Nu börjar det närma sig för ersättningsnämnden. Några foton på vår vackra natur och en del nymålade tavlor.

Jag har målat en del. Fick ett riktigt ryck. En del foton har det också blivit. Ännu har jag inte varit till ersättningsnämnden, men det börjar närma sig och det märks på nattsömnen. En del morgnar vaknar jag med ångest och livsleda. Kan känna mig oerhört ledsen. Det går nog över så fort jag varit där.

Ha en bra midsommar alla och drick med måtta!

Nu klistrar jag in lite foton och så har jag hittat en så bra låt. Den får hänga med på slutet.

Tro det eller ej! Denna vackra enda röda ros fick liv ur en utdöende miniros. Sagolikt vacker.

Vacker solnedgång

Utsikt över Mälaren sedd från Kung Karls kyrka

Näckrosor i knopp.

Grågäss med sina ungar.

Några bilder på tavlor jag nyligen fixat med och som vanligt målar jag under temat Gudarna målar och berättar. 

"Det finns ingen äkta kärlek"

"Man känner igen dom på ögonen"

Jag berättade ju tidigare hur namnet på tavlan kom till. Jag träffade en person för första gången förra sommaren. Hon kollade på mig och sen frågade hon om jag var ett sådant där vanvårdat fosterhemsbarn. Jag blev väl lite paff och undrade var hon fick det ifrån. Då tittade hon mig i ögonen och sa  -Man känner igen sådana människor på ögonen! Hon var tillsammans med en kille som hade samma uttryck i ögonen som jag hade tydligen. Klart jag har funderat på det här vad det kan vara som visar sig så på ögonen. Jag har faktiskt inte kunnat räkna ut det. Det enda jag vet med mig själv är att jag kan sitta tyst och iaktta en annan människa noggrant. Finns dom som känner sig uttittade. Inget jag gör med flit, det bara blir så. Som så ofta springer jag plötsligt på något som kan förklara saken. Jag reagerade på en boks titel. Bläddrade lite i den och där helt plötsligt dök något upp. Det hade jag aldrig kunnat tänkt ut men nu när jag läste det i sammanhanget det var satt i så kunde det stämma.

 Jag citerar lite ur texten från boken:

"Annars var det fräckt och näbbigt och näsvist nästan varenda gång jag sade till henne vad jag tänkte eller kände. Och pang, en örfil. Så jag blev gradvis tystare och tystare, och sedan jag kommit på felet, slutade jag helt att säga något till henne. Då var det naturligtvis också fel. Jag började nämligen stirra. För eftersom det alltid var så mycket fel på mig, tittade jag noga på de andra." 

-Barn, du stirrar och stirrar, det måste vara efter din xxx, sade hon. -Du säger aldrig någonting, prata då.

"Skattkistan"

"Fågel Fenix"

"Rödspättan och Sillen - Lite hit och dit det gör inte ett skit!"

"Glädjehuset"

"Thats is Rasit Shaman"

Video - The power of classic rock "mordern girl" - The London symphony orchestra

Foton på soluppgången morgonen efter vid fyra tiden. Visst är det vackert!?