Vart tog demokratin och rätten att rösta på vad man vill vägen? - Människor med diktatur fasoner ute på gator och torg!

Man blir både förbannad och skrämd! Vart har demokratin tagit vägen i Sverige? Vart har rätten till att tycka och tänka som man vill tagit vägen? Vad är det som händer? Läskigt värre!

Hörde på nyheterna att någon hackat Sverigedemokraternas hemsida, plockat reda på en massa namn på privatpersoner och hängt ut dem på nätet! Med vilken jävla rätt gör man det? Vem ger dem rätt att bestämma vad andra ska göra, tycka och tänka? Vad är det för slags människor med dessa diktatur fasoner? Rasistiska - eller? Oliktänkande! För mig kan dom nog få stå för rasism.

Det är med just sånt här beteende som demokratin kommer att dö. Med sådana här människor som försöker skrämma och hota andra till tystnad och lydnad. - Gör som vi säger annars! Fy fan! Sådana här människor går ut och ställer sig i ledet bakom det som är rätt och fel och fördömer andra, går ut på gator och torg. "usch vad skämmigt!"  Det kan inte leda till något gott! Nä! det gör det nog inte! Sådana här människor vet inte vad demokrati och jämlikhet är!

Man ska ju inte kasta sten när man sitter i glashus. Så sa iallafall min gamla farmor.

Tog mig friheten att kopiera av det jag hittade i en tidning ute på nätet. Var bara tvungen att ta det, för jag trodde jag läst fel, men icke !!! Fy fan va sjukt!

Länk: Sverigedemokrater hängs ut på internet

Skapad: 21.09.2010 07:10 (Uppdaterad: 21.09.2010 08:20)

Sverigedemokraternas webbplats har utsatts för en attack. Ett register med över 5 000 namn på medlemmar och sympatisörer till Sverigedemokraterna har lagts ut på internet, en del med adress och telefonnummer. Det var sent igår kväll som innehållet på medlemssidan blev tillgängligt för allmänheten.
Sverigedemokraternas pressekreterare Erik Almqvist säger till Dagens Nyheter att han tror att gärningsmännen vill skrämma människor som haft kontakt med Sverigedemokraterna. Partiet har polisanmält attacken.
I går kväll demonstrerade tusentals människor i Sveriges största städer mot att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i söndagens val.

Angående valet

Jag kollade på valvakan. Och jag kan lova att jag aldrig hört och skådat något simplare och mer skrämmande. Hur lågt kan människor sjunka? Våra sittande politiker sjunker så lågt, så lågt! Och sådana ska styra ett demokratiskt samhälle? Allt gick ut på att spotta på Sverigedemokraterna så mycket som möjligt!? Helt otroligt! Det våra partiledare gjorde var att spotta på 5,7% av befolkningen som utnyttjat sin rättighet att lägga en röst i valet. Det är dom som blivit bespottade av partiledarna. Det är alldeles säkert, jag har aldrig haft något större förtroende för våra politiker, men nu finns absolut inget mer än ett stort förakt. Hur kunde dom sjunka så lågt, bli så barnsliga!? Ingen som helst respekt!! Dom trampar på människorna, förlöjligar dom, pissar på deras åsikt!! Sällan man ser något mer skrämmande än det som hände i valvakan. Den enda jag kan påminna mig som var försiktig i sitt uttalande angående Sverigedemokraterna var Folkpartiets Jan Björklund, tyder på att han kanske kan tänka ett steg längre än de övriga.

Nästa val blir det missnöjespartiet för mig, det är väl det när man lägger sin röst blankt. Finns några siffror på hur många som röstade blankt, på missnöjespartiet? Det finns det säkert. Vore kul att se dom siffrorna.

Nu skiter jag iallafall i det här. Politik och Politiker "suger"

Svenskt myndighetsväsen ? Svensk alkoholpolitik? Måste väl ändå vara ett skämt?

