Med några mysfoton från en myspromenad under dagen önskar jag ett Gott Nytt År!

Fotona får tala för sig själva. Klicka på dem om du vill se en större bild av fotona.

GOTT NYTT ÅR

Här smiter tomten iväg, kanske kommer han tillbaka nästa år igen!

Kampen fortsätter för upprättelse av de vanvårdade i samhällets vård. P4 granskar

Jag satt och vägde för och emot att skriva något om det här. Men så vann för! Det är ju ett tag nu sedan jag själv var till ersättningsnämnden. Jag lyckades ju ta mig dit bland de första 400 hundra. Just nu är jag väldigt glad för det. Fast det var ju inte så svårt eftersom jag hade alla papper klara efter den intervju jag var på när utredningen pågick runt de här vanvårdade barnen. Vi var väl ca 1000 personer som från början drivit det här i många år och någonstans tycker jag dom skulle som en självklarhet gått först i kön. Men så blev ju inte fallet. Jag tycker även att dom som lät sig intervjuas efter så många års kamp även borde varit självklara av att få ersättningen utan några större varianter. Man kämpar inte i 8-9 år för ingenting.

Det finns ett videoklipp med som jag lyssnade på och självklart så berör det ju. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva? En av mina allra bästa dagar i mitt liv var när jag var in till ersättningsnämnden. Jag är ju en stor hatare av myndighetspersoner så jag är riktigt förvånad själv att det kändes så bra som det gjorde. Jag var lycklig när jag lämnade deras lokaler. Snälla människor! Jag lämnade nog en del av min barndom kvar där bland deras papper. Inte allt även om jag kanske velat det. Rätt som det är så dyker det upp något som påminner. För det mesta är det i negativa situationer och då kan det göra fruktansvärt ont.

Det var inte för så länge sedan som det hände. Drömmar och önskningar som aldrig någonsin kommer att bli en verklighet oavsett vad jag gör. För det första har jag inte kunnandet, för det andra inte förmågan och för det tredje inte tiden. Det finns något jag alltid har velat göra men mitt kunnande finns inte och det är att kunna teckna som Elsa Beskow eller någon annan sådan där fin barnboksillustratör. Men det är tji det! Den förmågan förlorade jag i en bilolycka när jag var 14 år. Smällen i huvudet tog precis på det området i huvudet som jag hade behövt ha kvar.

Jag kan nog tycka det är roligt i alla fall att kladda på en duk. Jag har lärt mig en viss teknik jag använder mig av eftersom inte huvudet ser. Jag låter själen se istället och plockar fram mina bilder genom musik. Fast säg den lycka som ska vara beständig. Det finns ju alltid någon som ska klanka och ifrågasätta den stora konstnären? :-))  Självklart måste någon få trycka ner en i skorna. Verkligen visa vad dålig man är. Ta ifrån en glädjen av att få måla. Nu sitter jag här idag och har helt tappat lusten och glädjen i att måla. Jag har lyft penseln flera gånger ett tag nu men den hamnar inte på duken utan jag lägger ner den igen. På den vägen är det och jag ser ju att det jag målar är skit och inte kan jämföras med Elsa Beskow eller överhuvudtaget någon annan konstnär.

Tänk hur det är egentligen! Det som har tagit mig mycket lång tid att bygga upp lägger en annan person på några få minuter i sank. Elakt och taskigt. Ja jag vet! Inget att bry sig om. Lätt att säga till en redan innan trasig själ.

Då kan jag ju lika bra ta nästa bit och det är biten efter barndomen och det blir ju ungdomen och vuxendomen. Vuxendomen är ju inget som utredningen om vanvårdade barn infattade. Så vad man fick för liv efter barndomen är ointressant och det är ju lite märkligt. För det är ju i barndomen och ungdomen man formas till vuxen. Yrke, jobb m.m. Det är nog där de stora ekonomiska förlusterna ligger för många. Många har levt sitt liv i en stor misär.

Hittills har nära 3 600 människor sökt ersättning för att de vanvårdades på barnhem och i fosterhem i Sverige mellan 1920 och 1980. Men bara fyra av tio får pengar. Och lagstiftningen tar ingen som helst hänsyn till vad som hänt sen dess. Att livet förstörts för många.

Jag såg att andra länder har andra kriterier för vanvårdade barn:

I Irland har genom historien sk Industrial schools spelat en stor roll. Dessa skolor var oftast munk- och nunnedrivna internat där barn och ungdomar bodde och arbetade. Sen 2002 har runt 18 000 olika fall av vanvård på dessa skolor utretts och drygt 90 procent av alla har fått ekonomisk ersättning. Ersättningarna varierar från 11 500 euro upptill 100 000 euro, alltså runt 900 000 kronor.

Den 26 juni i somras beslutade den irländska regeringen att alla som kunde styrka att dom varit i de goda nunnornas våld skulle kompenseras av staten.

Staten har lovat att dessa offer ska tas om hand resten av livet. Rapporten visar nämligen att många av de utsatta kvinnorna fick hela sina liv förstörda och dom lever idag ofta i misär.

Hitills har drygt 600 kvinnor lämnat in ansökningar till den speciella fond som inrättats för tvätterinunnornas offer, enligt det irländska justitiedepartementet.

Senare kan du höra hur den svenska ersättningsnämnden inte ens FÅR försöka ta reda på hur svenska barn haft det EFTER vanvården. Alla dom i Sverige som fått men för livet kan inte tillgodoräkna sig nånting för det.

I Norge har hitills 93 procent av dom vanvårdade som ansökt om ersättning också fått det.

Där får vanvårdade ersättning enligt en tre-gradig skala: Mindre allvarlig art får 250 000 kronor.

Allvarlig vanvård får mellan 500 000 och 700 000 kronor och synnerligen allvarlig vanvård kan ge en miljon kronor.

I Norge är det både stat och kommun som betalar ersättning: Staten  går in med mellan 20 000 och 300 000 kronor medan ansvarig kommun får betala upptill 750 000 kronor

I dag blev det rätt så bra foton nere vid Arbogaån och på väg hem.

Skärpte till mig lite idag och ställde in kameran lite bättre än jag gjort tidigare. Och säkert går det att ställa in ändå bättre bara man tar sig tid att kolla hur man gör. Det bekvämaste har ju varit att köra på smartauto. Det har inte blivit dom bilderna jag önskat. Trodde ett tag att kameran var slut. Tänk vad man glömmer fort. När kameran var ny så ställde vi ju in den!

Här försökte jag få ett foto på två skäggdoppingar men de stack iväg snabbt. Tydligen skygga. Kameran hann inte utlösa så det blev långt ifrån. Ska kolla om det går att klicka snabbare.

Däremot var Kalle Ankorna "gräsänderna" mer villiga att låta sig plåtas.

Här har jag ställt in kameran på rörligt. Blev rätt så bra foto när de här hanarna inte riktigt kom överens.

Gräsands honorna har en mysstund.

En båt nere vi Åparken som snart har sett sina bästa dagar.

Här har jag ställt in kameran på närbild. Blev rätt så bra.

Ett ljusarrangemang i en korsning. Lyser fint när det mörknat.

På väg hem från Konsum 

Foton från promenaden igår annandag jul och lite om gamla tiders fattigdom. Kan man se in i framtiden genom konsten?

Jag kom på en grej. Jag målade en tavla samtidigt med vår utställning som jag kallar för "mitt i vägen" I tavlan kan man se en antydan till några hus. Nu idag kom jag på att jag nog ska fortsätta måla dit grejor på den. Först ska jag ha en hopsnickrad lådbil. Sen får jag se om plåtnicklas gubben jag ritat får följa med eller om jag tar bort honom. Fast det jag kom på idag var att jag ska ha fler hus framför de hus som ligger lite diffust i bakgrunden. Typen av hus får bli sådan hus som statarna bodde i. Det blir alltså en fattig tavla från början av 1900-talet. Över 100 år tillbaka i tiden. Jag vet att på 1930 talet var det väldigt fattigt i Sverige. För några år sedan var det någon som sa till mig att vi var på väg tillbaka dit igen. Hon trodde att vi återigen skull få åka häst och kärra istället för bil. Och omöjligt är det ju inte!

Lite lustigt på något sätt! Att husen ligger lite diffust kan ju betyda att det är en gammal förgången tid långt tillbaka och med synliga hus längre fram som jag tänkt måla dit så kan det betyda att en gammal tid dyker upp i ljuset igen. Då har vi 1930 talet här igen och ett fattig Sverige. Människor får bo sämre än hundar. Barn, gamla, sjuka, fattiga för jobba för en simpel lön. Människor har inget mera att välja på än att bli slavar. Kommer det verkligen att bli så här eller är det så redan? Inte riktigt väl? Nä! det är inte så men det skulle nog kunna bli om vi inte tar oss i akt. Vilka är det som vinner på slaveriet? Kanske ingen? Bara tidens tand! En överbefolkad värld!

Fast ändå mer konstigt och lustigt blev det senare i kväll när jag hittade en bild på en eldsvåda i Sunne. Bilden påminner mig en hel del om min tavla. Liknar på något sätt. Inte för så länge sedan målade jag en annan tavla som fick heta "eldsvådan" Jag plockar med bilden från eldsvådan och bilden från min tavla "eldsvådan". I och med det så blir jag åter igen lite fundersam på om man kan se in i framtiden genom konsten? Nu blev det lite att fundera på.

Jag skulle länka till bilden och tittar till på en bild till. Vad får jag se! Ungefär samma port och trappuppgång med farstukvist som det är på min tavla "eldsvådan". Vad konstigt och läskigt! Undra om jag känner några i Sunne? Kan kanske vara så. Ska kolla i morgon.

Nu lite foton från annandag jul. Det var sol en liten stund och då passade vi på att gå ut 1 timme. Det är ännu så länge gratis att få ta en promenad. Inte mycket att se. Rätt så grått och trist den här årstiden om det inte finns någon snö.

God Jul och Gott Nytt År. Och så var då snart det här året slut med en förhoppning att ingen unge behöver gråta i morgon på julafton.

God Jul och Gott Nytt År

Därute den gnistrande vintersnön

sitt vita täckelse breder.

Därinne alla i glädje och glam

att fira helg sig bereder.

Må helgen då skänka den glädje och ro 

som alla av Julen väntar

och lyckan le mot det nya år,

som redan på dörren gläntar.

Video - Kurt Olssons julkalender - Mössens julafton 

Några tavlor jag målade för några år sedan i ondskans tecken. Inte så trevliga. Det bara blev så... Och som vanligt är tavlorna målade under temat Gudarna målar och berättar.

Ända sedan i morse har jag varit på gång att skriva i bloggen. Mer har det inte blivit. I förra veckan tänkte jag ta upp några av mina tavlor och skriva om dem men det kändes inte riktigt aktuellt. Av någon anledning så känns det mycket aktuellt just nu. Jag skriver inte så mycket utan tar upp tavlorna och berättar vad de heter och de får själva berätta om vad det är för budskap de vill föra fram.

Måla vägen till helvetet svart rött.

Fritt fall!

Vägen tillbaka från helvetet!

Stor ondska lurar!

Och som vanligt är tavlorna målade under temat Gudarna målar och berättar!

Video - Queen - Thank God it's Christmas

I morgon den 2013-12-22 skulle min mamma ha fyllt 84 år om hon hade levt. Hon gick bort endast 46 år gammal. Hon höll hårt på rättvisan!

