Undra var barn och äldre minister Maria Larsson befinner sin under den tid som omhändertagna barn blir misshandlade inom sjukvården?

Det känns verkligen underligt att läsa något sådant här på nyheterna när man nyligen ingått i en utredning om vanvård av barn och unga i den sociala samhällsvården. Det gavs löften om att det skulle bli bättre för omhändertagna barn och unga. Vad händer? Folk är ta mej fan inte riktigt kloka. Sådana här ska jobba med barn och inom sjukvården? Med tortyrliknande metoder tar de hand om och vårdar barn och unga? Hur tror dom att de här barnen och unga kommer att bli i framtiden? Jag undrar verkligen om dessa barn som blivit fastspända och ner droga överhuvudtaget kommer att ha någon mänsklig framtid? Min önskan är att dom som gjort detta straffas och det riktigt ordentligt som ett avskräckande exempel. De ska straffas och även betala höga skadestånd.

Spänna fast ett barn för att sedan under tvång pumpa i dem tung medicin?! Hur jävla skruvat är inte det? Var finns vår barn och äldreminister Maria Larsson som så stort lovad bättring, det skulle aldrig hända igen det som hänt tidigare. De hade tagit lärdom. Vad var hennes löften och hennes lagar värda? Tydligen inte ett skit!

Hand i hand med den sista biten av vanvården av barn mellan 1920-1980 så fortsätter vanvården av samhällets omhändertagna barn mellan  1980-2013

Larm om vårdskador.

Så små barn som tioåringar bältesläggs och behandlas med starkt beroendeframkallande läkemedel, uppger en sjuksköterska i anmälan, enligt aftonbladet.se. En tolvårig flicka har spänts fast 18 gånger på 1,5 månad och tvångsinjicerats med tung medicin. Problemen har eskalerat de senaste åren, skriver sköterskan:

Nu kommer det här att anmälas till  Inspektionen för vård och omsorg. Och som vanligt så händer väl inget mera efter det. Jag tycker nog att sköterskan borde ha anmält till polisen. Det här är ju faktiskt barnmisshandel "tortyr"

Bältesläggning är integritetskränkande och därför förenad med negativa föreställningar hos allmänheten och psykiatriska patienter. Åtgärden har historiskt använts för att bestraffa patienter som ansetts omedgörliga; de sjuka fick ligga hårt fastspända i sina sängar tills de bedömdes som följsamma. Vid bältesläggning är den intagne helt beroende av omgivningen för alla personliga behov,

Ett är säkert, det här är barnen som samhället sviker igen och igen och igen.

Vanvårdsutredningen lyckades få regeringen att lyssna. En rad åtgärder har införts för att förhindra fortsatt vanvård bland annat genom skärpt lagstiftning. Men det hjälper inte så värst mycket. Även regelverket kan svikas av bristande ansvar.

Vanvårdsutredningens ordförande Göran Johansson krävde i en delrapport att det borde införas sanktioner för politiker och tjänstemän som gjorde det kännbart för dem att äventyra säkerheten för samhällsvårdade barn. Det förslaget har möts med tystnad.

Samtidigt kommer nya rapporter i medierna om vanvård i statens tjänst. Det handlar inte bara om den rent mänskliga tragedin. Den viktigaste frågan handlar om mänskliga rättigheter och rättstrygghet. Hur långt kan en stat gå när det gäller behandling av enskilda människor utan att behöva ställas till svars för sitt agerande?

Barn som far illa.

Alla barn har rätt till en trygg och säker uppväxt. En del barn utsätts ibland för olika former av våld eller övergrepp. Det är viktigt att vi vågar se och uppmärksamma dessa barn så att de kan få skydd och ges möjlighet till en förändrad situation.

Alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt sjukvårdspersonal och polis har enligt 14 kapitlet i socialtjänstlagen skyldighet att rapportera misstanke om att barn far illa till socialtjänsten. Skyldigheten gäller oavsett om man arbetar i privat eller offentlig regi.

Man har även skyldighet att bistå socialtjänsten med uppgifter som har betydelse för utredningen.

Vad kan du göra?

Om du misstänker att ett barn far illa bör du anmäla det till socialtjänsten. Känner du familjen är det alltid bäst att du berättar för dem att du är orolig för barnet eller att du tycker att familjen behöver hjälp. Det underlättar om familjen vet vem som har gjort anmälan.

Som privatperson har du rätt att vara anonym.

Om du anser att ett barn är i akut fara bör du anmäla det till socialtjänsten under kontorstid och till polisen efter kontorstid. Polisen har alltid skyldighet att rapportera vidare till socialtjänsten.