En fin dröm i ett lugnt villakvarter som blir en mardröm med anfallande vargar

Jag hatar verkligen sådana här drömmar. De följer oftast med ett tag och påverkar hur man gör i livet. Man blir nog lite mera försiktig när man går ut. En viss vaksamhet och rädsla följer med. Man kanske slutar gå och de gånger man går ut så har man beväpnat sig på något sätt. Har drömmen något symbolvärde.  Platsen i drömmen, finns den i verkligheten.  Hur kan annars hjärnan hitta på en plats så klockren verklig. Kanske kan man kalla hjärnan för en magisk drömmaskin. 

Drömmen:
Vi var fyra stycken. En yngre man och kvinna, jag och en äldre man. Vi gick omkring i ett äldre villakvarter. Vi pratade och diskuterade hur folk hade på sina tomter. Gamla fina och väl instängslade hus och tomter. Runt varje hus och tomt fanns ett stängsel som var minst 2 meter. Några hade en grind andra två. Grindarna var lika höga som stängslet och låst med en kraftfull kedja och ett stort hänglås. När vi kommit till slutet på denna gata så låg det ett rött litet trähus på vänster sida. På höger sida ligger den så kallade tomten som är en skogstomt. Vi skämtar om det, att här är det ingen prydlig villatomt. Det saknas också ett skyddande staket runt huset och tomten. Jag ser i backen upp mot skogen två jättestora ormbunkar och kommenterar det till den äldre manlige personen. Då hör jag den yngre kvinnan skrika -Vargar! Jag ser hur två vargar kommer springande ner för backen precis vid ormbunkarna. Det går fort, de ser helt farliga och galna ut. Den första vargen är framme och hoppar upp i luften och anfaller den yngre mannen jag har precis framför mig. Vargen slår ner den yngre mannen bakifrån för att sedan hugga tag i mannens strupe. Jag får bara en enda sak i huvudet och det är att jag måste få loss vargens käftar från den yngre mannen. Jag tar tag i vargens käftar och så bänder jag med de krafter jag inte har och lyckas få loss den. Jag ropar till den yngre mannen att han ska springa fort in och ringa polis och ambulans. Jag ropar efter honom -Glöm inte att säga att vi blivit anfallna av vargar, så det är bråttom. Där vaknar jag och har ingen aning om hur det gick för den yngre kvinnan och den äldre mannen som mötte varg nummer två. Kanske var det ändå fler vargar som kom nerför backen för att slita oss i stycken. Allt gick så fort så man tappade fokus på att kolla på det. Men två hann jag se. Jag vet inte ens om polis och ambulans kom.

Jag letade musik till det här men tyvärr så finns det ingen musik som känner att den vill höra ihop med det jag skrivit. Så det blev ingen musik.