Året var 1909 i Västergötland när min farmor föddes. Hennes familj var statare. Från Västergötland till Hälsingland

Klockan är mycket. Jag hade tänkt skriva ett inlägg under dagen men det har inte hunnits med. Jag lägger in fotot jag har tänkt ha med och så skriver jag imorgon istället. Lägger in några stolpar till inlägget.

Stolpar:

Skövde är känt för sina regementen, Skaraborgs regemente och Trängregementet, järnvägen (Västra stambanan) - Töreboda, pigor, drängar, rallare, regementsskräddare.

Fast egentligen behövs ju inte skrivas så mycket. Bilden säger ju en hel del om hur det var i Sverige i början på 1900 talet. I den här släkten har funnits en regementsskräddare någon gång i slutet på 1700 talet.

Det här gamla kortet på min farmor och hennes familj kan väl vara taget någon gång på 1919-20 talet och första världskriget hade antagligen precis varit. Sen kom den stora depressionen någon gång på 1930 talet. Stora depressionen var en lågkonjunktur som började med den stora Wall Street-kraschen i NewYork i USA den 29 oktober 1929. Från USA spred den sig snabbt till Europa och de andra delarna av världen, med förödande effekter i både I-länder och U-länder.

Foto från försvarsutställningen 1940 - FOLK OCH FÖRSVAR Stockholm
Apoteos över den Svenska soldaten.
Text: beredd att värja sitt hem
beredd att bevara till fredens år
vårt svenska land
vårt svenska liv

Sen kom andra världskriget som jag fått berättat för mig att min farfar låg ute i beredskap. Andra världskriget var en global väpnad konflikt som pågick från 1939 till 1945 och involverade större delen av världens nationer.

Min farmor kunde väl vara ca 10 år på kortet och året var ungefär 1919-20. På bilden saknas hennes pappa och yngsta broder som troligen inte är född vid fototillfället. Stugan ser ni ju hur den såg ut där de bodde. Resten går kanske att tänka sig hur det var med komforten och standarden.

Det var långt till skolan och på vintern var det inte så kul. Man fick pulsa i snön flera kilometer i kjol, strumpor och kängor på fötterna. Matsäck fanns sällan utan man fick vara utan lunch. På den tiden fanns det hår löss och vägglöss. Man kammade varandra och på det sättet tog man bort lössen.

Alla jobbade någonstans och för kvinnorna blev det som pigor och männen fick många gånger arbeta som drängar på någon gård. Det var väl inget man blev rik på precis. Äldre pigor bodde i pigkammaren med lite tur. Drängar sov väl i ladugården.

Jag kan inte alla turer men jag vet att farmors pappa jobbade som rallare vid järnvägen. Från Västergötland så hamnade en del av familjen med tiden i Hälsingland. Där träffade min farmor min farfar. Han jobbade vid sågverket i Stocka, han körde timmerbil. Han förlorade alla sina fingrar vid sågen vid ett tillfälle.

På den tiden bodde folk som arbetade till bolaget i så kallade bolagsgårdar. Och så bodde farmor och farfar i ett hus vid Harmånger station ( Edsäter ). De flesta av manligt kön jobbade väl vid järnvägen eller på den stora sulfitfabriken i Strömsbruk eller vid sågen i Stocka. Min farmors pappa omkom när han vid ett tillfälle jobbade vid järnvägen. Han blev påkörd bakifrån av tåget. Han var inte så gammal. Han lämnade efter sig en änka som blev boende hos sina barn till hon blev gammal och dog. Hon är kvinnan på fotot.  Min farmor är andra från höger.

