Oskyldigt dömda är en del av systemet - eftersom det händer att människor ljuger eller till exempel att bevismaterial blandas ihop eller tappas bort

Det har inte blivit så mycket skrivet idag. Lite har jag väl funderat på domen i Svea Hovrätt igår. Lite svårt har jag nog att smälta en del saker. Jag ska inte gå in på vad det är, hela den här bloggen och mitt liv består ju i hur folk ljuger och slarvar. Hur människor får sina liv förstörda pågrund av andra. Jag letade reda på lite fakta istället. Travade in på advokatsamfundet, det är ju också ett ställe som inte alltid funkar som det ska. Tro inte det. Man vill det så gärna, men även det här stället är beprövat av mig. Det funkade inte. De sina håller varandra bakom ryggen. Och det är väl inte så väldigt svårt att förstå.

Det jag iallafall hittade och som var av intresse för mig idag var detta. Jag kopierar, vill du läsa mer så klicka in dig på länken.

Advokatsamfundet

Oskyldigt dömda är en del av systemet.

Det går inte att med hundra procents säkerhet förhindra att oskyldiga straffas, eftersom det händer att människor ljuger eller till exempel att bevismaterial blandas ihop eller tappas bort.

Detta måste vi leva med. Desto större anledning att se över systemet för resningsansökan, menar debattören Claes Sandgren, professor i civilrätt och kommissionär vid Internationella Juristkommissionen i Genève.
Om oskyldiga personer fälls i våra domstolar är det ett allvarligt nederlag för rättssäkerheten.

Axberger och andra debattörer tycks ha uppfattningen att det kan undvikas att oskyldiga döms. Men dessvärre kommer det alltid att förekomma att prover blandas samman, att rättsläkare gör feldiagnoser, att poliser tappar bort material eller manipulerar material som visar den tilltalades oskuld osv.

Domstolens bedömning kan alltså vara helt riktig på det material som förelåg; oskyldigt dömda är inte nödvändigtvis ”felaktigt dömda”.

Vidare: HD har lagt fast att domstolen skall fälla den tilltalade om den finner det ”ställt utom rimligt tvivel” att denne är skyldig. Det krävs inte att domstolen är säker på sin sak, inte ens att det är ställt ”utom varje rimligt tvivel”. Det ligger därför i systemet att ett antal oskyldiga kan komma att dömas.

En tredje kategori av felkälla är vittnen och målsägare som far med osanning. En person som talar med fast stämma, har ett övertygande kroppsspråk och konsekvent lämnar en och samma sammanhängande och detaljrika berättelse uppfattas ofta som trovärdig fastän dessa omständigheter tvärtom kan vara tecken på att personen ljuger.

Också ett erkännande av den tilltalade kan vara svårbedömt. Domstolen skall lastas för en missbedömning i dessa fall men kanske än mer försvararen om denne inte förmår att så det tvivel som krävs för en friande dom. Över huvud taget kan svaga eller otillräckliga insatser av försvararna bidra till misstag. Om försvararen godtar viss bevisning saknar domstolen i det stora flertalet fall skäl att sätta bevisningen i fråga. Ytterligare en felkälla kan vara en rättslig felbedömning av domstolen.

Att oskyldiga straffas är en ofrånkomlig konsekvens av alla dessa felkällor. Redan förekomsten av oeniga domstolar och frekvensen av ändringar i högre instans vittnar om den osäkerhet som råder.

Hur många kan de oskyldigt dömda vara? Det är omöjligt att säga, men om rättsväsendet drabbas av dessa former av missgrepp, förslagna lögnare, svårbedömda målsägare osv i bara en procent av brottmålen, är det 750 brottmål som varje år berörs av dessa felkällor.

”Oskyldigt dömda” är som bekant ett ämne som fått stor uppmärksamhet i Storbritannien och USA. Ingående undersökningar har gjorts som visar att riskerna för att oskyldiga straffas är stora och svårbemästrade, i praktiken omöjliga att eliminera.