Publicerad: 2008-08-27 11:37
Ja! Det är inte lätt att vara människa. Vad lögner kan ställa till det. Lögner och kamratskap. Det är väl en jäkla kombination. Hur mycket får man ljuga för att skydda en kamrat?
Sen nästa funderingar är ju! Den här kamraten om du skyddade genom en lögn, kommer den kompisen att göra detsamma för dig?
Om man är riktiga kompisar så är det ju ömsesidigt. Inte bara åt ett håll. Har du varit med om det någon gång att du ljugit för att skydda en kompis, sen när du själv behöver hjälp så får du ingen. Har du riktigt otur så pratar just den kompisen skit om dig, ljuger om dig.
Och man kan ju undra varför? Sådana upplevelser är både förvånande och smärtsamt.
Kan man sen lita på en sådan kompis något mera? Och en självklar sak är ju att man undrar varför kompisen gjorde så? Avundsjuka, svartsjuka? Inte vet jag! Men en sak är ju säker, det var ingen kompis!
Nu tänkte jag närmast på den kvinna som sitter dömd för morden på de två barnen i Arboga. Hon har uppgett att hon träffat vänner, men hon vill inte uppge vilka av hänsyn till dem och deras familjer. Hon har alltså undanhållit saker för deras skull, sitter jäkligt risigt till för deras skull.
Och jag undrar vad det är för slags kompisar som inte träder fram för att styrka det hon säger? Inga kompisar iallafall!
Troligen så sitter de så kallade kompisarna med foten i två läger. De känner folk i sina hemtrakter, de flesta vet vilka de är. Kanske känner de den drabbade familjen. Och där kanske anledningen finns varför man inte längre är kompis med kvinnan. En ensammen kvinna, om inte ens är från trakten, inte ens från Sverige. Då är det bättre att tiga för att snacket inte ska gå om en själv. Man väljer sida, den sida man tror ska vinna och den som är bekvämast för sig själv.
Men en sak är iallafall säker: "Ett bekvämt sätt att ljuga är att tiga om sanningen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar