Vad händer. Sverige är precis som vanligt. Jag tänkte skriva något om barn men jag vet inte om jag ids. Ett evigt ältande fram och tillbaka inget mer händer. Det som gäller och alltid har gällt i Sverige är nog "klara dig bäst fan du kan" Jag tror ingen seriöst bryr sig om varken barnen som har det svårt eller andra som har det svårt. Och ärligt så tror jag man skiter mer i svenska barn än i andra barn. Finns någon konstig föreställning i det här landet om att svenska barn inte kan ha det svårt, resten är ett spel för gallerian, bara för att det ska se bra ut. Nu har vi bytt regering och barnminister. Kommer hon att göra några ändringar och några underverk för barnen och andra olyckligt drabbade. Det tror inte jag. Jag skrev nyligen på en grej om "alla barns rättigheter" men jag tror inte på att det kommer att ge någon framgång. Det kommer väl på sin höjd att delas ut lite mer pengar hit och dit. Men vad spelar pengar för roll när människorna inte har något intresse. Det är intresset som behövs mest.
På Facebook fick jag mig tillskickat ett inlägg från UNICEF Sverige. Och självklart är jag med och skriver under på det. Det var väl inte det första man medverkat i utan att det blivit någon ändring.
Här inlägget från UNICEF Sverige.
INGA FLER BARN I SOCIALT UTANFÖRSKAP.
Oavsett vem som styr i Sverige finns ett löfte som aldrig infrias: att bryta socialt utanförskap bland barn.
Oavsett vem som styr i Sverige finns ett löfte som aldrig infrias: att bryta socialt utanförskap bland barn. Nu är det tid för förändring. Vi kräver att den nya regeringen tar fram en nationell handlingsplan som baseras på helhetssyn, samverkan, barns delaktighet och likvärdig utbildning. Ställ dig bakom vårt krav här: http://bit.ly/1uUX74U. Stort tack!
Jag skrev under med några rader.
"Alla" barn ska ha samma rättighet till kärlek och gemenskap med människor som de älskar och som älskar dem! Inget barn ska behöva växa upp utan att någon bryr sig om dem av hela sitt hjärta. Barn ska ha massor av kärlek! De ska inte behöva stå och titta på när andra barn får höra att de är älskade och önskvärda!
Jag läste vad några barn skrivit på er sida och det som slog mig var att inget barn var under 11 år . De flesta var 14-15 år. Det är ju bra för de kan ju prata för sig. Men vem pratar för de mindre barnen? Det är väl oftast där den stora piskan viner. Små barn kan inte freda sig mot vuxna. De vet inte var de ska vända sig. De är barn. Jag kunde inte heller upptäcka att något av de barnen var i något familjehem eller dylikt. Utan det var mest barn i en hemmiljö. Det finns barn som saknar denna hemmiljö och bara det gör livet mycket svårt för de barnen! Saknaden efter mor, far, syskon, släkt och vänner. Många gånger är de uppryckta burdust ur sina rötter. På en dag kan de bli flyttade på från ena sidan Sverige till den andra. Sådant borde inte få förekomma. det är barnmisshandel.
Konstigt att det aldrig blir bättre. Ändå lovade barn och äldreministern Maria Larsson det dyrt och heligt i den utredning som gjordes - SOU 2006:05. Vanvårdsutredningen. "Barnen som samhället svek " - Vanvård av barn och unga. – Det är sammantaget ett stycke mycket mörk historia – svensk historia! Övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården. Vanvård i social barnavård - slutrapport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar