kolla den saken. Så det är det första jag ska göra. Lösa en tågbiljett upp mot Sundsvall!

För ovanlighetens skull har vi lyckats få ett bra foto på månen. Ett foto på en räv som blev rätt så suddig, men ändock en räv. Månfotona var på kvällen, räven på morgonen.

video - Under the boardwalk - The drifters

Usch. Det är så man skulle kunna börja gråta. Vad håller dom på med. Reinfeldts beslut: Skattebetalarna ska amortera invandrarnas lån..

Vad är det för fel på politikerna i Sverige? Så obehagligt det är att läsa sånt här. Jag vet när jag gick på komvux så gick det en del invandrartjejer i klassen. Speciellt en minns jag extra mycket. Hon och hennes make hade kommit till Sverige från något arabland. De hade flytt "hette det". Jag tyckte att hon var trevlig och var hem till henne på en fika. Där fick jag se bilder på henne och hennes make när dom varit till sitt hemland och gift sig. Märkligt det där, det hon berättade för mig innan var att dom aldrig tordes åka dit igen. Ändå så hade dom varit där och haft ett stort bröllop. JaJa! Dom smet väl in på något sätt. Fast lite sur blev jag nog när hon berättade deras framtidsplaner. Båda hade bidrag från komvux "CSN" - de pluggade gratis. När det hade pluggat färdig i Sverige så var deras plan att flytta till England och jobba där.

Fint va? Gratis utbildning och gratis bostad under studietiden. Och jag tror inte dessa två varit ensamma om att utnyttja Sverige och systemet på det viset.

Och nu har då startskottet gått igen till att utnyttja systemet ytterligare för invandrarna.

Går det att få stopp på det här? Vet ni vad! Jag tror Reinfeldt hatar Sverige och svenskar.

Nya budgeten: Regeringen rekordsatsar på invandrarlån med valfri återbetalning

Publicerat den 21 september 2012 kl 12:56

        

Student. Behöver du pengar till att flytta hemifrån? Då gör du bäst i att vara invandrare. Samtidigt som svenska ungdomar har svårare än någonsin att få en bostad meddelar Fredrik Reinfeldt att regeringen nu kommer att rekordsatsa på CSN:s förmånliga s.k. "hemutrustningslån" – som bara ges till invandrare. De skattefinansierade lånen löper med en låg subventionerad ränta och bäst av allt – de behöver inte ens betalas tillbaka.

Bostadsbristen för svenska studenter är skriande och allt fler har inte råd att skaffa eget boende. Då meddelar regeringen i sin nya budget, som offentliggjordes under torsdagen, att man kommer att rekordsatsa på CSN:s skattefinansierade lån till nyinflyttade – som bara ges till invandrare.

Pengarna från CSN:s förmånliga invandrarlån ska täcka kostnader för att ”köpa möbler, saker till köket och annat som du behöver i hemmet”, står det i information från CSN. Lånet kan uppgå till maximalt 35 000 kronor.

Regeringen budgeterar rekordbelopp till husgerådslån under utgiftsposten ”integration” i årets budget. Tidigare ansågs lånen inte vara en utgift utan en statlig ”investering” som förvaltades av Riksgälden. Men eftersom det nu står klart att lånen alltså inte behöver betalas tillbaka flyttas hela utgiften istället över på skattebetalarna och omvandlas till en social kostnad. Totalt uppgår summan för invandrarlånen till 1 200 miljoner kronor det kommande året – över 142 gånger mer än 2011.

”Nuvarande anslag [för 2011] är på 8 519 000 kronor”, skrev regeringen Reinfeldt i propositionen då (PDF), men de tyckte inte anslagen till de skattefinansierade invandrarlånen räckte utan beslutade om en rekordökning:

”Regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett ramanslag på 1 208 519 000 kronor för 2012″, fortsatte de (PDF).

Behöver inte betalas tillbaka

Villkoren för lånen som invandrarna får är mycket fördelaktiga. När svenskar inte kan betala tillbaka sina lån till CSN får de sina pengar och tillgångar beslagtagna av Kronofogden, ibland får de till och med lämna hus och hem.

När CSN lånar ut till invandrare är reglerna helt annorlunda. Om invandraren inte har råd att betala kan den ansöka om anstånd och skjuta upp betalningen – en möjlighet som var tredje utnyttjar.

Om invandraren ”bedöms sakna förutsättningar att betala tillbaka sina lån” kommer inte Kronofogden och mäter ut tillgångar, utan lånet ”efterskänks” och behöver aldrig betalas tillbaka. Det innebär att lånet omvandlas till en gåva från skattebetalarna till den enskilde invandraren.

Under förra året efterskänktes lån till ett belopp som motsvarar en tredjedel av de nytecknade lånen under samma period, visar statistik från regeringskansliet (PDF). Hur många som har fått uppskov framgår inte. Inte heller framgår det hur många, om några, som förväntas betala igen lånen i dess helhet.

Artikeln är uppdaterad avs. språk och disposition.

Inflyttningsplan-till-invandrare-svenskar-studenter-blir-utan

Skriv under namnlista. - namninsamling och protestera.