Publicerad: 2006-07-27 00:29
Jag kom från tåget en dag, efter vägen stod en dam nedböjd, jag kollade efter vad hon höll på med. Hon ryckte och slet som en dåre i några stackars tussilago som tittat upp i vägrenen.
Jag ställde mig och tittade på henne. De första hon fick upp hade inga rötter, de överlevde säkert inte många timmar. Den andra omgången grävde hon upp med händerna längre ner i jorden så att
hon lyckade få med lite rötter, sen stoppade hon bryskt ner blommorna i fickan, tittade sig oroligt runt! Så fick hon då se mig som stod och tok glodde på henne, hon smög iväg med sin bil och det såg ut som om hon led av dåligt samvete. Inte så bra bilkörning.
Det slog mig:
Om man rycker upp något med rötterna så bryskt, så lär inte det överleva speciellt länge. Man kan inte
klippa av något som rotat sig på detta bryska och hänsynslösa sätt. Att flytta en planta med rötterna fodrar mycket omvårdnad för att den sen ska trivas på sitt nya ställe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar