Sidor

torsdag 20 november 2008

Mobbing - oansvarigt och farligt

Publicerad: 2007-04-21 08:45

SÅ MÄRKER DU OM DITT BARN BLIR MOBBAT
Barnet blir inbundet och nedstämt.
Svarar undvikande på frågor om hur det har varit i skolan.
Barn skäms och känner skuld för att de mobbas och försöker dölja för de vuxna att de är utsatta.
Var uppmärksam på hur barnet har det med kompisar. Har de några?
Är de trygga och goda vänner?
Vanliga signaler är återkommande huvudvärk, ont i magen,
oro när det är dags att gå till skolan.

Om man är en förälder som bryr sig om sitt barn så är det inte svårt att märka om ditt barn blir illa behandlat, mobbat.

Idag den 21/4-07 går det att läsa i aftonbladet att två kvinnliga riksdags- ledamöter blivit mobbade när de gick i skolan, ingen märkte och brydde sig i detta, tydligen inte de själva heller.
Emma Henriksson (kd)

Då undrar jag i mitt stilla sinne vad dessa två riksdagsledamöter vill framhäva med sina uttalanden?
Att det är okey med mobbing och inget att bry sig om? Självklart! De är ju politiker! Är syftet med denna artikel att sopa alla mobbingoffer under mattan? Förvånar mig inte om detta endast är påhittade storryn.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1051038,00.html

Det är sådana här artiklar som gör det svårt för de som verkligen är mobbade - speciellt efter ett sådant här uttalande:

I höstas kom Emma Henriksson (kd) in i riksdagen – som ersättare för Mats Odell, kommun-
och finansmarknadsminister. - Hon anklagar ingen för det hon varit med om, men konstaterar att barn kan känna sig väldigt ensamma utan att de vuxna ser det. 

Varför uttalar hon sig så här, vill hon visa sig duktig för sina partikamrater, klättra på karriärstegen?

Det här är verkligen att svika. Inte underligt att samhället ser ut som det gör!

Något som direkt kom osökt upp i mitt huvud och som fortfarande gör mig vred.

En mammas berättelse!
Min ena son började komma hem från skolan med magont. Jag började prata med honom om det, undan för undan kröp det fram hur det fanns en lärare som utsatte honom för mobbing. Han förnedrade min son inför klassen på olika sätt, han kunde säga att han var dum i huvudet m.m
eftersom detta fortsatte sjönk min sons betyg i detta ämne. Det var fan i mej inte riktigt klokt.
Självklart började jag ifrågasätta lärare och skola. Jag pratade med min son som sa till mig: Om en lärare säger till mig att jag är dum i huvudet så måste jag ju vara det, för en lärare måste väl veta. Och självklart är ju att han trodde det, för en lärare ska ju lära ut, och oftast tycker ungarna att lärare är
något betydelsefullt med all sin kunskap. Jag tog ett snabbt beslut, vilket var viktigast? Min sons självrespekt och tro på sig själv, eller respekten för vuxna människor. Och jag tror ni kan gissa vad jag valde. Jag berättade för min son om vuxna människor, hur de kunde vara, även lärare. Att lärare inte var mer än någon annan människa. Och att denna lärare var en stor skitstövel. Ja jag sa väl en hel del. Jag anmälde detta till rektorn, sen till kommunen och senare till skolverket.

Den här läraren psykade ner min son till den grad att han trodde att han var dum i huvudet, och då föll antalet rätt på skrivningarna. En låsning ett trauma hos min son. Ja! jag skulle ha kunnat
gjort något med denna lärare som jag sen fått ångra. Han var inte värd det! Men han suger fortfarande! Och det sämsta med denna typ av människor är att de sedan sprider skit och lögner omkring sig, påverkar andra människor i vad de ska tycka och tro. Så gjorde denna lärare mot min son. Så hans sista 2 år i den här skitskolan blev inte roliga! Som förälder får man lov att vara på alerten då, lärarna får på intet sätt tro att man inte är med i matchen! Så föräldrar! Anmäl! Du har inget för att du
slickar röven på den här sortens människor. Ditt barn kommer att förlora respekten för dig, för de vuxna för lärarna och för sig själva. Så! Gå upp i närkamp med dem, sitt inte passiv, gör det för ditt
barn och för ditt barns framtid!

Det är vid sådana här tillfällen man känner hat! Man börjar förstå vad som egentligen hände när man
var barn och ungdom själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar