Sidor

onsdag 26 juni 2013

I går den 25/6-2013 var jag till ersättningsnämnden. Salomon hade namnsdag och det var vackert väder. En fantastisk dag.

I går den 25/6-2013 var jag till ersättningsnämnden. Lite roligt i sammanhanget var att Salomon hade namnsdag. Jag har målat en tavla som har det namnet som andra namn "Salomos insegel" i förnamn heter den "bakom masken - ensam vild eld". Tänk att på just den dagen var det min tur, lite mystiskt och magiskt. Och just på en tisdag också! Tisdag är min bästa dag i veckan och min turdag.

Jag skrev om den här tavlan för ett par dagar sedan.
Vi tog tåget som gick 7,40.  Bra var det eftersom det var lite förseningar. När vi kom till Stockholm hade staden inte ännu riktigt hunnit vakna. Det var mysigt att gå genom stan den tiden. Vi tog en fika på Mac Donalds. När vi kom ut därifrån hade staden vaknat. Ett myller av människor. Nytt i staden var att det fanns mängder av tiggare som satt överallt. Kameran hade jag tyvärr lämnat hemma så vi missade massor av bra foton. Vi såg en gul buss med en massa målade stjärnor på och en stor pusselbit på ena sidan. Den hade jag velat få ett foto på "sista pusselbiten som jag sa till min reskamrat" Vi stod precis utanför dörrarna  till ersättningsnämnden just då när pusselbussen stannade för rött lyse framför oss.  10.40 gick jag in genom dörrarna till ersättningsnämnden. Från dörrarna och ända in fick vi ett mycket fint mottagande. Röda mattan kan man väl nästan säga. Det kändes fint eftersom jag var rätt så nervös. En sak är jag ju på det klara med och det är ju att dom verkligen finns. Jag har ju haft mina tvivel. Mötet gick bra. Ett litet lagom mysigt rum. Fanns inget kallt eller skrämmande med det. Ett antal personer som på intet sätt var otrevliga. De var respektfulla, varma, trevliga, intresserade, omtänksamma och lyssnande människor. Jag förutsätter att dom jag träffade igår är så mot alla. Mötet tog ca 45 minuter. Kändes inte som 45 minuter, tiden gick så fort.
På vägen hem gick vi och åt lite mat på ett ställe nära T-centralen, innan hade vi varit på keratima och köpt lite penslar och fernissa.

Jag har tydligen varit väldigt spänd inför detta möte. När jag kom hem åt jag lite glass och sen skulle det bli lite vila. Klockan 18.30 vaknade jag och var upp en stund men var fortfarande toktrött, så jag la mig igen och somnade tvärt. Sov till klockan 5.00. I går var det strålande väder idag regnar det, bara öser ner.

Nyss var det broöppning och två större båtar passerade snabbt förbi. Den första typ en bogserbåt. Jag hann inte ta kort på den men på den andra. Den båt jag hann ta kort på liknar en ångslup, en sådan båt som min morfar hade byggt och namnet på den var "framåt". Vad festligt. Nu när jag tittar på fotot på morfars ångslup så kan jag se att den användes även som bogserbåt. Igår när vi gick ner till stationen låg två större båtar för ankar och väntade på broöppning. De hade troligen legat och väntat under natten. När vi gick tillbaka på eftermiddagen var de borta.

I fören på FRAMÅT står min morfar. I aktern hans bror.

Video - Marie Fredriksson - Den bästa dagen

En bild på mig och min mamma. Jag var endast 3 månader och 3 veckor gammal.  Visst är hon fin min mamma.  Hon ser väldigt glad ut också.

söndag 23 juni 2013

Statens offentliga utredning om vanvård av barn och unga i den sociala barnavården - Barnen som samhället svek! Striden fortsätter, den tystnar aldrig!

Vilken konstig dröm jag haft i natt. Det jag fastnade för var den lilla flickan som ensam klev på tåget, ett blått tåg. Hon var inte gammal. En liten parvel på ca 3 år. Hon hade ljust hår, var klädd i en blekt ljusblå tunnare sommar sparkdräkt med kortare ben, typ 50 talet. Jag tror till och med att hon fortfarande hade blöjor.  Jag såg ryggen på henne när hon klev på tåget, så liten hon var mot det stora tåget. Dörrarna öppnade sig och hon klev på utan att tveka, sedan stängdes dörrarna väldigt snabbt om henne och hon syntes inte längre. Tåget satte sig i rörelse!

Jag hade en tanke först att försöka hinna få ut henne ur tåget men ångrade mig, sedan funderade jag på hur det skulle gå när tåget stannade vid nästa station. Skulle hon gå vilse, ramla och slå sig någonstans. Hade väl fler funderingar. Så vaknade jag hastigt och lustigt. Jag har funderat på det här hela förmiddagen.

Jag skrev en dikt för en del år sedan, tror det var 2005 någonstans. Den handlade om den lilla flickan.
Sen har jag ju haft det blå Jesus tåget med några gånger. Vid ett tillfälle så fanns en liten figur med som ingen såg. Undra om det är samma lilla figur som klev på tåget. Då vet jag vem det var, det var en liten flicka på ca 3 år. Tydligen är det dax för henne att resa någonstans men var talade inte min dröm om.

Jag har en annan dikt också också som jag skrev i mitten av 1990 talet. Det var faktiskt under en lektion när jag gick barn och fritidslinjen. Den här lektionen handlade nog om barn med särskilda behov. Säker är jag inte men det skulle kunna vara så. Och då kommer det upp i mitt huvud "betyg" Undra var jag har alla mina betyg. Dikten jag skrev heter "Bakom kröken"

Men nu skiter jag i betygen. Nu ska jag plocka ihop mina dikter och sen ska jag se var det blå Jesus tåget är just nu. Och med tåget dyker annat upp, sorgen och tårarna. Jag vet inte varför det är så här idag? Kanske för att det är så nära nu och sedan är det över. En livslång sorg får på något vis en punkt. Om sorgen är över är väl tveksamt. Den får man nog dra med sig så länge man lever.

Om det här vore önskebrunnen så skulle jag slänga en slant i den nu och önska att alla mina nära och kära på något sätt fick en upprättelse till slut. Det är stort och svårt att förklara hur jag känner och tänker. Jag har dragits med det hela livet, vridit och vänt men inte fått någon ro och säkert inte dom heller. Fast det är kanske det som är så svårt, att behöva släppa taget. Klippa av navelsträngen.  Det är kanske väldigt sent för det men som en av mina söner har sagt "Inte bakåt - framåt". Men jag vet att man måste göra bokslut med det gamla för att kunna gå vidare och framåt. Det fick jag lära mig i barnskötarutbildningen.

Idag är det tufft och känsligt, jag håller på att sammanfatta nu. Nyss åkte stereon på. Som sig bör Elvis Presley på tallriken. Han har följt mig sedan jag var barn, han tröstade när jag var ledsen!:-)) Så han får väl göra det i dag med.

video - shes not you elvis presley

Jag tror att många med mig önskar att vi hade kunnat ändra världen med våran medverkan i utredningen om barnen som samhället svek "vanvårdsutredningen". Jag har inte så stor tro till att myndigheter och politiker fattat vad det handlar om. Men en sak vet jag säkert! Det här har stötts och blötts i så många år nu så ingen vuxen människa har kunnat missa det. På det ena eller andra sättet har det kommit till deras vetskap om hur illa ungar haft det och fortfarande har. Det absolut viktigaste är ändå att det flutit upp till ytan så att barn och unga fått vetskap om det, så att dom slipper tro att det är dom det är fel på, dom är inte ensamma om det här. Det är dom inte! Dom är i gott sällskap! Dom har fått veta att det inte är deras fel utan en hel drös med inkompetenta vuxna, många politiker, myndigheter, ondskefulla fosterhem .m.m. Bakom allt det här så finns en massa taskiga vuxna människor som inte borde få komma i närheten av en unge. Så jag kan inte se att de här åren är bortkastade. Och som jag förstår det så fortsätter 1980 talisterna sin kamp för rättvisa och upprättelse. Så striden fortsätter, den tystnar aldrig! När jag kliver av vid min slutstation så kliver någon annan på, det är bra!

