Myndigheters ansvar, ansvarslöshet, respektlöshet, nonchalans, slarv och lögner

Publicerad: 2007-06-14 07:05, Redigerad: 2008-01-04 14:13

Har funderat lite under natten. Har läst igenom min ansökan om stämning och vad jag skrev i mitt föreläggande till Sundsvalls Tingsrätt.

En sak är säker i alla fall, det är ju inget personligt mot mig den här avvisningen, så jag är glad att jag gjorde min stämning på Sundsvalls kommun efter det att föreningen "stulen barndom" gjort sin. På så sätt vet jag ju att jag inte är ensam om att bli respektlöst och nonchalant behandlad.

Då är ju nästa fråga jag ställer mig. Ska sådana här personer / myndigheter ha rätt att överhuvudtaget få döma någon person? Jag tycker de har förbrukat den rätten. De inger inte det förtroendet om att man skall få en rättvis och ärlig rättegång. Tänk! Ändå ska dessa domstolar vara till för vanligt folk, vara till för rättvisan.  Men det fungerar ju inte! Ska dessa människor verkligen ha rätt att ingripa i andra människors liv? De är ju tydligen beredda att ödelägga en människas liv, lägga en människas liv i spillror. Helt hjärtlöst, empatilöst är de beredda att skada människor, till och med med lögner. Kan våra myndigheter på detta sätt tro att de ska få den minsta lilla respekt tillbaka?

Jag kan nu lägga till denna erfarenhet till mina tidigare erfarenheter när det gäller myndigheter, jurister .m.m. Det jag skulle vilja skriva om dessa går inte att skriva ut offentligt.

Man kan ha hur mycket bevis som helst, sånt sopar de under mattan.

Jag tror inte många suttit framför en myndighetsperson som sagt så här: -Jag ser att det är ett bedrägeri gjort, .men jag tänker inte göra något åt det, tycker han gjort en bra affär. Sen tror jag inte det är någon ide att du vänder dig till åklagaren. 

När jag stod i dörren och skulle gå säger samma person: Men om det händer xxxxx något så kommer vi och hämtar dig

Så det fanns tydligen tillräckliga skäl tyckte denna myndighetsperson för att något galet skulle kunna hända. Nu är jag ju inte funtad så!

Självklart så förlorade jag. Tro inget annat om den striden som pågick i två års tid, som kostade en jäkla massa pengar, en massa lidande, en massa undringar. Det var då jag tappade den sista tron jag hade på människor. När domstolar med hull och hår sväljer varenda lögn som finns, när de inte en enda gång sväljer sanningen! Jag kan lova att jag var i bestörtning och chock vid ett flertal tillfällen. Aldrig kunde jag tro detta, inte i min vildaste fantasi. Det var faktiskt inte riktigt klokt det som hände!

Förföljd och utrotningshotad så kan man nog känna det i det här samhället, det svenska samhället.

Klart jag funderar på om det är någon ide eller om det är värt att överhuvudtaget överklaga detta beslut. Det är nog bara väldigt bortkastad tid och bortkastade pengar. Men! Jag tror inte för den delen att det är slut med detta. Varför vet jag inte! Känns bara så!