Varför sälja något som är mycket skadligt o farligt!?. Precis! -Med statens eget godtycke.

Vad har vi då hälsovårdsnämnden till? Dom brukar stoppa allt som är farligt för människan "hälsofarligt".

Alkohol är i allra högsta grad farligt "livsfarligt" och framkallar sjukdomar och elände i olika grad. Alkohol är allergiframkallande, borde inte hälsovårdsnämnden titta lite närmare på det här?

Kom och köp kom och köp!! säger våra politiker.

Vad gör våra politiker när det gått åt helvete för den som lockats till att köpa. Det politikerna gör är ingenting. De kommer med pekpinnen "usch och fy" en alkolist vad trisst!

Sen så skriver dom en massa papper som sen skickas runt, runt! En jäkla massa papper! Troligen kommer papperen bort med tiden och ingen har någon koll - Vad var det som hände egentligen! - ingen orkar bry sig!

- den som lockats in i denna beroende fälla blir straffad på olika sätt. Människor förlorar sina familjer, sina jobb, sina hem, blir satta i stora skulder. Vart tog pengarna vägen som skulle ha gått till det? Jo! till systembolaget och sen till statskassan. Vilka bestämmer över statskassan då? Vilka lyfter lön ur den?

"Man har gett med ena handen och tagit tillbaka med nästa"

"Ingen tillgång, ingen efterfrågan".

”Regeringen försöker dölja ökande inkomstklyftor”

Inkompetenta socialarbetare ödelägger liv och det blir tydligen aldrig bättre!?

Det måste jag väl ändå haka med på och till fullo hålla med om. Finns något mer att tillägga? Den som läst min blogg kan kanske hålla med. Det känns som en upprättelse bara det att få läsa något sådant i en tidning.

Peter Althin och Anton Strand: Skyll inte på systemfel i socialtjänsten – det är personalen som är problemet

Det riktas stark kritik mot socialtjänstens utredningskompetens och orsaken sägs vara systemfel. Men problemen inom socialtjänsten ligger på individnivå, bland socialarbetare och deras chefer.

Om man inte längre kan lägga fullt engagemang och ge positiv energi till människor som har svåra problem ska man byta arbete, skriver Peter Althin och Anton Strand.

I Sverige finns en tendens att skylla problem på systemfel och anonyma kollektiv.

Socialtjänstens utredningar utgör många gånger utgångspunkt för förvaltningsdomstolarnas bedömningar i mål som för individen kan vara livsavgörande.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter som inte stämmer överens med socialtjänstens bedömningar utelämnas

LIVSAVGÖRANDE. Socialtjänstens utredning kan vara livsavgörande – den kan exempelvis leda till att man förlorar vårdnaden om sitt barn. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför helt oacceptabelt att felaktiga uppgifter presenteras eller att uppgifter utelämnas, skriver Peter Althin och Anton Strand.

Att arbeta med människor som av någon anledning har problem kräver ett brinnande intresse. Vidare ska man byta arbete om man upplever sig inte längre kunna ge dessa människor ett fullt engagemang och positiv energi.

Detta är grunden och inställningen för oss i vårt arbete och borde också vara det för landets socialarbetare.
 
Hör av dig! -Så gör man det och hoppas på feeling! - "spindelnätet staten har spunnit till mänskligheten"  Video - The Killers

Hör av dig! -Så gör man det och hoppas på feeling! - "spindelnätet staten har spunnit till mänskligheten" - Video - The Killers - Human

Får man behandla en annan människa hur illa och hänsynslöst som helst
Mänskliga rättigheter? Är det Gud som skämtar med oss?

 

Fast det är nog inget skämt!

Svenskt myndighetsväsen  - "spindelnätet staten har spunnit till mänskligheten"

Hör av dig!  -Så gör man det och hoppas på feeling!

Det var nog det som var ett skämt! För ingen bryr sig, bara tomma vackra ord, ingen

som helst feeling!

Video - The Killers - Human

Saker jag minns - Varför förstöra en människas hela identitet?

Idag har jag en dåligt dag. En riktig bitterfitta kan man väl kanske säga. Jag kom att tänka på vad jag fick med mig till den där flickskolan dom dumpade av mig på mitt fosterhem. Vad hade jag med mig egentligen? Tror inte ens jag hade en riktig väska. Det var väl några papperskassar med grejor. Resten blev kvar. Var tog det vägen? Mina skidor, pjäxor, skridskor - mina Kitty böcker som jag samlade på - vem fick dom? Var tog mina skolböcker vägen? Vart tog alla mina teckningar vägen, jag satt ju nästan jämt och tecknade. En sak vet jag bestämt, inte hade jag dom grejorna med mig. Den här flickskolan köpte mig skidor, jag älskade att dra iväg ut i skogen på skidor.

Cykeln som jag fick en påsk och som jag var så glad för, den vet jag var den tog vägen. Den försvann redan några år tidigare. Min farmor "fostermor" sa att den blivit stulen på natten. Sen efter ett tag så får jag då se att ett av mina halvsyskon som bor en bit därifrån "åker på den". Jag ber min pedofilfarsa att få min cykel, men det kunde jag glömma, nu var cykeln deras, så sa han och sen skrattade han! Jag pratade med skatan om det här och hon påstod att cykeln blivit stulen och att pedofilen hittat den. Varför sa inte skatan till sin son pedofilen att lämna tillbaka cykeln till mig, den var ju min!?

Snacka om att sudda ut en annan människa. När jag efter några år kom tillbaka till skatboet för att hämta mina grejor så fanns dom ju inte kvar. Lite småskit fanns kvar på vinden. Idag är jag riktigt sur! Vad är det för konstigt folk som stjäl andras grejor? Jag hade nog bra gärna velat tittat på mina teckningar som jag gjorde då, men det går ju inte, det känns bittert. Varför skickade dom inte med mig mina målargrejor? Hade varit kul att kolla i gamla skolböcker också. "suck" - allt är borta. Först klantade morsan bort allt från det jag var liten, sen klantar fosterhemmet bort resten. :-(( Sur, sur, sur ,sur !!!!!! Jävla pack till folk det finns.  Jag vet inte ens om jag haft några barnsjukdomar. Jag vet inte ett skit mer än det som finns i minnet.

Varför förstöra en människas hela identitet? Som jag brukar säga -  "rycka bort mattan under fötterna på en". Ja, ja! Dom är ju inte ensamma om att göra så här. Det finns mer pack i omgivningarna, fast inte här hos mig som tur är! Jag orkar inte med några fler sådana här människor som plockar en in på bara kroppen, man har inte en fjäder kvar i skinnet. Ett och annat strå sitter väl kvar och spretar ut. Ser inte så snyggt ut och är väldigt irriterande. Tror nästan jag skulle kunna dänga till någon idag.

Du är inte välkommen här något mera! - Den sociala barnavården...

Jag har börjat att läsa i boken jag blev tillskickad mig. Den har legat kvar i sitt kuvert ett par dar. Kände inte riktigt för att kolla på innehållet. Igår kväll så öppnade jag det.

Har hunnit läst en bit, det är mycket statestik och siffror. Inget konstigt eller skrämmande har framkommit, inte i mitt tycke iallafall. Mycket känner jag ju igen från mitt eget liv. Tankarna kom ju om jag verkligen berättat det och det och det, jag vet faktiskt inte idag vad jag sa i mitt samtal med statens reprensetanter. Säkert har jag inte berättat allt. Det finns ju så mycket, så huvudet var väl som ett ormbo vid tillfället för samtalet.