Dikt om Den lilla flickan.
Ur mörkret i den kalla vinternatten kommer en liten flicka fram, kanske 3-4år. Hon är klädd i kappa och en liten mössa. Hon stannar under min balkong, tittar upp på mig. Jag tycker det verkar konstigt att en sådan liten tös är ute så sent i kylan..tittar runt för att se var hennes föräldrar eller andra vuxna kan tänkas vara som är i hennes sällskap. Men jag ser inga!? Det är helt folktomt. Jag kastar på mig en jacka och stoppar fötterna i ett par skor och snabbt är jag ute. När jag kommer ut är inte den lilla flickan kvar, hon syns ingenstans! Borta som genom ett trollslag, som om hon aldrig funnits!

Copyright © placeofpower 2008 Alla rättigheter reserverade.


Video - Mera Elvis Presley - last flame

torsdag 20 juni 2013

Tänk! Jag vet ingen som kan se så skadeglad ut som statsminister Fredrik Reinfeldt? Är det bara för att de fattiga och sargade fick mindre och han själv mer? - Ny tavla: Änglarna vaktar vid önskebrunnen

Jag är bara tvungen att ventilera lite. Läste på msn nu på morgonen att nästan tre av tio som utsatts för övergrepp i fosterhem eller barnhem får ingen ersättning från staten. Det rör sig om en tredje del av de sökande.

Än så länge har jag bara kunnat läst mig till på nyheterna om två som fått ersättning. En cancersjuk kvinna och en dam på 92 år. Sant eller inte det vet man aldrig. Fler känner jag inte till än dessa två? Jag är den sista på den här jorden som litar på politiker och myndigheter.

Jag måste ju säga att jag är väldigt skeptisk till att åka på det här mötet med ersättningsnämnden. Jag kan förstå att ett avslag kan bli mycket svårt. Det handlar ju inte bara om pengar, det handlar för många om den sista biten av upprättelsen för en förstörd barndom som många gånger förstört en persons vuxenliv.

1995 började jag måla på en tavla, den var klar 2010. I vilket fall som helst så heter den "Bakom masken "ensam vild eld" och med tiden fick den ett tillägg med namnet salomos insegel. Idag känns det här mycket viktigt för mig, jag vet inte varför? 1994 hade jag skrivit ihop en ordspråksbok med tecknade bilder till många av ordspråken. Jag skickade väl in till ett par bokförlag .b.l.a till Bonniers. Den här teckning under fanns med och heter "ordspråksvägen" en del andra ordspråk finns med på bilden. Men det här föll tydligen inte i god jord. Efter ett halvår tog jag kontakt med Bonniers och frågade efter mitt manus. Då fick jag ett besked om att de varit tveksamma, men så fick jag till slut ett nekande till publicering på mitt manus. Inte så långt efter det så kommer dom ut med något eget som liknar min idè av det manus jag skickat dem. Idag är bilden troligen högintressant!? Då tänkte jag inte på det utan pennan gjorde sitt och i mitt tycke en kul grej!

När jag ändå bestämt mig för att skriva blogg idag så kan jag lika bra spotta galla på våra politiker. Det är oerhört skamligt att som statsminister höja sin egen lön med 5000:- i månaden och som minister med 4000:- i månaden. Det sitter tre personer och bestämmer löner och andra förmåner till vår sittande regering. Dessa personer har vår sittande regering utsett alldeles själva? Är väl några inom vänkretsen som fick de här jobben på statsrådsarvodesnämnden. Ledsen är vad man blir. Det är så oerhört ondskefullt och egoistiskt. Dom skor sig helt öppet utan att skämmas? Så respektlöst och iskallt. Nu kanske ni förstår varför jag är skeptisk till åka till ersättningsnämnden. Men nyfiken som jag är så åker jag. Vill gärna veta hur högt dom satt ribban. När jag fått mitt beslut så vet jag vad det handlar om. Innan kan jag ju inte veta. Jag sa tidigare att jag skulle åka själv men har ändrat mig. Tar väl med mig mina livvakter :-)) "jag skämtar bara om livvakterna"

