Välkommen till min blogg placeofpower: I dag har vi varit till Almåsa havshotell i Västerhaninge och ätit lunch

Det var det här stället som Jessica besökte ofta. Och kan ni tänka er! Personalen kom ihåg henne och Jens och hennes vänner mycket väl. Det var så kul att prata med personalen. Hon slutade komma för ca två år sedan och jag undrar varför. Jag vet ju att hon fick njursvikt. Sedan blev hon ju av med sin färdtjänst! Hon blev helt isolerad i sitt hem. Vad hände med Jens!? De var tydligen ett par.. Jag kan förstå att hon trivdes. Anpassat för blinda i en underbar miljö. Jag vet att hon saknade sina vänner. Hon kunde inte besöka dem längre eftersom hon förlorade sin färdtjänst! Jag pratade lite med den underbara personalen på Almåsa och blev på det klara med att Jessica hade många vänner hon träffade just där på Almåsa. Där var hon älskad, sedd och en del av en varm gemenskap. Och det är till just den bygden - nära Almåsa och Österhaninge som jag vill att hon ska få komma hem och vila på. Jag kämpar med det just nu och har gjort i 4 månader. Nä! Jessica är inte begravd ännu! Det tror jag inte i alla fall - om de inte begravt henne i smyg utan min vetskap!

När jag tänker efter så förstår jag att det var omöjligt för henne att ta sig till Almåsa havshotell utan färdtjänst. En krokig väg långt ut i skogen. Inga tåg eller bussar så långt ögat nådde.

Just nu känns det för jävligt! Förstörde Vingåkers kommun för Jessica med flit? Så jävla omänskligt och hjärtlöst! Vad hände egentligen den kvällen/natten hon dog?

Ju mer jag följer i hennes spår desto mer förstår jag. Nu förstår jag varför hon var så trött och ledsen de sista gångerna jag pratade med henne! Det gör fan ont att förstå hur jävligt hon mådde. Hon måste ha varit jätte ledsen över att inte kunna träffa sina vänner och Jens längre. Till slut blev det alldeles försent för allt! 😓