Jag håller på med min bok. Redigerar och slutför det sista. Reser hem igen till barndomen. Spännande!

Jag har sprungit över lite saker som jag vill ha med i boken. Självklart har jag glömt bort några av dem. Borde ha skrivit det direkt och inte väntat. Ibland är det bra att vänta,  ibland är det dåligt. Jag ska försöka komma ihåg vad det var.

Några foton har kommit till mig den sista tiden. Foton jag inte sett tidigare och inte visste om. Både kul och ledsamt att skåda bilderna. Inte världens bästa kvalité men de får lov att hänga med ändå. Tänk att det skulle ta så många år innan någon hade lust att dela med sig av det jag så länge velat få se. Sedan har jag hittat lite foton ute på nätet. Kommunerna börjar få upp arkiv på gamla bilder. Väldigt trevligt och kul. Så finns ju även Google där man kan få fram gatuvyer på hus m.m. Det har faktiskt gett mig massor att på det sättet få resa tillbaka i tiden. Resa hem igen till barndomen.

Det har undan för undan efter det att min del i vanvårdsutredningen var slut framkommit saker. Tråkiga saker. Jag tror att jag ska utesluta just den delen i boken. Det tillför egentligen inget. Ingen är på det minsta sätt beredd att bjuda på sanningen. Lögner och svek blev jag bjuden på av mina så kallade syskon och de flesta av mina barndomskamrater. Därför faller mitt försök att få kontakt med gammal släkt i soppåsen. Jag lägger dem bakom mig. Det är inte intressant.  Det finns ingen samhörighet eller några blodsband med lögnare, baktalare och skvallerkärringar som sprider falska rykten. Trist att få veta sådant efter så många år. Skitsnacket.

Sen var det min blinda dotter som myndigheterna stal från mig när hon var rätt så liten. Hon fick sin farmor och farfar som fosterföräldrar. Ingen tänkte på att de var gamla redan då. Det visade sig att min dotter var helt blind genom sjukvårdens slarv. Ingen tog tag i det utan lät det bara vara. Kontakten mellan min dotter och mig har varit obefintlig. Jag försökte för några år sedan att ta upp kontakten igen men det utföll inte så bra. Vi kände ingen större samhörighet varken hon eller jag. Hon har en del alkoholproblem som jag inte vill ge mig in på. Jag orkar inte. Det jag visste skulle hända har hänt. Båda hennes fosterföräldrar är borta nu. De gick bort med knappt ett års mellanrum. Hon är ensam nu min dotter. Ensam med sina handikapp. Det är lika med henne. Jag känner igen samhörighet eller något blodsband med henne heller.

Tragiskt för min dotter att hennes fosterföräldrar sagt till henne att jag inte ville ha henne. Det var ju en lögn. Den lögnen har hon burit på i hela sitt liv. Hon har trott att hon inte var älskad och önskvärd av mig. Min flicka grät oerhört när hon fick reda på sanningen. Trodde hjärtat skulle brista på henne. Tänk om jag vetat om deras lögner. Jag kunde aldrig tro att sådan präktiga och bra människor kunde göra något sådant. Hur det än är nu så vet hon sanningen om hur det egentligen var. Den har jag berättat för henne. Att hon var efterlängtad och önskvärd av mig.

Kanske stänger jag den här bloggen när boken är klar. Vi får se. Jag har dragits länge med min vän bloggen. Startade upp den 2006 på gamla spray bloggen om någon kommer i håg den.

Blandade foton under åren 1962-66

Det här är troligen på Södermalmsgatan där vi bodde i Sundsvall när vi 4:a syskon blev hämtade till barnhemmet solgläntan. 

Det här är troligen mitt klassrum och min klass där jag gick den dagen barnvårdsnämnden knackade på dörren. Året var 1963. Södermalmsskolan i Sundsvall.

Södermalmsskolan i Sundsvall.

Jag och ungarna i Stocks. Min farmor och Stocks Maja umgicks en del.

Det här är Stocks som det såg ut på den tiden. Det var så lågt i dörrarna så man fick huka sig när man gick in. Här bodde man i ett rum och kök. Mycket snö och man åkte spark på vintern. Cyklade på sommaren. Eller så gick man.

Här ligger handelsboden ungefär mitt i Edsäter.

Farmor Sigrid i Edsäter Harmånger

Farfar Natanael vid lastbilen

Edsäter Harmånger. Här bodde jag. Här hade jag mitt fosterhem de första åren.

Uthuset "Boa" vid boningshuset i Edsäter Harmånger

Gammelmormor Elin till vänster på gården vid vattenpumpen i Edsäter Harmånger. Bakom damerna ligger utedass, förråd och förvaring av ved. Bakom uthuset finns slaskhögen. Vid stora stenen ligger jordkällaren. 

Konfirmation i Harmångers kyrka. Jag till vänster om prästen. Ser ni den fina nejlikan jag har på klänningen. Den betalade barnavårdsnämnden i Sundsvall. Den krävde mitt fosterhem ersättning för. Finns skrivit i de papper jag tog ut från Sundsvalls stadsarkiv. Vid det här tillfället hade vi flyttat till Strömsbruk och huset i Edsäter var rivet och min farfar var död. 

Edsäter ligger i Hälsingland, 3 mil utanför Hudiksvall, 6 mil från Sundsvall. Edsäter ligger mellan Harmånger och Strömsbruk.