Slutord - Reinfeldts bojkott är helt obegriplig.

21 november 2011 kl 14:50 BRÄNNPUNKT | VANVÅRDADE BARN

Reinfeldt satte i system att inte visa sig i sammanhang som kunde uppfattas som negativa. 

Att tillämpa detta synsätt när det kommer till ursäkten för människor som drabbats av vanvård är djupt oetiskt. Det skriver Robin Zachari och Viktor Tullgren, Alliansfritt Sverige.

I Stockholms stadshus arrangerar idag regeringen en cermoni för att framföra en ursäkt till de människor som drabbats av vanvård i statliga barnhem under 1900-talet. Ceremonin är välkommen, och en del av ett försoningsarbete som ska sätta punkt för ett mörkt kapitel i svensk historia.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt har personligen valt att avstå från att framföra ursäkten. Istället har uppgiften gått till riksdagens talman, Per Westerberg. Reinfeldt närvarar inte över huvud taget.

Detta är unikt i en internationell jämförelse. Många länder har under slutet av 1900-talet uppmärksammat hemska förhållanden för omhändertagna barn. Man har i de flesta fall förmedlat en ekonomisk ersättning, och arrangerat en ceremoni. Men i den ceremonin har landets främste beslutsfattare som regel inte bara medverkat i ceremonin, utan även personligen framför ursäkten.

I Australien uttryckte år 2008 den dåvarande premiärministern Kevin Rudd landets ursäkt för behandlingen av aboriginska barn, genom att läsa upp ett djupt rörande brev i det australiensiska parlamentet.

På Irland ansvarade premiärministern Bertie Ahern redan 1999 för statens ursäkt till barn som farit illa i katolska barnhem, och framförde den personligen på ett sätt som i efterhand är ihågkommet som rörande och personligt. Även Påven, som överhuvud för den katolska kyrkan, framförde en ursäkt.

I Skottland framfördes ursäkten av försteminister Jack McConnel 2004, Skottlands motsvarighet till statsminister.

På detta sätt är det i land efter land. I England ansvarade premiärministern Gordon Brown för den officiella ursäkten. I Kanada var det premiärministern Stephen Harper. Det har varit en självklarhet att att ursäkter framförs av den främste ansvarige i landet.

Reinfeldt har satt i system att inte visa sig i sammanhang som kan uppfattas som negativa. Att tillämpa detta synsätt när det kommer till att svenska staten efter decennier tar sitt ansvar är inte bara ett tecken på svagt ledarskap, det är också otroligt oetiskt.

Det är inte svårt att förstå att Reinfeldt inte vill synas i sammanhanget, då den moderatledda regeringen först velat undanhålla ekonomisk ersättning till de drabbade och sedan ändrat sig efter en stor folkstorm. Risken för att upprörda människor skulle attackera statsministern skulle inte bli bra bilder i pressen.

Men att då bojkotta ceremonin med en vag undanflykt om att man har andra viktiga möten inplanerade, bara för att man inte vill träffa de människor som man för några veckor sedan hade planerat att svika, går under rimlig värdighet.

Det är kanske ett begripligt beslut som pr-strateg. Men ett obegripligt beslut som statsminister, och människa.

Reinfeldt bör nu omgående göra det enda rätta, och sända ut ett brev till de drabbade. I brevet bör han inte bara be om ursäkt å statens vägnar för de övergrepp som skett, utan även förklara varför han valde att undvika alla dem som idag samlats i stadshuset för att få upprättelse.

ROBIN ZACHARI
talesperson Alliansfritt Sverige
VIKTOR TULLGREN

♥ För en himla massa år sedan! En jul händelse! ♥

Till jul blev jag påmind om en händelse från det jag var barn. Jag skrev ner den och skickade den som julhälsning till min yngsta bror. Absolut inget han kan komma ihåg, han var alldeles för liten för det. Därför desto roligare att kunna få berätta den för honom. Tyckte i alla fall jag. Kul att kanske få veta något från barndomen som man inte kände till. Men alla är väl inte som jag som gärna vill veta allt om min barndom.

♥ För en himla massa år sedan! En jul händelse ♥

För att göra det kort så reste jag ofta upp till Sundsvall när Stefan var liten, redan innan han var född. Jag liftade! Vi andra barn hade redan splittrats innan han var påtänkt! Jag bodde i Edsäter hos mina farföräldrar senare i Strömsbruk. Därifrån liftade jag som barn upp till Sundsvall för att se till att vår mor skötte sig under graviditeten. Det kom som sagt ett brev från henne att hon väntade barn. Ja så var han då född den lilla knattingen. Mor bodde nere i något gammal kyffe bredvid Selångersån. Inte världens bästa kanske, men det funkade om hon var nykter. Jag kan nog trösta oss med att hon klarade att vara nykter under graviditeten. 

Som sagt! Jag liftade ofta upp för att kolla läget och se hur mor skötte den lille. Det jag alltid kommer att minnas var hur jag en kall vinterkväll liftade upp till Sundsvall för att se hur Stefan hade det. Det var dagen eller två dagar innan julafton. Ingen gran var fixad och mor med sällskap hade nog druckit lite alkohol. Men ändå känns just detta minne så soligt. Vi käkade varmkorv med bröd sedan stack jag ner till ån för att stjäla mig en gran så "pimpas" fick en riktig jul. Gran ska man ju ha om man är barn och det är jul. Spännande och kallt var det nere vid ån. Jag klättrade i alla fall över det höga stängslet för att komma över en gran. Det gick bra så det var bara att ge sig tillbaka igen med granen. Vi klädde den tillsammans och alla var så himla glada. Senare på natten liftade jag tillbaka till Strömsbruk igen. Jag var nyss fyllda 13 år då. Efter det så blev det som det blev. Lillebror fick ett nytt hem. Och jag tror han fick det bra. 

"Pimpas" hopplösa storasyster önskar er alla en God Jul. Kram på er godingar.

Ps: Mor var en duktig kvinna, tro aldrig något annat. Antagligen hade hon för höga krav på sig själv och den bördan blev nog för tung.