Nu är det full fart på penseln. Jag har nog målat nästan oavbrutet sedan klockan tre. Nu orkar jag inte mer utan får låta tavlan torka nu. Brukar ta ett par tre dagar.
Målningen kom igång riktigt ordentligt när jag lyssnade på låten Never Tear Us Apart med INXS. Sen har den ena sköna låten efter den andra rullat på. Men nu ska jag väl inte spela mer. Ska kanske tänka lite på grannarna också. I vilket fall som helst så har jag nog känt av änglarnas närvaro under kvällen. Iallafall av en. Dom andra kanske sover.
Lägger lite bilder på hur långt jag kommit på tavlan "Ge mig bra vibrationer"
Fast under dagen har jag kommit på något. Och det jag kommit på är nog det som legat och tryckt i bakhuvudet. Inte speciellt trevlig. Jag kanske skulle kalla tavlan för "kränkningen" istället ?
Jag såg på eftermiddagen att det finns en person i tavlan, först såg jag ett troll, sedan såg jag personen. En kvinna. Alltså ett riktigt troll till kvinna. Jag känner igen kvinnan och kan sätta in henne i ett sammanhang. Jag har sett och träffat henne en enda gång och det räcker för mig. Det hon ställde till med då har satt spår i mitt liv för all framtid och sedan har jag en liten fundering på det där om att det aldrig är så långt mellan bergen att trollen inte råkas.
Det är något gammalt skit som tydligen legat och tryckt hos mig. Nu när jag kommit på det så kan jag kanske börja bearbeta det på något sätt, hur får tiden utvisa. Att jag kommit på smolket i glädjebärgaren är ju positivt, så inget fel i det jag skrev att tavlan skulle heta "ge mig bra vibrationer". Eller hur. Det är ju det man vill ha och inte dåliga vibrationer. Nu har jag gått omkring och haft jäkligt dåliga vibrationer runt mig i några år och jag har inte kunnat förstå. Hur många kränkningar och förnedringar klarar man innan man sätter stopp.
Det är något gammalt skit som tydligen legat och tryckt hos mig. Nu när jag kommit på det så kan jag kanske börja bearbeta det på något sätt, hur får tiden utvisa. Att jag kommit på smolket i glädjebärgaren är ju positivt, så inget fel i det jag skrev att tavlan skulle heta "ge mig bra vibrationer". Eller hur. Det är ju det man vill ha och inte dåliga vibrationer. Nu har jag gått omkring och haft jäkligt dåliga vibrationer runt mig i några år och jag har inte kunnat förstå. Hur många kränkningar och förnedringar klarar man innan man sätter stopp.
Jag läste något på facebook som var väldigt bra. Bra men samtidigt ledsamt och tråkigt. Något att ta sig en riktig funderare på.
Handlar om kränkta barn. Tråkigt, tråkigt! Det är så man skulle kunna börja gråta när man tänker på det! Det blir ju lika hos vuxna, att man slutar älska sig själv.
Så det här var en bra början för att reda ut vad som egentligen har hänt nu ett tag hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar