Kön borta till upprättelseceremoni
Efter ytterligare en utökning av platserna kan nu alla anmälda delta vid upprättelseceremonin i Stockholms stadshus på måndag. Intresset för ceremonin, som hålls för dem som i barndomen for illa i fosterhem, har varit så stort att ett par hundra personer först stod utan plats. Genom att utnyttja det angränsande Paulirummet intill Blå hallen kan nu alla på väntelistan delta, enligt socialdepartementet. Totalt 1 300 personer deltar i ceremonin.
"Paulirummet, som ligger granne med Blå hallen, med stora öppna dubbeldörrar in, så att man ser allt som händer. "
Vi andra som inte kunde eller ville närvara kan se eländet på webb tv. En skriftlig ursäkt kan man ju få hemskickad fram till den 21 november om man ringer 020-123 100 och ber om den.
För den som inte har möjlighet att delta under ceremonin kommer den att sändas i Sveriges Television kanal 1 mellan klockan 12:55 och 14:05 på måndag samt på SVT Forum.
Live webb teve: Upprättelseceremonin för de vanvårdade
Det går även på vanliga TV 1
Fast det är ju ändå bra att alla nu kom med som ville med. Det är ju iallafall jag glad för, att någon hade så stort hjärta och fixade till det. Fast troligast handlade det inte om ett stort hjärta, det handlar nog bara om säkerheten.
Sen att jag tycker att skadeståndet skulle betalats ut innan eller i samband med upprättelseceremonin är ju en annan sak. Vi får väl se om det tar ytterligare 6 år att få ersättningen utbetald!
2011-11-21
Det finns också en politisk överenskommelse om att 250 000 kronor ska betalas ut till dem som vanvårdats i fosterhem under perioden 1920-1980.
Men riksdagen har inte fattat något beslut i den frågan.
Läste ute på webben att Laxå ändrat sina regler när det gäller att bli godkänd som fosterförälder. Och det tycker jag också är bra skit!
Så arbetar socialtjänsten i Laxå idag
En av socialtjänstens viktigaste och svåraste uppgifter är att ge stöd och skydd till barn i utsatta situationer. För att bli familjehem måste man genomgå utredning som innehåller kontroll i offentliga register, hembesök, intervjuer och inhämtande av referenser. Godkännande av familjehemmet fattas av socialutskottet.
Då var det överstökat då! Upprättelseceremonin den 21/11-2011
Och allvarligt talat, jag känner mig bara sorgsen och beklämd.
Samtidigt är jag glad att jag valde att inte delta i stadshuset.
Jag valde att inte ta emot någon ursäkt. En ursäkt hjälper inte framtida omhändertagna barn från att bli felbehandlade av politiker, sociala myndigheter, andra myndigheter och annat löst ondskefullt folk.
Förlåt ena dagen! - En smäll på käften nästa dag!
Jag har väl mina tankar, åsikter och känslor runt det här jippot. Nu ser det ju jättesnyggt ut för övriga världen. Inga utanför som demonstrerade, inga missnöjda. Alla nöjda och glada. Så ser det ut just nu. Jag kan ju inte påstå att dagen idag är annorlunda än dagen igår. Varför skulle den vara det? Vad är skillnaden? Visst! allt var jättefint. Fina sånger och dikter. Jag vet inte varför jag kom att tänka på lilla Anette, lilla Anette som satt i trappen på natten, det enda hon fått med sig på resan från Luleå var hennes lilla marsvin. Men den fick hon inte behålla, det var det enda hon hade. Tänk så hon grät på natten när hon satt ensam i mörkret, nyligen kommen till det här flickhemmet. Ingen brydde sig om denna lilla så otroligt ledsna tjej. Så ensam och så ledsen. Jag kom också att tänka på Lillemor, lilla prinsess tjejen. Hennes äldre syrra var och besökte henne, hon var på en annan skola, eller så var hon hemlös och drev omkring. I vilket fall som helst så följde jag och Lillemor henne en bit på vägen när hon var tvungen att ge sig av. Nästa gång jag hörde något om Lillemors syrra så var hon död. Hon hade gått direkt till skogs och tagit livet av sig efter att ha träffat sin lillasyster en sista gång. Lillemor försvann väldigt snabbt från flickskolan. Hur gick det, var tog hon vägen. Tänk att under resans gång, så länge som jag varit med i den här vanvårdsutredningen så har ingen av de människor jag lärde känna på de ställen jag varit på dykt upp. Var finns dom? Jag tycker det är konstigt! Men skit samma. Dom var utdömda redan då på 1960 talet och troligen mycket tidigare än så. Ja! så var det! Nä! Jag är inte imponerad av upprättelseceremonin.
Ingen unge som mår dåligt idag tror jag bryr sig i upprättelseceremonin. Jag tror dom väntar och hoppas på ett underverk, på att deras helvete snart är slut. För precis som då, precis så är det nog nu med. Tror att barn och unga fortfarande känner som jag gjorde när jag var barn och ung. Och det är läskigt att tänka sig, ingen ska behöva känna så.
Övergrepp, misshandel och tortyr.
Nu ska Gösta, Tove och Bengt äntligen få sin ursäkt. Tre av de tiotusentals barn som samhället svek. I dag ska riksdagens talman ge dem upprättelse, personligen och på tv. Men den utlovade ekonomiska ersättningen får barnhemsbarnen vänta på.
Att utnyttja ursäkts ceremonin för billiga politiska poäng?? Är det så?
