Så här ska det inte gå till

Publicerad: 2007-07-04 23:06, Redigerad: 2008-01-04 14:27

"Så här ska det inte gå till" så skriver Göteborgsposten. Vad ska jag tro? Jag tror inte ett skit längre på vad som skrivs i tidningarna, inte heller på vad någon ur riksdag och regering säger. Tror inte det minsta på någon som helst medmänsklighet, inte heller på någon förening liknande Stulen barndom. Tror inte ett skit på någon av de myndigheter och domstolar som finns. Jag tror inte på att någon av alla dessa tidningsartiklar som skrivs skulle vara sanna. Nä! det kan de ju inte vara.

Anledningen till min stora misstro är: Jag har skrivit till fler tidningar om min storry, men aldrig fått något svar. Jag gick med i två föreningar Stulen barndom och Samhällets styvbarn, men blev helt nonchalerad. De svarade inte ens på mail! Betalt tog de, sen var det inte mer! Jag har skrivit till de som håller i denna utredning men inte fått något svar. Har skickat min storry till Morgan Johansson, fick aldrig något svar. Jag har stämt Sundsvalls stad för min förstörda barndom och ungdom. Det blev några hundra papper. Där blev jag avvisad och nonchalant behandlad! Åtskilligt mycket mer har jag gjort, men ingen har tagit notis!

Självklart så måste jag ju undra vad som inte stämmer. Var ligger felet? Hos mig? Går det inte att begripa det jag skriver och berättar, kan jag inte stava eller formulera mig? Konstigt! Folk kör rakt över mig, trampar ner mig totalt. Nä! nu ljuger jag, de ser mig inte ens, jag är ingen! Har liksom inte samma värde och rättigheter som andra tydligen! Eller är allt ett spel för gallerian. Ihop fabulerade historier för att hålla folket lugnt och i god tro.  Är det kanske därför jag aldrig får några svar. För att min historia är sann och kanske jäkligt obekväm.

Så! Vad ska jag tro?

Den 23/6-07 skickade jag ett mail till Metro. Väntar fortfarande på ett svar!

Jag lämnar nu detta bakom mig det ger absolut ingenting! Blir bara så irriterad på folk! Varför hålla på, ger inget och kommer nog aldrig att göra det heller. Så nu var nog sista ordet sagt om detta! Det jag för min egna del velat få upprättelse för har jag nerskrivet på min hemsida. Jag har delat med mig till andra om vad jag upplevt, låtit det komma fram i ljuset. Det var väl det som var syftet med en upprättelse!? Så var och är det för min del i alla fall. De som är intresserade läser min storry, ointresserade gör det inte! Så enkelt är det! Det jag själv burit på i många år har jag delat med mig i min blogg och på min hemsida, till några hundra tusen. Det är väl inte så fy skam?