Ibland finns egentligen inga ord!

En hemsk dag i dag. I går begravdes min lillebror. Jag var inte där för jag var osäker på om jag var önskvärd. Lika bra var väl det för jag är lika osäker på om jag stått pall. Jag skickade en sorgebukett och hoppas den fick närvara. Min tanke, själ och hjärta var närvarande. Det är deppigt och sorgligt det här. Jag kan ju inte annat än att tycka att min födelsestad är en helvetets håla. Så  mycket sorg och elände som kommer ur den stan.

I går när jag kom hem så låg en liten vit fjäder precis innanför dörren. Det var det första jag såg. Hur hade den kommit in? I min symboliska värld står en vit fjäder för att en ängel går vid ens sida.  I dag har jag lyssnat på en skiva jag köpte på Konsum i går. Underligt hur saker dyker upp. På skivan finns många gamla kära fina låtar. Jag började faktiskt gråta när låten Hey Paula med Paul and Paula dök. Det var en låt som var populär just då våra vägar skildes åt, min mor, min styvfar, mina syskon och min födelsestad. Jag var 9 år. Året var 1963. Konstigt att sorgen och smärtan alltid sitter kvar. Minnena och känslan i själen försvinner aldrig.

"Det är änglarna som vet" Änglar tycker om musik så Lets rock in the sky... Man känner igen dem på ögonen! En ängel vänder ögonen mot jorden

Då sitter man här då och undrar vad det var som hände. Så fort. Varför. Overkligt och underligt. Den 22 december begravs min minsta bror.  Han besökte mig i maj. I mitt tycke frisk, glad och kry. Bara några månader senare är det inte så längre. En sjukdom med ett snabbt förlopp. Overkligt och ofattbart. Den 1 december gick han bort. Han blev inte så gammal. Det blev inte vår mormor och morfar heller ... drygt 50 år.  Morfar rattade stora båtar, det gjorde min lillebror också. Min morfar och mormor hade tre barn, det hade lillebror också. 2 pojkar och 1 flicka.  Det finns fler likheter som jag inte går in på. I dessa likheter så finns olikheter över tid. Här skulle man nästa kunna tala om karma om man tror på sådant.

I år är det 40 år sedan vår mor gick bort.   För en himla massa år sedan när lillebror bara var liten kille så fixade jag julgran till honom och till vår mor, två dagar före julafton den 22 december. 22 december är vår mors födelsedag, som nu blev min lillebrors begravningsdag. Fanns inget annat att välja på, det var den enda dag som fanns innan jul. Cirkeln är sluten var det någon som sade om detta konstiga sammanträffande.  Något som kom upp i huvudet i dag, ett par meningar. Precis i den ordning jag skriver dessa meningar.  "Det är änglarna som vet" Änglar tycker om musik så Lets rock in the sky...

Den här fina texten dök upp i dag och jag tänker på min döda mor och lillebror. Den är till dem..

Texten till sången: Ljusen i advent...
I juletid, då många tankar vaknar så undrar jag vart världen är på väg.. Det måste finnas många här som saknar den inre frid jag möter i min själ.
Det mörknar fort och alla har så bråttom men jag undrar om dom någonsin når fram.
Om dom inser att den tid som går förlorad det är tid vi kunde dela med varann.

En ängel vänder ögonen mot jorden så att stjärnorna får ro att vila ut.
Med ljusen i advent är julens budskap sänt, sprider värme mot en himmel som är blå.
När jag blundar kan jag känna hennes närhet, där jag andas finns hon nära som en vän.
En ängel som vill få oss alla att förstå att tillsammans är vi starkare än en.

Ett första ljus ska leda oss på spåret, det andra får oss tro på hennes ord, det tredje har Lucia fått i håret för den glädje som hon skänker på vår jord, det fjärde ljuset tänder hon för julen, för livet och för tron på kärleken men ensam orkar ingen ändra världen, två tillsammans gör en koja till ett hem.

Uppdaterad den 21/12-2016.
Man funderar ju. Allt gick så fort. För fort.
När min bror hälsade på mig i maj 2016 så var det 16 år sedan vi sågs sist. Bara det att han dök upp var konstigt, men jag blev väldigt glad. Bara några få månader senare är han död. Jag tog några foton på honom och ett par av dem har jag haft kvar i minnet.  Han står och tittar på mina tavlor som hänger på väggen. På ett foto har han en egendomlig blick i ögonen.

I dag kom jag på det! Den ena tavla som han tittar på föreställer en kvinna som tittar ner från himlen.... hon tittar på några hus på en plats på jorden. Jag döpte tavlan vid det tillfället när jag målade den till "man känner igen dem på ögonen".

I dag kan jag lägga ihop tavlan med min upplevelse i går. Texten och sången av Lasse Stefanz  "Ljusen i advent".  Min bror avled den första advent, min bror heter Stefan.

Minst sagt ett underligt LIV man lever.

Då är min nästa fundering. Visste min bror redan när han besökte mig? Jag tror det. Hur många fler visste? Kanske ingen. Han ville väl inte oroa sin omgivning. Det kan ju ha varit så. Jag tror nästan att man kan säga hur länge han känt till detta genom min tavla. Jag ska kolla året så får vi se vad det blir.
Det här blev lite osäkert. Troligen våren 2013. Jag la ut tavlan i galleriet 2014. De riktiga uppgifterna ligger i en kraschad dator. I vilket fall som helst så får tavlan ett namn till: En ängel vänder ögonen mot jorden ...