Tänk! Jag vet ingen som kan se så skadeglad ut som statsminister Fredrik Reinfeldt?
Jag har funderat över natten på det här med politik och politikers girighet. Vi lever väl i en sådan tidsålder. Fast det kommer ju inte att hålla. Politiker kan inte jobba som politiker bara för att få en hög lön och leva lyxliv. Politiker kommer att måsta jobba för folket. Göra det jobb som dom är dit satta för. Jag är säker på att det kommer. Fram tills dess ligger jag lågt med politiken. Rätt som det är dyker det upp ett parti som kallar sig för "framtidspartiet"  med en partiledare som är normal med en normal lön. En partiledare som brinner för sitt folk, för sitt land och för sitt jobb.

Jag plockar med det här, för det stör mig så oerhört mycket. Det är så absurt på något sätt. En svensk som mördat flera hundratusentals människor i Rwanda?

Livstid för folkmord.
För första gången fälls en svensk för folkmord. Stockholms tingsrätt dömer en 54-åring med bakgrund i Rwanda till livstids fängelse. Undra hur övriga världen ser på Sverige när svenskarna åker till Rwanda och mördar folk? Läskigt hur media framställer Sverige och Svenska folket. Hur tänker dom? Jag känner mig oerhört kränkt av att bli förknippad med en massmördare, med en person som begått folkmord!

Så här skriver expressen:
Folkmördarna i Rwanda kunde agera ostört medan de slaktade upp till en miljon människor.
Genom åren har rättvisan kommit i fatt några av dem – och nu nått ända till Sverige.
Folkmordet i Rwanda 1994 är en av vår tids värsta katastrofer – och skandaler. Mördarligor från majoritetsfolket hutu massakrerade landsmän från minoriteten tutsi inför världens ögon.
Med åren har världen blivit medveten om grymheternas omfattning. Storfilmen ”Hotel Rwanda” öppnade ögonen på många och en rad rättegångar mot mördarna har avslöjat deras sällsynt vidriga förehavanden . Mellan 800 000 och en miljon män, kvinnor och barn mördades, stympades och våldtogs i det afrikanska landet.

Runt 50 000 av de misstänkta förövarna tros vara på flykt runtom i världen. Sverige har länge varit en trygg fristad för dem liksom för krigsförbrytare från andra delar av världen. Gamla nazister, personer från det forna Jugoslavien, från Irak – alla med blod på händerna – kunde slå sig ned här utan att behöva frukta åtal eller utlämning.
Livstidsdomen mot Stanislas Mbanenande visar att det kan vara slut på den goda tiden för mördarna.

Sverige fick tidigare internationell kritik, bland annat från Amnesty, för sin släpphänta attityd. Men sedan några år finns krigsbrottskommissionen som utreder misstänkta folkmord och folkrättsbrott.

Därmed har det blivit tuffare för ”mördarna mitt ibland oss” – för att citera titeln på nazistjägaren Simon Wiesenthals klassiska bok. Hundratals svenskar med ett förflutet i Afrika, Mellanöstern eller på Balkan har kunna leva tryggt trots sitt mörka förflutna. Grannar och arbetskamrater har inte haft en aning om att de i sina tidigare liv deltagit i blodbad i sina gamla hemländer.
Nu har den svenska lagens arm till slut blivit längre och kan nå dem. Den sträcker sig ända till Gävle där civilingenjör Stanislas Mbanenande, 54, bodde i en rad år innan han till slut greps och dömdes till livstid för folkmord. De efterlevande till hans offer hade inte glömt honom utan låg på och pressade sin regering att efterlysa honom internationellt – och nära 20 år efter brottet skipades nu historisk rättvisa.
Krigsbrottskommissionen utreder just nu omkring 25 ärenden som rör folkmord och folkrättsbrott. Så vi kan väntas oss flera fall där de senaste decenniernas internationella tragedier ventileras i svenska rättssalar.

