Saker jag minns - Varför förstöra en människas hela identitet?

Idag har jag en dåligt dag. En riktig bitterfitta kan man väl kanske säga. Jag kom att tänka på vad jag fick med mig till den där flickskolan dom dumpade av mig på mitt fosterhem. Vad hade jag med mig egentligen? Tror inte ens jag hade en riktig väska. Det var väl några papperskassar med grejor. Resten blev kvar. Var tog det vägen? Mina skidor, pjäxor, skridskor - mina Kitty böcker som jag samlade på - vem fick dom? Var tog mina skolböcker vägen? Vart tog alla mina teckningar vägen, jag satt ju nästan jämt och tecknade. En sak vet jag bestämt, inte hade jag dom grejorna med mig. Den här flickskolan köpte mig skidor, jag älskade att dra iväg ut i skogen på skidor.

Cykeln som jag fick en påsk och som jag var så glad för, den vet jag var den tog vägen. Den försvann redan några år tidigare. Min farmor "fostermor" sa att den blivit stulen på natten. Sen efter ett tag så får jag då se att ett av mina halvsyskon som bor en bit därifrån "åker på den". Jag ber min pedofilfarsa att få min cykel, men det kunde jag glömma, nu var cykeln deras, så sa han och sen skrattade han! Jag pratade med skatan om det här och hon påstod att cykeln blivit stulen och att pedofilen hittat den. Varför sa inte skatan till sin son pedofilen att lämna tillbaka cykeln till mig, den var ju min!?

Snacka om att sudda ut en annan människa. När jag efter några år kom tillbaka till skatboet för att hämta mina grejor så fanns dom ju inte kvar. Lite småskit fanns kvar på vinden. Idag är jag riktigt sur! Vad är det för konstigt folk som stjäl andras grejor? Jag hade nog bra gärna velat tittat på mina teckningar som jag gjorde då, men det går ju inte, det känns bittert. Varför skickade dom inte med mig mina målargrejor? Hade varit kul att kolla i gamla skolböcker också. "suck" - allt är borta. Först klantade morsan bort allt från det jag var liten, sen klantar fosterhemmet bort resten. :-(( Sur, sur, sur ,sur !!!!!! Jävla pack till folk det finns.  Jag vet inte ens om jag haft några barnsjukdomar. Jag vet inte ett skit mer än det som finns i minnet.

Varför förstöra en människas hela identitet? Som jag brukar säga -  "rycka bort mattan under fötterna på en". Ja, ja! Dom är ju inte ensamma om att göra så här. Det finns mer pack i omgivningarna, fast inte här hos mig som tur är! Jag orkar inte med några fler sådana här människor som plockar en in på bara kroppen, man har inte en fjäder kvar i skinnet. Ett och annat strå sitter väl kvar och spretar ut. Ser inte så snyggt ut och är väldigt irriterande. Tror nästan jag skulle kunna dänga till någon idag.

Du är inte välkommen här något mera! - Den sociala barnavården...

Jag har börjat att läsa i boken jag blev tillskickad mig. Den har legat kvar i sitt kuvert ett par dar. Kände inte riktigt för att kolla på innehållet. Igår kväll så öppnade jag det.

Har hunnit läst en bit, det är mycket statestik och siffror. Inget konstigt eller skrämmande har framkommit, inte i mitt tycke iallafall. Mycket känner jag ju igen från mitt eget liv. Tankarna kom ju om jag verkligen berättat det och det och det, jag vet faktiskt inte idag vad jag sa i mitt samtal med statens reprensetanter. Säkert har jag inte berättat allt. Det finns ju så mycket, så huvudet var väl som ett ormbo vid tillfället för samtalet.

Det som berört mig mest nu är att det sedan utredningen började så har det hunnit avlidet 5 personer av de interjuvade. Tragiskt! Men samtidigt kan jag förstå det, luften gick väl ur, sen tog väl orken slut. Jag känner mig glad över att dom hann vara med och berätta. Det glädjer mig oerhört mycket.

"suck" Det finns inte mycket till ork kvar här heller, men himlen får faktiskt vänta ett tag till, "skuggan" får vara så snäll att trava efter mig ett tag till. Och jag tror han är tålig!

Det är så mycket som poppar upp nu när man läser boken. Hur man som 16 åring stod utan skyddsnät helt och hållet, nu i efterhand så vet jag ju att min farmor "mitt fosterhem" sagt till de sociala att jag inte var välkommen där något mera "kommer hon hit igen så blir vi inte av med henne" - ungefär så stod det i journalerna.

