Sundsvall min födelsestad - Humlan och flickan.

Publicerad: 2007-06-17 00:52, Redigerad: 2008-01-04 14:17

1963 blev jag tvångsförflyttad från Sundsvall med ett löfte från barnavårdsnämnden om att det bara var tillfälligt. Den tillfälliga placeringen varar ännu. Jag kom alltså inte hem något mera, till mina "rötter". Jag kastades ut helt enkelt, och sedan sket de i hur det gick! Ja! Så kan man ju också göra! Fast då kan man inte vara riktigt funtad i skallen. Nått fel är det ju! För drygt 1 år sedan var jag upp till Sundsvall på ett besök. När jag lämnade staden bakom mig så visste jag att det var sista gången jag satte min fot i den stan! Då kan man ju undra varför jag stämde Sundsvalls kommun? Det var på sätt och vis mitt bokslut med en stad, med människor som gjort mig så illa. Det har funnits en stor längtan hem igen i alla år. Det har varit jobbigt. Men den längtan finns inte kvar nu längre, utan endast ett stort förakt för Sundsvall och dess myndighetsväsen. För de personer som åter igen har tryckt ner mig i skorna..iallafall försökt, och de är väl så naiva att de tror de lyckats!? Visst jag skulle kunna överklaga beslutet...men jag ids inte. Skulle jag nervärdera mig att klargöra något för sådana här små människor och i mina ögon är de inget. Nä! så lågt har jag inte sjunkit! Fast visst vore det skoj att få visa dem på de fel och missar de gjort i sitt beslut, i sitt avvisande. I mina ögon framstår de endast som några löjliga figurer "pajaser". De kan väl sitta där och tro att de varit duktiga. Men,men!

Som sagt! Jag är klar med dårarna i Sundsvall!

Nått trevligare innan jag går och lägger mig.

Idag när jag var till affären och handlade så stötte jag på en liten flicka utanför affären på parkeringen. Hon stod stint och tittade på något på backen, hon såg bekymrad ut! Så jag tittade på det

hon tittade på. På backen låg en jättestor humla på rygg och sprattlade. Jag stannade och satte mig på huk framför flickan och humlan. Då säger flickan: -Den humlan ser ut att behöva hjälp! Hon såg alldeles villrådig ut. Hon funderade säkert på hur hon skulle bära sig åt för att hjälpa humlan. Säkert hade hon lärt sig att humlor bränns, så hon satt ju i ett riktigt dilemma. Jag hade ett pappersark i väskan som jag tog upp och la det under humlan och vände den. Jag trodde faktiskt aldrig att denna stora koloss till humla skulle orka lyfta från backen. Men! snabbt lyfter den och fort bär det iväg uppåt. Häftigt! Och det tyckte vi båda två. Säkert också flickans mamma som kom just då!

Det var både roligt att kunna hjälpa flickan och humlan. Men det absolut roligaste var att denna lilla flicka hade stannat vid humlan och hade dom tankarna att den behövde hjälp! Det är sådant här som gör en varm om hjärtat och förgyller dagen. Sånt glömmer man aldrig..

Den här lilla flickan imponerade på mig, vilket inte myndigheterna i Sundsvall gjort. Tänk om alla hade ett sånt varmt och medkännande hjärta som denna lilla tös. Ja! då skulle nog mycket se annorlunda ut!

God natt och sov gott!