♥ För en himla massa år sedan! En jul händelse! ♥

Till jul blev jag påmind om en händelse från det jag var barn. Jag skrev ner den och skickade den som julhälsning till min yngsta bror. Absolut inget han kan komma ihåg, han var alldeles för liten för det. Därför desto roligare att kunna få berätta den för honom. Tyckte i alla fall jag. Kul att kanske få veta något från barndomen som man inte kände till. Men alla är väl inte som jag som gärna vill veta allt om min barndom.

♥ För en himla massa år sedan! En jul händelse ♥

För att göra det kort så reste jag ofta upp till Sundsvall när Stefan var liten, redan innan han var född. Jag liftade! Vi andra barn hade redan splittrats innan han var påtänkt! Jag bodde i Edsäter hos mina farföräldrar senare i Strömsbruk. Därifrån liftade jag som barn upp till Sundsvall för att se till att vår mor skötte sig under graviditeten. Det kom som sagt ett brev från henne att hon väntade barn. Ja så var han då född den lilla knattingen. Mor bodde nere i något gammal kyffe bredvid Selångersån. Inte världens bästa kanske, men det funkade om hon var nykter. Jag kan nog trösta oss med att hon klarade att vara nykter under graviditeten. 

Som sagt! Jag liftade ofta upp för att kolla läget och se hur mor skötte den lille. Det jag alltid kommer att minnas var hur jag en kall vinterkväll liftade upp till Sundsvall för att se hur Stefan hade det. Det var dagen eller två dagar innan julafton. Ingen gran var fixad och mor med sällskap hade nog druckit lite alkohol. Men ändå känns just detta minne så soligt. Vi käkade varmkorv med bröd sedan stack jag ner till ån för att stjäla mig en gran så "pimpas" fick en riktig jul. Gran ska man ju ha om man är barn och det är jul. Spännande och kallt var det nere vid ån. Jag klättrade i alla fall över det höga stängslet för att komma över en gran. Det gick bra så det var bara att ge sig tillbaka igen med granen. Vi klädde den tillsammans och alla var så himla glada. Senare på natten liftade jag tillbaka till Strömsbruk igen. Jag var nyss fyllda 13 år då. Efter det så blev det som det blev. Lillebror fick ett nytt hem. Och jag tror han fick det bra. 

"Pimpas" hopplösa storasyster önskar er alla en God Jul. Kram på er godingar.

Ps: Mor var en duktig kvinna, tro aldrig något annat. Antagligen hade hon för höga krav på sig själv och den bördan blev nog för tung.