Mycket har ju kretsat runt rättssäkerheten den sista tiden. Igår läste jag något om att massor av brott är ouppklarade. Det var kanske inte det jag tänkte på just nu. Utan det var nog mer om hur rättsäkerheten funkar.
För att det ska vara rättssäkert för alla i samhället, så måste det ju sitta kunniga personer i våra rättssalar. Det är väl lika med advokater och jurister. De måste ha kunnandet.
Vad är det för kunnande som behövs? Räcker det med att ha en hög jurudik utbildning. Har man kunskapen då? Det tror jag inte. Kunskap är inte bara att läsa i en bok, kunskap bygger framför allt på livserfarenhet. Man kan inte säga att man kan en sak och vet hur det fungerar om man aldrig upplevt det själv. Den dagen man upplevt själv, det man läste i den där boken, den dagen har man kunskapen och vetskapen. Man kan sätta en erfarenhet till ordet. Annars är de där orden man läste inget värda, man vet inte vad de betyder. Det blir döda ord som inte går att koppla ihop med någon erfarenhet!
De flesta jurister har nog inte provat på livets baksida, hur ska man då ha kunskapen och vetskapen?
I de flesta fall sitter högt utbildade människor och dömer i en rättegång. Även nämndemännen kommer från bättre miljöer. Inte mycket sorg och elände där inte! Hur ska man då veta.
Alla människor utgår från sin egen livserfarenhet, det vi varit med om. Resten är ju rena gissningar. Om man nu aldrig känt annat än svartsjuka och avundsjuka, då utgår man från det, från sin egen livserfarenhet. Men tänk om det nu inte var så? Då borde någon annan bland de som dömer i rätten ha en annan livserfarenhet. Men om alla har samma, då är det kört!
Jag har svårt att tro att någon som kommer från en rik och trygg miljö, en som bara slagit i sina böcker efter ord som den inte ens förstår innebörden av, som aldrig känt annat än avundsjuka och svartsjuka i sitt liv, kan vara rätt person till att döma i en rättegång.
Det ska man nog aldrig glömma, livserfarenhet "självupplevt" är kunskap och vetskap.
Att ha läst i en bok är en inblick. Ungefär som när man läser för teorin för körkort, sen måste man övningsköra i många år för att bli en bra förare. Men om man inte övningskör, blir man ingen bra förare, man blir däremot livsfarlig för andra i trafiken.
Jag har skrivit och skriver blanda annat om den sociala barnavården och dess konsekvenser. "Barnen som samhället svek". Det var sammantaget ett stycke mycket mörk historia, svensk historia! Övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården. Mellan 1920-1980 behövde inte myndighets personer och politiker ta något ansvar för att de inte visade något intresse för omhändertagna barn. Hur är det idag?
Sidor
▼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar