Pengar är inte allt! Men de kan göra underverk. Nu tycker jag att Maria Larsson och regeringen ska snabba på med barnhemsungarna!

Natten har gått åt till att fundera. Ja! fundera över det som händer just nu, varför det händer, hur våra politiker tänker. Varför gör de si eller så! Vad menar dom egentligen? Vad är dom ute efter. För så är det alltid! Dom kör med sina knep.
Det är iallafall min erfarenhet av politiker och myndigheter. Ett gäng svekfulla personer. Så har jag tyckt sedan jag var liten. Och man kan ju undra vad det kan bero på?

Det finns ju en del som anser att lidandet inte blir mindre om barnhemsungarna skulle få detta skadestånd. Och det blir det inte för de redan drabbade personerna. Lidandet får dom dra med sig resten av livet. De här skadorna försvinner aldrig. Jag kan ju också hålla med om att det inte var de myndighetspersoner och politiker som sitter nu som var vållande, men de skulle kunna bli vållande till andra barns olycka. Och det är något som jag inte vill. Vill du det?

Barnhemsungarna borde ha fått en mycket större ersättning för en förlorad och för ett söndertrasat liv, men summorna skulle bli så ofantligt stora, så staten skulle inte ha råd med det. Så summan 250000:- per person är en bra symbolisk summa. En årslön för en vanlig arbetstagare. Sen vad personen gör med sina pengar har väl bara den med att göra. Jag har hört någon säga något om att supa upp pengarna. Ja! då var det så då? Pengarna kommer på det viset tillbaka in till statskassan. Om jag inte minns fel så har staten monopol på systembolaget. Varför ska staten helt plötsligt börja bekymra sig för det, om en person super? De har inte gjort det tidigare, utan uppmuntrar istället till drickandet! Öppet på lördagar, nya system öppnas! Nä! våra politiker gottar sig för varje flaska som säljs, för varje familj som går under i spriten, nya ungar att hämta, placera ut i fosterhem och sedan skita i hela saken. Undra vad den trasiga familjen kostar statskassan?

Här har vi en av anledningarna till varför jag tycker att skadestånd ska betalas ut. Inte imorgon, utan idag! Underlag finns ju arkiverat hos staten, så det kan väl inte vara några problem med vem som ska få och inte få. Utredarna har själva varit med och tagit fram akter ur gamla arkiv. Så nog finns det underlag! Och lika självklart är det att de personer som ingått i utredningen blir de första att ha rätt att få skadeståndet. De övriga som känner att de vill söka får väl göra det vid ett senare tillfälle. De som vi får väl skrapa ihop sina papper och berätta sin historia och söka på det. Det är väl det rättvisaste och mest logiska!

Någon skribent som jag läste hos tyckte att:

Den bästa upprättelsen är kanske att satsa skattepengarna på åtgärder som gör att det i framtiden inte finns några barn som känner att de behöver en upprättelse från samhället.

Och här kan jag hålla med skribenten
Det är ju precis det som händer när skadeståndet betalats ut till barnhemsungarna. Den kostnaden vill säkert inte staten ha en gång till! Så på grund av det kommer nog andra omhändertagna barn i framtiden att få det bättre.

Sen förutsätter jag iskallt att lagar och regler ändras för att dessa utsatta barn ska ha chansen till ett bra liv.

Om nu inte skadeståndet betalas ut så händer troligen detta.

Staten har tagit förövarnas parti.
Det är många socialsekreterare och familjehem som nu andas ut.
– Nu klarar de sig undan. De behöver inte ta något ansvar.
Det underliggande budskapet är ”fortsätt slå barn”.

Om skadeståndet betalas ut så har vi fått en praxis. Och det är väl det politikerna inte vill ha! Med det menas att barn i framtiden kan söka liknande skadestånd om de blivit illa behandlade pågrund av bristfällig samhällsvård. Betalas inte skadeståndet ut så finns ingen sådan praxis. Och det betyder att myndigheterna har godkänt att barn och unga får behandlas illa. Men betalas ett skadestånd ut så är det väl använda pengar för att trygga barnsäkerheten i framtiden. Dessa barn blir på detta sätt lika mycket värda som andra barn, man måste sköta dem som guldklimpar!

Om man inte som fosterfamilj vill ta på sig vissa krav när man tar emot fosterbarn, då ska man inte ha några heller. För då är man bara ute efter inkomsten, men vill inte ta ansvar. Man vill inte stå till svars, man är inte seriös. Det finns nog en del att göra om man vill för att trygga lite bättre för framtida omhändertagna barn. Framför allt, prata med ungarna, de är inte dumma i huvudet. Se till att de slipper leva i skuld resten i sitt liv. Berätta sanningen för dem, tala om att det inte är deras fel. Som sagt, barn är kloka och inte dumma i huvudet. Heller hur Maria Larsson!?

Om jag får tycka så tycker jag de som har större skadeståndsanspråk ska släppa det. Just nu tycker jag tid är viktigt. Regeringen snabbar på med utbetalningarna av skadestånden. Varje dag är bråttom för barn som har det svårt och gråter, saknar och längtar. För oss kan en dag gå fort, men för ett barn som längtar, saknar och väntar kan en dag kännas som en vecka en hel evighet.


musikklipp: Manowar - I Believe