Min farmor blev fattig i hela livet. Från statare i Västergötland till en bolagsgård i Hälsingland som saknade vatten, toalett, bad. Man eldade i vedspis, hämtade vatten i en brunn ute på gården. Man hade ett utedass bakom boden. På utedasset fanns inget mjukt och fint skithuspapper utan man fick gnugga något hårt papper som kanske kom från någon tidning eller något annat tills det blev mjukt. Det fick man torka sig i röven med. Bakom utedasset låg slaskhögen dit man gick med avfall man samlat ihop efter rester och sånt. Tvätta gjorde man ute på gården. Man värmde vatten i en stor gryta sen fick man pumpa vatten och skölja i flera olika baljor. Man kramade och vred ur vattnet för hand. Sen hängde man tvätten på långa linor uppe på berget bakom huset. Klockan fem varje morgon klev min farmor upp för att börja elda i spisen för då var huset helt utkylt. Jo jag glömde. Mattor tvättade man nere vid ån.  Äggskal och kaffesump la man till trädgårdsblommorna som näring. Brännässlorna bakom uthuset använde man att tvätta håret i. Det här var 1960 talet i Edsäter.

Fotot fick jag av henne vid hennes dödsbädd. Fotot var och är inramat i en liten fin ram som alltid hängde på väggen. Det här är det enda fotot som jag vet att hon hade på sig själv som ung och som barn. Och det betydde säkert massor för henne. Det var troligen det enda minne som fanns från hennes barndom och hon var mycket rädd om det.

Video - Ola Pettersson - Barndomshemmet

Jag satt och googlade lite på de ställen min farmor bott. Lite kusligt blev det. Jag antar att den lilla stugan i Västergötland inte finns kvar. Där den har stått så tror jag att det växer träd, buskar och gräs nu. "Vättarna, alverna och småfolket har kanske tagit över. Min farmor trodde på sånt och berättade att hon sett små tomtar och andra väsen." Själv kallade hon sig ibland för "storhuldra". Säkert kan ingen ens ana att människor bott och levt på den platsen.

Jag letade mig fram på nätet och kunde snart följa Strömsbruksvägen från Harmånger och neråt mot Edsäter. Mycket, väldigt mycket är sig precis likt som det var för snart 50 år sedan. När jag kom ner mot Harmånger station kändes det spänt, men nu är det inte sig riktigt likt längre, stationen är riven som tidigare varit en stor järnvägsknutpunkt. Det enda som återstår är järnvägsrälsen som talar om att människor har jobbat hårt här.

En liten bit till så på vänster sida ska det stora vita bolagshuset ligga men det gör inte det, det är rivet och man kan inte ana att människor levt ett långt liv där. Spåren är som bortblåsta.

Jag följer vägen en bit till och kommer ner till Strömsbruk och till platsen där den gamla sjukstugan ska ligga på, men ingen sjukstuga finns, den är riven. På platsen är en gräsmatta anlagd. Ingen skulle kunna ana sig till att ett stort rött hus stått där.



Liv som har funnits på tre platser där min farmor bott är precis som om det aldrig funnits, som om hon aldrig funnits. Kusligt och lite otäckt samtidigt sorgligt. Människors barndomshem är borta. Det finns inget att återvända till om man skulle vilja. Fast jag tyckte det var väldigt kul att hitta den här tjänsten så jag kunde åka vägen ner mot Edsäter och mot Strömsbruk. Jag har alltid gillat tallskogen efter den vägen. Tallskogen, ån och järnvägen. Så det var en spännande och igenkännande känsla.

Följ vägen klicka här sedan när du kommit in klickar du på A och sedan klickar du på bilden. Sen är det bara att följa vägen.

Nu är det Lucia och snart är det jul. Tomten är på väg till alla snälla barn. Och räven raskar över isen

Jag har haft huvudet fullt av tankar idag. Hade tänkt skriva massor men jag vet inte om det blir så mycket. Känner mig rätt så trött. Jag har varit rätt så glad och uppåt under dagen. Kanske därför jag är trött för det är inte speciellt ofta man är positiv. Det tar på krafterna.

Jag var på ett ställe nu på eftermiddagen och såg ett par gamla singlar. Den ena var med Ann-Louise Hansson "Du kom-du gick" den andra var med en grupp som heter Wasa Express "Schack Matt Wang dang boom slang.

