Dom trampar på mig. Ingen är bättre än den andra, alla är likadana. Utredningen om vanvårdade barn, vanvårdade vuxna och politiker. Grindslanten - Desperata barn slåss om småpengar

Jag måste väl ändå vara riktigt blåst.  Vad är det för fel på mig. Jag fattar inget. Jag skrev en kommentar hos Anne Skåner igår kväll. Hon har inte öppnat min kommentar, men däremot har hon öppnat Peter Lindbergs? Varför hans och inte min.

Men det här var inte första gången detta inträffat. Jag har ju varit medlem i klubbarna. Inga av dem hade lust att svara på mail då heller. Varken Lindberg eller Skåner som var ordförande för samhällets styvbarn och Lindberg som var boss för Stulen barndom. Ja! så var det. Jag betalade avgifter till båda, därefter gick jag ur klubbarna för inbördes beundran. Jag har skrivit kommentarer hos Anne Skåner tidigare som hon aldrig öppnat. Det märkliga var väl ändå att hon besvarade en kommentar från mig som hon inte ens öppnat. Jesses! Vad trodde folk om mig, de hade inte ens sett vad jag skrivit ändå hade hon mage att kommentera mig? Jag har ännu inte glömt hur Lindberg bemötte mig i Skarpnäck på ett möte dom skulle ha. Jag sträckte fram handen för att hälsa, han tog den inte, han vände sig bort och pratade med någon annan. Jag var luft!? Varför? Vi satt väl ändå i samma båt och borde arbeta för samma sak. Nä! då beter han sig precis som myndighetspersoner brukar bete sig. Jag finns inte, jag är luft och så var jag då både sårad och kränkt, inget värd. Trampad på! Det känns i magen fortfarande idag när jag tänker på det fast det är ett antal år sedan.

Jag vet verkligen inte vad det är frågan om? Lite lustig och konstigt. Något ändå konstigare var väl ändå när Anne Skåner och en väninna dök upp på konstutställningen i Haga Norra Stockholms konstsalong, jag var ju med! :-)) När dom inte trodde att jag såg så smög dom fram till min monter och skådade mina verk. Jag smög mig på dem bakifrån "ler" skojsigt att överraska folk så. Fast det var inte så roligt, jag var faktiskt orolig över om de var där i syfte att sabba för mig, förstöra mina tavlor. Jag läste senare i Annes blogg att hon varit på utställningen, inte ett ord skrev hon om att hon träffat en av sin olyckssystrar där. Visst kommenterade hon min konst då där på Haga när jag överraskade dem. -Nä! det var inte hennes stil, visst var dom bra sa hon när jag frågade? Vem är bäst att ljuga av Anne Skåner och Maria Larsson?

Hur är folk funtade egentligen? Varför vill hon inte att min kommentar ska synas och läsas. Går vi inte i samma ärende hon och jag? Verkar inte så! Vems ärende går hon då?

Här är iallafall kommentaren hon inte öppnade som jag skrev hos henne igår.

Inlägget jag kommenterade går att läsa här - klicka på länken

stella | 12/02/2013 kl. 2:27 e m | Svara D in kommentar inväntar granskning.

Bra skrivet! Jag har funderat ett tag nu på hur många som gått bort "avlidit" sedan allt startades upp. Hur många är det på detta sätt som blir utan ersättning, som aldrig får en full ursäkt. Som det nu blivit bestämt så går det ju inte att ärva skadeståndet. Hur många till hinner avlida innan någon liten slant betalats ut? Hela det här eländet känns som en tavla" grindslanten" där alla vanvårdade fattiga ungar slåss om en liten slant någon rik förbipasserande slängt till dem. Vem vinner, vem lyckas ro åt sig den lilla pengen? Kränkande och låg nivå har vi hamnat på, det är vad jag tycker. Det har tagit alldeles för lång tid för att få mig att tro att politiker har tagit det här på allvar. Dom skiter i varenda unge som far illa, huvudsaken dom rika kan bli lite rikare. Hur många är det egentligen som hunnit gå bort! Är det 100 eller 200 eller är det fler. Mycket pengar det? Hur många till har dom räknat ska hinna gå bort? Ha en bra kväll tjejen

Desperata barn slåss om småpengar - Något att slåss om.

Video - Sten o Stanley - Grindslanten

Vänta nu! Hur kunde jag nästan glömma. I måndags fick jag i min ägo ett par tavlor och en liten keramik lykta. Lyktan var i form av Elsa Beskows hatt i hattstugan. Den sagan fick jag läst för mig som barn. Jag är en stor fan av Elsa Beskow. Vem som läste sagorna? Jo min mor. Jag kollade på tavlorna, en med vitsippor den andra med ett kyrktorn. Tittade inte på signaturen, det var det någon annan som gjorde och då studsade jag till när jag fick det uppläst för mig. Den med vitsipporna hade signaturen Rut 1952. Rut hette min mamma, 1952 är jag född. Det blev väldigt konstigt och känslosamt. Sen tittade jag på tavlan med kyrktornet där signaturen var C-son. 1952 var min mamma gift Karlsson och till saken hör att min mamma trodde på Gud, väldigt mycket och som hon gav mig som arv. Hon gillade naturen och det har nog också gått i arv till mig. Och vi gillade nog båda två sagor, men dom ska vara vackra.

Igår var det 36 år sedan mamma dog. Samma dag antogs ersättningslagen av riksdagen som ger vanvårdade tidigare barnhem och fosterbarn möjlighet att söka ersättning. - Världen den 7 - 8 november 2012 och jag är inte imponerad!

Vem är det egentligen som kör det blå tåget? Jag har mina aningar. Är stortån länge än de andra tårna så är man en sådan människa som vill bestämma och som ofta får ledarrollen. Min mamma hade stortån längre än de andra tårna. *hehe*

Idag är det 35 år sedan mamma dog. Förföljd av de sociala myndigheterna. Men det skiter nog dom i! Dom har säkert bara följt sina regler. Det otydliga blir tydligt i Huddinge kommun. - "Det Blå Jesus Tåget" - Vem är det som kör egentligen?