Rune Högström. - Artikeln skrevs i Sundsvalls tidningen år 1995 vid hans dödsfall som inföll till påsk. Jag börjar skrivandet samma dag som han avled för 19 år sedan, den 14 april 2014
Förre skepparen Rune Högström Sundsvall, har avlidit i en ålder av 66 år.Han var född i Sundsvall och fick som liten grabb inblick i dåtidens livliga sjöfart. Dödsfallet kom oväntat, men ändock hade hälsotillståndet de senaste åren inte varit utan bekymmer.
Hans barndomshem låg i närheten av Selångersån, där det på den tiden förekom en livlig trafik med bogserbåtar och lastpråmar. Hans far byggde och ägde bogserbåtar, två båtar i tur och ordning med namnet m/s Framåt.
Rune Högström intresse sammanföll med faderns och han deltog tidigt i arbetet ombord. Han var en stor kännare av den lokala sjöfarten i Sundsvalls distrikten. Han behärskade och kände väl till det mustiga språk som förekom på sin tid i Sundsvalls hamn och kunde på oefterhärmligt och levande sätt, berätta om såväl båtar som människor. Intresset av sjölivet innebar att Rune Högström tjänstgjorde på flera bogserbåtar bland annat ombord på Hjälparen III, Galtström och ångaren Gustavsberg.
Under åren redade han själv ett antal båtar. En tid var han skeppare på Aramis, några somrar på Thomée i Östersund samt under senare år befälhavare på passagerarbåtar i Stockholm.
Han var en av initiativtagarna till bildandet av Medelpads Sjöhistoriska förening, på hans initiativ fick föreningen , nuvarande ångbåten Primus, som gåva av SCA.
Rune Högström har ägt och skrotat många kända bogserbåtar på Rosenborg där han hade sitt upphuggningsvarv under ett antal år på 1950 talet och 1960-talet.
Ursprungligen hade Rune Högström en lärlingsutbildning som charkuterist och var ofta anlitad som duktig yrkesman. Den senare tiden fungerade han som skeppare på passagerarbåten Elvira Madigan.
Med ett eminent sinne för detaljer och att kunna återge dem, var ett av hans stora fritidsintressen att bygga modeller av kända ångbåtar och så kallade fyrkantspråmar som också kom att ingå i flera utställningar på muséet, där han ofta anlitades som expert på Sundsvalls sjöfart.
Hjulångaren "Indalen"
Vi har passerat Gristaholmen och har Hässjölandet framför oss med kurs mot Sörvik. Ny syns även Söråkers massafabrik. Efter fyra timmars gång är vi i Sörvik och lägger pråmarna vid olika kapverk. Efter det går vi till brädgårdskontorets kaj och min far går till faktor Högberg. Vi ska stanna för dagen och utföra olika bogseringsuppdrag. Det första blir att dra s/s Sörvik till Sunds slip. Ombord på Sörvik pågår pannrengöring som skall kombineras med bottenmålning. Vi kopplar s/s Sörvik på vår styrbordssida. Farten blir sex knop. Framme vid Sunds slip är s/s Söråker nyss sjösatt. Vi lämnar Sörvik i sliplänningen och går till Wivstavarv för att hämta Sörvikspråmar. Vid herrgårdskajen ligger s/s Fagervik. S/s Framnäs år i sågverksbommen. Vi tar pråmama och går norr om Gistaholmarna. Där möter vi s/s Wifstavarf som har ett buntsläp från Lövudden.
Väl ute på Klingefjärden åker vi lite i sidled, det är strömfåran från Indalsälven vi känner. Tittar jag åt höger ser jag de rödmålade kasernerna vid skiljet i Lövudden. Väl framkomna till Sörvik läggs pråmarna till kapverk samt en till pråmslipen. Efter detta går vi över Lövudden och hämtar några buntar sågtimmer, kanske ett 25-tal. Då vi lämnar Lövudden går jag till kojs och sover till morgonen. Vaknar till dånet av blåslamporna. Nu är våra tre pråmar lastade och kopplade. Vi går ut mellan vågbrytarna med kurs mot Nacka för att koppla till pråmen med rivningsvirke. Vi släpper de tre pråmarna på svaj och går in till brädgårdskanalen för att hämta pråmen. Axel Larsson förklarar för far var i Gustafsberg han ämnar lossa virket. Jag får en snabb titt på skrotet av hjulbåten samt akterskeppet som ligger kvar på botten. Nukommer skrothandlare Helsing och önskar få en pråm lastad med skrot från Eriksdal, för vidare transport till Alvik. För att det ska gå smidigt vid Eriksdal drar Sellbom ut pråmen med sin motorbåt och kopplar ihop. Nu följer vi Alnösidan och passerar Hovids sågverk med bogserbåten Hovid vid brädgårdskontorets kaj. Jag tänker, "Var det en bakelsetur han var ute på igår när vi möttes? Han körde ju så fort". Nu passeras den slamrande barktrumman vid Johannesnäs och vidare mot Nyvik och Gustafhamn, nu nästan färdigriven. Norr om Alviks färjeläge ligger Helsings skrot där vi lämnar skrotpråmen. Vid skroten ligger ett vitmålat halvskrotat båtskrov. Kan det vara s/s Karlholm eller s/s Sylphide? Vi passerar akter om färjan som ligger inne vid färjeläget, därefter Alviks brädgård där s/s Viking ligger upplagd med övertäckt skorsten och övertäckta hyttfönster. Hon kommer nog inte mer igång. Efter Alviks timmerbom ligger en pråmslip med ångslupen s/s Alvik upplagd för att bli skrot, och så kommer Strands nedlagda sågverk där Holmens Bruk har sin flottläggning. På kajen syns svarta högar med kätting. Nu ska vi lämna Larssons virkespråm och sedan gå direkt till Sörlins Hyvleri på Mon. Mellan Gustafsberg och Tjuvholmen ser jag stuvarbåtarna s/s Skön och s/s Gurli komma i Alnösundet.
S/s Ljungan går ut från Karlsvik, s/s Nocturnus går innanför pricken vid Kaptensudden. S/s Timrå uppehåller trafik mellan Sundsvall och Karlsvik. Pråmarna lägges vid intagslänningen till hyvleriet och vi går åter mot hamnen, genom svängbron. Efter en halvtimma är vi hemma vid kajen i Nacksta. Det var den längsta resan jag gjort i mitt då tioåriga liv.
|
Två tavlor målade av Kapten Bölja. Båtarna är min morfars. Tavlan längst upp, där står min morfar Harry längst fram och hans bror Petrus längst bak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar