Publicerad: 2008-01-28 13:15
Funderar lite på låten som Carola sjunger. "Jag är underbar, Jag älskar mig"
Lite av texten: "Allt vi ser skenhelighet" Så är dom nog! -
och så kan man väl känna det som om någon har "slätat ut hela mig"
Och det här är ju väldigt sant: "Tiden stannar i min hjärna och panna"
Det är väl så här det har funkat på nått sätt i kontakten med den sociala barnavården. Konsekvenserna!!!
Sen tycker jag det är konstigt med dessa långa sekretess tider, 70 år.
Om 70 år kan alla läsa vad jag sagt i utredningen, om jag nu kommer så långt. Varför är det så här? Jag har inget att dölja. För mig känns det skitfånigt. Om jag nu säger sanningen så ska jag väl kunna ha ryggrad att stå för det också?
Fast klart! Ljuger man och har något att dölja så kan det nog passa bra med 70 års sekretess. På den tiden hinner man ju dö och slipper stå för det man sagt och gjort. Vad praktiskt! Man slipper ta ansvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar