Mitt livs motorcykeläventyr: Europa runt på 1980-talet
På 1980-talet var det varken GPS, Google Maps eller mobiltelefoner som gällde när man packade motorcykeln. Det var papperskartor i tankväskan, frihetskänsla i kroppen och vägarna som väntade. En av de mest minnesvärda resor jag gjort tog oss hela vägen från Stockholm ner till Medelhavet och tillbaka – en episk tur som bjöd på allt från alpvyer till högteknologiska bankbesök i Monaco.
Resan söderut: Från gäng till ensam hoj
Äventyret började med att vi var ett härligt gäng på fem eller sex motorcyklar som rullade ut tillsammans. Vi tog färjan från Malmö över till Danmark och vidare med nästa båt ner till Tyskland. Vi vek ofta av från Autobahn för att köra genom de mest otroligt vackra tyska byarna. Det var som att rulla rakt in i en saga med korsvirkeshus, kullerstensgator och blommande balkonger. Människorna vi mötte var otroligt trevliga och gästvänliga – man kände sig alltid välkommen som motorcyklist när man rullade in på ett lokalt Gasthof.
Färden gick vidare ner mot de österrikiska Alperna där vi hade hyrt stugor och bodde tillsammans i några dagar. Det var en fantastisk bas, och ett av de starkaste minnena därifrån var maten – efter en lång dag på vägarna stannade vi till och åt den i särklass godaste Wienerschnitzeln jag någonsin har smakat!
Efter några dagar i stugorna var det dags att skiljas åt. De andra i gänget bestämde sig för att stanna kvar i Österrike, medan vi packade om vår motorcykel, vinkade hejdå och fortsatte ensamma söderut mot Italien.
Valutachock i Italien och lyx i Monaco
Från Alperna fortsatte vi ner över den italienska gränsen. Det var en speciell känsla med deras valuta på den tiden – det var så många nollor på lire-sedlarna att det nästan kändes som att man fick köra pengarna i skottkärra bara för att betala för bensin och mat.
Vi tog oss vidare längs den italienska rivieran och rullade in i glammiga Monaco. Där gjorde vi ett besök på banken, vilket var en upplevelse i sig. Det var som taget ur en James Bond-film: säkerheten var extrem och man blev inslussad i en skottsäker glassluss där den första dörren stängdes bakom en innan nästa dörr öppnades. Att kliva in där i sina motorcykelkläder var en rätt häftig kontrast mot den eleganta miljön.
Vårt boende hittade vi strax intill, i den vackra gränsstaden Menton. Vi bodde uppe på Saint-Michel-platån, en fantastisk campingplats. När vi körde in till stället kom vi bakifrån och uppifrån – och möttes av en helt otrolig utsikt ut över hela den lilla staden och havet nedanför. Där fanns en hög platå att tälta på och även mysiga bungalows att övernatta i.
Den skrämmande Napoleonleden och hemfärden
När det var dags att vända hemåt tog vi den berömda Route Napoléon norrut genom Frankrike. Vägen var verkligen fantastisk, men också lite skrämmande. Den var ödslig och tom när den slingrade sig högt uppe bland bergen, från den ena bergstoppen till den andra. Frankrike bjöd på storslagen natur, även om fransmännen var betydligt mer reserverade jämfört med de trevliga människorna i Tyskland.
Därefter var det raka spåret norrut genom Tyskland hela vägen till Helsingör. Vi tog den korta färjan över till Helsingborg och körde den sista etappen hem till Hammarby i Stockholm.
Det var en helt otrolig resa. Friheten på två hjul under 80-talet är något jag aldrig kommer att glömma!