Sen är det ju den där biten med upplysning och tillsyn. Jag fick en lägenhet när jag muckat från Edesta, jag hade hunnit få en dotter som bodde på ett mödrahem tills jag hade ordnat bostad och jobb. Jag fixade båda och så var det då dax för att få hem min dotter. Det som inträffar är följande. Oanmält ringer det på min dörr en kväll, utanför står rektorn från Edesta, sen är det 1 eller två personer till. Dom är iallafall från det sociala. Har aldrig sett eller haft någon kontakt med dem tidigare.

Det dom vill är att tala om för mig att jag inte kommer att få hem min dotter, jag får välja på ett fosterhem hos hennes farföräldrar eller något annat omhändertagande. Jag har inga andra valmöjligheter. Fy fan! Det var smärtsamt! Allt har bestämts över mitt huvud. Jag hade inte en chans! Jag valde fosterhemmet hos min dotters farföräldrar. Sen har ju dom med all makt försökt bryta kontakten mellan mig och min dotter. Dom lyckades! Nu för något år sedan sökte jag upp henne, vi har träffats några gånger. Det som framkom efter ett tag är att min dotter är alkolist. Hon har druckit i många år. Ingen har kontaktat mig om det. Varför har dom inte det? Skäms dom? Dom har ju misslyckats. Det dom trodde skulle hända hos mig hände hos de här präktiga och bra människorna. En miss till! Dom kontaktade inte mig. Nu är det antagligen försent, jag kan inte se något annat. Jag har bilden i färskt minne efter min mor och hennes alkolism. Så det här är inget svårt att se var det bär iväg. Min dotter mår inte bra själsligt heller, saker har sagts i hennes fosterhem som man nog inte bör säga, jag kallar det för psykisk misshandel, det har funnit en del fysiska saker också. Så var det med det, dom har förstört min dotter.

Det var något mera som kändes viktigt, men det försvann. Det kanske kommer tillbaka senare!? Jag är skakad och upprör, känner mig väldigt ledsen. I uppror kan man kanske säga.

Vad gör människor till torterare? - Alla dagar får inte bli så här!

Nu är det bara att fortsätta att skriva. Dagen är förstörd som så många andra dagar. Jag har iallafall blivit på det klara med att jag inte är udda eller konstig på något sätt. Tänk vad många som sagt att det är väl bara att glömma och gå vidare. Men så lätt var det inte. Precis som andra säger som haft en traumatisk barndom "det är som en film som spelas upp gång på gång i huvudet". Det behövs inte så mycket, så snurrar filmen igång.

Stödsamtal hade man ju kunnat fått, men till vilken nytta då? Slutar filmen då? Är allt glömt då? Blir jag lycklig då? Jag som sökt lyckan hela livet, jag har inte hittat den ännu. Har inte riktigt förstått varför den inte vill komma till mig. Nu förstår jag ju att den aldrig kommer att göra det, så jag kan sluta leta och se sanningen. Min lycka las i sank redan som barn.

Alla dagar får inte bli så här! Det finns saker man måste få gjort och idag funkar det inte. Jag har försökt lirka med mig själv flera gånger nu under dagen, men det vill sig inte! Jag har saker att göra som borde vara roligt, det skulle vara det för någon annan. Men ingen glädje, lycka eller tillfredsställelse infinner sig. Jävla skit!

Jag hittade något ute på nätet. Jag tar med det. Det är bara en liten bit av sanningen. Jag blir förbannad, ja riktigt förbannad. Här tas det upp hur fosterföräldrar .m.m. har misskött sina fosterbarn. Men inte på ett enda ställe har framkommit om alla missar socialtanterna och farbröder gjort. Alla deras fel, alla deras lögner och felskrivningar i rapporter. Sånt höll dom på med "sociala" när jag var liten. Rena lögner. Dom hittade på sin egna lilla storry, utan att bry sig hur det skulle drabba den lilla ungen i resten av dens liv. Dom har suttit och lyft sin lön och skitit i resten. På mindre ställen var det ju så att alla kände alla. Så självklart så höll ju barnavårdsnämden mina fosterföräldrar bakom ryggen. Små ställen ska man akta sig för. Mycket inavel, alla är släkt med varandra. Klart locket läggs på. Till och med lärarna ljög i sina rapporter .... då är det illa! Vilka jävla människor!

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser. - länk klicka
Psykisk misshandel - länk klicka

Här det jag hittade på nätet

Utredningen om vanvård i den sociala barnavården

Att bli intervjuad av statliga utredare om övergrepp och vanvård i barndomen kan vara en befrielse för gamla foster- och barnhemsbarn. Äntligen någon som tror på dem. Dessutom vill många bidra till att dagens barn inte drabbas på samma sätt, enligt utredaren Göran Johansson.

Fakta

”Flera av intervjupersonerna berättar hur de blivit slagna, i ansiktet, på kroppen, med eller utan kläder. De har slagits med sopkvastar, mattpiskare, kedjor, galgar, piskor, brädor eller med händerna.” ”Många har berättat att de tvingats anpassa sig till ­meningslösa regler, blivit nypta, fått kroppsdelar ­omvridna, blivit dragna i håret, hånade och sparkade, kastade upp i luften för att ramla fritt mot golvet, sparkade nerför trappor, fått sina ägodelar och leksaker förstörda som straff för någon förseelse.” ”Det finns exempel på hur barn har blivit spottade på, inlåsta i garderober, toaletter, pannrum, utelåsta i snön, med nedkissade kläder, fått stryk och blivit ­hånade för sängvätning, tvingats äta upp uppspydd mat, tvingats titta på när småsyskon blivit plågade. Barn har också blivit hotade med skjutvapen, med knivar, har hållits utanför fönster på hög höjd.”

”Flera berättar att de som barn blivit tafsade på, tvingats utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndaren, annan personal, blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.”

”Många berättar om att de inte förstått varför de har ryckts upp ur sina sammanhang, hur de har skiljts från sina syskon, kamrater och anhöriga. Det har inte funnits någon där som förklarat för dem. De har inte fått veta varför, för hur lång tid, eller vad som kommer att hända.”

Utdrag ur delrapport 1 från Utredningen om vanvård i den sociala barnavården, augusti 2007.

–Vad gör människor till torterare? Det var ju vanliga svenska fosterfamiljer och många hade en stark ställning på bygden men bakom fasaden förekom misshandel och sexuellt utnyttjande. Att så många av förövarna var kvinnor är nytt för oss. Det har vi inte läst om i forskning tidigare.

Man måste sätta in händelserna i‑ett historiskt perspektiv. En örfil på 50-talet var inte samma sak som en örfil idag. Först 1979 förbjöds barnaga i Sverige.

– Men det här handlar om värre saker än dåtidens uppfostringsmetoder. Det här var även då brottsliga handlingar.

– Den här typen av övergrepp förföljer en i resten av livet. Många talar om att händelserna spelas upp som en film i huvudet om och om igen.

Smultronstället - Mitt fosterhem kryllade av ståsnoppar - det har legat fördolt för alla! - "Lära för livet!"

Jag gick och la mig tidigt igår. Svart under ögonen, det kändes som jag blivit manglad av något. För ovanlighetens skull så somnade jag nog rätt så fort. Om jag drömt något? Det vet jag inte. Fast hjärnan har nog jobbat på högtryck iallafall. Den försöker hela tiden ta fram information, ta fram saker ur det fördolda. Vissa saker ligger ju väldigt långt bak i minnet, en del saker vill inte se sitt ljus, man förtränger det.

Jag hade väl fått i mig en kopp kaffe, rökt en cigg och kollat lite på det som hände igår. Skrivet några rader om det. Tänkte jag skulle göra något annat, så jag tog fram en teckning jag ritade någon gång på 1990-talet. Jag har tummat på teckningen under en tid nu, men lagt ifrån mig den igen? Nu tänkte jag att jag kanske skulle ta itu med den. Och då!!! säger det klick, då ser jag det! Nu tycker jag inte längre att den är så gullig som jag tyckt innan. Mitt i det gulliga och barnsliga finns något riktigt läbbigt. Tänk att jag inte sett det tidigare? Ville väl inte. Det här var mitt smultron ställe, jag älskade naturen som barn, älskade att vara ute i skog och mark. Var jag inte där så ville jag gärna sitta med mina pennor, kritor och papper.

Det jag kommer ihåg sedan jag var väldigt liten var de sagor min mamma berättade. Det var Elsa Beskow bl.a. Tro det eller ej, min mamma trodde på Gud, så lite sånt fick jag med mig i livet från henne. Tur var väl det kanske, hur hade det gått annars?