"Änglarna vaktar vid önskebrunnen" under temat Gudarna målar och berättar

Jag har skissat upp för en ny tavla. Ramen är redan målad i vitt. På bilden finns gamla trästugor i gult, grått och rött.  Bakom stugorna finns skog och berg. På framsidan öppna fält och en gärdesgård. Det här finns redan på tavlan. Jag har börjat rita dit en del andra detaljer. På varje sida om stugorna ska två stora änglar vakta. På framsidan av stugorna har jag ritat dit en önskebrunn. I luften finns en fågel på väg bort mot vänster. Det var ett tag sedan jag ritade dit fågeln och ännu har han inte fått sin blåa färg som jag tänkt mig, han ser ännu rätt så färglös ut med svarta kanter, syns otydligt uppe vid norrskenet. Jag hade tänkt mig lekande barn i snön på framsidan, men har slopat det och vet inte vad som blir. Det får tiden utvisa när jag satt igång och målat. Nu måste jag poängtera att det fanns en målad bild på tavlan redan, en mycket gammal bild med en gammal ram. Jag var tveksam på om jag skulle måla över hela bilden. Men beslutade mig för att försöka göra bilden renare och förnya den lite, den var rätt så smutsig. Fast det är inget jag rekommenderar att måla över andra verk. Jag vet inte men tror det finns något symbolvärde i det här. Mycket av det jag målar är just symbolik från sådant jag tar in utifrån atmosfären. Men det var ju inget nytt. Så har jag ju alltid målat under temat "Gudarna målar och berättar."

Video - The London Symphony Orchestra - Two Tribes, Relax

tisdag 18 juni 2013

Nu börjar det närma sig för ersättningsnämnden. Några foton på vår vackra natur och en del nymålade tavlor.

Jag har målat en del. Fick ett riktigt ryck. En del foton har det också blivit. Ännu har jag inte varit till ersättningsnämnden, men det börjar närma sig och det märks på nattsömnen. En del morgnar vaknar jag med ångest och livsleda. Kan känna mig oerhört ledsen. Det går nog över så fort jag varit där.

Ha en bra midsommar alla och drick med måtta!

Nu klistrar jag in lite foton och så har jag hittat en så bra låt. Den får hänga med på slutet.

Tro det eller ej! Denna vackra enda röda ros fick liv ur en utdöende miniros. Sagolikt vacker.

Vacker solnedgång
Utsikt över Mälaren sedd från Kung Karls kyrka
Näckrosor i knopp.
Grågäss med sina ungar.

Några bilder på tavlor jag nyligen fixat med och som vanligt målar jag under temat Gudarna målar och berättar. 

"Det finns ingen äkta kärlek"

"Man känner igen dom på ögonen"

Jag berättade ju tidigare hur namnet på tavlan kom till. Jag träffade en person för första gången förra sommaren. Hon kollade på mig och sen frågade hon om jag var ett sådant där vanvårdat fosterhemsbarn. Jag blev väl lite paff och undrade var hon fick det ifrån. Då tittade hon mig i ögonen och sa  -Man känner igen sådana människor på ögonen! Hon var tillsammans med en kille som hade samma uttryck i ögonen som jag hade tydligen. Klart jag har funderat på det här vad det kan vara som visar sig så på ögonen. Jag har faktiskt inte kunnat räkna ut det. Det enda jag vet med mig själv är att jag kan sitta tyst och iaktta en annan människa noggrant. Finns dom som känner sig uttittade. Inget jag gör med flit, det bara blir så. Som så ofta springer jag plötsligt på något som kan förklara saken. Jag reagerade på en boks titel. Bläddrade lite i den och där helt plötsligt dök något upp. Det hade jag aldrig kunnat tänkt ut men nu när jag läste det i sammanhanget det var satt i så kunde det stämma.

 Jag citerar lite ur texten från boken:
"Annars var det fräckt och näbbigt och näsvist nästan varenda gång jag sade till henne vad jag tänkte eller kände. Och pang, en örfil. Så jag blev gradvis tystare och tystare, och sedan jag kommit på felet, slutade jag helt att säga något till henne. Då var det naturligtvis också fel. Jag började nämligen stirra. För eftersom det alltid var så mycket fel på mig, tittade jag noga på de andra." 
-Barn, du stirrar och stirrar, det måste vara efter din xxx, sade hon. -Du säger aldrig någonting, prata då.

