En lång dröm med många tårar!

Jag hade en märklig dröm natten som var. Jag drömde att jag var ute på vandring. Jag gick genom städer, förbi hus och människor, men jag pratade inte med en enda en av dem. Jag bara tittade på allt. Med mig hade jag en trappstol i trä som jag bar med mig. Jag gick långt! Väldigt långt! Jag gick förbi stora skogar och stora öppna fält. Ibland satte jag ner stolen och mig själv på den, varje gång jag gjorde det så grät jag. När jag gråtit en stund så tog jag stolen och vandrade vidare. Jag vet att människor passerade mig när jag bar omkring på stolen, men ingen verkade tycka det var något konstigt med det, ingen frågade något, alla bara gick förbi som om de inte såg mig. Några gick förbi när jag satt på stolen och grät, men dom verkade inte se det heller, de brydde sig inte, bara gick förbi. En märklig och konstig dröm!