Nä! Det är inte roligt att leva under rädsla och hot. Vem känner sig trygg i Sverige? Inte jag iallafall!
Jag vet inte hur många gånger jag hört det dom senaste åren, det är många gånger jag hört det både från vuxna och från barn. Det jag hört är: - Jag ska döda dig! - Jag ska döda dina barn! Man blir både förbannad och rädd. Maktlösheten är den värsta känslan av alla. Vad gör man för att skydda sig?
Polisen gör ju inget? Jag tror att många i det läget tar saken i egna händer, det är äckligt att leva under dödshot. Troligen är det många hotade som går till angrepp innan angriparen hinner göra någon skada. Vem bär skulden för det som händer? Den som hotade eller den som blev hotad? Eller är det polisens eller någon annans fel?
Det är ju så varenda dag. Alltid är man rädd, ofta känner man obehag, man känner ondskan krypa nära in på skinnet. Speciellt när man går ut. Jag kände det tydligt igår och har gjort det fler gånger när jag varit ute för att ta en promenad, få lite frisk luft. Brukar gå slingan, men efter igår så tar jag inte den vägen något mera. Obehagligt och kymigt kändes det.
Promenadväg "slingan"
Det här har jag svårt att acceptera, att inte våga ströva fritt ute utan att behöva vara rädd. Det har man kunnat tidigare. Man har kunnat hälsat på en kompis på kvällen för att sedan ta sig hem utan att behöva vara rädd för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen. Vilket botten socialt liv det blivit. Verkligen bottennapp! Man kan ju inte påstå längre att Sverige är ett fritt land, att man är fri. Så är det ju inte! "Du gamla du fri, du finns inte mer". Jag är väldigt ledsen för det! Det var vackert, lugnt och fint. Det var verkligen mysigt på så sätt. Fin kultur som det inte finns speciellt mycket kvar av? Var tog den svenska kulturen vägen? Är den inte värd något?Jag gillar faktiskt den svenska kulturen. Får jag det? Jag har levt med den sedan jag föddes, det är mitt arv.
I småskolan sjöng vi den blomstertid nu kommer och invigde på så sätt sommarlovet med det. Det var start skottet på en lång och skön ledighet från skolan. Vår nationalsång har jag alltid tyckt varit så vacker, passar så bar ihop med vårat landskap. Höga berg, vatten och djupa dalar. Man kan ju se det speciellt från den plats där jag är född. Min födelsestad är Sundsvall.
Tänk när barnen gick i skolan, man var fullständigt livrädd över vad som hände under dagen i skolan och vad som hände på vägen hem. Fan va jobbigt det var. Tordes aldrig släppa ut ungarna på gården för att leka. Men jag behövde aldrig fundera på det ens, de fick inte vara med, de hölls utanför. Det förekom alltid bråk, elakheter och mobbing. Vissa ungar hamnade utanför, de fick inte vara med utan det var alltid vissa grupper och dom var duktiga på att se till att en del barn inte hade tillgång till lekparken, fotbollsplanen o.s.v. Väldigt tråkigt att behöva se något sådant, väldigt trist.
Vem eller vilka har egentligen skapat det här samhällsklimatet? Hur har problemen egentligen uppstått? Är våra politiker på något sätt inblandade i att det blivit så här i lilla Sverige? Lilla Sverige som knappt syns på kartan.
Det var ju inte det här man ville ge sina barn i arv. Tänkte nog aldrig så ens! Existerade inte i min hjärna, det fanns helt enkelt inte. Det var ett helt osannolikt och otänkbart scenario med våld och otrygghet. Jag kan ju babbla om det här hur mycket som helst, det förändrar inte saken. Det har ju redan gått överstyr! Jag tycker vad jag tycker och det måste jag ju få göra. Det gör ju alla andra, så varför inte jag? Det jag tycker kommer ju från mina upplevelser och från min vardag, från min barndom, min ungdom och mitt vuxenliv. Jag har ändock varit med i snart 60 år. Det är många år mer än vad vissa politiker har. Vad vet dom egentligen?
Vad i ligger problemet?
Video - Céline Dion - A New Day Has Come
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar