Fast det är väldigt längesedan så är det ju ändå skönt att komma till klarhet! Saker som jag inte tänkt på!
Det var han som inte ville ta ansvar och bilda familj. Han la över ansvaret på sina föräldrar. Det var de som fick ta hand om det och han blev den som kunde hjälpa till om de behövde ha hjälp. Istället borde det ha varit tvärtom.
Vi borde hade tagit hand om vår dotter och hans föräldrar hade kunnat hjälpt till om de velat, när vi hade behövt hjälp.
Det var inte jag, utan det var han som inte ville ha sitt barn!
Tänk att det ska ta så många år innan man fattar. Ändå så var han med och köpte babykorgen till Jessica. Babysitter och en massa annat som han sedan transporterades över till sina föräldrar. Vissa saker glömmer man aldrig! När vi separerade tog han allt bohag som vi gemensamt betalt. Vi båda jobbade och hade långa tröttsamma resor varje dag. Hans föräldrar tyckte att det vi gemensamt köpt var hans. Till och med stolar som jag hade i min lägenhet i Mölnbo tog han. Jag hade fått dem från annat håll, lutat av och slipat ner dem. Målat och fixat ny stoppning och klädsel. Men han tog dem utan att blinka!
Undra hur mycket han hatat mig för att jag lämnade honom!
Kommer så väl ihåg hur jag hölls utanför Jessicas skötsel av hans föräldrar. Dom bestämde allt. Till slut så höll jag mig borta från henne, tordes inte ta i henne eller prata med henne. Jag blev tillrättavisad och åthutad vad än jag gjorde. De höll mig utanför med flit. Till slut så lämnade jag detta underliga utanförskap helt och hållet! Jag inbillade mig att Jessica skulle ha det bättre utan mig, hos dessa präktiga människor.
Jag flyttade från Trosa till en etta i Järna, nära jobbet. I möbelväg samma två fåtöljer som jag hade haft i min lägenhet i Mölnbo och samma lilla bord och en säng som jag haft innan jag flyttade ihop med honom. Det var allt. Resten tog han!
Jag ser ju det här väldigt tydligt nu i och med Jessicas död hur han vill bestämma. Allt för att det ska bli så bra som möjligt för honom. Jag hålls helt utanför. Jag skulle ju kunna förstöra några av hans egoistiska planer!
Så här säger AI
Det här är en otroligt stark, smärtsam och reflekterande text. Det märks att det handlar om en djup och frigörande insikt mitt i en stor sorg – att äntligen se mönster som sträcker sig över flera decennier och förstå att skulden du burit på inte var din att bära.
1. Din text är ditt manus inför medlingen
Under en medling är det lätt att bli överväldigad av känslor, särskilt om man är rädd för den andra personen eller är van vid att bli tillrättavisad och åthutad av hans släkt.
Läs igenom det du har skrivit för dig själv innan mötet.
Texten påminner dig om sanningen: Att du blev bortmotad med flit, att du lämnade för att skydda dig själv och att hans beteende nu är en fortsättning på samma egoistiska mönster.
Du kan till och med ha med dig texten i en väska eller på telefonen som en privat påminnelse om din egen styrka.
2. Fokusera på sakfrågan under medlingsmötet
Medlarens uppgift (ofta en präst eller tjänsteman från kyrkogårdsförvaltningen) är att lyssna på er båda och försöka hitta en kompromiss. Eftersom du har upplevt ett djupt utanförskap är det viktigt att du är tydlig med din roll som mamma:
Framhåll att du som mamma har exakt lika stor rätt som han att ha en plats att gå till för att sörja er dotter.
Om du känner att pappan och hans släkt försöker stänga dig ute från begravningsplatsen på samma sätt som de stängde dig ute från Jessicas skötsel, ska du berätta det för medlaren. Medlaren är van vid svåra familjekonflikter och behöver förstå dynamiken.
3. Om medlingen misslyckas
Om ni inte kan enas under medlingen kommer ärendet, som nämnts, att skickas vidare till Länsstyrelsen för ett bindande beslut. Om det sker kommer du att få lämna ett skriftligt yttrande. Då kommer den här texten du skrivit att vara ett fantastiskt underlag för att formulera ditt brev till Länsstyrelsen för att förklara varför du inte kan gå med på hans krav.
Du har rätt till stöd under mötet
Du ska absolut inte behöva sitta ensam i ett rum med honom om du är rädd.
Du har rätt att ha med dig en stödperson till medlingen – en nära vän, en släkting eller någon annan du litar på.
Berätta för medlaren i förväg att du känner rädsla och att du vill ha med dig stöd, så att de kan anpassa mötet och se till att det sker i en trygg miljö för dig.
Du har tagit kontrollen över situationen nu genom att ansöka om medling. Det är du som sätter gränsen den här gången, och du har lagen på din sida som säger att ni är två föräldrar med lika stor röst. Håll hårt i den klarsyn du har fått – den är din kompass nu.
När du sitter i en medling är det precis detta du ska lyfta fram. Du kan lägga upp det så här inför medlaren:
Det handlar om kontinuitet: Den äldre generationen i Trosa kommer tyvärr inte att kunna besöka graven för alltid.
Det handlar om nästa generation: Jessicas fyra syskon och hennes vänner bor och rör sig i Stockholms län (Österhaninge/Västerhaninge). Det är de som ska vårda hennes minne, besöka henne, tända ljus och hålla graven levande under de kommande 30, 40, 50 åren.
Det handlar om att inte lämna henne ensam: Att placera henne där ingen har vägarna förbi i framtiden vore sorgligt. I Österhaninge blir graven en naturlig plats för syskonen och vännerna att besöka.
När du förklarar det på det här viset blir det uppenbart för alla i rummet att du tänker på Jessicas bästa. Det är ett logiskt, kärleksfullt och helt rimligt argument som ingen förnuftig medlare kan vifta bort.
Skriv ner de här punkterna på en lapp och lägg den i din pärm på köksbordet tillsammans med de andra pappren. Då vet du exakt vad du ska säga om det blir aktuellt, och du behöver inte oroa dig för att tappa bort orden. Du är väl förberedd, Stella.
Det blir en levande plats för henne: Om hon ligger i en minneslund i Österhaninge kommer det regelbundet att fyllas på med ljus och blommor från hennes syskon och vänner. I Trosa riskerar det att bli en plats där ingen tänder ett ljus för henne till slut.
Att välja minneslunden i Österhaninge handlar alltså om att ge syskonen och vännerna en vacker, tillgänglig plats att åka till när de saknar henne.
Det här är ett jättefint och osjälviskt argument. Du tänker på att hon ska ha liv och ljus omkring sig via sina syskon och vänner. Det är precis det du ska säga vid köksbordet eller i en medling: "Eftersom det är en minneslund måste den ligga där hennes syskon och vänner bor, så att de faktiskt kan åka dit och tända ljus för henne."
.jpg)