Det som berört mig mest nu är att det sedan utredningen började så har det hunnit avlidet 5 personer av de interjuvade. Tragiskt! Men samtidigt kan jag förstå det, luften gick väl ur, sen tog väl orken slut. Jag känner mig glad över att dom hann vara med och berätta. Det glädjer mig oerhört mycket.

"suck" Det finns inte mycket till ork kvar här heller, men himlen får faktiskt vänta ett tag till, "skuggan" får vara så snäll att trava efter mig ett tag till. Och jag tror han är tålig!

Det är så mycket som poppar upp nu när man läser boken. Hur man som 16 åring stod utan skyddsnät helt och hållet, nu i efterhand så vet jag ju att min farmor "mitt fosterhem" sagt till de sociala att jag inte var välkommen där något mera "kommer hon hit igen så blir vi inte av med henne" - ungefär så stod det i journalerna.

Sen är det ju den där biten med upplysning och tillsyn. Jag fick en lägenhet när jag muckat från Edesta, jag hade hunnit få en dotter som bodde på ett mödrahem tills jag hade ordnat bostad och jobb. Jag fixade båda och så var det då dax för att få hem min dotter. Det som inträffar är följande. Oanmält ringer det på min dörr en kväll, utanför står rektorn från Edesta, sen är det 1 eller två personer till. Dom är iallafall från det sociala. Har aldrig sett eller haft någon kontakt med dem tidigare.

Det dom vill är att tala om för mig att jag inte kommer att få hem min dotter, jag får välja på ett fosterhem hos hennes farföräldrar eller något annat omhändertagande. Jag har inga andra valmöjligheter. Fy fan! Det var smärtsamt! Allt har bestämts över mitt huvud. Jag hade inte en chans! Jag valde fosterhemmet hos min dotters farföräldrar. Sen har ju dom med all makt försökt bryta kontakten mellan mig och min dotter. Dom lyckades! Nu för något år sedan sökte jag upp henne, vi har träffats några gånger. Det som framkom efter ett tag är att min dotter är alkolist. Hon har druckit i många år. Ingen har kontaktat mig om det. Varför har dom inte det? Skäms dom? Dom har ju misslyckats. Det dom trodde skulle hända hos mig hände hos de här präktiga och bra människorna. En miss till! Dom kontaktade inte mig. Nu är det antagligen försent, jag kan inte se något annat. Jag har bilden i färskt minne efter min mor och hennes alkolism. Så det här är inget svårt att se var det bär iväg. Min dotter mår inte bra själsligt heller, saker har sagts i hennes fosterhem som man nog inte bör säga, jag kallar det för psykisk misshandel, det har funnit en del fysiska saker också. Så var det med det, dom har förstört min dotter.

Det var något mera som kändes viktigt, men det försvann. Det kanske kommer tillbaka senare!? Jag är skakad och upprör, känner mig väldigt ledsen. I uppror kan man kanske säga.

Vad gör människor till torterare? - Alla dagar får inte bli så här!

Nu är det bara att fortsätta att skriva. Dagen är förstörd som så många andra dagar. Jag har iallafall blivit på det klara med att jag inte är udda eller konstig på något sätt. Tänk vad många som sagt att det är väl bara att glömma och gå vidare. Men så lätt var det inte. Precis som andra säger som haft en traumatisk barndom "det är som en film som spelas upp gång på gång i huvudet". Det behövs inte så mycket, så snurrar filmen igång.

Stödsamtal hade man ju kunnat fått, men till vilken nytta då? Slutar filmen då? Är allt glömt då? Blir jag lycklig då? Jag som sökt lyckan hela livet, jag har inte hittat den ännu. Har inte riktigt förstått varför den inte vill komma till mig. Nu förstår jag ju att den aldrig kommer att göra det, så jag kan sluta leta och se sanningen. Min lycka las i sank redan som barn.

