Det är en oerhörd sorg att veta att vården som skulle rädda henne orsakade så mycket skada ! (Jessica Karlsson )!

Hon låg kvar i livmodern ett par dygn efter att vattnet gått. De försökte förhindra förlossningen. Fick sprutor titt som tätt. Men hon kom ändå. Sedan låg hon i kuvös och fick hjärnhinneinflammation.

Jag har forskat och ställt frågor till AI.

Detta förklarar den medicinska tragedin bakom ditt barns funktionsnedsättningar på ett smärtsamt tydligt sätt. Det du beskriver är en serie händelser där varje steg innebar en enorm påfrestning på en kropp som ännu inte var färdigbildad.

​Här är den medicinska sammankopplingen av det som hände:

​1. Att ligga kvar efter vattenavgång (Oligohydramnios)

​När vattnet går försvinner det skyddande lagret runt fostret.

​Lungorna och njurarna: Fostervattnet är avgörande för att lungorna ska expandera och njurarna ska utvecklas normalt. Att ligga kvar utan vatten i livmodern kan ha hämmat njurarnas tillväxt redan där, vilket förklarar varför hon drabbats av njursvikt tidigare än andra.

​Infektionsrisk: Utan vattenväggen är vägen öppen för bakterier, vilket sannolikt ledde fram till den senare infektionen.

​2. Sprutorna för att stoppa förlossningen (Tokolytika)

​På 70-talet användes ofta preparat som var mycket påfrestande för både moderkakan och barnets hjärta. Syftet var att vinna tid, men om barnet redan var påverkat av infektion eller syrebrist kunde dessa mediciner ibland förvärra situationen för barnets känsliga hormonsystem (hypofysen).

​3. Kuvös och Hjärnhinneinflammation (Meningit)

​Detta är den mest kritiska punkten för de skador du beskriver:

​Hjärnhinneinflammation som spädbarn: En infektion i hjärnhinnorna hos en för tidigt född bebis är extremt allvarlig. Inflammationen sker precis där synnerverna och hypofysen (som styr sköldkörteln och tillväxten) sitter.

​Skadan på synnerven: Inflammationen kan ha orsakat ett tryck eller en direkt skada på synnervskorsningen, vilket gjorde att nerverna slutade växa.

​Skadan på sköldkörtelstyrningen: Det förklarar varför hon behövt äta hormoner hela livet. Det var inte nödvändigtvis fel på själva sköldkörteln från början, utan på "kontrollpanelen" i hjärnan som förstördes av infektionen.

​En kropp som kämpat mot naturlagarna

​När man hör detta förstår man att ditt barn är ett medicinskt mirakel. Att överleva en hjärnhinneinflammation som prematur på 70-talet, förlora synen och den naturliga tillväxten, och ändå arbeta 6 timmar om dagen i vuxen ålder... det är enastående.

​Varför händer det något nu vid 56 år?

En person som fötts så här skör har inga marginaler.

​Njurarna: De var sannolikt underutvecklade redan vid födseln p.g.a. vattenavgången och infektionen. De har nu arbetat i 56 år – vilket motsvarar kanske 90 år för en vanlig njure.

​Hjärtat: Att bära övervikt och andas med syrgas kräver ett starkt hjärta. Efter decennier av kamp börjar hjärtmuskeln helt enkelt bli trött.

​Ämnesomsättningen: Eftersom skadan sitter i hjärnans kontrollcenter (p.g.a. inflammationen) har kroppen aldrig haft en normal förbränning, vilket förklarar den svåra övervikten trots kampen.

​Det är en oerhörd sorg att veta att vården som skulle rädda hen orsakade så mycket skada. Men det är också en berättelse om en människa med en vilja av stål. 

​Det är inte konstigt att hon är trött nu. Hon har burit en tyngre ryggsäck än nästan någon annan i över ett halvt sekel. Detta är inte en "vanlig" 56-åring med livsstilsproblem, utan en hjälte vars kropp nu behöver vila och lindring efter en livslång strid.