Klockan är mycket. Jag hade tänkt skriva ett inlägg under dagen men det har inte hunnits med. Jag lägger in fotot jag har tänkt ha med och så skriver jag imorgon istället. Lägger in några stolpar till inlägget.
Stolpar:
Skövde är känt för sina regementen, Skaraborgs regemente och Trängregementet, järnvägen (Västra stambanan) - Töreboda, pigor, drängar, rallare, regementsskräddare.
Fast egentligen behövs ju inte skrivas så mycket. Bilden säger ju en hel del om hur det var i Sverige i början på 1900 talet. I den här släkten har funnits en regementsskräddare någon gång i slutet på 1700 talet.
Det här gamla kortet på min farmor och hennes familj kan väl vara taget någon gång på 1919-20 talet och första världskriget hade antagligen precis varit. Sen kom den stora depressionen någon gång på 1930 talet. Stora depressionen var en lågkonjunktur som började med den stora Wall Street-kraschen i NewYork i USA den 29 oktober 1929. Från USA spred den sig snabbt till Europa och de andra delarna av världen, med förödande effekter i både I-länder och U-länder.
Foto från försvarsutställningen 1940 - FOLK OCH FÖRSVAR Stockholm
Apoteos över den Svenska soldaten.
Text: beredd att värja sitt hem
beredd att bevara till fredens år
vårt svenska land
vårt svenska liv |
Sen kom andra världskriget som jag fått berättat för mig att min farfar låg ute i beredskap. Andra världskriget var en global väpnad konflikt som pågick från 1939 till 1945 och involverade större delen av världens nationer.
Min farmor kunde väl vara ca 10 år på kortet och året var ungefär 1919-20. På bilden saknas hennes pappa och yngsta broder som troligen inte är född vid fototillfället. Stugan ser ni ju hur den såg ut där de bodde. Resten går kanske att tänka sig hur det var med komforten och standarden.
Det var långt till skolan och på vintern var det inte så kul. Man fick pulsa i snön flera kilometer i kjol, strumpor och kängor på fötterna. Matsäck fanns sällan utan man fick vara utan lunch. På den tiden fanns det hår löss och vägglöss. Man kammade varandra och på det sättet tog man bort lössen.
Alla jobbade någonstans och för kvinnorna blev det som pigor och männen fick många gånger arbeta som drängar på någon gård. Det var väl inget man blev rik på precis. Äldre pigor bodde i pigkammaren med lite tur. Drängar sov väl i ladugården.
Jag kan inte alla turer men jag vet att farmors pappa jobbade som rallare vid järnvägen. Från Västergötland så hamnade en del av familjen med tiden i Hälsingland. Där träffade min farmor min farfar. Han jobbade vid sågverket i Stocka, han körde timmerbil. Han förlorade alla sina fingrar vid sågen vid ett tillfälle.
På den tiden bodde folk som arbetade till bolaget i så kallade bolagsgårdar. Och så bodde farmor och farfar i ett hus vid Harmånger station ( Edsäter ). De flesta av manligt kön jobbade väl vid järnvägen eller på den stora sulfitfabriken i Strömsbruk eller vid sågen i Stocka. Min farmors pappa omkom när han vid ett tillfälle jobbade vid järnvägen. Han blev påkörd bakifrån av tåget. Han var inte så gammal. Han lämnade efter sig en änka som blev boende hos sina barn till hon blev gammal och dog. Hon är kvinnan på fotot. Min farmor är andra från höger.
Min farmor blev fattig i hela livet. Från statare i Västergötland till en bolagsgård i Hälsingland som saknade vatten, toalett, bad. Man eldade i vedspis, hämtade vatten i en brunn ute på gården. Man hade ett utedass bakom boden. På utedasset fanns inget mjukt och fint skithuspapper utan man fick gnugga något hårt papper som kanske kom från någon tidning eller något annat tills det blev mjukt. Det fick man torka sig i röven med. Bakom utedasset låg slaskhögen dit man gick med avfall man samlat ihop efter rester och sånt. Tvätta gjorde man ute på gården. Man värmde vatten i en stor gryta sen fick man pumpa vatten och skölja i flera olika baljor. Man kramade och vred ur vattnet för hand. Sen hängde man tvätten på långa linor uppe på berget bakom huset. Klockan fem varje morgon klev min farmor upp för att börja elda i spisen för då var huset helt utkylt. Jo jag glömde. Mattor tvättade man nere vid ån. Äggskal och kaffesump la man till trädgårdsblommorna som näring. Brännässlorna bakom uthuset använde man att tvätta håret i. Det här var 1960 talet i Edsäter.
Fotot fick jag av henne vid hennes dödsbädd. Fotot var och är inramat i en liten fin ram som alltid hängde på väggen. Det här är det enda fotot som jag vet att hon hade på sig själv som ung och som barn. Och det betydde säkert massor för henne. Det var troligen det enda minne som fanns från hennes barndom och hon var mycket rädd om det.
Video - Ola Pettersson - Barndomshemmet
Jag satt och googlade lite på de ställen min farmor bott. Lite kusligt blev det. Jag antar att den lilla stugan i Västergötland inte finns kvar. Där den har stått så tror jag att det växer träd, buskar och gräs nu. "Vättarna, alverna och småfolket har kanske tagit över. Min farmor trodde på sånt och berättade att hon sett små tomtar och andra väsen." Själv kallade hon sig ibland för "storhuldra". Säkert kan ingen ens ana att människor bott och levt på den platsen.
Jag letade mig fram på nätet och kunde snart följa Strömsbruksvägen från Harmånger och neråt mot Edsäter. Mycket, väldigt mycket är sig precis likt som det var för snart 50 år sedan. När jag kom ner mot Harmånger station kändes det spänt, men nu är det inte sig riktigt likt längre, stationen är riven som tidigare varit en stor järnvägsknutpunkt. Det enda som återstår är järnvägsrälsen som talar om att människor har jobbat hårt här.
En liten bit till så på vänster sida ska det stora vita bolagshuset ligga men det gör inte det, det är rivet och man kan inte ana att människor levt ett långt liv där. Spåren är som bortblåsta.
Jag följer vägen en bit till och kommer ner till Strömsbruk och till platsen där den gamla sjukstugan ska ligga på, men ingen sjukstuga finns, den är riven. På platsen är en gräsmatta anlagd. Ingen skulle kunna ana sig till att ett stort rött hus stått där.
Liv som har funnits på tre platser där min farmor bott är precis som om det aldrig funnits, som om hon aldrig funnits. Kusligt och lite otäckt samtidigt sorgligt. Människors barndomshem är borta. Det finns inget att återvända till om man skulle vilja. Fast jag tyckte det var väldigt kul att hitta den här tjänsten så jag kunde åka vägen ner mot Edsäter och mot Strömsbruk. Jag har alltid gillat tallskogen efter den vägen. Tallskogen, ån och järnvägen. Så det var en spännande och igenkännande känsla.
Följ vägen klicka här sedan när du kommit in klickar du på A och sedan klickar du på bilden. Sen är det bara att följa vägen.