Landet från norr till söder. Djur på rymmen, nästan som en riktig safari. Baggar i Sundsvall - Kameler i Skåne och så lite Sidsjöns mentalsjukhus

Dagislärare stångad av Sidsjöns bagge, stor förvirring i Sidsjöområdet i går.

Fåren rymde från hagen och promenerade i går eftermiddag fritt på gatorna i Sidsjöområdet.

Sidsjö fastigheters Demba Kulibali fick rycka ut och hämta rymlingarna i går eftermiddag.

Satt och googlade lite på mitt barndomsland Sundsvall och hittade en del kul. Fastnade först vid den här skojsiga grejen. Jag hade ingen aning om att det fanns någon annan bebyggelse i sidsjön än Sundsvalls mentalsjukhus, som nu är nerlagt. Det var ju just på det sjukhuset de spärrade in min mamma vid några tillfällen.

Min mamma med Polle Juni 1945 vid Munkbysjön

I min mammas arkiverade journaler går att läsa att hon var totalt livrädd för att komma till Sidsjöns sjukhus. Man kan ju undra varför. Vad gjorde de med henne där? Varför var hon där? Varför inspärrad? Finns några journaler kvar från detta nerlagda sjukhus? Jag kanske inte vill veta ens vad de gjorde med henne? Tanken på vad som hände innanför dessa väggar är lite skrämmande. Var det en bidragande orsak till att vi förlorade vår mamma? Någon som vet? Varför var hon så rädd? Inte glömmer jag. En gång var jag dit, lås efter lås låstes upp innan jag nådde till det rum där min mor fanns. Jag kommer fortfarande ihåg nyckelknippans storlek och skrammel. Hon kände inte igen mig först, sen grät hon som ett barn!? Hur mycket smärta, vanmakt och förnedring fick hon utstå? "jag hittade det här senare i dag och har aldrig läst det tidigare" Finns något människovärde i det här? I Källarna (Kullvertarna) kan man hitta gamla bältessängar med spännbälten. Badkar med lock, snurrstolar och diverse annan utrustning som man trodde var till hjälp i dåvarande behandling av Psykiatrin. Det var Sverige det här på 1960 talet.

Skrivet senare idag.
Nu börjar faktiskt en del klockor ringa, nu börjar jag ana mig till varför min mamma inte kände igen mig, jag drar mig till minnes så har en av min bröder för många år sedan berättat för mig att han och yngsta brodern åkt med samma buss som mamma, utan att hon känt igen dom? Nu tror jag mig börja förstå. Fy fan vad hemskt för dom att deras mor inte känner igen sina barn, de var i tonåren då. Men det hade tydligen en orsak som inte var hennes fel, utan andras fel. Vilka / vilken hade beställt det här till vår mor? Vem ville henne så ont, vem ville få henne ur vägen? Henne, mig och min äldre bror? Vilka blev kvar i Sundsvall? Jo våra små bröder och deras släkt, som inte var min och min storebrors släkt. Hon måste helt enkelt varit hjärntvättad på något sätt!? Undra var man får tag i gamla journaler från Sidsjöns sjukhus? Finns dom kvar eller är dom förstörda?

Vid närmare eftertanke, finns allt kvar i journaler man får ut, om man nu får ut dem?! Troligen saknas värdefulla uppgifter. Godtyckligt av myndigheter rensas en del bort. Det dom tycker skulle kunna bli obekvämt för dem. När jag fick ut mina journaler från Sundsvalls stadsarkiv efter påminnelse och telefonsamtal så var röran på dessa obeskrivlig. Nästan omöjligt att återställa. Jag såg att det saknades? En del anteckningar som gjorts i min journal var inte mina, de var min mamma det gällde? Har sådant haft någon betydelse för mig? Att hennes liv funnits i min journal? Vad var det som togs bort, vad var det jag inte fick se? Jag tog ju även ut min mammas journal, de sista åren i hennes liv finns inte med, inget om hennes dödsfall, inte en enda anteckning om att de haft flera telefonkontakter med mig angående hur hon skulle begravas. Dom sket ju i vad jag sa och gjorde på sitt sätt. De skötte även hennes dödsbo vilket framgår av tingsrättshandlingar jag skickat efter. De skrev under hennes dödsbo utan att kontakta hennes barn? De nollade henne? En helt främmande person har bevittnat dödsboanmälan utan min vetskap? Något är riktigt ruttet i det här?

Sidsjön byggdes i en tid när tron på den moderna sjukvården var stark. Här skulle man snabbt ta till sig den moderna psykiatrin, vilket i vissa fall fick förfärliga konsekvenser.

Några bilder från skräcksjukhuset i Sundsvall - Sidsjön. Undra om det spökar där?

Nu till nästa fem rymlingar - Cirkus i stan! 

Ett flertal kameler flydda från en cirkus i Skåne. Djuren skapade därefter ett mindre kaos i trafiken i Hässleholm.

- Man trodde knappt sina ögon!
- Det var en helt osannolik upplevelse, säger Jörgen Sandqvist, som lyckades ta flera bilder med sin mobilkamera.

På olika sätt försökte bilister förgäves få bort de stora djuren från vägen. Efter en stund gick kameltruppen vidare till en parkering där de strosade runt bland fordonen.

Så här har det sett ut ett par dagar med djur på rymmen. Nog ser det roligt ut!

Med lite inspiration från det här så laddar jag för utställningen om ca 1 månad. De två dagarna i Kungsör "Konst och hantverks safarin" Ett tag tänkte jag hoppa över årets safari. Känns inte riktigt roligt. Riktigt varför vet jag inte? Men det roliga infinner sig nog.

Så här såg det ut förra året när ordförande Fundin invigde safarin.