Svekfulla människor

Publicerad: 2006-05-12 23:54

Jag har nu läst igenom luntan en gång lite snabbt. Det jag ser är att en del saknas. De sista tio åren i min mors liv finns inte med. Det är annat också som måste saknas, halva meningar sen finns inget mer. Tydligen har de gått igenom alla handlingar, en salig röra i papperen. Det tog tre veckor att få dem, lite underligt tycker jag. Fick be om den två gånger, sista gången var jag inte trevlig. Har under kvällen även tagit kontakt med en journalist jag känner, kanske kan jag få fram en del skriverier som gjorts om oss i tidningarna, fast det är ju över 40 år sedan. Men lite tur ska man ju ha. Så nu ska jag börja pussla lite med det jag redan haft och det här nya jag fått, så kanske jag kan få fram en skaplig sanning. Fast det finns en del saker jag fått tänka om på "tyvärr" Det här låter nog hårt. Men jag skulle idag kunna spotta på några gravar. En hel bunt svekfulla personer Föst när jag läste så knöt det sig i bröstet som kramp. Jag har skrattat, gråtit, svurit om vart annat, mycket märkligt. Nu känner jag mig bara trött och tom, kanske lite befriad. Jag behöver inte längre ha något dåligt samvete, jag behöver inte längre tycka om någon som inte förtjänar det. Jag behöver inte längre ha något samvete eller skyldigheter till någon av dessa, jag behöver inte längre försvara deras beteende, varken inför mig själv eller andra. Nu vet jag. Tack och lov för det. Det var tufft det här och jag rekommenderar ingen att ensam läsa sådana här handlingar. Vad är det för fel på människorna?

Nu ska jag krypa ner i sängen och se om jag kan sova lite.