Polis jakten på lilla mig!

Publicerad: 2007-06-28 00:47, Redigerad: 2008-01-04 14:24

Det är ju länge sedan nu och jag hoppas ju att det inte går till på samma sätt fortfarande. Fast det gör det nog tyvärr!

Jag stack ofta från mitt fosterhem i Strömsbruk. Jag stack upp till Sundsvall, till min mor. Det var väldigt konstigt allt det där med mitt omhändertagande, min mor var helt olämplig som vårdnadshavare, "ändå hade hon min minsta bror boende hos sig". Det var under den tiden det var sådant hallå om mig! Jag vet inte vem polisen och barnavårdsnämnden i Sundsvall tyckte var mest farlig, jag eller min mor. Jag var 13-14 år och jagades som en brottsling av polisen så fort jag satt min fot i Sundsvalls stad. Helt sjukt! En vinterkväll rätt så sent så var de i krokarna. Jag kom undan på något sätt och gav mig iväg ut i kylan upp mot ett villaområde och sen ut i skogen med polisen i hälarna. Jag hade en grön jacka med huva på. Jag gömde mig liggande under en gran och drog huvan över huvudet. De gick straxt bredvid och letade med sina ficklampor och sin hund, men de missade mig. De missade mig en annan gång också när de bröt sig in genom dörren hos min mor. Under tiden de höll på med det så stack jag ut genom ett fönster som vätte in mot bakgården. På baksidan av huset fanns ett högt träplank som jag lyckade ta mig över. Tog gångbron över Selångersån och drev sen omkring i stan några timmar. Det var inte kul, det var skitjobbigt. Min mors sambo sa just vid det sista tillfället till min mor att jag inte skulle ta mig över planket. Hon svarade honom med: -Det klarar hon! Vid ett tillfälle satt jag och en klasskompis på Harmångers motell, 1 mil från fosterhemmet när vi får höra att en efterlysning går ut om oss över radion. När jag senare får läsa mina papper från de sociala myndigheterna så kunde jag bara konstatera att även polisen i Sundsvall rekommenderat att jag skulle placeras på en ungdomsvårdsskola. Mycket märkligt eftersom jag aldrig haft någon kontakt eller samtal med dem! Vad grundade de detta på? Vad visste de om mig? Tydligen något som jag inte själv visste. Så var det! Omhändertagen och satt på fosterhem på grund av vuxnas dumheter. I slutänden blev det jag som fick ta straffet! Konstigt! Jag gjorde aldrig något brottsligt, det enda jag ville var att få komma hem igen till min mor och mina syskon.

Vem i Sundsvall, sociala, polisen, någon annan medverkade i denna klappjakt på mig och varför? Klart jag funderar på det. I ärlighetens namn så skulle jag nog vilja veta det för att sen få ett samtal med den personen. Den personen som så orätt gjorde livet till helvete för mig i min barndom och tonåren. Och självklart har det ju dragit med sig saker som bestått i alla år!

Det stör mig lite att jag blev avvisad av tingsrätten med min stämningsansökan på Sundsvalls kommun., fast jag förstår ju varför de gör på det sättet. Hörde på Tv ikväll att de är så gott som omöjligt för vanligt folk att gå till domstol och då på grund av ekonomiska skäl. Fy fasiken! Och det här utnyttjar dom och räknar med att man inte går vidare till Hovrätten. Några som är brottsliga och borde jagas av polisen så är de ju dom här udda människorna!