Tillbaka till teckningen som jag kallar "smultronstället" - Ett smultronställe är ju för de flesta ett ställe där man söker sinnesro och trygghet, att få vara ifred med sig själv. Så borde det ju ha varit även för mig. Den här teckningen döljer många hemligheter sedan min barndom. Jag ser det tydligt nu. Jag fick inte vara ifred på mitt smultronställe, någon / några förstörde det! Dom förstörde min barndom, ungdom och mitt vuxna liv.

Stenen fanns bredvid mitt fosterhem, där satt jag och väntade på min mamma, att hon skulle komma och hämta hem mig. Det var löftet jag hade fått. Skulle bara vara i fosterhemmet ett kort tag.  Jag väntade och väntade, dag ut och dag in, kunde sitta hela dagarna och vänta. Men min mamma kom aldrig och hämtade mig, hon kom aldrig något mera, hon är död nu sedan många år. Så nu har jag slutat vänta!

Titta på träden ... vad liknar dom? Det ena trädet bakom den lilla flickans rygg har ju kamoflerat sig. Det syns tydligt att grenarna är påsatta. Sedan har vi spindelnätet och spindeln som dinglar ner bredvid den lilla flickan. Visst ser väl det trädet ut som en "snopp"? Det gör nog det andra med. Det här var mitt fosterhem det! Här vimlade det av "snoppar" och läbbiga spindlar. Snoppar som förföljt mig resten av livet utan att jag förstått hur mycket det egentligen påverkat mig. Det har legat fördolt för alla. Det som ser så fint och mysigt ut, var inte så mysigt. Bakom fasaden dolde sig något annat.

Jag hade önskat eller jag ska kanske säga så här: - Jag önskar att det skulle bli obligatoriskt i skolorna att barnen fick teckna och måla på frihand, måla det dom själva vill. Om man är observant så kan man utläsa hur barnen har det, hur dom mår, vad som händer runtomkring dem, det som påverkar dem mest och det som gör störst intryck. Det mesta går att utläsa ur konsten, men då måste man få rita och måla på fri hand, inga mallar. Man gör det man känner för!

Den här teckningen hade jag tänkt göra något av, men nu vet jag inte? Får se? Helt plötsligt så fick den en annan innebörd än vad jag tänkt tidigare. Den ser annorlunda ut. En önskedröm som helt plötsligt blev förstörd. Det är väl bara att säga: - Välkommen till verkligheten Stella ! :-)). Det här var min barnvärld, det jag fick lära mig för livet. "Lära för livet"  det har jag hört någonstans!

Jaha! Då var det här också förstört. Tänk att det som hände för snart 50år sedan fortfarande kan förstöra ?! Visst är det väl märkligt? Det hänger på, vill inte släppa taget, precis som en otäck spindel som spinner sitt nät runt en, sen sitter man i smeten, inlindad i en fälla och blir väl snart uppäten av den otäcka spindeln. Vilken envis jäkel som inte vill släppa taget!

Vanvård i social barnavård under 1900-talet - "Upp till kamp!" Visa var skåpet ska stå! - så brukar det väl heta?

Nu har jag tittat på direktsändning "Presentation av delbetänkande om vanvård i den sociala barnavården".  Det är lindrigt att säga att jag inte är tagen. Ändå hade jag stålsatt mig. "haha" trodde jag ja! Tårarna strömmade mest hela tiden. Spänd till tusen på vad utredarna och staten kommit fram till. Vissa önskemål hade jag ju redan vid interjuven. Och kan man tänka sig, lite av det kom med som förslag i en handlingsplan eller om det nu var en lagändring. Mycket som sas lät ju så himla bra. Lilla naiva jag tror till och med på att det är en sanning / sanningar som kommer att infrias!

Jag är helt slut, så den här dagen får gå in i historieboken som den dagen jag bestämde mig för att inte göra något mera resten av dagen. Ärligt! Det finns ingen kraft kvar till det :-)) Nu ska jag bara sitta och häcka i ett hörn tills anfallet gått över. Det var tufft det här. Fast det känns väldigt stort och större kommer det ju att bli. Det står 500 personer till på kö som ska intervjuvas "jäkligt krångligt ord det där. Det är bra att så många kommer att ställa sig bakom den här utredningen. Ju tyngre väger den, ju större plats tar den i historieboken. Förhoppningsvis så stor att den aldrig faller i glömska.

