Sidor

torsdag 20 november 2008

Konsekvenser av Fosterhem och HBV-Hem placeringar

Publicerad: 2006-06-01 14:09

Edesta Lanthem och Husmodersskolan, en god gärning!?
Jag kom bara längre och längre ifrån mina rötter, längre och längre ifrån mina nära och kära. Det
var så jag tyckte och kände det då. Ja! det var mycket ensamt i själen. Året var 1968, jag skulle fylla 16 år. Mina drömmar och önskemål hade varit att få studera på konstfack, jag ville bli inredningsarkitekt, eller designer inom kläder eventuellt konstnär. Konstfack låg i Stockholm så det var den enda möjligheten att studera vidare. Jag blev nekad det. Stockholm var inget bra för flickor.Konstnärer var alkoholister och slödder, det var motiveringen jag fick. Ändå inte så långt
efter det så skickas jag alltså ner till Edesta Lanthem och husmodersskola som låg några få mil utanför Stockholm. Idag måste jag ju i mitt stilla sinne undra? Vad var då Edesta?
Nog måste väl Sundsvall myndigheter ha vetat om vad som hände på en sådan skola? Annars finns det dokumenterat en del i ett häfte som handlar om Edesta. Så det de gjorde var att skicka mig rakt till det de skulle hålla mig ifrån! Droger, sprit och elände, ingen riktig skolgång. När Edesta tiden var slut så var det slut med ansvar från berörda personer. De sket helt enkelt i mig! Under alla år som jag varit placerad har inte en enda person från myndigheterna frågat mig om vad jag vill, hur jag hade det eller haft det.

Konsekvens.
När det placerade barnet fyller 18, finns sällan någon plan för utskrivning eller för framtiden. Inte ens om barnet inte är myndigt finns någon plan. Så var det i mitt fall. Jag var 16 år och ensam, utslängd till "vargarna" Många gånger har barnet flyttats från fosterhem till fosterhem. Detta stör skolgången, så ofta är utbildningen dålig eller obefintlig. Fosterhemmen och särskilt HBV-Hemmet är angelägna att bli av med barnet för att kunna fylla platsen med ett nytt barn. Hur känner sig ett barn som gång på gång fått uppleva separationsångestens våndor och till sist bara överges utan hjälp att klara sig eller att återknyta till sin familj.

2 kommentarer:

  1. Hej var där 1970.mvh Tina

    SvaraRadera
  2. Då vet du då hur det var. Kul att någon fortfarande kommer ihåg! 🙂

    SvaraRadera

Tack för din kommentar