Alla dagar får inte bli så här! Det finns saker man måste få gjort och idag funkar det inte. Jag har försökt lirka med mig själv flera gånger nu under dagen, men det vill sig inte! Jag har saker att göra som borde vara roligt, det skulle vara det för någon annan. Men ingen glädje, lycka eller tillfredsställelse infinner sig. Jävla skit!

Jag hittade något ute på nätet. Jag tar med det. Det är bara en liten bit av sanningen. Jag blir förbannad, ja riktigt förbannad. Här tas det upp hur fosterföräldrar .m.m. har misskött sina fosterbarn. Men inte på ett enda ställe har framkommit om alla missar socialtanterna och farbröder gjort. Alla deras fel, alla deras lögner och felskrivningar i rapporter. Sånt höll dom på med "sociala" när jag var liten. Rena lögner. Dom hittade på sin egna lilla storry, utan att bry sig hur det skulle drabba den lilla ungen i resten av dens liv. Dom har suttit och lyft sin lön och skitit i resten. På mindre ställen var det ju så att alla kände alla. Så självklart så höll ju barnavårdsnämden mina fosterföräldrar bakom ryggen. Små ställen ska man akta sig för. Mycket inavel, alla är släkt med varandra. Klart locket läggs på. Till och med lärarna ljög i sina rapporter .... då är det illa! Vilka jävla människor!

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser. - länk klicka
Psykisk misshandel - länk klicka

Här det jag hittade på nätet

Utredningen om vanvård i den sociala barnavården

Att bli intervjuad av statliga utredare om övergrepp och vanvård i barndomen kan vara en befrielse för gamla foster- och barnhemsbarn. Äntligen någon som tror på dem. Dessutom vill många bidra till att dagens barn inte drabbas på samma sätt, enligt utredaren Göran Johansson.

Fakta

”Flera av intervjupersonerna berättar hur de blivit slagna, i ansiktet, på kroppen, med eller utan kläder. De har slagits med sopkvastar, mattpiskare, kedjor, galgar, piskor, brädor eller med händerna.” ”Många har berättat att de tvingats anpassa sig till ­meningslösa regler, blivit nypta, fått kroppsdelar ­omvridna, blivit dragna i håret, hånade och sparkade, kastade upp i luften för att ramla fritt mot golvet, sparkade nerför trappor, fått sina ägodelar och leksaker förstörda som straff för någon förseelse.” ”Det finns exempel på hur barn har blivit spottade på, inlåsta i garderober, toaletter, pannrum, utelåsta i snön, med nedkissade kläder, fått stryk och blivit ­hånade för sängvätning, tvingats äta upp uppspydd mat, tvingats titta på när småsyskon blivit plågade. Barn har också blivit hotade med skjutvapen, med knivar, har hållits utanför fönster på hög höjd.”

”Flera berättar att de som barn blivit tafsade på, tvingats utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndaren, annan personal, blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.”

”Många berättar om att de inte förstått varför de har ryckts upp ur sina sammanhang, hur de har skiljts från sina syskon, kamrater och anhöriga. Det har inte funnits någon där som förklarat för dem. De har inte fått veta varför, för hur lång tid, eller vad som kommer att hända.”

Utdrag ur delrapport 1 från Utredningen om vanvård i den sociala barnavården, augusti 2007.

–Vad gör människor till torterare? Det var ju vanliga svenska fosterfamiljer och många hade en stark ställning på bygden men bakom fasaden förekom misshandel och sexuellt utnyttjande. Att så många av förövarna var kvinnor är nytt för oss. Det har vi inte läst om i forskning tidigare.

Man måste sätta in händelserna i‑ett historiskt perspektiv. En örfil på 50-talet var inte samma sak som en örfil idag. Först 1979 förbjöds barnaga i Sverige.

– Men det här handlar om värre saker än dåtidens uppfostringsmetoder. Det här var även då brottsliga handlingar.

– Den här typen av övergrepp förföljer en i resten av livet. Många talar om att händelserna spelas upp som en film i huvudet om och om igen.