Sexuella övergrepp utfördes på barn av en anställd på ett hem drivet av Frälsningsarmén.
Upprättelseceremonin för de vanvårdade barnhemsbarnen väckte många känslor. Olle Hammarberg från Gotland var på plats. Och han är skeptisk till ursäkten. Den som bäst beskrev hur illa de drabbade barnhemsbarnen blivit behandlad var Mark Levengood. - Han sa att sorgen aldrig går på sidan om, den går rakt igenom. Och så är det. Sannare ord har nog aldrig sagts, säger Olle Hammarberg. Olle Hammarberg är 70 år. Han säger att en ursäkt inte läker några sår. De kommer han få leva med resten av livet.
Hur ber man människor vars hela liv präglats av samhällets svek om ursäkt?
Talmannen valde ord som skam och förlåtelse.
Vi är blommor. Så sant! Omvårdnaden avgör hur vackra blommorna kommer att bli.
Ministern nöjde sig med ett fjuttigt beklagligt.
Ministerns lama ursäkt – att övergreppen var beklagliga.
Vad gjorde Anders Knape (M) där? Sveriges kommuner och landsting.
Det här var första gången som samhället; stat, kommun, landsting, inte begränsade sig till pengar för att kompensera för samhällets misslyckande. De drabbade skulle också hedras, och synliggöras, vid en ceremoni.
Över timslång väntan i kyla utanför pga. flygplatskontroll för att komma in.
"Det blev lättare förtäring, snittar och ett glas mousserande vin. När en del kom fram till borden var de renrakade" Så en del blev ju utan? Ingen betjänande James här inte! Tydligen var han ledig den dagen. Utan som på vilken lunchrestaurang som helst - självbetjäning! Så ska det vara till arbetande folk och till fattiglappar. Inte ens husmanskost! En jävla snitsel och lite sprit! "usch!
Som helhet var det stora brister i organisationen kring ceremonin och den största besvikelsen - som uttrycktes av flera vanvårdade - var att den s.k. kompensationen inte nämndes alls.
Det handlar om dryga tusentalet personer som utsatts för allvarliga övergrepp och vanvård sedan de omhändertagits och placerats på vård- eller fosterhem mellan 1920 och 1980.
Vid den timslånga ceremonin i Blå hallen skulle de drabbade, som också kan få en kvarts miljon kronor, få upprättelse.
Riksdagens talman Per Westerberg (M) väjde inte för uppgiften. Han bad om ursäkt, talade om förlåtelse och lovade upprättelse.
– Det svenska samhället ber i dag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildrande. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige.
Läs om det igen! En skam för Sverige.
Det är stora ord. Mycket allvarliga ord. Och ord som sjönk in i publiken, omkring 1 300 personer som av samhället flyttats från sin mamma och pappa till andra vuxna som i stället för att ta hand om dem misshandlade eller vanvårdade dem. Psykiskt och fysiskt.
Efter honom talade barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
– Samhället som tog hand om er klarade inte av att ge trygghet under uppväxten. Det är djupt beklagligt.
Beklagligt? Är det ett passande ord för en stulen barndom? Eller ett sargat vuxenliv? Många uppfattade nog ordvalet som överraskande lamt. Kanske till och med okänsligt med tanke på hur många av samhällets olycksbarn som satt framför henne.
Ceremonin i Stadshuset var enkel och stram. Tre talare, utöver talmannen och ministern också ordföranden i Sveriges kommuner och landsting, Anders Knape. Musik, och författarinnan Viveca Lärn som bland annat pratade om Bullerbyn, idyllen många längtat till men som sannolikt aldrig funnits i verkligheten.
Sedan bubbel och snittar i Gyllene salen.
Enkelt, på gränsen till simpelt. Men kanske var det tillräckligt.
För det var alltså allra första gången samhället bad en grupp om ursäkt för att det misslyckats med en av sina allra mest grundläggande uppgifter. Att, som regeringsformen föreskriver, verka för individens trygghet och hälsa.
Därför bad talmannen om ursäkt för samhällets svek. Det har han aldrig gjort förut.
Många i ceremonin för vanvårdade barnhemsbarn
Kraftfull ursäkt.
Och i själva ursäkten sparade riksdagens talman Per Westerberg (M) inte på krutet.
– Det svenska samhället ber i dag er, kvinnor och män, utan förbehåll eller förmildrande, om ursäkt. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den moraliska skulden bärs av hela det svenska samhället, sa han, rapporterar TT, och fortsatte:
– Vi ber i dag om förlåtelse för samhällets svek. Ni skulle ges värme och trygghet, ni skulle ges en skyddad uppväxt, men drömmen dog när de sociala myndigheterna placerat er.
– Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt, men ni övergavs.
Vad tycker folk om ursäkten - känns det som en upprättelse?
– En del tycker inte att den kommer att påverka, och undrar om den är ärligt menar, för andra är det stort. Men det finns också många som inte vågar komma hit, en grupp som inte har talat med någon om att de haft de här erfarenheterna. De är rädda för att vara med i tv. Det finns väldigt många olika sätt att hantera det här på, säger Expressens Britta Svensson.
Det finns också en politisk överenskommelse om att 250 000 kronor ska betalas ut till dem som vanvårdats i fosterhem under perioden 1920–1980. Men riksdagen har inte fattat något beslut i den frågan.
Frågan kring de vanvårdade barn- och fosterhemsbarnen har väckt stora känslor och många medier har rapporterat om deras väg till upprättelse, däribland Expressen.
Video - Blad faller tyst som tårar_0001.wmv
