Inte många timmars sömn! Det har spökat hela natten!

Publicerad: 2007-04-26 06:25

SPÖKEN FRÅN FÖRR!

Det blev inte så många timmars sömn. Fast jag borde ju vara van vid det nu!

Det har spökat hela natten!

Det är väl konstigt! Under tiden jag läst mina handlingar och skrivit min stämning , så verkar det ändå mer märkligt och konstigt det jag varit med om som fosterhemsplacerad. Nu är mitt frågetecken ändå större än det var tidigare, frågetecknet " VARFÖR?" Jag hade inte tänkt gå in allt för närgånget på personer och detaljer, varför vet jag inte riktigt? Men så har jag alltid varit, jag är van sen liten att man inte ska säga för mycket. Det kanske har fler orsaker, kanske finns spåren kvar efter hoten jag fick som liten, säger du nått så dödar jag dig.  Är man 3 år så stannar nog det kvar i huvudet på detta sätt. Självklart törs man ju inte säga något om denna person även om man är 10-15 eller 30 år. Fast nu är ju de flesta döda, ändå finns en känsla av obehag.

Men jag borde nog ta med vissa saker i min stämning, även fast denna obehagskänsla finns. Kanske dags att frigöra sig från gamla spöken som skapat rädsla!

Tror jag håller på att bli lite förbannad också! Alla dessa orättvisor. Det andra gjorde var helt okey, när jag gjorde samma sak så hette det missanpassad .m.m.

Tankarna brukar ju gå sin egna väg på nätterna, när hjärnan vilar lite från annat. Den brukar se lite klarare på morgonkvisten.

Så nu är det självklart för mig att jag ska kommentera lögner som sagts och skrivits om mig i de socialas anteckningar.

Undra var fickpengarna tog vägen som min farmor fick till mig från det sociala, inte fick jag dom!

Undra varför inte anteckningar finns om att jag var på sommarhem i två somrar. Självklart inte, hon lyfte ju inkomst för mig fast jag inte var där.

Inte nog med att hon var en lögnare, oärlig, hon var tjuv också.

En händelse nämner hon, som jag trodde sommarhem, så hade min farmor sagt till mig.  I de socialas papper går att läsa att det var tänkt som mitt nya fosterhem. Det visste jag inte innan jag läst mina handlingar. När man läser hur sociala yttrat sig över min placering där så måste man ju undra om de någonsin varit till detta fosterhem, faktiskt så vet man inte om man ska skratta eller gråta?

Fosterhemmet "sommarvistelsen" låg i Sjoutnäset hos fru Bengtsson.

I denna familj fanns mamman, pappan, en son något år äldre än vad jag var då och en mindre son som var handikappad "mongolid" som det hette på den tiden.

Sjoutnäset ligger långt från all ära och redighet. Det enda hus som fanns på många kilometers avstånd var denna familjs. Skulle man ta sig dit eller därifrån fick man göra det med bil. Ändå skriver sociala att jag varit ute till 3 en natt, det går också att läsa att jag ringt till pojkar. Alla som vet var Sjoutnäset ligger undrar säkert vad jag gjorde ute till tre? De enda pojkarna som fanns på flera mils avstånd var deras egna söner och så då samerna som kom från sina boställen, "de åkte förbi på vägen" Den äldsta sonen var jag förbjuden att prata och umgås med, så sa familjen. Den jag fick ta hand om var deras mongolida son. Den fick jag dra på dag ut och dag in. En våldsam och bråkig figur som både sparkades, slogs och bets. Så inte var jag något sommarbarn, utan gratis piga! De fick även betalt för det av de sociala. Förutom att passa deras sjuka son så satt jag på mitt rum, gick på toa ibland. Det var allt under den tid jag var där.

Den sommaren jag var i Säter lyfte min farmor fosterlön. Jag själv jobbade på åkrarna, när jag inte skalade potatis eller mockade i lagårn eller gjorde nått annat för maten! Det var okey iallafall, det var reko människor, inga som kränkte mig eller var elaka. Nä då! Det sommarlovet var bra. Fast jag ska kanske nämna att resan ditt inte var så kul. Jag åkte med min farmors oäkta dotter man dit, han var tydligen släkt med dessa människor på något sätt där jag var sommarbarn. Tillbaka till dotterns man som jag åkte med "snuskiga Gustaf" Så gott som hela resan så kladdade han på mig och var grov i munnen. Det var mycket obehagligt, en skrämmande upplevelse, och jag hade inget val mer än att finna mig i detta och åka med. Jag undrar än idag om hans fru Maj har den minsta aning om vilket äckel hon är gift med. Jag sa aldrig något om detta till någon.

Sommarlovet i Jakobsberg var också bra, helt underbara människor Ingrid och Tage, hos dem hade jag kunnat stanna. Min farmor lyfte fosterbarnslön då med. Ni ska ju inte tro att det finns någon anteckning i de socialas papper att jag varit på sommarhem. Tage var en bror till min farmor.

Fickpengar? Aldrig fick jag några sådana. Skulle jag ha några pengar så fick jag knega ihop dem själv. Gå i skogen och plocka bär, sen vara med i handelsboden på kvällen och rensa. Ibland stod jag efter vägen och sålde blommor. Undra var fickpengarna tog vägen som de sociala skrev ut till mig. Runt farmors feta midja kanske? Eller till Unos cigaretter och sprit.

Det kan jag ju också läsa i mina handlingar hur dom påstår att jag stulit en flaska sprit av en pojke. Den pojken var Uno! Undra vad sociala sagt om de vetat att det var en familjemedlem som frestade småflickorna med sprit. Uno ljög säkert till sin mamma och min farmor. Fegt hittade han på en storry. Han ljög han med!

Uno som stal sin bästa väns fru. Först var han ute och söp med honom. När vännen var fast i eländet och satt på ungkarlshotellet varje kväll och söp så passade Uno på att besöka vännens fru. När sedan vännen avled tog Uno över fru, barn och hus.

Fast det gick väl inte så bra för Uno. Efter nått år fick den stulna frun cancer och avled rätt så snabbt. Inte så långt efter detta blir min farmor och hans mamma sjuk. Uno ringde mig och meddelade att hon ville träffa mig. Jag var mycket tveksam på om jag skulle åka. Jag åkte iallafall, det var då hon bad om förlåtelse. Inte långt därefter avled hon. Uno tyckte då att jag kunde komma och bo hos honom, han hade ju varit som en far för mig som han sa, jag skulle vara hans piga. Fy fasiken vilken skitstövel. Efter något år avlider även han utan att jag återsett honom. Jag var inte närvarande vid hans begravning. De hade fräckheten "min så kallade pappa och hans fru" att ringa mig och fråga hur mycket pengar jag ville lägga på en krans till Uno. Det blev inget bidrag från min sida.

Nu tar jag paus!