Det är gamla låtar. Jag letade på YouTube men kunde inte hitta reda på dom. Alldeles för gamla för att finnas kvar och vara intressanta. Jag sökte på "Du kom-du gick" och hittade direkt en rap låt med Frederic - Du kom, Du gick! Så jag plockade upp den istället.

Video - Frederic - Du kom, Du gick + lyrics

Dagen har verkligen varit lite magisk. Jag målade en tavla för något år sedan "det blå Jesuståget" Idag har det lilla blå Jesus tåget fått påhäng. 

Nu sitter en rosa vagn påkopplad. Den var verkligen rosa. Det lustiga med hela grejen var att när jag såg det så var första vagnen ett blått lok, nästa var ett svart lok och efter det en rosa vagn. Det såg lustigt ut. Blått för pojke, rosa för flicka och där i mellan klämmer de en svart jävel. Bara en tanke som kom upp.

Marco hade precis ropat på mig för att visa den örn han påbörjat på sin tavla. Jättestora vingar som är utbredda. Örnen är på väg ner med klorna ute och redo för att slå klorna i något utvalt byte. Marco gissade på en vessla. Marco sa något skumt i går kväll, bara så där spontant från ingenstans så säger han "axla mantlarna" Tror han hade påbörjat bakgrunden på tavlan då.

Hittade en annan låt jag tyckte var lite bra. Ingmar Sund - En ängel kom, en ängel gick.

Julsalongen är i gång på biblioteket i Kungsör. Foto på en björktrast i rönnen utanför fönstret.

I lördags var det vernissage för julsalongen i Kungsör. Massa fint att titta på. Julsalongen håller nu på i ett par veckor. I dag är det julmarknad på Kungsudden. Senare på eftermiddagen tror jag det är luciakröning. Få se om jag går till marknaden för vädret är inte så kul. Grått, kallt och rått. Isen började lägga sig på ån i går kväll och idag är den helt täckt av is. Målningen går trögt trotts att många idéer finns. Funderar lite på att dra ihop till en ny fotobok. Har massor av foton nu som ligger och skräpar i datorn. Och så funderar jag på en ny bok för mina tavlor. Men just nu är allt bara en tanke. Från tanken är det långt till handling just nu. Dåligt med fotografering har det också blivit. Tror jag lyckades få några bilder på en björktrast i morse. Några andra bilder kan jag nog också hitta.

Nu när jag satt och skrev så började snön falla så nu är isen på ån alldeles pudervit.

Björktrast

Bland dom sista större båtarna som passerade på ån innan det var dags för båtarna att gå till vintervila.

 Ett lärkträd måste jag ha med. jag tycker dom är läckra och ursnygga.

En vacker solnedgång.

Och en vacker gigantisk mistel att pussas under.

Konstnärer i Kungsör ställer ut till jul.

Den populära julsalongen visas på Kungsörs bibliotek från och med på lördag.

Det är Kungsörs Konstförening som även i år arrangerar den populära julsalongen med konstnärer från Kungsörsbygden.

Följande konstnärer kommer visa sin konst i utställningshallen på Kungsörs bibliotek:

Tine Andersson, Bengt Croneby, Catrin Carlsson, Markku Eklund-Karlsson, Ella Dahl, Ann-Cathrin Bångeryd, Stella Eklund-Karlsson, Karin Forsberg, Melvin Gustafsson, Ola Hallin, Ingrid och Jussi Hynynen, Anja Hynynen, Ann Christin Keitel, Bo Jensen, Rune Norelius, Boël Olsson, Eija K Saho, Inga Schmidt, Margareta Skogsberg, Gun Britt Sköld, Anna Thide, Anita och Mikael Ungor, Gunnel Wettergren och Carola Öhman.

Utställningen pågår 7-20 december och inleds med ett vernissage på lördag den 7 december med start klockan 11.

Källa magazin24

Video - Hootenanny Singers - Nya Vindar