"Skattkistan"
"Fågel Fenix"
"Rödspättan och Sillen - Lite hit och dit det gör inte ett skit!"
"Glädjehuset"
"Thats is Rasit Shaman"

Video - The power of classic rock "mordern girl" - The London symphony orchestra

Foton på soluppgången morgonen efter vid fyra tiden. Visst är det vackert!?

tisdag 4 juni 2013

Hur mycket behövs egentligen för att få en ekonomisk upprättelse på 250 000:- . Vad är det dom vill de kloka i ersättningsnämnden. Dom skrämmer mig lite. Har dom något fuffens för sig. Tänker dom skada mig.

Ända sedan jag fick beskedet från ersättningsnämnden har jag funderat på vad dom mera vill veta som inte framgår från de handlingar jag skickat in till dem redan? Jag förstår det verkligen inte! Jag blir bara mer och mer fundersam?

Jag talade med en journalist vid ett tillfälle och det han sa var att.
-Du är ju en av dem som kommer att få ersättningen. Det var nog hans privata tyckande.

Jag har skickat in intervjun som gjordes i utredningen. Jag har skickat in handlingar jag fått ut från Sundsvalls stadsarkiv. En hel drös. En massa andra handlingar och en del uppgifter. Något har jag inte lyckats få tag på vilket jag förutsätter att en myndighet ska få ut från ett landsarkiv.

Det finns annan dokumentation på att min barndom och ungdom satt spår och förstört mitt liv.

Det finns inte så mycket mer att få veta om de inte ska krypa under skinnet på mig. Krypa under skinnet på mig kan nog bli väldigt svårt. Det skinnet har inte många kommit under från det att barnavårdsnämnden tog hand om mig när jag var 9 år. Det här är också lite papper jag inte fått tag på. Papperen efter att jag blev inlåst på en psykavdelning på Sundsvallssjukhus. Jag skulle så gärna vilja se deras motivering till att jag var där? Varför var jag där och inte mina syskon? Det var mycket som var konstigt med den placeringen. Jag satt fängslad tills alla mina nära och kära var borta från Sundsvall. När jag släpptes fri igen så fanns ingen kvar i Sundsvall.  Jag fick gå till skolan igen, huset vi bott i fanns straxt bredvid. Ingen fanns kvar där allt var borta. Hur beskriver man de här stora ensamhetskänslorna jag kände då? Det var så otroligt stort för mig, jag var ju bara ett barn. Det var hemskt och sorgen och gråten fanns där hela tiden inom mig och har blivit min följeslagare i livet. Gråten och sorgen som man aldrig visat utåt. Någon har sagt att "det syns i ögonen" och så kan det väl vara. Ögonen är ju själens spegel.

Att dom satte mig där inspärrad var helt enkelt för att skilja mig från min mamma och mina syskon. Jag vet det idag men förstod inte när jag var 9 år. Då gjorde det bara fruktansvärt ont att bli lämnad, övergiven inlåst. "Icke önskvärd!" Det var då jag låste om mitt inre. Jag var kall sa dom, det gick inte att komma innanför. Egentligen! Vad fan hade dom där att göra? Ville dom se att dom verkligen skadat mig för livet psykologerna och socialkärringarna. Den glädjen fick dom inte.

Jag har inga problem längre idag att dela med mig av det här, men det blir skriftligt. Jag har stora svårigheter att prata med folk muntligt. Så det är där vi är nu!

Jag ska bli tvungen att göra det här förhöret hos ersättningsnämnden. Jag kan inte förstå varför? Mina handlingar och papper borde räcka.

Undra om dom kommit på att jag kommer att ha svårigheter i en muntlig förhandling? Vill dom jäklas? Eller dom kanske förstår att det kan bli en korsslutning hos mig?

En korslutning kan komma om de ska under skinnet på mig. Vem vill stå och berätta om sexuella övergrepp för en massa människor som krälar över ens kropp.

http://placeofpower-anonym.blogspot.se/2009/08/hur-ser-ett-barn-pa-en-pedofil-hur-ar.html

Det kanske är historien om min pappa pedofil de är ute efter och vill höra?  Han fanns en bit ifrån min fosterhemsplacering. En pappa som egentligen inte var någon pappa. Ingen jag kände, ingen jag växt upp tillsammans med, en person som ratat mig tidigare, en främling. Då blir det tufft.

Hur ser ett barn på en pedofil - hur är upplevelsen - vad sätter det för spår?

Spåren blir livslånga. Pedofiler tycker ju att det är normalt att ha sex med barn. Något riktigt sjukt måste det vara i huvudet på dom. Ett barn är ett barn. Barn är inte utvecklade varken psykiskt eller fysiskt för att ha sex med en vuxen människa, oavsett man eller kvinna. Det säger väl ändå sunda förnuftet. Finns väl inget att tveka på.

Jag har målat en tavla, av min egen upplevelse. En riktig sjuk tavla. Alla skulle säga att jag var pervers som såg den. Visst är det perverst, det ser ju till och med jag. Men det är ju just detta jag upplevt. Jag ska inte lägga ut tavlan, helt enkelt för att pedofilerna inte ska ha något att gotta sig i.

Min upplevelse som barn: Otroligt skrämmande, jag var mycket rädd, jag grät hejdlöst, men tordes inte försöka ta mig därifrån.

Det här hände i skogen. Han drog ner byxorna på mig och lutade mig över en stubbe, fy fan va jobbigt det känns. Jag vände mig om en enda gång. Vad var det jag såg? En jätte, med en jätte kuk. Något mycket skrämmande. Jag kan ju likna det vid en "hästkuk". Så ser det ut i ett barns ögon. Ingen har väl trott något annat?

Han förstörde så mycket för mig. Det var min egen far. Fast det hade väl kunnat varit vilken pedofil som helst. Dom tar tillfället dom får.

Jag var ju med några kompisar i skogen och lekte cowboysar och indianer. Han skrämde bort dom innan han gick till verket. Och dom fattade väl inget, han var ju min pappa. Så vi alla fick väl den känslan att vi gjort något orätt som lekt i skogen, att vi var kamrater, och det här var straffet. Självklart så drog det ju också något med sig. Efter det blev det svårt med kompisrelationer, sånt bestraffas ju. Och så nästa känsla att vännerna svikit. Det har hängt med i alla år. Sen ska man ju inte prata om det förstörda sexlivet "kärlekslivet". Det tar lång tid innan jag litar på en man. fast jag kommer nog aldrig att göra det helt och hållet.

Ja! sexlivet blev ju som det blev. I många, många år så dolde jag mig i mörkret, under kläder och allt sånt där. Jag skäms fortfarande över min kropp, över mig själv. Och så har vi ju den biten med bestraffningar. Och det här har inte varit roligt. Lägg till det med kärlek och sex och allt det andra. Kärlek och sex är smärta, förnedring, tårar, skräck, skam, och något fult. Man är inget annat värd! Det finns så mycket mer som det drog med sig, men jag tar inte upp det!

Det här är ju inget man vill prata om, utan man döljer det, man lever sitt liv i skuld, skam och förnedring. Det är ju jäkligt skämmigt. Man tror att man kan dölja det för sig själv, man lägger det långt bak i huvudet, man förtränger det. Fast det funkar inte, skadan är redan skedd, och visar sig på olika sätt, vilket man vill eller inte, i början kanske man inte förstår det, det kan ta många år innan man börjar förstå sammanhanget över sitt eget beteende. Om man någonsin gör det. Det är en så traumatisk händelse, så det är inte alls säkert att den orkar komma till ytan. Utan den här förstörda människan går omkring i livet och förstår inte var skadorna kommer ifrån, ser inte sammanhanget. Vill kanske inte se sammanhanget. Det gör för ont!

Man lever i en livslång sorg. Man har förlorat något värdefullt.

Man hamnar i ett utanförskap. Man känner sig inte lika mycket värd som andra, man är annorlunda. Självförtroendet är på botten. Visa känslor är nästan omöjligt, man bär det inom sig, men på utsidan tar man avstånd. Helt enkelt för att inte någon ska komma åt ens inre, ens svagheter. Man får svårt att visa närhet, en obehagskänsla finns. Tanken är ju: - Vad finns bakom den närheten, finns något uträknat! Ska jag såras och utnyttjas, göras illa!