Svartare än nattsvart - Vad jag skämdes!

Publicerad: 2008-06-03 22:17

Det var ju just det, tid som gått går inte att få tillbaka. Gjort är gjort, ogjort är ogjort. Inget går att förändra!, man är snuvad på värdefull tid, tid som man skulle haft till något bra. Är det därför man känner så stor sorg, smärta, maktlöshet, hopplöshet och vrede? Fast störst är nog sorgen. Någon tog ifrån mig något värdefull, min livskvalitet! Det jävla svarta hålet är jävligt djup och svart inatt! Ibland blir det så, inget som går att göra något åt, det smyger på en obemärkt. Rätt som det är sitter man där på botten. Nä! gråter gör jag inte, det fick jag lära att man inte ska göra "du har väl inget att grina över ung jävel", sen gråter man inte, man bär gråten inom sig.

Det svarta borde jag ju vara van med, det är lika svart som det var under mitt täcke, lika varmt och otäckt kan det också bli. Man vet inte riktigt vad som finns i det mörka. Så täcket blev min sköld, lindade in mig i det så ingen skulle kunna se eller peta på mig. Ljusglimten var när min farfar steg upp i mörkret för att röka, knackade ur pipan och fyllde med ny tobak, när tändstickan flammade till passade jag på att somna. Samma tid varje natt, han var pålitlig min farfar.

Han dog på samma ställe. Sen blev natten total, allt blev nattsvart. Jag såg honom tända sin pipa, jag såg honom dö. Sen såg jag honom inte mer, inte pipan heller. Allt bara försvann, och det gjorde den enda lilla trygghet jag hade också.

Det är ju bra att kunna skriva av sig lite, och sen slippa få en massa skit för det, ingen som gör sig lustig över det jag skriver, över det jag tycker och känner. Men så har det inte alltid varit. När man är 11-12 år och skriver dagbok för första gången i sitt liv, då är det känsligt. Man är naiv i den åldern, skriver sina små hemligheter och förutsätter att de förblir hemliga. man förväntar sig inte att någon vuxen har snokat och läst ens privata små hemlisar, man förväntar sig absolut inte att de också har skrivit små lustigheter i ens dagbok. Vad kallar man det för, när två vuxna karlar roar sig med sånt, när en gammal kärring sitter bredvid och godkänner och tycker det är roligt. Kan någon förstå hur det kändes när jag öppnade min dagbok för att skriva och flera sidor i boken var kommenterade med någon annans åsikt? Skrev jag något mera..Nä! och vad jag skämdes för det jag skrivit.

Jag kan idag som vuxen människa förstå att det saknades ett par skruvar där!