Men ändå men ändå! Det kändes STORT det här! Det måste jag nog säga en gång till... tänk ändå att mitt liv kanske har en betydelse för någon annan stackars människa, då har det ju inte varit helt bortkastat iallafall. JAG HADE EN BETYDELSE, jag var inte en helt värdelös figur, det fanns en mening med mitt liv också!

"Upp till kamp!" Visa var skåpet ska stå! -  så brukar det väl heta?

Kanske kan man rädda några stackars ungar undan ett elände. Inte vill jag att några barn ska behöva ha det som jag haft det. Nä! Det vill jag verkligen inte. Då är det bara att haka på igen då och följa upp resten. För det här ska jag vara med på innan jag kastar in handduken. Absolut! Tänker inte missa historieboken!

Fast jag kunde nog tycka lite synd om statens representanter. Egentligen ska väl inte dom behöva be om ursäkt? Dom har väl inget gjort? Det är nog andra människor som skulle komma med den ursäkten, men många är döda och andra gömmer sig fegt bakom något eller någon. Men inte fan räcker en ursäkt för mig. No way! En ursäkt är för mig ingenting. Det kan man ju slänga ur sig hur lätt som helst, imorgon är den glömd. Nä! Något konkret får det bli. Något man kan ta på! Självklart så är den viktigaste biten att det verkligen görs något för barn som far illa, att det verkligen syns och hörs! Det är en bra ursäkt! Eller gottgörelse om man så vill. Fast det är ju klart, stålar är väl alltid bra om man är fattig som en kyrkråtta, men det får inte komma först.

FÖRST BARNEN! varenda sekund, varenda minut är dyrbar.

Fast jag ska inte glömma att säga att dom som utreder det här gör ett stort och tungt jobb. All heder och ett stort tack till dom från mig iallafall!

Länk: Webbutsändning 14 januari 2010, klockan 15:30
Socialdepartementet
Utredningen om vanvård presenterar sitt delbetänkande "Vanvård i social barnavård under 1900-talet". Delbetänkandet presenteras av den särskilde utredaren Göran Johansson. Vid pressträffen medverkar även äldre- och folkhälsominister Maria Larsson.

Socialdepartementet
Ny utredning om upprättelseprocess
Det är ett stycke mörk historia som presenteras idag.

Regeringen har gjort omfattande insatser för att stärka tillsynen inom den sociala barn- och ungdomsvården och för att stärka barns rättigheter. Och barnskyddsutredningen bereds vidare i regeringskansliet

- Det är av avgörande vikt att se till så att detta inte händer igen. Regeringen har därför genomfört en mängd insatser för att stärka barns rättigheter, säger Maria Larsson.

Regeringens insatser för att stärka barns rättigheter

Lagändringar 1 april 2008 i Socialtjänstlagen (SoL) och Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
- barn och unga har rätt till information och rätt att få sin inställning dokumenterad
- för barn och unga i familjehem/institution ska en genomförandeplan upprättas
- tydligare ansvar för socialnämnden att tillgodose behov av stöd och hjälp efter en placering
- tillsynsmyndigheten kan stänga ett HVB (hem för vård och boende) vid allvarliga missförhållanden
- uppdrag till Socialstyrelsen utveckla kriterier för bedömning av familjehem - klart 31 december 2010
 
Ny tillsynsreformen 1 januari 2010, Socialstyrelsen ansvarig
- barnrättsperspektiv som bl.a. innebär att barn och deras föräldrar ska få information om barns rättigheter i samband med placeringen
- barn och unga ska kunna kontakta tillsynsmyndigheten om placeringen via särskilt telefonnummer
- HVB ska tillsynas minst 2 ggr/år - ett besök ska vara oanmält
- vid tillsyn av HVB har tillsynspersonal rätt att tala med barn utan att i förväg informera föräldrar. Barn har rätt att säga nej till samtal.
- försöksverksamhet med tillsynsombud för barn i familjehem 2010-2012, redovisas 2013

Proposition om Lex Sarah
En proposition med anledning av förslagen i Ds 2009:33 Förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen m.m. lämnas i vår. Förslagen i Ds innebär i korthet att var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller inom Statens institutionsstyrelses institutioner ska vaka över att de insatser som genomförs är av god kvalitet och genast rapportera missförhållanden.

