En på tio utvecklar alkoholism av den vuxna befolkningen i Sverige Runt varje alkoholist finns sedan i snitt "fyra nära berörda" som lider minst lika mycket som alkisen. Alkisen har ett andrum i sitt rus, de nära och kära har aldrig detta andrum. Det resulterar i en ständig ångest, rädsla, stress, ilska, sorg, smärta, oro m m vilka är ständigt närvarande och bryter ner hela personligheten och bör behandlas. Ingen dricker för att bli alkoholist. Alkoholisten är den absolut siste att medge problematiken omgivningen ser det långt tidigare. Detta styrs av ett förnekande, ett förnekande som blir svårare och svårare, starkare och starkare, sjukare och sjukare att bryta så på ett medicinsk språk kan man tala om "psykosvärde" En alkis är ofta överbevisad och konsekvenserna är uppenbara men han/hon förnekar ändå. Vad som gör att en tiondel utvecklar alkoholism och andra inte vet man inte men det tycks i vissa fall vara ärftligt betingat. Alkoholism är klassat som en sjukdom en sjukdom väljer ingen, men när diagnosen är solklar är det alkisens ansvar att ta emot den hjälp som erbjuds. "Det friska måste få veta det sjuka" som vi terapeuter uttrycker det! En alkis dricker inte för han/hon vill dricka, inte för att han/hon måste dricka, inte för att han/hon behöver dricka, UTAN FÖR ATT HAN /HON INTE KAN LÅTA BLI ATT DRICKA! Lägg på minnet att hjälp finns !
Tjänixen hälsar Owe K pensionerad alkohol/drogterapeut nykter alkoholist sedan 30 år Sällskapet Länkarna.