Ibland vill man inte sätta ord på det man tänker.

Publicerad: 2008-01-23 11:16

Har funderat mest hela natten. Tack gode gud för att jag fick tillgång till det här igen. Nu har jag kopierat det som är mest värdefullt för mig. Det är inte alltid meningsfullt att börja om igen, ibland går det inte. Och det gjorde det inte den här gången. Allt tog stopp på något sätt! Jag är ju på väg mot något, jaja! det är vi ju alla, men innan jag hunnit dit har jag två andra mål på vägen som jag tänkt hinna med. Utan bloggen var det så gott som omöjligt. Det som var värdefullt för mig på mina borttagna hemsidor har jag skrivit ut. Konstigt hur det kan bli. Genom det här avbrottet så började jag ändå rota i något annat, väldigt bra egentligen, för båda bitarna hör ihop. Så nu är det bara att sätta fart och få ihop det. Törs jag säga att jag är trött men glad!

Ibland, oftast delar jag med mig det mesta av mina tankar, men inte idag. Har tänkt på en dikt inatt, den är inte min och jag vet inte vem som skrivit den. Men hos mig har den funnits i många år. Så idag får den sätta ord på det jag tänkt inatt.

"Jag sådde några blommor, en för varje vän.

Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.

Det blev höst och vinter och blommorna de dog.

Men på våren kom de åter, men tre stog bara kvar och log.

Sen kom regnet med moln stora och grå. Nästa gång jag

fann dem så var de bara två. Sen kom solen med allt ljus

den har. Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.

Du härdades i solsken, du drunknade i regn. Men en sak är

säker, du är en riktig vän"