Förslagen i den remissbehandlade Barnskyddsutredningen bereds vidare i regeringskansliet
Bland förslagen:
- utbildning och stöd till familjehem och jourhem
- avtal mellan socialnämnden och familjehem
- varje placerat barn får en egen socialsekreterare - självständig i förhållande till familjehemmet eller institutionen - med ansvar att följa vården och besöka barnet minst fyra ggr per år
- lagstadgad skyldighet att tala enskilt med barnet om barnet vill

Andra exempel på åtgärder

- från den 1 juli 2007 lag om obligatorisk registerkontroll av personal vid HVB för barn
- uppdrag till Socialstyrelsen att utveckla kriterier för
bedömning av familjehem - klart 31 december 2010
- uppdrag till Socialstyrelsen att intensifiera arbetet med att utveckla öppna jämförelser och utveckla statistiken om insatser för barn - pågående
- överenskommelse mellan regeringen och SKL om att utveckla
en plattform för evidensbaserad praktik i socialtjänsten - klart i maj 2010.

Jourtelefoner
- Jag vill tacka alla som har bidragit med sina historieberättelser för utredningen. Många mår dåligt när detta nu kommer upp i ljuset och därför finns det jourhavande personer som är beredda att ta emot samtal, säger äldre- och folkhälsominister Maria Larsson.

För vuxna som har egna erfarenheter under uppväxten
Röda Korsets telefonjour - 0771-900 800 (alla dagar)
Nationella hjälplinjen - 020-22 00 60 (alla dagar 13-22)

För barn och unga som är placerade i dag
Socialstyrelsens tillsynsenhet - 075-247 30 00 under kontorstid eller e-post socialstyrelsen@socialstyrelsen.se
BRIS - 020-230 230 (måndag-fredag 14-22, lördag-söndag 15-18)

Det här kändes skakande! - Delrapport från utredningen om vanvård i den sociala barnavården lämnas till regeringen den 14 januari 2010 - Kl.15.30 samma dag hålls en presskonferans i Rosenbad som direktsänds på webben. Samtidigt blir rapporten tillgänglig. webbadressen är www.sou.gov.se

Lite skakad är jag nog. Nu har det kommit så här långt. Väntan har känts jättelång. Nu är det iallafall en bit på vägen. Jag började rysa när jag stod med kuvertet i hand, sen började jag skaka och så kom tårarna. Känner mig matt, som en disktrasa. Lite glädje finns det nog i allt det här också. En konstig blandning av känslor. En seger? Jag vet inte? Det beror väl lite på hur all den här informationen används i framtiden, det är väl där segern ligger i så fall. Om det kan bli bättre för barnen som växer upp nu. Min barndom är ju förbi så det är ju kört. Nu är jag bara en gammal kärring, med en massa tråkiga erfarenheter i minnet, som förhoppningsvis kan hjälpa andra barn att slippa gå ett skitliv tillmötes. Att barnen får lov att vara barn!

Skriver av brevet jag fick idag.

"Delrapport från Utredningen om vanvård i den sociala barnavården lämnas till regeringen den 14 januari 2010.

Detta brev sänds till alla som intervjuats av utredningen till och med 2009. Delrapporten redovisar resultatet från de 404 första intervjuerna ( till och med januari 2009 ). Rapporten har nästan 400 sidor. Den beskriver bland mycket annat vad intervjupersonerna tvingades utstå när de var placerade som barn. Jag är övertygad om att det kommer att bli en skakande upplevelse för de som läser den.

Rapporten överlämnas till statsrådet Maria Larsson torsdag den 14 januari. Kl. 15.30 samma dag hålls en presskonferens i Rosenbad som direktsänds på webben. Samtidigt blir rapporten tillgänglig. Webbadressen är http://www.sou.gov.se/

Du kommer att få ett eget exemplar tillsänt med vanlig post. Det kan dröja några dagar efter torsdag innan den når dig. Rapporten sänds till alla som intervjuats till och med 2009.

Jag vill med dessa rader passa på att tacka dig för att du hade modet och viljan att berätta din historia för mig och mina medarbetare. Min starka förhoppning är att den här utredningen ska göra skillnad så att säkerheten för samhällsvårdade barn blir bättre.

Stockholm i januari 2010

Göran Johansson
Särskild utredare

Ps: Bilden kom på posten idag.  Tillsänd som på beställning , min släkt på min mors sida hade med sjön att göra. :)) - Citat: "Det bästa mor har ställer hon på borde" - kan ju lika gärna vara "far"

Presentation av delbetänkande om vanvård i den sociala barnavården
Länk: Webbutsändning 14 januari 2010, klockan 15:30

Socialdepartementet